Den vackra kampen

Usch. Jag åt en semla på Bjärnors för ungefär två timmar sen och är fortfarande mätt. Alldeles för mycket grädde. Trodde dessutom i min enfald att semlan inte skulle visa sig tillräcklig, så jag köpte en halv korvfralla också. Känner mig rultig. Har den där tjocka, feta gräddsmaken överallt i munnen.

Innan snedsteget med semlan satt jag tre kvart på biblioteket och läste "Pappa Goriot" och såg, i mitt tycke, magnifikt blasé ut. Sen gick jag inom affären och kramade min farmor. Det ser ut att bli en liten Tysklandstrip för min del på lördag, vilket jag ser fram emot å det grövsta. Preliminär lineup: Pappa, jag, morfar och min mosters man. The Fantastic Four. Pappa brukar inte vilja ha med mig; jag tar upp plats i bilen som annars hade kunnat användas till att lagra sprit. Och så är jag ju för ung för att föra över något. Men nu verkar han alltså ha kommit på andra tankar.

Och nej: jag tänker inte agera budpojke åt någon.

Jag köpte ett nummer av den brittiska tidningen GQ häromdan i förhoppningen att den, i enlighet med vad omslaget utovade, skulle innehålla en del artiklar om kläder och mode och sånt som jag är så nere i nu. Vad får man? En jävla hattspecial över sju sidor. Extremt missnöjd.

Summer chant

Såhär på morgonkvisten roade jag mig en stund med att surfa runt på Sotheby's och kolla på fina hus. Rogivande. Såg bland annat att Donald Trump ska sälja sin lilla kåk i Palm Beach. 125 miljoner dollar är kanske i saftigaste laget. Annars fanns det ett fint ställe i Mayfair i London, tror de skulle ha cirkus 38 för det, vilket ju är rena rean. Hihi.

Igår var jag vansinnigt flitig och skrev skrev skrev hela eftermiddagen (nåja) på min jobbiga hemtenta, så jag var faktiskt klar redan strax efter åtta. Sen gick jag ut på långpromenad, lyssnade på Thelonius Monk, drack ett glas vatten och gick och somnade.

Veckan som kommer? Jag ska läsa "Det går an" och "Pappa Goriot". Komma igång med träningen igen efter förra veckans förkylning. Jag håller på att ladda ner "American Psycho" och några talböcker att ha i ipoden när jah promenerar, men vår anslutning är helt cp. Blir så trött.

Spelande muskler, svällande lemmar

Såhär på morgonkvisten, innan jag sätter tänderna (som förresten måste borstas, jepp jepp) i min hemtenta, känner jag att jag borde promota min käre kusins band en smula.

Killer Zeus

Sådär. Gå in och lyssna och be till gudarna att du får höra dem på Siesta i sommar (där de i så fall uppträder med fläskigare sättning). Gillar den oblyga Springsteen-referensen bl a. Nä, nu måste jag vara kreativ i några timmar. Formulera mig. Ikväll blir det kanske lite fest.

Besinna dig

Efter att ha druckit ett glas vatten och ätit några skorpor, och sedan tittat en del på The Sartorialist (världens bästa sida) och motstått frestelsen att slå mig i slang med Brauer (som jag såg var online på msn), har jag bestämt mig för att gå och lägga mig. Ska bara kolla text-tv ett par minuter också.

Jag läste ut "Lolita" i förmiddags. Helt underbart bra, en av de bästa böcker jag läst. Trodde inte att det fanns så många ord i engelskan. Och även om jag inte kunde den direkta betydelsen, förstod man liksom nästan direkt vad han menade i alla fall. Jag blev faktiskt lite sugen på att läsa engelska. Eller flytta dit. Ska ju snart till Londres i alla fall, då får jag väl prova lite och se hur jag passar in.

Men nu: godnatt, allihop.

Pin and mount me like a butterfly

Ah, jag pluggade in min Ipod och tänkte lägga in lite müsig musik när ett plötsligt och intensivt The Smiths-begär kom över mig. Sitter nu och lyssnar på "Reel around the fountain". Jag har pratat lite med Daniel om det här (och tror att vi känner ungefär likadant inför fenomenet): så fort man hör "Still ill" eller "Never had no one ever" eller "I know it's over" känns det som om man gick i nian igen. Och inte på nåt särskilt bra sätt heller.

En kväll i förra veckan var jag ute och gick en lång, lång runda. Ute på industriområdet (såklart) sjöng jag "There is a light that never goes out" så högt jag vågade och det var nästan mer sentimentalitet än jag klarade av.

But "take me to the haven of your bed"
was something that you never said

I went for mine

Hälsostatus: fortsatt förkyld. Morfar är här nu och hjälper mamma att måla om hallen. Lyssnar på jazzig hiphop och spelar Football Manager. Startade en ny save med Lyon, eftersom jag var trött på att aldrig vinna nåt. Källström och Abidal regerar.

På tal om fransk fotboll är det ju Lille-Man U ikväll på sexan. Kan bli väldigt intressant. Ser framför allt fram emot att se killen med ett av turneringens bästa namn: Jean II Makoun. Antar att det ska uttalas "Jean le deux Makoun", hur fint som helst. Hoppas han sparkar mycket på Rooney så att hann flippar och blir utvisad. Och att Henke gör mål, såklart.

Gott nu:
¤ "A day in the life" med Diamond D & The Psychotic Neurotics
¤ Champions League, äntligen!
¤ Detaljplanera Londonvistelsen

Mindre gott:
¤ Förkyld
¤ Glenn Hysén. Kul ibland, irriterande för det mesta.
¤ Gummiband i munnen

Dags att bryta upp

Mina synder hann ikapp mig tillslut, och nu sitter jag inne på mitt unkna rum och läser Nabokov med en hejdundrande förkylning. Mamma är också sjuk. Vi dricker varm mjölk med cognac och honung, äter choklad och tvingar pappa att köra och hyra film åt oss. Ganska behagligt på det hela taget.

Nabokov alltså. "Lolita" är inte helt lättläst. Jag fick bara tag i den på engelska, vilket ju iofs inte gör något, eftersom han skrev den på just det språket. Men som sagt, den kräver sin man (fåfängan kväver mig snart). Idag har jag lyckats tråckla mig igenom ungefär 100 sidor, som nästan uteslutande handlar om huvudpersonens olidliga begär efter sin tolvåriga styvdotter. De har nyss haft sex. Jaaahopp, to say the least.

Men morgondagens föreläsning hoppar jag som en följd av mitt veka tillstånd. Mormor kommer hit och fikar, och jag ska sätta gumman i arbete: jag har minst fyra skjortor som behöver alterneras (sys in) om jag ska kunna se fresh ut i sommar. T ex de två kortärmade jag indirekt fått ärva av Albins farbror. Annars blir det väl att sitta framför datorn och surfa efter mysiga klädbutiker i London. Och läsa lite mer pedolitteratur, såklart.

Subaltern

Jao, så var även hotell bokat till Londonvistelsen. Fyra (förhoppningsvis) sköna nätter i Notting Hill. Får hålla tummarna för att man stöter på Hugh Grant, mao. Och så blir det marknad, shoppa skivor på Rough Trade längre ner på Portobello Road (där mitt kort strejkade förra gången men jag ändå lyckades bränna typ 50 pund på vinyl jag inte längre kan spela), tunnelbana in till Picadilly osv. Jag är helt uppe i det.

Imorgon ska jag springa en runda, kolla första halvlek av Chelsea-Norwich hos Simon och sen bär det av till Hästfveda.

Jag beställde "Lolita" av Nabokov på Cdon och fick den levererad på bara lite mer än två dygn. Kanske dags att omvärdera det företaget? Troligtvis inte. Men 79 spänn är ju överkomligt (och Almas CSN-kort gav mig fri frakt), särskilt med tanke på att den inte gå att få tag på på annat håll. Och alltså ska vara läst till tisdag. Nu är ju helgen räddad i alla fall.

Kaffesugen.

Undesired to the core!

Yes yes yes, flyget till Londres bokat! Åker sent på kvällen onsdagen 11/4 och är hemma efterföljande söndag. Fyra nätter som vi visserligen inte ännu har någonstans att tillbringa, men det löser sig. Jag har en del fina förslag, det är bara en fråga om att få pappa att nappa.

Dessvärre ser det inte ut att bli någon fotboll den här gången. Det är bara Chelsea och Arsenal som har hemmamatcher, och biljetterna är redan nu uppe i himlastormande absurda summor. Så det blir seriös shopping istället; Oxford Street, Camden, Covent Garden, Regent Street, Notting Hill etc. Klingar inte hel fel. Och kanske nåt trevligt museum för att variera sig. Och lite sköna promenader i Hyde Park.

Snart kommer hela personalen (alla tre) från Bra Skor hit och äter paj. Jag ska ut och springa, sen ska jag ringa Kristina och tacka för senast och sen ska jag läsa "Brick Lane" av Monica Ali.

I'll trip you up and laugh when you fall

I fredags stannade vi inne, åt snittar som blivit över från en begravning och drack mjölk. I lördags tog vi en spårvagn till Järntorget och gick på Myrorna. Där träffade vi HP (ja, "riddare, roddare, ringbrynja"). Jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig. Sedan åkte vi ut till Café Columbus och åt och såg på Pillan när hon dukade fram salladen. Väldigt rofyllt.

Vi åkte tillbaka till centrum. Jag köpte lite böcker som vi ska läsa längre fram på kursen, och så köpte jag en blå tröja. Sen fikade vi och tog en buss ut till Coop, där vi handlade mat och sen åkte vi hem och tillagade den maten och drack vin till. Fint. Buss tillbaka in till stan, till Café Tintin där Pillan och vän satt och väntade. Prat om dieter, Tintin (såklart), lokala uttryck, utbildning och om varför Pernilla frös så förbenat.

Igår var vi ute och gick och besteg ett väldigt litet berg. Sen tog jag tåget hem igen. Sedär, en helg i Göteborg till ända. Det lär (tyvärr) dröja ett tag innan nästa gång.

Nu till helgens glädjeämne: mina föräldrar har kommit fram till att de vill åka till London med mig och min syster i påsk. Happy! Satan i gatan vad jag ska shoppa. Nu måste jag bara hitta nåt bra och billigt hotell.

Dödsfuga

I likhet med Jens har jag stött på patrull i arbetet med årssammanfattningen. Nu har det dessutom gått så lång tid sedan 2006, att jag inte kommer ihåg vad som egentligen hände. Tog vi studenten? Kanske. Fick jag något vettigt gjort? Förmodligen inte. Osv.

Men några listor vill jag ändå gärna publicera, och vad bättre att börja med än årets låtar? Låtar som har betytt mycket, som har spelats många gånger, som har bränts ut till mina nära och kära. The soundtrack of 2006, således:

1. Big Star - Thirteen
Som tidgare nämnts lyssnade jag rent ohälsosamt mycket på den här låten i januari-februari ifjol. Ungefär samtidigt som jag såg minst två OC-avsnitt om dagen. Ingen nyttig kombination, men det var ändå en fin tid.
2. Dead Prez - They schools
Årets kupp var när vi fick med ett Dead Prez-citat på klassens lakan... Uppskattades inte i alla läger, men "I went to school with some redneck crackers" är ju underbart.
3. Pet Shop Boys - Love comes quickly
I konkurrens med "Thirteen" årets mest spelade, det vågar jag nästan lova. Blev snabbt en favorit. Jag lyssnade på den när jag var ute med hunden för en kvart sen, och det var som att sitta i korridoren på Linné och inte veta vart man skulle ta vägen all over again. Märkligt vad en låt kan bära på.
4. Wu-Tang Clan - Da mystery of chessboxin'
Eftersom 2006 på många sätt blev året då jag på allvar började lyssna på hiphop. Mycket nytt, men kanske framför allt gamla godingar i stil med Wu-Tang, NWA, Nas och Mobb Deep.
5. Cassie - Me and u
Det blir ju lite tröttsamt med alla Aaliyah-liknelser till slut. Hon är trots allt bra ändå. Särskilt den här, som enligt uppgift (och det krävs väl ingen livlig fantasi för att påstå det) ska handla om oralsex. Jaaaahopp. Årets r'n'b?
6. Shakira ft. Wyclef - Hips don't lie
Går faktiskt inte att komma runt. Alla studentfester, alla Björket, varje dag på Poståkeriet och varje timme på gymmet. "Oh baby when you talk like that..." liksom.
7. Whitney Houston - Didn't we almost have it all?
De dagar man känner för att slå på stora trumman och inte skräde de Stora Orden finns det ingen som Whitney. Hon ber inte om ursäkt, och därför älskar jag henne.
8. R Kelly - I wish
Den slutgiltiga ghettoballaden, "to the homies that we lost" som det så populärt heter. Kellz tar i från tårna, lägger sitt hjärta på en offentlig skärbräda och går loss med brödkniven, tömmer sig tills det liksom inte finns mer att ge. Och då kickar barnkören in. Fulländning.
9. Linda Bengtzing - Jag ljuger så bra
Malin Green, jag förbannar dig. Hela våren i allmänhet, men en fest hos Emil Reimer i synnerhet: jag och Albin knäckte varsin vinare mellan tolv och ett, gick ner till Emil och drack sinnessjukt äcklig indisk rom. Sen dansade vi i två timmar till "Jag ljuger så bra", och gjorde alla rörelser, och vid ett svagt ögonblick kastade jag Malin Green i luften och--- ja, sen mådde jag inte så bra. Ja jävlar.
10. Otis Redding - My girl
Det blev, i vanlig ordning, en hel del gammal dammig soul ifjol. Inget fel i det. James Carr, såklart, men en av alla dessa gånger jag coh Albin åkte till Malmö köpte jag två plattor med Otis Redding och de går sannerligen inte av för hackor. Innehöll bl a den definitiva versionen av "My girl".
11. E40 ft. The Federation - Go hard or go home
Stenhårt, kompromisslöst. Av någon anledning lyssnade jag alltid på den när jag klippte gräset i somras. Passar bra på joggingrundan också. Och för att spinna vidare på "contemporary hiphop"-spåret:
12. T.I. - What you know
En sån jävla anthem att det finns inte. Jag hade den på datorn ganska länge, sen i min Ipod lika länge till, men i december började jag lyssna och sen gick det ju liksom inte att sluta. Förmodligen årets låt.
13. Bill Evans och Monica Zetterlund - Monicas vals
Ännu en skiva som införskaffades på en Malmötripp, denna gång helt blint på Abbes inrådan, och jag har inte ångrat mig. Så underbart sval. Brukade sjunga på den när jag sorterade paket.
14. Håkan Hellström - Kom igen Lena
Om vi ska snacka förfestlåtar går det inte att komma runt Håkan. Som gjord för att plocka fram en kvart innan man drar vidare. Finns knappast nån annan låt som kan piska upp en sån vettvillig kollektiv eufori, vilket den också gjorde hela våren och sommaren och fortfarande gör.
15. The Shangri-Las - Give him a great big kiss
Varje år är ett flickpopår, som jag brukar säga. Ibland (ganska ofta) vill jag att all musik ska vara så här perfekt och bombastisk. Rosenröd och på samma gång nattsvart.

Nu har jag såklart glömt nästan alla låtar jag ville skriva om, men det förstår ni nog. Återkommer med lite böcker och annat som format mig.

Brev till en tysk vän

Jag var hos tandregleringen. Måste tydligen gå runt med asjobbiga gummiband i munnen de närmsta fem veckorna. Banden ska ut när jag äter och sen in igen. Görel må vara stadig på handen och skicklig med tången, men hon vill mig uppenbarligen illa. Förhoppningsvis ska rälsen dock ut den 27:e mars.

Just nu är jag lite trött på:
¤ "Klimathotet", särskilt Aftonbladets kampanj. Ja, det blir varmare. Ja, det är vårt fel. Ja, det är hemskt. Men jag fattar inte hypen. Och face it: väder är ju hur tråkigt som helst. Ut och springa ska man i vilket fall.
¤ Att det aldrig är nåt bra på tv. Det enda vettiga som går nu är fotboll på helgerna och Seinfeld på femman. Och då har man ändå sett alla avsnitt. Saknar "Six feet under".
¤ Kvinnan i vår klass som pratar helt omöjligt tyst. Speak up, damn it!
¤ Att slitas mellan det ena och det andra.

Ljus i mörkret:
¤ Jag ska till Göteborg på fredag. Med två flaskor vin.
¤ "My winding wheel" med Ryan Adams.
¤ Litteraturvetenskap är mysigt.
¤ Mina fina bilder på Daniel och Albins fyllebrottning för några veckor sen har äntligen kommit. Värda vartenda öre. För att citera Daniel: "Det här är så gaaaay!!!"

Though your dreams be torched and burned

Efter en del kvalificerad (nåja) tankeverksamhet under helgen kom jag igår fram till att jag sover för mycket. Under gymnasiet sov jag aldrig mer än sju timmar, men oj vilka timmar. Som en klubbad säl. Nu har jag förläsningar klockan två på eftermiddagen, vilket gör att jag sover i genomsnitt nio helt värdelösa timmar varje natt. Är visserligen pigg på dagen, men det är jobbigt att sova dåligt. Är inte van.

Så jag satt uppe till ett igår och kollade på "Batman begins", läste nya Offside och drack mjölk. Och i morse väckte Enzo mig vid halv åtta. Så nu ska jag väl ändå vara trött ikväll.

Lördagens sportande i Hästveda var i vanlig ordning hur kul som helst. Mitt lag kom tvåa, vilket måste ses som en bragd med tanke på att vi var ganska svaga på pappret. Men jag säger som Simon: motivation slår klass. I röven. Min morbror avslöjade senare på kvällen att han anmält sig till Göteborgsvarvet den 12:e maj. 400 spänn. Måste säga att jag är sugen. Bara knäna håller för lite upptrappad löpträning ska det inte vara några probs. Ska försöka få med Viktor också.

Någon annan som känner sig hågad?

Push it real hard

Jag håller som bäst på att sätta ihop en soulsamling i huvudet. Eventuellt bränner jag ut den på söndag och ger den till Daniel. "Get it over" med Ben & Spence ska definitivt vara med. "I stole some love" med Don Covay and The Goodtimers också. Eventuellt "Cover me" med Jackie Moore.

Det var ju sagt Cats igår, men folk föll tydligen ifrån och det slutade med att jag somnade av brist på stimulans vid elvasnåret. Och vaknade pigg som en lärka klockan sju i morse. Sen dess har jag ätit årets bastantaste frukost, duschat, borstat gaddarna och iklätt mig vit skjorta och rutiga pyjamasbyxor. Ska man slappa ska man göra det med stil.

Dagen i övrigt blir en enda lång uppladdning inför eftermiddagens övningar i Hästveda Idrottshall. I enlighet med vad traditionen bjuder samlas släkten (plus en del andra) där varje vår och spelar innebandy och fotboll i timtal. Jag brukar ha träningsvärk i en vecka efteråt. Mormor är grym på innebandy. Ikväll ska vi sedan fira Viktors födelsedag (de växerupp så satans fort) och dricka oss salongs på rött vin och spela bordtennis. Så sportiga är vi i vår släkt.

Läser Elfride Jelinek nu. Inte det mest upplyftande jag stött på, om man säger så. Mycket oprovocerat våld, Sartre, pensionerade SS-officerare, kattungar som dränks i bäckar, misslyckade erektioner, piskor, smuts, smuts, smuts... Och allt i Österrike, till råga på allt.