Allt renare fraktaler

Den som hade vägarna förbi Maxis charkdisk idag runt halv tre kunde dra på smilbanden åt nedan återgivna ordväxling, där vårt samtids mer generella förflackning ställs i bjärt kontrast mot den oskuldsfulle ynglingens strävan efter det allmängiltiga och rena:

Expedit (i ful mössa): Kan jag hjälpa dig med något?
Ung man: Ja, jag undrar om ni har något svinblod.
Expedit: Ursäkta?
Ung man: Blod från en gris, alltså; har ni det?
Expedit (stressad): Naeeee... Jag ska kolla. (Går bort och frågar sin överordnade, som stegar bort till frysen, som den unge mannen redan vittjat)
Överordnad charkansvarig: Sånt här, nötblod?
Ung man: Fast från en gris.
Charkansvarig: Nä, det har vi inte.
Ung man (märkbart desillusionerad): Tack ändå.

Soft as a Tijuana hooker

Känner en verklig pepp inför premiären av den nya Narniafilmen 2/7. Och inför Bruce på söndag, såklart; om det blir en tiondel av det som Ullevispelningen var hade jag gladeligen dubblat biljettpriset. Tack vare en viss fogde har vi dessutom fixat övernattning i Malmö och slipper därför oroa oss för hemfärden - sånt är värt mycket, inte minst när man en gång fått (bokstavligen) springa genom halva stan från Malmö Reggaefestival för att hinna med sista tåget till Höör.

Idag var jag med mamma i Malmö en sväng och hade lite seriös mor/son-bonding. Käkade knorrhane (det är en fisk, dummer) på SMAK, vilket kan ha varit en av de tre bästa luncher jag ätit, och scoutade rean en smula. Kom över en handfull strumpor på Spirit nedsatta med 70%. Sen köpte jag ekologiska nötter på Astrid & Aporna, där jag även hittade KRAV-märkt råsocker som jag för ungefär en timme sedan använde när jag bakade "oatmeal raisin cookies". Såna där stora, sega saker de har i Staterna.

Ganska spis på utgång imorgon också måste jag erkänna.

Pirater

Sommarlov, och vandringslustan griper mig i vanlig ordning. Jag intalar mig själv att den är ett uttryck för en djupare drift, och inte bara produkten av idogt Chatwin-läsande, men egentligen har det ju ingen betydelse; suget finns där i vilket fall. I år blir det nog något mindre anspråkslöst företag än fjolsommarens tredagarstur på Österlen. Kanske tar jag tåget någonstans, promenerar en dag och åker hem igen. Kanske tar jag med mig sovsäcken. Det kan få bero på vädret.

Måste köpa ett nytt vätskebälte för jag skar sönder det gamla (av misstag då).

Andra projekt, små och stora, som ska realiseras under sommaren:

• Följa med Killer Zeus på utflykt
• Laga mat med inälvor
• Besöka Olof Viktors bageri i Glemminge
• Läsa Roberto Bolaños "De vilda detektiverna"
• Se någon allsvensk match
  

Ingenting fastnar

Det bär mig verkligen emot att säga det, men en av de spelare som hittills gjort störst intryck under EM är Ruud van Nistelrooy - ett av mina absolut främsta irritationsobjekt i hela idrottsvärlden. Det jag har sett av honom i matcherna mot Frankrike och Italien har verkligen imponerat, inte minst arbetsinsatsen och löpandet. Sämst? Jag är oändligt besviken på Frankrike. Förstår inte varför man envisas med att spela Malouda från start. Eller varför Trezeguet inte är med. Men så är jag ju också bara en lekman, och borde förmodligen hålla min söta mun stängd och överlåta tyckandet åt experterna... Typ Hedman och de andra lemurerna med bristfälliga slipsknutar på TV4.


Läser gör jag också, för tillfället "Ökenbrevet" av Göran Tunström. Ljusår bättre än den där lättviktigt valpiga experimentlådan till roman av Dave Eggers jag avverkade i förra veckan. Den glimtade visserligen till, men alldeles för sällan för att rättfärdiga sina 400 sidor. I sammanhanget framstår den som en litterär motsvarighet till filmen "Garden State" - trivsam och vilsam och med bra soundtrack, men lite väl hög ambitionsnivå.

Stinn som en flött

De illmariga surikaterna på studera.nu har, helt oförhappandes och utan att först rådfråga mig, sänkt mitt medelvärde till höstens intagning. Ganska surt. Tack vare att jag nu tydligen måste räkna in mitt (allt annat än glamorösa) Matte C-betyg hoppade snittet ner 0,38 poäng, och jag är ärligt talat lite nervös. Det hade varit just snyggt att ha skaffat lägenhet, sagt förväl till nära och kära, förlikat mig med flytt och sen hepp! inte kommit in på utbildningen... Men det löser sig nog.

Än värre är min förkylning. Har bakat en hel långpanna focaccia med rosmarin idag och satt i mig den alldeles på egen hand; om inte det gör mig frisk vet jag inte vad. Slängde ihop ett par knubbiga små italienska lantbröd med russin också. Om jag hade fått välja tre livsmedel att leva på resten av sommaren skulle de förmodligen bli ljust bröd, fläskkött och äpplen. Snittar minst två äpplen om dagen nu.

Så jag har stannat hemma från jobbet på Kobia nu i två dagar. Andra dagen där gick ganska värdelöst och jag kände mig nerstämd en masse mest hela tiden. Kunde inte sluta tänka på att jag kunde varit ledig, kunde ha hälsat på Albin i Stockholm eller fiskat med morfar eller spelat fotboll i någons trädgård, eller bara suttit på mitt soldäck och läst Göran Tunström --- det känns som att jag är fast, liksom snärjd av förpliktelser och åtaganden, när jag borde hänge mig åt min sista sommar som hemmaboende. Jobbet i sig är det inget fel på, men på ett mer generellt plan vet jag att jag måste ut.

Crying while eating

Första arbetsdagen avklarad. Inget dramatiskt att rapportera om - eller, rättare sagt hände det en hel del minnesvärt, men intrycken slipas ner och allt flyter liksom ihop till en len smet (ungefär som innehållet i sextonkiloshinkarna med kanelfyllning jag packat). Det mest bestående är en obestämbar känsla av att personalchefen Tomas ogillar mig. Och den lätta paniken när jag, med en kvart kvar av dagen, dammade handtrucken rakt in i en pall med socker och det gick stora hål i två av säckarna. Då fick jag sopa.

Jag är med i Tyringe skolas EM-tips och det går åt helvete.

Long snake moan

Och ett tips till nästa gång är att inte, jag säger inte, ta sig för att springa 17 km när det är 800 grader varmt och vindstilla och man får skav i armhålorna halvvägs och svetten svider i ögonen. Det tog nästan en timme och femtio minuter, dvs lika lång tid som 21 km tog i Göteborg under betydligt mänskligare förhållanden. Tur att mamma fixade omelett när jag kom hem.

Idag börjar EM!

*Update, tio minuter senare: pissar blod. Förmodligen mest vätskebrist, det har hänt förr, men ändå knappast ett sundhetstecken. Ska dricka en massa saft nu.

Ärevördiga erövringar

I fjol kändes det nästan som att jag själv tog studenten, om igen, eftersom Viktor gav mig kontinuerliga insiderapporter från Linné om alla upptåg och tillställningar. Senare på kvällen följde jag med honom och hans vänner in på någon fest vid Grönäng. Redan där kände jag mig gammal, men det var ändå kul (med en Colin på bästa whiskeyhalsarhumör), så jag hängde på till Björket efteråt. Var förmodligen inte svårövertalad. Men väl där blev jag inte särskilt långvarig - alla hade såna där vita mössor och gratulerade varandra och jag förväntade mig att se Sonesson bakom varje soffa. Hade varit skönt att slippa sånt i år. Och samtidigt är jag tillräckligt vis och erfaren för att avhålla mig från löften.

I alla fall: den senaste månaden har jag mest suttit på mitt rum och jobbat med uppsatsen, så när jag varit nere på stan nu i veckan kom all sol och all hud på alla glada människor som en överraskning. Har liksom inte levt med det på samma vis som i fjol. Plötsligt pekar folk på en och vrålar något om att de ogillar tvåor. Vet inte riktigt vilken reaktion som förväntas, så jag brukar le lite försiktigt och nicka.

Jay-Z, kaffe, kiwi. Receptet för en behaglig eftermiddag. Efter besöket på Linné i förmiddags (se bilddagboken) drog vi till det nya skinande Systemet, och jag köpte bl a ett Côte du Rhône som jag har höga förhoppningar på.

En höna av en fjäder

Ah, Lund. Idag var det fantastiskt. Vi hade ventilering av uppsatserna i ett litet rum i Lingvisthuset, fem glada studenter och två lärare. Tänk om kvoten alltid kunde se ut så. Från 08.15 till 14.45 (med en timmes lunch) har vi suttit där och dunkat varandra i ryggen. Ibland kommit med små kritiska synpunkter, i all vänskaplighet.

Det bästa var en helt osannolik diskussion om poststrukturalism kontra marxism - huruvida basen determinerar överbyggnaden, eller om de är ömsesidigt konstituerande. En tredje väg gick ut på att distinktionen är analytiskt irrelevant, åtminstone ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Sånt snackar folk såklart om i Uppsala också, men just idag kände jag att jag nog kommer att sakna Lund, åtminstone i sommar. Vill inte knega. Vill bara sitta i min akademiska bubbla, och ibland kolla på EM och grilla en bit kött.

Speak when spoken to

För att jag vet att ni vill, och för att jag trots allt är ganska nöjd med den:

Att tala är att träta - en analys av debatten i det brittiska underhuset kring Turkiets EU-medlemskap

His story, not history

Vaknade med ett ryck klockan sju, fortfarande smålullig, och slogs direkt av insikten att jag måste måste måste beställa "Songlines" av Bruce Chatwin på Adlibris, den om aboriginer (har jag för mig), och sen tog jag en huvudvärkstablett och somnade om en timme, och sen åt jag müsli. Fattar inte hur jag rimligtvis, någonsin, ska bli människa igen.

Trevlig festival de skakade ihop. Det mest bestående minnet är fortfarande Anna Järvinen - inte för att spelningen var något speciellt, publiken pratade hur högt som helst och hon själv sjöng med slutna ögon lite för ofta för att det skulle vara helt bekvämt - utan pga att hon, av någon outgrundlig anledning, fick mig att längta efter att bli pappa. Jag såg mig själv sitta i en designad lässtol i vårt bibliotek i det gamla (men nyrenoverade) stenhuset strax utanför Kivik, läsandes någon genuskorrekt barnbok med vackra illustrationer för vår tvåårige son. Sen går vi ut i trädgården och fångar gräshoppor. Just Anna Järvinen fanns ingenstans i den här visionen, hon bara framkallade den, och kvinnan jag har en son med är hittills anonym fast har sandaler på sig och avklippta jeansshorts och är minst fem år äldre än mig.