Bit i

Idag vankades saftig bergsetapp på Touren med avslutande bestigning av Col de la Madeleine och jag ville såklart hemskt gärna se om Schleck kunde hänga av Contador ytterligare nån minut, eller om Armstrong skulle lyckas repa sig efter debaclet i förrgår. Men nej. Vad jag fick göra var att följa med till Finja, bli myggbiten och, efter att ha hjälpt till med avlastningen, stå och glo på pappa och farfar medan de kämpade med att förtöja vår nya båt. Efter en stund klättrade jag upp i fågeltornet istället och spanade efter tofsvipor. Det stod i alla fall på skylten att de skulle lura i krokarna.

Svinagölen är en liten liten skogssjö utanför Porrarp som Albin gjort den stora otjänsten att haussa något djuriskt varje sommar de senaste fem åren, varför den aldrig kunde leva upp till våra overkliga förväntningar när vi nu äntligen fick ta oss ett dopp. Men det var fint ändå. Sen grillade vi på en vanvettigt varm grill som förvandlade varenda färdigmarinerad flintastek i sin närhet till svårt cancerogena kolbitar. Undermålig kommunikation gjorde att jag inte hade något vin med mig och kände att det nog var bäst att pallra sig hemåt medan tid var.

Jag är ganska solbränd.

Med det rätta sinnelaget

Som nämnts, mitt nya favoritpass när solen steker: jogg till Galgbacken, ca 8 min, sen tre varv på en runda som jag uppskattar till ungefär 2,7 km och nästan helt går i skugga. Första varvet går i normal distansfart, andra släpper jag på lite mer utför och på släten men utan att tokköra. Tredje varvet i tröskelfart, vilket i kuperad terräng motsvarar typ 4.20-4.30/km. Serien i förmiddags: 14.30-13.30-12.30. Bra flyt men varmt som satan. Jogg hem igen. Hamburgare.

(här ringde pappa och berättade att de var i Markaryd, så snart är husfriden förbi; hoppas de inte glömt min vodka)

Det är såklart jobbigt att VM snart är över; för min del hade de gärna fått spela lika länge till. Turligt nog pågår Touren sedan ungefär en vecka. Jag hejar på Andy Schleck och hoppas att han ska få revansch på Contador efter fjolårets andraplats. Första bergsetappen går imorgon, men det är blott en uppmjukning, en apertif, inför Pyrenéetapperna som börjar runt den 20/7. Och sen är det ju EM i friidrott också.

Uti varenda spor

Jag minns ett dagboksinlägg på Lunarstorm - vila i frid - där jag menade att det enda jag i alla väder och helt utan förbehåll kunde ställa mig bakom var Bruce Springsteen. Sen dess har jag anammat ett lite mer, hur ska man säga, postmodernt förhållningssätt i frågan; inga stora berättelser, inga eviga värden, allt fast förflyktigas et c. Så inte ens Bruce går säker längre. Däremot kan jag med gott samvete säga att just nu, idag, och med stor säkerhet även om en vecka, är jag barnsligt förtjust i: mitt eftermiddagskaffe, progressiva tempopass i skuggan i Galgbacken, tjugo sidor Proust innan frukost när man vaknar alldeles för tidigt. Att jag nästan blivit lite brun.

Igår gled mobilen ur min ficka när jag satt med benen i kors på bussen från Hästveda. Ringde till bussbolaget i förmiddags men de hade inte hittat något och bad mig återkomma. Ringde till Telenor och spärrade mitt SIM-kort. Det är kuken, alltsammans.

Visst ser ordföranden i Liberala Ungdomsförbundet obehagligt mycket ut som Dave Gahan?