Pöl, poh

Jag gillar partiledarutfrågningarna i SVT som rullar nu; det är befriande att höra en politiker tala till punkt, de lyckas integrera de så omhuldade sociala medierna så att det faktiskt bidrar till diskussionen, programledarna har varit lagom aggressiva (dvs, inga Janne Josefsson-fasoner). Och Mona var bra.

Björklund igår var väl också helt ok, om man bortser från det sakpolitiska innehållet. Jag tyckte faktiskt synd om honom när de drog upp ordförståelsen och han inte visste vad "letargisk" betydde. Det var lite fult. Allt eventuellt sympatikapital han lyckades samla ihop där åts dock med råge upp av det idiotiska pratet om "duktiga människor" och hur de förtjänar lägre skatt, eller om det sorgliga i att Gotland demilitariserats. Han är, kort sagt, dum - och det har ingenting med ordförståelse att göra.

Fault lines

Höstens - solen skiner nu men i morse vaknade jag och frös under mitt tunna lakan; fick dra på mig ett täcke - första träning med löparklubben ska avverkas om ett par timmar och Svd:s "marathonbloggare" ska tydligen delta. Om jag dyker upp i riksmedia vet ni alltså varför.

Men igår var det dags för Den Långa Ventileringen, nästan en hel hederlig arbetsdag av stötande och blötande av metodologiska avvägningar och bristfälliga källhänvisningar. Jag inledde med att opponera på en ganska dålig uppsats om våldtäkters funktion i krig. Det är visserligen tacksamt när det finns många, förhållandevis uppenbara fel att uppmärksamma, men samtidigt vill man ju inte göra ner folk i onödan. Jag vill det i alla fall inte.

Min egen uppsats avhandlades sist och mina opponenter var komplett värdelösa. Jag hade förväntat mig åtminstone några synpunkter på att den var teoritung, att kopplingen till empirin var oklar, att jag hade validitetsproblem (d v s inte mätte det jag påstod mig mäta). Men de hade inget att invända. Det blev pinsamt. Jag tänkte att snart så måste seminarieläraren, som tidigare inte direkt verkat generös i onödan, bryta in och räta upp verksamheten. Men hon var tyst mest hela tiden. Efteråt fick jag fem minuter i enrum med henne, och hon var helt lyrisk, dillade om att det var "bättre än vad många yrkesverksamma presterar" och att jag var en framtida tillgång för institutionen. Det kändes som ett utvecklingssamtal i åttan.

Gudarna ska veta att jag behövde det här inför höstens c-uppsats. Just nu är jag lite sugen på att skriva om Turkiet och EU igen. Får rita en tankekarta.

Befolkningens hövlighet

Om det blir fyra år till av borgerligt styre vet vi åtminstone vilka vi ska skylla på. Jävla pensionärer. Visserligen började hela farsen när de rödgröna bestämde sig för att acceptera i princip hela jobbskatteavdraget, men tack vare PRO och deras duktiga pr-avdelning har hela valrörelsen urartat till en ren skattesänkartävling. Och jag som i min oändliga naivitet trodde att sossarna tänkte gå till val på att betona de faktiska skillnaderna mellan höger och vänster, på vågliga visioner och good ol' omfördelning. Den som tjänar på nuvarande spektakel är hästsvanskillen, som lugnt kan sitta och fila naglarna och då och då komma med utspel där han berättar om hur fenomenalt försiktig och ansvarsfull han är, och all ideologi åker raka vägen ut genom fönstret och allt som är kvar är pseudoargument om regeringsduglighet.

Som lök på laxen: växelnavet på min cykel är trasigt. 1200 pix.

22 km igår, lugnt, och fortsatt full av tillförsikt inför Lidingö. Det farliga när kroppen svarar så bra som den gör nu är att man frestas att ta i bara lite mer, vilket var vad som innan Göteborgsvarvet orsakade dubbla vadbristningar. Nu vet jag eventuellt bättre.

Stövelknekt

Antingen är de som arbetar med att färdigställa miljön runt mitt hyreshus lata eller bara inkompetenta, eller så förhalar de medvetet projektet för att casha in maximalt. Jag trodde knappt mina ögon när jag kom hit igår och möttes av nästintill exakt samma syn som jag lämnade för tre månader sen. Sånär som på några kvadratmeter lagda plattor.

Men det känns ändå ganska bra att komma upp hit igen, snäppet bättre än när jag gjorde samma resa ifjol, och det trots att jag med största sannolikhet har en ganska jobbig termin framför mig studiemässigt. Som sagt: det som verkligen kommer att hålla mig uppe i höst blir kommande vårs praktik. Någon gång i september är det först infomöte, sen blir det till att skriva cv:n och resuméer och personliga brev för allt vad tygen håller, och hoppas att det tar mig till Tokyo. Eller Istanbul, eller NY, eller Bangkok. Efter en stugsittarsommar och en bortvald utbytestermin måste jag bara ut och simma i nya vatten.

Satsningen på Lidingöloppet går oförskämt bra. Snart bara en månad kvar. Men jag tänker inte sätta upp några tidsmål, utan satsar mest på att ta mig igenom alla tre milen löpandes och utan att vilja (men inte orka) gråta.

Syrsor, yrsel

På dagen en månad sedan sist, och än är jag inte riktigt redo att återuppta den här vanan. Det får vänta åtminstone tills jag åker upp till Uppsala igen på torsdag. Känner noll och ingen studiemotivation för tillfället; om det inte varit för praktikterminen kommande vår hade jag förmodligen behövt ett litet uppehåll. Nu blir det till att komma på ett riktigt fängslande ämne till c-uppsatsen och köra så det ryker.