Wonkish

Att jag sätter mig på tåget mot Sthlm på söndag klockan två har, av förklarliga skäl, kommit en smula i skymundan här hemma - även i mitt eget huvud. Alma och Fredrik kom ner igår och idag har vi flängt runt i nära nog varenda mataffär i stan. Morgondagen är stora matlagardagen. Själv ska jag bland annat baka 100 portionsbröd och fördegarna sattes ikväll. Men: mitt i detta milda bröllopskaos ska jag alltså även hinna med att vika skjortor och packa allt annat för fyra månader, och dessutom sy ihop detaljerna med Eva som jag ska hyra rum av. Bråda dagar.

Snart startar dock Stockholmsbloggen.

Fittupplopp

Tidningen Fokus kom idag med sitt första nummer efter sommaruppehållet, och innehöll bland annat en kort intervju med liberala ungdomsförbundets nya ordförande. Som visade sig vara en gammal kursare till mig från Uppsala. Jag visste redan då att hon var politiskt aktiv - minns ett par debattartiklar om, tror jag, bostadssituationen, i Ergo - men efter ett par terminer försvann hon utan att jag tog någon vidare notis. Uppenbarligen har hon i alla fall inte legat på latsidan sen dess. Undrar om hon kommer ihåg mig. Att hon erbjöd sig att knyta min slips när vi skulle ha sittning under insparksveckan, men att jag avböjde och istället själv googlade fram en pedagogisk instruktion och kom till Stockholms nation med en oklanderlig four-in-hand.

Generellt tror jag inte folk minns mina slipsknutar särskilt väl.

Till Almas bröllop har jag tagit på mig att baka lite bröd. Morfar ska bidra med sina paradfrallor och jag med något lite grövre, kanske med frön och sånt i. Provbakade en sats igår som blev tämligen misslyckad; redan under knådningen känner man att något är fel, att man får arbeta den oroväckande länge för att uppnå rätt elasticitet och schvung, och sen jäste den dåligt trots att den fick stå på golvvärmen på toa över natten. Men det hinns med åtminstone ett försök till innan lördag. Lite mer vete, lite mindre råg, ny vildjäst med lite bättre fart - det ska nog bli bra.

Keep on blogging in the free world

Handbollsilliterata britter har lagt finalen mitt under min tågresa, och eftersom jag till råga på allt glömde hörlurarna hemma kan jag inte lyssna på Radiosporten utan är hänvisad till Aftonbladets liverapportering. Frustrerande. Inte hälften så frustrerande, dock, som min (vad det verkar) inflammerade tå och mitt smärtande knä. Har löpt lite över två hundra meter sedan i tisdags. Men påtvingad vila är också vila, och den kan nog göra mig gott i ett längre perspektiv.

Med mig på tåget (till Stockholm) har jag även ”Välkommen till den här världen” av Amanda Svensson, som jag ser mycket fram emot att läsa. Beställde i samma veva ”Alephen” av Borges och ”The spy who came in from the cold” av le Carré. Täcker många baser. Till hösten ska jag passa på att sluka skönlitteratur när jag inte ständigt har kursböcker att beta av. Ser fram emot långa söndagar på stan med promenader och kaffe och kanske en fotbollsmatch när man kommer hem med blossiga kinder och trötta fötter och bakar en pumpa i ugnen med varma kryddor.

En god nyhet: att jag hittade en gammal tredelad kostym som jag trodde var avyttrad och därigenom sparar en sisådär tre lakan - eller åtminstone skjuter upp investeringen till mindre ekonomiskt ansträngda tider. Blå med ganska breda kritstreck. Ska be mormor snäva in bensluten en smula.

Pop, girls, et c

Känner mig en smula rådvill beträffande bloggens framtid. Ett tag tänkte jag göra den till en mer regelrätt träningsdagbok, mest för att få lite kontinuitet, men sånt är ju i ärlighetens namn inte särskilt roligt för utomstående att ta del av. Och löpningen bokför jag redan på jogg.se. Så gick en vecka, och ytterligare en, och vips hade jag inte skrivit på en månad och tyckte det var ganska skönt. Men en total avveckling är inte heller aktuellt. Nån sorts ventil behöver jag för saker som inte ryms/passar i en Fb-status. Förmodligen än mer så under hösten i Stockholm.

Igår var jag och Viktor ute på sydskånska äventyr. Planen var att springa från Malmö till Hörby, övernatta på vandrarhem där och sen fortsätta till Hässleholm följande dag. 14 mil längs Skåneleden. Riktigt så blev det inte. Vicke fick känning av en gammal knäskada och kastade in handduken efter 35 km. Själv fortsatte jag ungefär lika långt till och ankom Hörby strax innan åtta på kvällen, men de sista 15 hade varit verkligt tuffa och jag visste att en natts sömn inte skulle räcka för tillräcklig återhämtning. Och dessutom var det trist att springa själv när jag var så trött. Så det blev en buss till Kristianstad och ett tåg därifrån till Hässleholm. Efterlängtad dusch, risgrynsgröt på tub, lite OS.

Mina knän gillar mig inte idag. Men efter nästan nio timmar på benen hade ju allt annat varit underligt. Rent muskulärt känns det dock helt ok.