Bjällra

Efter mitt andra besök hos naprapaten fick jag en bunte styrkeövningar och några stretchgrejer att göra, så ofta jag vill och orkar, de kommande tre veckorna. Men ingen löpning. Häromkvällen märkte jag hur skrämmande fort det gått att tappa allt vad kondition heter; växlade upp på motionscykeln och trampade på lite extra i tio-femton minuter, varpå pulsen åkte upp som den inte gjort sen backträningen på Bulltofta i våras. Sen körde jag till på köpet knät i styret och började blöda som en skäktad get. Blod och svett, blod och svett rann längs min vad och ner i skon.

Så det blir ingen vinst i Kyrkloppet. I år heller.

Annars är jag så vansinnigt glad och lättad över att ha flyttat från mitt kissluktande rum. Igår baxade jag min stora väska tvärs över stan och installerade mig i Jens lya på Lilla Essingen. Hur fin som helst. Och, framför allt: jag kan gå naken som jag behagar, laga mat helt efter eget lynne, slipper tränga ihop mig på en ynka hylla i kylskåpet. Tror jag stannar här. Sorry Jens. Du göra som du sagt och skaffa en sugar mama i Staterna.

Gilgamesh

Helg shmelg. Gick en tvåtimmarspromenix runt Söder och lyssnade på Godmorgon världen! i P1, åt kålrot med fetaost, satt en lång stund på Café Vurma vid Nytorget och drack kaffe. Dessa thirty-something södermänniskor med sina barnvagnar, surdegar och utstuderade tredagarsstubb; så lätta att göra narr av, så provocerande icke-reflekterande kring sina egna privilegier, så miljöpartistiska. För den ytlige betraktaren, dvs. Brunchandes, skvallrandes om veckans provinsiella pseudokulturdebatt eller nya rön om barnuppfostran.

Veckans antropologiska fältstudie härmed avslutad.

Nästan. För igår var jag i Östermalmshallen. Det är naturligtvis en grav förenkling, och en inte oproblematisk romantisering, men: jag längtade tillbaka till Malmö. Där kan folk åtminstone inte leva hela sina liv i någon slags Axesskonservativ, Svenskt Tenn-parfymerad parallell verklighet där sjuåringar går till lekplatsen i Ralph Lauren och vuxna män kallar varandra Dodde och Pirre. Malmö är mindre, visst. Och folk är precis lika fattiga. Men möjligheterna att retirera till sin egen lilla bubbla är mindre när man inte gömt underklassen i en förort fem, tio kilometer utanför centrum.

Veckans klasshatstirad härmed avslutad.

Sans cesse

Igår satt halva kansliet tillsammans i fikarummet och såg (efter att ha genomlidit kungens jobbigt obekväma och stolpiga anförande) Reinfeldt läsa regeringsförklaringen. "Investera i människor". "Det ska löna sig att ta ansvar". "Investera i Sverige". Och så. Några menlösa, till intet förpliktigande rader om jämställdhet; ytterligare några färre om klimatet. Mage att hävda att man för "en politik för full sysselsättning" bara för att man "stärkt drivkrafterna till arbete". Och så givetvis det oemotståndliga talet om att "därför behövs ALLA jobb". Så fan heller.

Min vän Jens ska åka på några veckors semester och har varit vänlig nog att låta mig passa hans lägenhet. Så nu har nedräkningen inletts: blott nio nätter kvar av att somna med kisslukt stickandes i näsan. Karaktärsdanande, men liksom ändå en erfarenhet jag gärna varit fattigare.

På tal om Jens så kom han med den lysande idén att jag borde ägna första halvan av nästa höst, när jag ändå bara går och väntar på att min sista 15-poängskurs ska börja, åt att resa lite. Ju mer jag tänker på det desto vettigare låter det. Funderar på Alperna.

Definitivt, kanske

Min kropp och jag är inte riktigt överens för tillfället. Först har vi det här med mitt onda knä som vägrar ge sig, trots styrketräning och idogt stretchande helt enligt sjukgymnastens ordination. Så jag kommer nog att boka en tid på Naprapathögskolan i veckan. De har elever som behandlar för under två hundra pix, vilket lätt känns värt att pröva. Men även bortsett från knät har jag känt mig liksom hänging, vek och småsvettig nu ett par dagar. Antar att det kan vara en liten förkylning som ligger och trilskas.

Var ute och gick en sväng på Kungsholmen idag och stötte på Mats och Birgitta Williamson, som var på väg ut till golfbanan. De bjöd in mig på middag endera dagen. Sen promenerade jag vidare till ABF-huset på Sveavägen och lyssnade på en föreläsning med Joakim Palme, som jag för övrigt haft på en kurs i svensk välfärdspolitik i Uppsala. Han är bra. På tisdag ska förhoppningsvis jag och Hanna (min praktikantkollega) gå och se den nya dokumentären om hans salige far.

Imorse hade en av katterna skitit på hallgolvet.

Huggsexa

Äntligen har jag fått ägna en hel eftermiddag åt att bara strosa, flanera, spankulera och traska runt på stan och liksom känna att jag är i Stockholm. Första gången den här veckan (utanför arbetstid dvs) jag känt mig genuint glad att vara här och inte alls längtat söderut. Provade kostymer. Först på COS: den var ekonomiskt löslig men byxorna satt åt helvete för tight, särskilt över vaderna. Sen fick jag hybris (som de säger i Hästveda) och provade en underbar sak i borstad flanell på J Lindeberg för fem lakan; måste, helt enkelt, börja lönearbeta. Efter den brutala påminnelsen om min finansiella knapphet var jag tvungen att tröstköpa ett provocerande dyrt bröd på fejkbageriet i Mood-gallerian. Smakade noll och inget.

Klargörande: det luktar alltså kiss på mitt rum. Det jag sover i.

Pan bagna

Det finns mycket trevligt med att jobba på Regeringskansliet; man får ett snajdigt id-kort, de har ekologiskt Zoegas i fikarummets kaffeautomat, man får tillgång till ett skönt old school-gym i finansdepartementets källare mitt på Drottninggatan - för 100 spänn om året. Svårast hittills är förmodligen alla dessa förkortningar. En del generell RK-lingo, men mestadels EU-relaterat. Som när en handläggare introducerades för mig med orden "det här är Johan, han är MFF:are", varpå jag ägnade en halv eftermiddag åt att grunna på exakt varför hans allsvenska sympatier var relevanta i sammanhanget. För att sedan upptäcka att MFF stod för Multiannual Financial Framework, dvs EU:s långtidsbudget. Sånt.

Mina praktikantkompanjoner, Hanna och Renata, pluggar båda i Uppsala nu men visade sig ha vuxit upp i Kristianstad respektive Hässleholm. Renata har gått på Linné! Har verkligen inte pumpat henne på nog detaljer om den biten. De är i alla fall båda några år äldre än mig och jag kan inte minnas att jag sett någon av dem tidigare, varken i Skåne eller här uppe.

Den här veckan har mest gått åt till att få ordning på en del tekniska och praktiska bitar, och att försöka sätta sig in i det löpande arbetet. På måndag är det tänkt att jag ska få börja göra lite mer stimulerande saker som följa med min handledare på möten och skriva lite. Ska bli gött. Boendebiten funkar helt ok. Kvinnan jag bor hos verkar jobba mycket natt och vi har hittills inte behövt trängas särskilt mycket. Hennes katter är dock synnerligen feta, svarta och närgångna, och äcklar mig lite. Ska nog fortsätta leta annan lya lite med vänstran.