Un coup de dès ne jamais n'abolira le hasard

Jag tar en paus i mina studier och fixar till en gräddfilssås med rom och rödlök. Har precis avverkat den västerländska litteraturhistorien 1830-1945 (ungefär) och påbörjat "Döden i Venedig" av Mann. Tentamen på onsdag, som sagt. Nervöst, eftersom det är svårt att veta vad man ska kunna och hur mycket man förväntas komma ihåg av alla dikter och romaner och dramer och gud vet vad; ska man koncentrera sig på den stora bilden eller förlora sig i detaljer? Det första, får man anta.

Fest i Stoby i lördags, väldigt trevligt fast fort över. Men så var jag också oförskämt fräsch dagen efter. Kunde till och med företa mig en stillsam löprunda på eftermiddagen, vilket kändes nödvändigt efter att vi varit hos min moster utanför Sjöbo och ätit duktiga mängder tårta. Och tittat på Bumbibjörnarna, och spelat lite fotboll. Och så stod jag såklart en stund och trånade vid deras fenomenala bokhyllor (Shakespeare, handböcker i kinesisk medicin, Sartre, Ekelöf, dramatisk teori på danska, allt i en skön röra).

Imorgon ska försöka vara väldigt lite bakfull och titta på min syster när hon manar till anarkofeministisk kamp i Kristianstad.

Moskva

Igår sken min orutin igenom på ett synnerligen plågsamt vis. Jag hade planerat en löprunda av det längre slaget vid fyratiden. Innan dess låg jag inne på mitt rum hela dagen och läste Proust, och hade därför inget grepp om att det var 700 celsius och gassande Kalahari-sol. Tog alltså inte med något vatten. Efter lite mer än en timmes löpande i relativt moderat tempo började jag bli mer än lovligt torr i halsen. En kvart senare, fortfarande 2-3 kilometer hemifrån, började det dunka och dåna i mitt huvud av vätskebrist; jag fick snällt promenera resten av sträckan. Kom hem, åt några salta kex och drack två liter vatten och var nästan människa igen. Lesson learned.

Matchen på Österås var ju inget att skriva hem om. Men kul att träffa Julle i alla fall. Känns som att det blir hässleholmartätt i Lund till hösten.

Idag fyller mamma 42. Jag och Alma har köpt en svulstig samling med kvinnliga bluessångerskor som vi tror ska gå hem. Ikväll blir det mysig middag ute. Ett par glas rött.

Vill ha:
1. Ny, lätt sovsäck
2. Ett par Marc Jacobs-vans
3. Ett par jeans från APC
4. Nina Simone-boxen som Daniel hypar
5. Bärbar dator (efter sommaren får det bli)

Om innerlighet

Jag var på apoteket i förrgår och köpte en liten burk koffeintabletter. Mest för att prova. Tänkte också att de kunde vara bra att ha om jag inte har tillgång till kaffe (t ex ute i skogen) och min dokumenterade huvudvärk sätter in. Lite osäker på doseringer är jag dock; på burken står det 1-2 piller, men ska man tro diverse obskyra internetforum (vilket man såklart alltid bör) är det helt ok med 4-5 piller... Jag får helt enkelt experimentera lite. Helst i kombination med värktabletter, Red Bull och vodka.

Och mina kurskamrater driver mig, sakta men nog så säkert, närmare vansinnets brant. Det ska bli så skönt, så skönt att inte plugga med en massa humanorianördar. Förutom franskan då, den ligger väl däruppe. Men det är nog bara på kvällarna. I och för sig: nu ska jag ju läsa mänskliga rättigheter till hösten. På Teologen. Jag och en massa teologer. Rysningar.

Allvarligt talat så börjar både jag och Daniel reta oss ganska så ordentligt på nästan alla i vår klass. Det värsta med att diskutera litteratur är att lärarna hela tiden påminner oss om att det "inte finns något rätt svar" och att det "bara är bra att tänka högt och resonera". Vilket i sig inte behöver vara negativt, såklart. Men det öppnar dessvärre även dörren för alla veritabla freaks med gälla, genomträngande röster och direkt frånstötande teorier om t ex Tranströmmers bildspråk. Folk med solglasögon (inomhus) och käpp. Mmm, käpp. Käppkillen är som en förvuxen HP. Och han är inte direkt ensam.

Därför ska det bli befriande att till hösten studera ett ämne som inte ger samma extravaganta tolkningsfrihet. Som håller folk på mattan och diskussionen på en saklig nivå. Trodde aldrig jag skulle längta efter en hemtenta om FN:s förnyelsemöjligheter. Men det gör jag.

The turn of the screw

Sååå. Nu har jag tagit ytterligare ett steg i riktning mot en karriär i stora världen, och änmält mig till den första av två introduktionskurser i franska på 15 poäng (halvfart). Ett nödvändigt ont pga min gymnasiala lathet. Så hösten 2008 kan jag, God willing and weather permitting (Örjan), söka till Franska 1-30. Tills dess ska jag alltså läsa 45 p per termin. Lite mer plugg, lite mindre OC. Eventuellt.

På tal om Frankrike: alltid spännande med val. Synd att Sarkozy är Satan men säkert ändå kommer att vinna.

Simon har skaffat blogg ("dagen är kommen, kärlek triumferar", osv), och jag tänkte ta tillfället i akt för att pusha lite för de bloggar jag läser i princip dagligen:

¤ Lina
Med en oöverträffad innerlighet och viss dragning åt äldre, håriga män.
¤ Jens
Alltid läsvärd, denne göingebygdens främste proffstyckare. Och underbara fylleinlägg.
¤ Pillan
Uppdaterar olidligt sällan, men ingen skriver bättre om storstadens och cafébranschens fasor.
¤ Simon
Ny uppstickare som varvar insiktsfull fotbollsanalys med osminkade begravningsskildringar. Lovar gott.
¤ Kinky Afro
"Skandinaviens ledande elektroniska kulturtidskrift" enligt egen utsago. Behandlar främst svart populärkultur och ger många fina musiktips.
¤ The Sartorialist
Sanslöst inspirerande modeblogg med bilder av välklädda människor på gatorna i olika storstäder. Fint tidsfördriv.
¤ Wifebeater Love
Hög lägstanivå på den här bloggen, som delar ut (mestadels) suverän musik och är ett måste om man är bekväm av sig men ändå vill ha lite koll. På t ex Ciara eller R Kelly, dvs.
¤ Bara ben på Glenn Hysén
Riktigt bra fotbollsblogg som funkar även om man inte är IFK-fan. Alla borde läsa, om än bara för att få en motvikt till Sportbladet.

Hihihi

Ååååhhh nu kysser Summer Seth när han hänger uppochner i Spidermandräkt i regnet... hinner jag ett avsnitt till? Nä. Får bli imorgon. Ingen föreläsning. Viktor kommer hit och fikar. Han ska få tillbaka sina kalsonger också, btw.

Is this kosher?!

Såg på mina inlägg den sista tiden att jag har skrivit en massa, så nu reducerar jag allt till en fin lista istället. For thy convenience, bäst just nu:

¤ "Rainy day women" (OC-avsnitt)
¤ Kaffe (fanns inget gott i London)
¤ Garderobsrensning (något jag borde göra oftare)
¤ Sommarjobb (ser jag ut att få, i Hästveda till på köpet...)
¤ Berg (måste bestiga ett snart)

¤ Beyoncé - Listen
¤ Jo Jo - Anything
¤ Monica ft. Swizz Beatz - Raw
¤ Ne-Yo - Because of you
¤ Young Jeezy ft. USDA - Check

How much I've lied

Arma mig och min veka pojkkropp, ty förkylningen håller mig alltjämt i sitt kalla grepp och tvingar mig till fortsatt underkastelse. Jag hoppar föreläsningen om svensk trettiotalslyrik idag och kurerar mig. Boye är ju ändå så tråkig. Inbillar jag mig. Vår lärare är det i alla fall.

Igår var jag då desto mer företagsam. På förmiddagen gick jag och Dirty Dan på Arbetslivsforum arrangerat av Samhällsvetarkåren. Vi lyssnade först på en fransman som pratade om hur man får jobb på FN. Det går tydligen inte. Vilket jobb man än söker, förutsätter det att man redan har minst två års arbetslivserfarenhet. Daniel tyckte att detta var så deprimerande att han lämnade mig och tog tåget hem. Själv gick jag på ytterligare en föreläsning, där några elever på universitetet berättade om sin respektive praktik på svenska ambassaden i Dublin, EU-parlamentet och FN. Lätt något jag ska satsa på. Se upp Paris.

Sen åkte jag ner till Malmö, där jag strosade hela eftermiddagen och köpte trägalgar och strumpor. Letade förgäves efter en tilltalade grå v-ringad tröja. Tog kort på en asiatisk turist utanför Rådhuset. Han var väldigt tacksam, men det ligger ju å andra sidan i hans natur. Jaaahopp. Återvände sedan med pompa och ståt till Lund, åt två piroger i bibliotekscafeterian och styrde stegen mot AF-borgen. "Forum Kongo"! Utrikespolitiska föreningen (där jag är stolt men inaktiv medlem) arrangerade en paneldebatt om förutsättningarna för demokratisk utveckling i Kongo. En kvinna från FN, ett par forskare från universitetet, en brigadgeneral och en till snackade i ett par timmar. Givande.

Jag känner att jag gradvis måste återvända till verkligheten och skaffa mig lite koll nu när jag ska läsa mänskliga rättigheter till hösten. Hela våren har man suttit med näsan i Balzac, helt världsfrånvänd och utan vidare grepp om t ex Sudan. Och jag tycker om att ha grepp om Sudan.

Med handen i kakburken

Jag träffade Tuva på Sturup i onsdags, vilket får räknas till det lätt oväntade ("det är en liten värld", osv). Hon hade varit hemma och firat påsk med familjen. Tydligen skulle hon bara inom till sin au pair-familj i ett par timmar, sen skulle hon till Dublin med några vänner. Hon såg frisk ut och verkade trivas.

London har varit fantastiskt: maten, vädret, shoppingen, tunnelbanan, alla vackra och alla fula människor, PULSEN. Till och med hotellet var klart godkänt. Egentligen har vi inte gjort så mycket förutom att kuta runt längs Oxford Street/Regent Street på dagarna, lämnat fynden på rummet och sedan ätit sanslöst gott på kvällarna, men det är ju en tillvaro man kan vänja sig vid. Trött i benen har man varit. Jag har dessutom dragits med en duktigt kraftig förkylning hela resan. Men lite roliga piller löser det mesta.

Förutom den rena, oförvanskade shoppingen i Soho och Mayfair har vi även besökt Tate Modern (fika på sjunde våningen med brutal utsikt över stan på andra sidan floden), jiddrat runt en del i East End (där fördelningen är varannan skinnhandel, varannan bengalisk restaurang) och gått på "Music and lyrics" på Leicester Square. Eftersom jag gick upp halv fyra i morse och genomlidit hela resan med en huvudvärk från helvetet, pallar jag bara göra ett par små listor. Lägger upp en del bilder sen också.

Bäst:
¤ Selfridges: som Harrods med smak. Helt, helt sjukt stort ställe som hade ALLT. Tror inte att jag någonsin har sett så mycket kläder jag velat ha på ett och samma ställe. Tyvärr visste de att ta betalt. Det närmsta jag kom ett köp var en espresso i caféet på andra våningen.
¤ Fopp: billig skivaffär som jag hade lika svårt att hitta den här gången som den förra. Tvärsigenom sympatiskt. Tjackade en del jazz och en Gram Parsons-samling.
¤ Jermyn Street och Savile Row. Bara insupa atmosfären. Underbara bilar, välklädda brittiska gubbar och butiker som bara säljer pipor respektive rakhyvlar.
¤ Vädret!
¤ Alla föredömligt artiga butiksbiträden på Bond Street: "God afternoon sir, how are you today?" när man steg in och ett uppriktigt "Take care!" varje gång man köpte nåt. Inte för att jag köpte nåt på Bond Street. Men jag ville. Ha. Allt. Jo, förresten: jag slog till på lite moisturiser. Börjar bli torr på ålderns höst.
¤ Lördagskvällens middag på en urmysig libanesisk restaurang i Bayswater. Det godaste jag ätit på riktigt länge.
¤ Att familjen Hällefors tydligen varit även på brittiska öarna och ynglat av sig.

Sämst:
¤ Att jag har varit genomgående sjuk.
¤ Ryanair
¤ Att London ligger i ett u-land där bilarna kör på fel sida och det saknas ordentligt avlopp.
¤ Att jag inte tjänar saftigt, bor i Chelsea, kör Aston Martin till jobbet och shoppar allt på Paul Smith.

Men jag har i alla fall blivit duktigt sugen på att undersöka möjligheterna till någon form av studier i London. Måste kolla vad Lund har för utbyten att erbjuda.

Så Lina, du ska nog få kul du med.

Fragen eines lesenden Arbeiters

Inte för att på något vis gnida in det i er, men: London imorgon.

Så idag packar jag, efter att ha skrivit klart min makalöst skarpsinniga analys av Heidenstams "Gustaf Frödings jordafärd". Måste säga att jag är ganska nöjd, med tanke på hur snabbt jag svängde ihop den. Huvudtemat i min analys utgörs av "hur det förgängliga människolivet ställs mot det eviga som diktaren strävar efter i den konst han skapar". Om en stund ska jag pallra mig bort till Daniel och lämpa över lite böcker så att han kan skriva sin.

Och så ska jag vika några skjortor.

Lördagskvällen var en trevlig men kort upplevelse. Åkte ut till Ignaberga med ett gäng glada gossar, drack och skrattade och åt lite kex. En massa roliga linnéare var där: dörrvakten, basisten, Frodo, etc. Vid halv ett ville en del till Björket och Albin började få migrän, så vi åkte in till stan och sen följde jag med till Vittsjö, av någon anledning. Åt fil, somnade på tv-soffan. Vaknade två timmar innan resten av huset, med en fin huvudvärk och ont i ryggen av den mjuka soffan.

Nu kollar jag OC och laddar Ipoden. Drar tidigt imorgon.

Barbarism begins at home

Idag är det, för att parafrasera "Liftarens guide till Galaxen", ungefär 2000 år sedan en man blev uppspikad på ett träd för att ha påpekat hur trevligt det hade varit om alla hade varit lite snälla mot varandra som omväxling. Igår var jag ute och vandrade en hel del, men några häxor såg jag inte till. Jag kommer ihåg när jag var liten och mamma brukade tvinga mig att följa med Alma när hon gick runt i kvarteret och knackade dörr, utklädd och utspökad. Vet inte riktigt vad jag fyllde för funktion. Men pinsamt var det.

Ju mer jag funderar på det, desto mer gillar jag påsken. En hel högtid uppbyggd runt lidande. Visserligen ska han ju återuppstå sen också, men om man bortser från det är påsk en befriande glädjelös högtid. Idag ska jag tänka på smärta och hur sjukt ont det måste göra att få spikar genom handlederna. Medan jag väljer en dikt att analysera till vår inlämningsuppgift. Och springer en runda.

Inatt, precis när jag hade stängt av tv:n och tagit av mig glasögonen och tänkte att, shit, nu ska det bli skönt att sova, började Lina och Pernilla bomba mig med sms, det ena mer förbryllande än det andra. Efter en kvart visade det sig att det hela var en del av någon av deras (perversa, mark my words) påsklekar. Kvinnor.

St. Monday

Trodde knappt mina öron när jag klev in på gymmet i eftermiddags och "Kalla mig" med Vapnet ljöd i mina öron. Någon balanserad själ hade bytt Rix mot P3. Men säg dem lycka som varar: efter en halvtimme bytte man tillbaka igen, och mitt i ett set underarmscurl tar Sarah Dawn Finer över lokalen. Hon är verkligen sämst. Sämst.

Det blev en händelserik helg i Göteborg. Efter en fredagskväll i stillhet tog vi oss an centrum på lördagsförmiddagen. Jag köpte lite böcker (kurslitteratur: Borges, Proust, Wolf), en blå t-shirt och lite underkläder, eftersom jag hade packat slarvigt. Sen tog vi spårvagn ut och hälsade på Pillan och åt på hennes sköna café, där det tyvärr var asmycket folk. Så hon hade en hel del att stå i. Sen åkte vi in till city igen och shoppade lite mer, och sen åkte vi hem, och sen åkte vi till en av Kirres polare och lagade paj tillsammans. Och kollade på "Magnolia". Vännerna var trivsamma och bekräftade mina fördommar på ett befriande sätt. Hemma sent var vi.

Lördagen började bra med sovmorgon och packandet av matsäck för picknick i Slottsskogen. Vi gick på en fullpackad buss, där en kvinna satt och sov (full, få man anta) ett par meter ifrån oss. I en sväng trillade några ölflaskor ur hennes väska och klirrade ut på golvet. I nästa sväng gled hela hon framlänges, föll handlöst och slog huvudet i en kant. Blodet flöt i en tjock ström ut på golvet. Fattade först ingenting. Bussen stannade, någon skrek "ring en ambulans!" och så gjordes, men chauffören hade inte riktigt greppat situationen, så han körde vidare. Jag hjälpte en annan kille att lyfta upp kvinnan i sitt säte, där hon satt helt lealös och bara blödde. Hon hade en fem centimeter lång, halv centimeter bred spricka i skallen, ur vilken blodet flöt på ganska bra.

Bussen stannade och en kvinna, som hade tagit kommando över situationen, pratade med larmcentralen. Vi blev tillsagda att lägga henne i framstupa sidoläge. En annan kvinna tillverkade ett provisoriskt förband av en sjal och servetter som Kristina hade i sin handväska. Den skadade började visa vissa livstecken, så vi fick hålla ner henne och hindra henne från att riva av bandaget. Ambulansen kom förvånansvärt snabbt. Sjukvårdarna var kolugna och förklarade att det bara var ett ytligt sår (tjenare). De lyfte ut henne på en bår och körde iväg. Vi fick ta en annan buss, en med mindre blod på golvet. Jag hade lite blod på min kofta, men den andre killen hade blod över hela händerna och fick en våtservett av Kristina. Ett jäkla drama.

Skärrade fullföljde vi våra planer och åt våra tunnbrödsrullar i solskenet. Jag läste lite Joyce. Man kände sig ganska mör. Vi åkte in till city och tog en kopp kaffe, och sen vandrade vi bara runt tills mitt tåg skulle gå klockan sju. På vägen hem satt jag bredvid en kille som läste Kerrang.

Som sagt, händelserikt.

Spanska sjukan

K-G Hammar ägde dagens Europaforum sönder och samman, det måste erkännas. Smart, samlad och saklig utan att bli tråkig. Gunnar Hökmark, som deltog i samma diskussion, var bra fast han är ond.

Jag var alltså på Europaforum i Kulturhuset idag. Inte som i fjol utan inbjudan, utan helt legitimt."Oscar Rauer - Lunds Universitet" stod det på namnbrickan. Jag träffade först Sören och pratade en del med honom om arrangemanget i stort. Trevlig som vanligt. Sen lyssnade jag på ett par föredrag om den svenska EU-opinionen innan det var dags för den länge emotsedda lunchen. Fin buffé även i år. Och dessert. Medan jag tog för mig av läckerheterna smög Pelle upp bakom mig och vi hade ett långt, förtroligt samtal om ditt och datt. Albins handbollskarriär, Jens framtid, Joel A:s krigsvurm osv. Han var väldigt munter och utsökt dränglik.

På eftermiddagen var det sedan dags för nämnda diskussion med Hökmark, Hammar och en socialdemokratisk EU-parlamentariker som hetter Åsa. De pratade om religion i EU, om Turkiet och fundamentalism, Israel (av någon anledning) och Sverigedemokraterna. Underhållande.

Jonatan (the child slayer) var där på förmiddagen. I kritstrecksrandig kostym (med sällsynt ful slips, vilket gladde mig) och attachéväska satt han och nickade ivrigt när någon på scen pratade om rumänernas aversion mot socialförsäkringar. Han skrattade högt när det skämtades om Miljöpartiet, men det är kanske mer förlåtligt.

Imorgon: Göteborg. Åter söndag kväll.

Manicero

Fin dag igår. Tog en fika med Kristina i solskenet, gick sedan till biblioteket och lånade ett par bra skivor. Beyoncés senaste och en samling med västafrikansk musik från 60- och 70-talet. Jag var bara tvungen att stilla min skivköparabstinens nu när jag gör ett uppehåll innan London (två veckor idag!).

Nu har jag snart kollat igenom hela första säsongen av OC. Känns som en bra vårgrej, något att göra varje år för att komma i stämning inför sommaren. Just nu: Seth ställer sig på bordet när Summer säljer kyssar för 10 dollar i skolan. "What, Summer, are you dating this emo geek?!" Jag smälter om och om och om igen.

Hoppas att Axfood ringer snart.

Landskamp ikväll ju. Det känns lite som att tidningarna tävlar i att skriva ner Nordirland och visst. David Healy platsar inte alltid ens i Leeds. Vi är bättre på allt. Det verkar nästan för bra. Men vänta bara, Anders Svensson kommer säkert att tappa boll på mittplan och så kontrar de in 1-1 i 87:e.

Didn't cha know

Två saker:

¤ Tandställningen är förpassad till metallåtervinningen! Visserligen kommer jag att få dras med en temporär lösning ett tag nu, som en övergångsgrej, men det är ändå helt outsägligt skönt. Så mycket plats i munnen! Inget som river och sliter, inget som samlar matrester, inget som förhindrar mig att äta vad jag vill.

¤ Min och Daniels tämligen skitnödiga men ändå klart godkända analys av Becketts "I väntan på Godot" är klappad och klar. Och den inleds med den geniala meningen "I väntan på vadå?". Luktar VG lång väg.

Ovanpå dessa godbitar känner jag mig redan avsevärt bättre från min förkylning, plus att Kristina är hemma och vi ska fika imorgon. Livet... eh... leker? Ja, varför inte.

Karantän

Snabb genomgång av gårdagens matcher:

Brasilien-Chile 4-0
En bra match att värma upp med. Jag och pappa åt oliver och min värktablett började ta ner febern en aning. Chile var ytterst blekt och håglöst. Brassarna gjorde lite som de ville, kontrollerade händelserna och bjöd på en del snygga kombinationer. Planinvasionen på övertid räddade en annars avslagen historia.

Litauen-Frankrike 0-1
Mådde skit under hela första halvlek, och spelet var ungefär lika kul. Litauerna vände taggarna utåt, skickade långt på sina anfallare och fransmännen hade liksom inget motrecept. Påminde om gruppspelsmatcherna i VM där de fyllde på med alldeles för lite folk. Anelka var hopplöst ensam. Något oförtjänt seger.

Spanien-Danmark 2-1
Jag laddade upp med chokladglass och whiskeyspetsat honungsvatten inför denna kvällens höjdpunkt. När danskarna fick en utvisad redan efter tjugo minuter trodde man ju att jaha, det var den matchen det. Men spanjackerna stod för årets underligaste andra halvlek. De såg livrädda ut, kröp ihop mer och mer, Aragones gömde ansiktet i händerna och det såg mer ut som om Danmark var laget med en mer på plan. Måste säga att det kan bli tufft på Parken. Andra reflexioner: Mjällby borde ersätta Hysén permanent. Och så ogillar jag verkligen Silva. Han ser ut som en mus.

Jag är alltså extremt förkyld för tillfället. Även om situationen är något bättre än igår kväll. Visserligen har jag en dramatikanalys som ska vara inne på tisdag, men vad värre är: jag riskerar att missa min kusins födelsedagsfirande i eftermiddag. Med våfflor.

Nicodemus

Jag börjar... jag börjar bli både febrig och orolig. Genuint orolig över att kanske inte få nåt sommarjobb. Det minsta man kan begära är väl ändå någon sorts besked? Axfood sökte ju dessutom aktivt vikarier, då borde de kunna bemöda sig att höra av sig. Även om de inte (hemska tanke) skulle vilja ha mig. Jag pratade lite med min far och han muntrade upp mig genom att avslöja hur han behandlade nya arbetsansökningar: han kastar dem i papperskorgen och går vidare. Vad hände med kärleken?

Feber som sagt. Känner mig ganska kass. Och jag som skulle springa imorgon och jobba med dramatikanalysen med Daniel. Får väl ta mig i kragen, bita i det sura äpplet, gaska upp mig, etc. Ikväll tänker jag i alla fall inte göra nåt särskilt. Äta. Hålla mig ifrån "Så ska det låta". Försöka att inte äta för mycket. Och så ska jag tvätta mina jeans för första gången och hoppas att de krymper lika mycket på längden som den lille killen på Solo lovade. Annars får jag lägga upp dem. Ska nog köpa ett par APC-jeans i London (på Selfridges! ah, the pleasure!), de ska vara bra och finns tydligen bara i Stockholm annars. Nåt ska man ju lägga sina pengar på.

So I bought me a ticket, I caught a plane to Spain
went to a party down a red dirt road
there were lots of pretty people there
reading Rolling Stone, reading Vogue

Wanna knit you a sweater, write you a love letter

20 funkar helt ok hittills. Jag var lite orolig ett tag och började glida in i någon sorts minikris, men det ordnade upp sig. Jag fick dessutom en extra, försenad present av mamma i tisdags: de åtta första OC-avsnitten på dvd. Från McDonalds. Tur att jag har resten nedladdade. Mindre bra är att vi har en saftig dramatikanalys att lämna in på tisdag, och att det enda jag gör nu är att frossa i avslöjandet av Lukes pappas bögighet och triangeldramat Anna-Seth-Summer... Men det är gott om tid. Intalar jag mig.

Igår kände jag att jag hade så gott om tid att jag föjde med mamma och simmade. Var väl ett halvår sen sist. Till saken hör att jag alltid varit en ganska värdelös simmare; jag tar inga bentag. De bara hänger där och släpar efter mig. Oönskade och tunga. Mammas arbetskamrat (Maria, som verkligen inte ser ut som någon Alshammar, om ni förstår vad jag menar) varvade mig sex gånger på en halvtimme. Kände hur min manlighet gradvis maldes ner för varje längd. Och efteråt var jag helt slut.

Funderar intensivt på om jag ska förnya min prenumeration på Sonic. För det mesta är det en helt ok tidning, ibland till och med riktigt bra. Jag har börjat få grepp om recensenterna och vet vilka jag ska lyssna på. Den medföljande skivan brukar innehålla ett par guldkorn. Men ändå: på framsidan till senaste numret satt The Ark. Till årssammanfattningen bjuder de in Per Gessle. Kan de inte bestämma sig?

Igår lyssnade jag på Joni Mitchell när jag var ute med hunden, och plötsligt kändes allt lite somrigare. Fyra bra sommarplattor ur min hylla:

¤ Joni Mitchell - Blue
¤ Bruce Springsteen - Born to run
¤ Van Morrison - Astral weeks
¤ Erykah Badu - Baduizm

I fablernas värld

Yesbox, Systemet igår. Köpte en flaska bra, torrt mousserande vin som vi avnjöt innan kvällsvarden. Kände att jag fick betala tillbaka en smula efter mina föräldrars frikostiga presentgivande: fick en otroligt bra förstärkare som jag har suktat efter i flera år. Måste säga att min stereo är smått fulländad nu. Och så fick jag vaniljkondomer. Som Daniel uttryckte det: "Din familjs öppna inställning till sex kommer att bli ditt fall".

Av Daniel fick jag två skivor, som dock för tillfället får stå tillbaka för Linas bland-cd. Den är jättebra. Tack. Regina Spector och Billy Bragg är favoriterna hittills. Och Magnus Carlsson-duetten, den svåråtkomliga... Idag ska hon få sin. Hoppas den går hem. Om inte är det hennes fel.

Av min syster fick jag ett kit med plastpärlor så jag kan göra mina egna halsband.

Och i eftermiddag ångar jag på med ännu ett distanspass. Fortfarande har jag inte fått någon bekräftelse av människorna på Göteborgsvarvet, så lite orolig blir man allt. Får väl dra iväg ett mail.

Words mean so little and money less

Stort party-party för mig och Elias igår i Vildparkstugan. Femtio pers, tacos, stoj och stim, min blandskiva med 1987-låtar osv. Väldigt lyckad tillställning. Jag fick, helt i enlighet med mina önskemål, en hel del pengar. Och en jättefin t-shirt med The Big Lebowski-motiv av Kristina. Och vinglas, fyra flaskor vin, en bra sladd, ett par böcker och en ishink. Svinbra.

I förmiddags var jag ute och sprang. Värdelös timing. Det regnade och blåste något infernaliskt, men jag avverkade en 8-9 km i bra tempo och tog en varm skön dusch. Aldrig fel. Sen var Kristina här en runda och klippte sig och fick en skiva av min syster (K-stads feministiska kör, dvs). Hoppas hon kopierar upp den till hela församlingen och sprider budskapet. Go tell it on the mountain.

Söndagar är ju numera fenomenala tv-dagar: först fotboll hela eftermiddagen, sen mostern i "Sverige" kvart över sex, sen "OC", sen "Six feet under". Och om jag pallar är det "Fotbollskanalen" sent på fyran. Men tack vare att min syster ska med ett tåg imorgon bitti, kommer jag att väckas och gratuleras halv sju. Kul. Inte för att jag klagar. Fyller som sagt 20 imorgon. Gött.

Inom familjen

Efter Daniels (visa) frontalangrepp på min lista i förra inlägget känner jag mig tvungen att klargöra: det enda verkligt idiotiska är såklart att vara helt kategorisk och trångsynt. Vilket iofs är just vad jag är när jag säger att det är det enda helt idiotiska... jaja, man kan inte få allt. Ibland blir man ju bara så trött på all relativism och mjäkighet, även om jag naturligtvis själv står för den största delen. Nog om det.

Ed Harcourt till Siesta är hur bra som helst. Ännu bättre hade det såklart varit om han kommit dit för tre år sen (Ed var bättre förr!), men det gör inte så mycket. Och The Concretes dessutom. Inte illa alls. Det blir en indiesommar, sanna mina ord. Typ som... 2004, eller nåt. Så jag ska plocka på mig en massa fina skivor på Rough Trade i Notting Hill (tre och en halv vecka kvar nu).

Igår skickade jag in min lilla gulliga arbetsansökan till Nsk och Kristianstadsbladet.

Two wrongs don't make a right

Puh. Föräldrarna gick (föga förvånande, det ska erkännas) med på att betala DN. Så nu kan jag njuta av Stockholmscentrerad finkultur och Benny Haag-hat varje söndag hela sommaren. Underbart.

Idag ska bli en skön dag. Först ska jag mörda mig i Galgbacken, sen äta några öfverblifva biffar och gå ut med hunden. Ämnar sedan söka mig ner mot stan, där jag ska läsa Tjechovs "Körsbärsträdgården" och prova några nya skor som pappa hypat de senaste dagarna. Tigger väl lite fikapengar när jag ändå är där. Jag räknar med att vara ganska trött ikväll, eftersom min omtänksamma familj väckte mig strax innan sju i morse. Och så är det fasansfullt varmt på mitt rum.

Saker som aldrig upphör att förvåna och uppröra mitt naiva sinne:

1. Folk som plockar upp hundbajs i svarta påsar, bara för att tio meter längre bort slänga hela påsen i en buske. Vanligare än du tror.
2. Folk som inte vet att uppskatta en bra 0-0-match. För att citera en vis man: om du vill se mål, kolla på hockey.
3. Folk som tror att det var bättre förr. Alls.
4. Folk som är 300 år gamla, aldrig går utomhus och ändå ser det som sin plikt att klaga på den bristande ordningen i grundskolan. Folk som tror att allt som behövs är något jävla ordningsbetyg och en och annan örfil.
5. Folk som ska krångla till det.

There, there my dear

Haha. Fick nyss ett telefonsamtal från DN:s prenumerationsservice.

Mogen kvinna: "Hej Oscar"
Jag: "Hej?"
M K: "Ja Oscar, du har ju haft DN gratis väääldigt många gånger nu (låter sjukt irriterad). Så vi undrar om du kanske är intresserad av att förlänga din prenumeration?"
Jag: "Eeeehhh... jaaa, alltså, kan jag få den på söndagar?"
M K: (suckar tungt) "Ja, det skulle väl gå. 198 kronor för tre månader i så fall. Ska jag skriva upp dig för det?" (suckar extremt tungt två gånger)
Jag: "Tja, det kan du väl"
M K: (lättad men fortfarande förbannad) "Bra, då gör jag det. Hejdå"

Lite bakgrundsinfo: med jämna mellanrum dyker det upp erbjudanden på DN:s hemsida om att man kan prova tidningen gratis i en månad. Det har jag utnyttjat så ofta jag någonsin kunnat (eftersom jag älskar kulturbilagan). I ungefär två år. När månaden drar mot sitt slut ringer någon glättig säljare och vill att man ska teckna en svindyr årsprenumeration, något jag varje gång avböjt, vänligt men bestämt. Ok, kanske inte så bestämt då. Men vänligt.

Nu ringde de alltså, och den här gången var den glättiga säljarmentaliteten som bortblåst. Och jag måste övertala pappa att betala 200 spänn för en tidning han själv aldrig ens tar i.

Ripe for the pickin'

Eftersom Lina börjat rapportera om sina motionsvanor måste jag (i egenskap av man!) sätta henne en smula på plats. I morse var jag inne och anmälde mig till Göteborgsvarvet den 11/4. Fyrahundra pix ska visserligen först betalas in, men sen finns det ingen återvändo. Och jag är sinnessjukt peppad. Inte minst av det här fantastiska vädret.

Så de officiella förberedelserna har inletts nu. Hade tänkt lägga upp det enligt beprövade idéer (jag har läst alldeles för många nummer av "Runner's World" på biblan...), dvs med variation som ledord: ett distanspass för att få in längdvanan, en mer konventionell runda i lagom tempo och ett hårdare intervallpass. Sen rullar det på så. Plus att jag kör en del komplementerande styrketräning på gymmet (baksida lår etc). Känns bra.

Och idag, efter terminens hittills mest själsdödande dubbelföreläsning (om Ibsen) i Lund, var det dags för ett kvantitativt distanspass. Blev till och med lite längre än jag planerat, gott och väl en och en halv timme. Håller inte koll på distans eller så men minst 16 km måste det ha blivit. Mina vader är, för att dra till med årets understatement, smått stumma. Sällan har feta- och kycklingfyllda pitabröd smakat bättre.

Sweet and lovely

För att ha det ur världen: jag kollade på Melodifestivalen igår, jadå. Sebastian borde ha vunnit. The Ark funkar. Hon den skelögda mellanstadieläraren var ju sjukt underlig. Men kvällens bästa var ändå att Tommy Nilsson inte fick en endaste liten poäng. Så jävla rätt.

Tidigare på dagen var jag och min morbror och Viktor ute och sprang en fin runda i Hästvedaskogarna. Dessvärre fick Vicke akuta smärtor i sitt högra knä efter en halvmil. Efter överläggning bestämde vi oss för att lämna honom i skogen och springa hem för att hämta honom med bil lite senare. Morbror Micke (47) satte upp ett satanistiskt tempo de sex kvarvarande kilometerna. Jag blev svårt imponerad och hade, i ärligheten namn, vissa problem med att hänga med. Gubben bara pinnade på i motvinden. Sen när vi kom hem konstaterade han helt kallt att han hade "leversmak i munnen" och det enda som gällde nu var "en dusch och en bira". Fast först hämtade han sin övergivna son.

Melodifestivalen, som sagt, och sen Barca-Real. Bedrövligt försvarsspel åt alla håll. Sen gick jag och Vicke och la oss och pratade till frampå småtimmarna om Linnéskolan, sommarjobb, knark, stöld och relationer. Alltid trevligt.

Bra:
¤ Joni Mitchell - A case of you
¤ "Six feet under" ikväll, äntligen!
¤ Fyller 20 om typ en vecka

Venus de Milo

Idag har jag och min obestridda favoritkusin Agnes varit i Kristianstad och firat internationella kvinnodagen. Grattis alla kvinnor! Jag läste i Metro att det kommer att dröja ytterligare 80 år innan Sverige blir jämställt om den rådande takten får gälla. Goda nyheter för mig, dvs. Jag kommer att leva ett priviligerat liv och är löjligt nöjd med det. Det enda som lockar med att vara kvinna är ju som bekant att de har så vansinnigt mycket mer snygga kläder att välja på.

Vi var alltså i Kristianstad. Min syster uppträdde med sin feministiska kör utanför Domus (bilder kommer). Sällan har så många nitklädda jackor med anarkistmärken på ryggarna, trånga svarta byxor och besynnerliga sminkningar samlats för att lyssna på körsång. Syrran och hennes väninnor skötte sig utmärkt. De var elva men lät som trettio. Jag kan fortfarande inte riktigt greppa varför de måste vara anarkosyndikalister. Vad har jag missat? Är det en vedertagen sanning att anarki är den samhällsordningen som bäst tar tillvara kvinnors intressen? Någonstans på vägen tappade de bort mig, men låtarna var så roliga att jag liksom inte brydde mig så mycket.

Och sen ikväll har jag tittat på "Djävulen bär Prada" med mamma och ätit chokladglass. Bedårande film. Gjorde mig sugen på att vara rik och bo i Paris. För tillfället nöjer jag mig med att lyssna på "But not for me" med Miles Davis och inte läsa alla de dikter vi ska läsa till morgondagens föreläsning. Baudelaire, Rimbaud, Verlain.

Små jordbävningar

Håller som bäst på att traggla mig igenom den förhatliga "Thérèse Raquin" av Zola. Gunilla Gunnarssons favoritbok. Om sanningen ska fram så är det egentligen en helt ok roman, absolut inte min typ men ändock med vissa kvaliteter. Men just att Gunilla älskar den så högt och att hon tvingade oss läsa den (inte för att särskilt många verkligen gjorde det, men ändå) och efteråt skriva en dödligt tråkig uppsats om otrohet: såna saker sätter sina spår. Ofrånkomligen.

För den intresserade: jag har från och med idag frångått mitt traditionella helkroppsprogram på gymmet. Satsar numera på ett rullande tvåsplitsschema. Beach 2007. They won't know what hit 'em.

Jag fyller 20 om tolv dagar. Känns som ett klart lyft jämfört med 19, även om jag måste erkänna att 19 var en smula underskattat. Den åldern växte ju längre man var i den. Men, icke desto mindre: 20 är ändå slutet. Nu finns det inget mer att sträva mot. Skulle vara pensionen då. Men krasst sett är det slut på det roliga nu, och det tjänar inget till att kämpa emot. Snart börjar man gilla öl och deckare, ha strumpor i sandalerna, spela på trav, slänga sig med meningslösa ordspråk, lyssna på musik för att det är skönt, reta sig på folk som inte jobbar/inte har körkort/har långt hår, föredra Anders Svensson, tycka att "kinamat" är höjden av förfinad exotism, bli tjock och nöjd och likgiltig och klaga på vårdköer och tycka att folk i Afrika kan klara sig själva. Innan man vet ordet av röstar man på Folkopartiet och drar sig för att sova på liggunderlag. Fy faaaaan.

Grew up a screw up

Ja, lördagen var en lång dag. Gick upp halv sex och påbörjade den långa färden mot Rostock. Morfar pratade i princip oavbrutet om allt mellan himmel och jord: kinesiska muren, rondeller, klimatförändringar, den bördiga skånska jorden, diselskatten, utförsäljningen av statliga bolag, sömnproblem, etc, etc. Och farfar satt bredvid, tyst, förutom när de började snacka om hur de brukade plocka potatis och betor när de var tio.

Köpte gin, vin, vodka och rom i ganska anseliga kvantiteter, så jag ska nog stå mig en bra bit in på vårsäsongen. En flaska rött knäcktes per omgående samma kväll, när jag, Daniel, Albin och Joel A tog Loves lägenhet i besittning. Se min bilddagbok för detaljer. Förmodligen årets (hittills!) mest meningslösa fylla, även om det var kul när Albin och Daniel brottades med knivar och det fimpades i soffan... Jag var i alla fall hemma vid två och åt knäckebröd med kräftost. Vaknade alldeles för tidigt igår och mådde ungefär som jag förtjänade.

Igår sorterade jag min bokhylla. Rensade ut alla Bertböcker och alla årgångar av Guinnes Rekordbok och gud vet vad, så nu får t o m min kurslitteratur plats. Kollade på West Ham-Spurs (en jävla match), år laxrester och somnade tidigt.

Kände mig tvungen att

ta tillfället i akt och utnyttja mina tillgånga till max nu när jag är en smula påverkad av det röda guldet; en tårtbit gör ju som bekant ingen sommar, men en svala kan mycket väl söndra en samling.

Egentligen: vilken människa har alls makt över de stormande... nä, vilket pompöst dravel. Och: jag hade kunnat sammanfatta allt till ett verb, ett enda kärnfullt yttrande som innehöll allt och tala alla språk i alla dimensioner, men det tilltalar mig föga eller intet och jag skiter i vilket. Jag och daniel och albin har varit i lives lägenhet, bränt sönder soffor och lekt med knivar och druckit äckliga frånstötta drycker, drinkar som ingen ville ta i ens med en rejäl tång.

på hemvägen blev jag jätte jätte jättesugen på knäckebröd med kräftost

ni kanske undrar: om han nu är full, hur kan han stava så felfritt? -Begåvning, mina vänner; ren och oförfalskad begåvning.

jag kan portkoden

Imorgon måste jag läsa Svindlande höjder av Brontë. Kommer ju knappast att hända. jag ska prata med själslig ånger och äta och promenera och så fotboll.

Puss, jag älskar er alla.

Helt kort

Min tristess kan i sanning sägas vara djup, när jag för första gången på åtskilliga månader plitar ner mitt lösenord och loggar in på Lunarstorms gudsförgätna community; jag hade, mer eller mindre, bestämt mig för att låta min profil självdö.

Loggar alltså in, och: allt är som förr! Precis som förr! Herregud, det kändes som våren 2006 igen. Jag har levt i illusionen att den dagen jag slutade använda lunar gjorde resten av min bekantskapskrets detsamma. En mäkta förhastad slutsats, visade det sig. Lina var där, Pillan, Albin, Chiffe, till och med Lotten verkar någorlunda aktiv. Och så började jag läsa mina gamla dagboksinlägg. Not for the faint of heart. Där fanns små stycken författade av mig ända från den sorglösa Läredatiden. Läreda: concrete jungle. Läreda, där man åt eller åts. Läreda, denna lejongrop. Och så vidare.

"Fre 22 aug 2003 19:34

Jag går numera på Linnéskolan, ifall ni vill träffa mig dagtid.

Känner på mig att det här blir en bra höst, med mycket flanellskjortor och The Band. Ska köpa en själv, behöver några skogshuggarattribut... Jag vill bli skogsvaktare i Yellowstone, har jag kommit fram till. Brottas med pumor osv. Bära flanellskjorta.

”Bermuda highway” med My Morning Jacket är härlig."

Som ett exempel bara. Vilken hjärtskärande naivitet. Jag tänker tillbaka, fäller en tår och kryper till kojs. Ny dag imorgon.

Den vackra kampen

Usch. Jag åt en semla på Bjärnors för ungefär två timmar sen och är fortfarande mätt. Alldeles för mycket grädde. Trodde dessutom i min enfald att semlan inte skulle visa sig tillräcklig, så jag köpte en halv korvfralla också. Känner mig rultig. Har den där tjocka, feta gräddsmaken överallt i munnen.

Innan snedsteget med semlan satt jag tre kvart på biblioteket och läste "Pappa Goriot" och såg, i mitt tycke, magnifikt blasé ut. Sen gick jag inom affären och kramade min farmor. Det ser ut att bli en liten Tysklandstrip för min del på lördag, vilket jag ser fram emot å det grövsta. Preliminär lineup: Pappa, jag, morfar och min mosters man. The Fantastic Four. Pappa brukar inte vilja ha med mig; jag tar upp plats i bilen som annars hade kunnat användas till att lagra sprit. Och så är jag ju för ung för att föra över något. Men nu verkar han alltså ha kommit på andra tankar.

Och nej: jag tänker inte agera budpojke åt någon.

Jag köpte ett nummer av den brittiska tidningen GQ häromdan i förhoppningen att den, i enlighet med vad omslaget utovade, skulle innehålla en del artiklar om kläder och mode och sånt som jag är så nere i nu. Vad får man? En jävla hattspecial över sju sidor. Extremt missnöjd.

Summer chant

Såhär på morgonkvisten roade jag mig en stund med att surfa runt på Sotheby's och kolla på fina hus. Rogivande. Såg bland annat att Donald Trump ska sälja sin lilla kåk i Palm Beach. 125 miljoner dollar är kanske i saftigaste laget. Annars fanns det ett fint ställe i Mayfair i London, tror de skulle ha cirkus 38 för det, vilket ju är rena rean. Hihi.

Igår var jag vansinnigt flitig och skrev skrev skrev hela eftermiddagen (nåja) på min jobbiga hemtenta, så jag var faktiskt klar redan strax efter åtta. Sen gick jag ut på långpromenad, lyssnade på Thelonius Monk, drack ett glas vatten och gick och somnade.

Veckan som kommer? Jag ska läsa "Det går an" och "Pappa Goriot". Komma igång med träningen igen efter förra veckans förkylning. Jag håller på att ladda ner "American Psycho" och några talböcker att ha i ipoden när jah promenerar, men vår anslutning är helt cp. Blir så trött.

Spelande muskler, svällande lemmar

Såhär på morgonkvisten, innan jag sätter tänderna (som förresten måste borstas, jepp jepp) i min hemtenta, känner jag att jag borde promota min käre kusins band en smula.

Killer Zeus

Sådär. Gå in och lyssna och be till gudarna att du får höra dem på Siesta i sommar (där de i så fall uppträder med fläskigare sättning). Gillar den oblyga Springsteen-referensen bl a. Nä, nu måste jag vara kreativ i några timmar. Formulera mig. Ikväll blir det kanske lite fest.

Besinna dig

Efter att ha druckit ett glas vatten och ätit några skorpor, och sedan tittat en del på The Sartorialist (världens bästa sida) och motstått frestelsen att slå mig i slang med Brauer (som jag såg var online på msn), har jag bestämt mig för att gå och lägga mig. Ska bara kolla text-tv ett par minuter också.

Jag läste ut "Lolita" i förmiddags. Helt underbart bra, en av de bästa böcker jag läst. Trodde inte att det fanns så många ord i engelskan. Och även om jag inte kunde den direkta betydelsen, förstod man liksom nästan direkt vad han menade i alla fall. Jag blev faktiskt lite sugen på att läsa engelska. Eller flytta dit. Ska ju snart till Londres i alla fall, då får jag väl prova lite och se hur jag passar in.

Men nu: godnatt, allihop.

Pin and mount me like a butterfly

Ah, jag pluggade in min Ipod och tänkte lägga in lite müsig musik när ett plötsligt och intensivt The Smiths-begär kom över mig. Sitter nu och lyssnar på "Reel around the fountain". Jag har pratat lite med Daniel om det här (och tror att vi känner ungefär likadant inför fenomenet): så fort man hör "Still ill" eller "Never had no one ever" eller "I know it's over" känns det som om man gick i nian igen. Och inte på nåt särskilt bra sätt heller.

En kväll i förra veckan var jag ute och gick en lång, lång runda. Ute på industriområdet (såklart) sjöng jag "There is a light that never goes out" så högt jag vågade och det var nästan mer sentimentalitet än jag klarade av.

But "take me to the haven of your bed"
was something that you never said

I went for mine

Hälsostatus: fortsatt förkyld. Morfar är här nu och hjälper mamma att måla om hallen. Lyssnar på jazzig hiphop och spelar Football Manager. Startade en ny save med Lyon, eftersom jag var trött på att aldrig vinna nåt. Källström och Abidal regerar.

På tal om fransk fotboll är det ju Lille-Man U ikväll på sexan. Kan bli väldigt intressant. Ser framför allt fram emot att se killen med ett av turneringens bästa namn: Jean II Makoun. Antar att det ska uttalas "Jean le deux Makoun", hur fint som helst. Hoppas han sparkar mycket på Rooney så att hann flippar och blir utvisad. Och att Henke gör mål, såklart.

Gott nu:
¤ "A day in the life" med Diamond D & The Psychotic Neurotics
¤ Champions League, äntligen!
¤ Detaljplanera Londonvistelsen

Mindre gott:
¤ Förkyld
¤ Glenn Hysén. Kul ibland, irriterande för det mesta.
¤ Gummiband i munnen

Dags att bryta upp

Mina synder hann ikapp mig tillslut, och nu sitter jag inne på mitt unkna rum och läser Nabokov med en hejdundrande förkylning. Mamma är också sjuk. Vi dricker varm mjölk med cognac och honung, äter choklad och tvingar pappa att köra och hyra film åt oss. Ganska behagligt på det hela taget.

Nabokov alltså. "Lolita" är inte helt lättläst. Jag fick bara tag i den på engelska, vilket ju iofs inte gör något, eftersom han skrev den på just det språket. Men som sagt, den kräver sin man (fåfängan kväver mig snart). Idag har jag lyckats tråckla mig igenom ungefär 100 sidor, som nästan uteslutande handlar om huvudpersonens olidliga begär efter sin tolvåriga styvdotter. De har nyss haft sex. Jaaahopp, to say the least.

Men morgondagens föreläsning hoppar jag som en följd av mitt veka tillstånd. Mormor kommer hit och fikar, och jag ska sätta gumman i arbete: jag har minst fyra skjortor som behöver alterneras (sys in) om jag ska kunna se fresh ut i sommar. T ex de två kortärmade jag indirekt fått ärva av Albins farbror. Annars blir det väl att sitta framför datorn och surfa efter mysiga klädbutiker i London. Och läsa lite mer pedolitteratur, såklart.

Subaltern

Jao, så var även hotell bokat till Londonvistelsen. Fyra (förhoppningsvis) sköna nätter i Notting Hill. Får hålla tummarna för att man stöter på Hugh Grant, mao. Och så blir det marknad, shoppa skivor på Rough Trade längre ner på Portobello Road (där mitt kort strejkade förra gången men jag ändå lyckades bränna typ 50 pund på vinyl jag inte längre kan spela), tunnelbana in till Picadilly osv. Jag är helt uppe i det.

Imorgon ska jag springa en runda, kolla första halvlek av Chelsea-Norwich hos Simon och sen bär det av till Hästfveda.

Jag beställde "Lolita" av Nabokov på Cdon och fick den levererad på bara lite mer än två dygn. Kanske dags att omvärdera det företaget? Troligtvis inte. Men 79 spänn är ju överkomligt (och Almas CSN-kort gav mig fri frakt), särskilt med tanke på att den inte gå att få tag på på annat håll. Och alltså ska vara läst till tisdag. Nu är ju helgen räddad i alla fall.

Kaffesugen.

Undesired to the core!

Yes yes yes, flyget till Londres bokat! Åker sent på kvällen onsdagen 11/4 och är hemma efterföljande söndag. Fyra nätter som vi visserligen inte ännu har någonstans att tillbringa, men det löser sig. Jag har en del fina förslag, det är bara en fråga om att få pappa att nappa.

Dessvärre ser det inte ut att bli någon fotboll den här gången. Det är bara Chelsea och Arsenal som har hemmamatcher, och biljetterna är redan nu uppe i himlastormande absurda summor. Så det blir seriös shopping istället; Oxford Street, Camden, Covent Garden, Regent Street, Notting Hill etc. Klingar inte hel fel. Och kanske nåt trevligt museum för att variera sig. Och lite sköna promenader i Hyde Park.

Snart kommer hela personalen (alla tre) från Bra Skor hit och äter paj. Jag ska ut och springa, sen ska jag ringa Kristina och tacka för senast och sen ska jag läsa "Brick Lane" av Monica Ali.

I'll trip you up and laugh when you fall

I fredags stannade vi inne, åt snittar som blivit över från en begravning och drack mjölk. I lördags tog vi en spårvagn till Järntorget och gick på Myrorna. Där träffade vi HP (ja, "riddare, roddare, ringbrynja"). Jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig. Sedan åkte vi ut till Café Columbus och åt och såg på Pillan när hon dukade fram salladen. Väldigt rofyllt.

Vi åkte tillbaka till centrum. Jag köpte lite böcker som vi ska läsa längre fram på kursen, och så köpte jag en blå tröja. Sen fikade vi och tog en buss ut till Coop, där vi handlade mat och sen åkte vi hem och tillagade den maten och drack vin till. Fint. Buss tillbaka in till stan, till Café Tintin där Pillan och vän satt och väntade. Prat om dieter, Tintin (såklart), lokala uttryck, utbildning och om varför Pernilla frös så förbenat.

Igår var vi ute och gick och besteg ett väldigt litet berg. Sen tog jag tåget hem igen. Sedär, en helg i Göteborg till ända. Det lär (tyvärr) dröja ett tag innan nästa gång.

Nu till helgens glädjeämne: mina föräldrar har kommit fram till att de vill åka till London med mig och min syster i påsk. Happy! Satan i gatan vad jag ska shoppa. Nu måste jag bara hitta nåt bra och billigt hotell.

Dödsfuga

I likhet med Jens har jag stött på patrull i arbetet med årssammanfattningen. Nu har det dessutom gått så lång tid sedan 2006, att jag inte kommer ihåg vad som egentligen hände. Tog vi studenten? Kanske. Fick jag något vettigt gjort? Förmodligen inte. Osv.

Men några listor vill jag ändå gärna publicera, och vad bättre att börja med än årets låtar? Låtar som har betytt mycket, som har spelats många gånger, som har bränts ut till mina nära och kära. The soundtrack of 2006, således:

1. Big Star - Thirteen
Som tidgare nämnts lyssnade jag rent ohälsosamt mycket på den här låten i januari-februari ifjol. Ungefär samtidigt som jag såg minst två OC-avsnitt om dagen. Ingen nyttig kombination, men det var ändå en fin tid.
2. Dead Prez - They schools
Årets kupp var när vi fick med ett Dead Prez-citat på klassens lakan... Uppskattades inte i alla läger, men "I went to school with some redneck crackers" är ju underbart.
3. Pet Shop Boys - Love comes quickly
I konkurrens med "Thirteen" årets mest spelade, det vågar jag nästan lova. Blev snabbt en favorit. Jag lyssnade på den när jag var ute med hunden för en kvart sen, och det var som att sitta i korridoren på Linné och inte veta vart man skulle ta vägen all over again. Märkligt vad en låt kan bära på.
4. Wu-Tang Clan - Da mystery of chessboxin'
Eftersom 2006 på många sätt blev året då jag på allvar började lyssna på hiphop. Mycket nytt, men kanske framför allt gamla godingar i stil med Wu-Tang, NWA, Nas och Mobb Deep.
5. Cassie - Me and u
Det blir ju lite tröttsamt med alla Aaliyah-liknelser till slut. Hon är trots allt bra ändå. Särskilt den här, som enligt uppgift (och det krävs väl ingen livlig fantasi för att påstå det) ska handla om oralsex. Jaaaahopp. Årets r'n'b?
6. Shakira ft. Wyclef - Hips don't lie
Går faktiskt inte att komma runt. Alla studentfester, alla Björket, varje dag på Poståkeriet och varje timme på gymmet. "Oh baby when you talk like that..." liksom.
7. Whitney Houston - Didn't we almost have it all?
De dagar man känner för att slå på stora trumman och inte skräde de Stora Orden finns det ingen som Whitney. Hon ber inte om ursäkt, och därför älskar jag henne.
8. R Kelly - I wish
Den slutgiltiga ghettoballaden, "to the homies that we lost" som det så populärt heter. Kellz tar i från tårna, lägger sitt hjärta på en offentlig skärbräda och går loss med brödkniven, tömmer sig tills det liksom inte finns mer att ge. Och då kickar barnkören in. Fulländning.
9. Linda Bengtzing - Jag ljuger så bra
Malin Green, jag förbannar dig. Hela våren i allmänhet, men en fest hos Emil Reimer i synnerhet: jag och Albin knäckte varsin vinare mellan tolv och ett, gick ner till Emil och drack sinnessjukt äcklig indisk rom. Sen dansade vi i två timmar till "Jag ljuger så bra", och gjorde alla rörelser, och vid ett svagt ögonblick kastade jag Malin Green i luften och--- ja, sen mådde jag inte så bra. Ja jävlar.
10. Otis Redding - My girl
Det blev, i vanlig ordning, en hel del gammal dammig soul ifjol. Inget fel i det. James Carr, såklart, men en av alla dessa gånger jag coh Albin åkte till Malmö köpte jag två plattor med Otis Redding och de går sannerligen inte av för hackor. Innehöll bl a den definitiva versionen av "My girl".
11. E40 ft. The Federation - Go hard or go home
Stenhårt, kompromisslöst. Av någon anledning lyssnade jag alltid på den när jag klippte gräset i somras. Passar bra på joggingrundan också. Och för att spinna vidare på "contemporary hiphop"-spåret:
12. T.I. - What you know
En sån jävla anthem att det finns inte. Jag hade den på datorn ganska länge, sen i min Ipod lika länge till, men i december började jag lyssna och sen gick det ju liksom inte att sluta. Förmodligen årets låt.
13. Bill Evans och Monica Zetterlund - Monicas vals
Ännu en skiva som införskaffades på en Malmötripp, denna gång helt blint på Abbes inrådan, och jag har inte ångrat mig. Så underbart sval. Brukade sjunga på den när jag sorterade paket.
14. Håkan Hellström - Kom igen Lena
Om vi ska snacka förfestlåtar går det inte att komma runt Håkan. Som gjord för att plocka fram en kvart innan man drar vidare. Finns knappast nån annan låt som kan piska upp en sån vettvillig kollektiv eufori, vilket den också gjorde hela våren och sommaren och fortfarande gör.
15. The Shangri-Las - Give him a great big kiss
Varje år är ett flickpopår, som jag brukar säga. Ibland (ganska ofta) vill jag att all musik ska vara så här perfekt och bombastisk. Rosenröd och på samma gång nattsvart.

Nu har jag såklart glömt nästan alla låtar jag ville skriva om, men det förstår ni nog. Återkommer med lite böcker och annat som format mig.

Brev till en tysk vän

Jag var hos tandregleringen. Måste tydligen gå runt med asjobbiga gummiband i munnen de närmsta fem veckorna. Banden ska ut när jag äter och sen in igen. Görel må vara stadig på handen och skicklig med tången, men hon vill mig uppenbarligen illa. Förhoppningsvis ska rälsen dock ut den 27:e mars.

Just nu är jag lite trött på:
¤ "Klimathotet", särskilt Aftonbladets kampanj. Ja, det blir varmare. Ja, det är vårt fel. Ja, det är hemskt. Men jag fattar inte hypen. Och face it: väder är ju hur tråkigt som helst. Ut och springa ska man i vilket fall.
¤ Att det aldrig är nåt bra på tv. Det enda vettiga som går nu är fotboll på helgerna och Seinfeld på femman. Och då har man ändå sett alla avsnitt. Saknar "Six feet under".
¤ Kvinnan i vår klass som pratar helt omöjligt tyst. Speak up, damn it!
¤ Att slitas mellan det ena och det andra.

Ljus i mörkret:
¤ Jag ska till Göteborg på fredag. Med två flaskor vin.
¤ "My winding wheel" med Ryan Adams.
¤ Litteraturvetenskap är mysigt.
¤ Mina fina bilder på Daniel och Albins fyllebrottning för några veckor sen har äntligen kommit. Värda vartenda öre. För att citera Daniel: "Det här är så gaaaay!!!"

Though your dreams be torched and burned

Efter en del kvalificerad (nåja) tankeverksamhet under helgen kom jag igår fram till att jag sover för mycket. Under gymnasiet sov jag aldrig mer än sju timmar, men oj vilka timmar. Som en klubbad säl. Nu har jag förläsningar klockan två på eftermiddagen, vilket gör att jag sover i genomsnitt nio helt värdelösa timmar varje natt. Är visserligen pigg på dagen, men det är jobbigt att sova dåligt. Är inte van.

Så jag satt uppe till ett igår och kollade på "Batman begins", läste nya Offside och drack mjölk. Och i morse väckte Enzo mig vid halv åtta. Så nu ska jag väl ändå vara trött ikväll.

Lördagens sportande i Hästveda var i vanlig ordning hur kul som helst. Mitt lag kom tvåa, vilket måste ses som en bragd med tanke på att vi var ganska svaga på pappret. Men jag säger som Simon: motivation slår klass. I röven. Min morbror avslöjade senare på kvällen att han anmält sig till Göteborgsvarvet den 12:e maj. 400 spänn. Måste säga att jag är sugen. Bara knäna håller för lite upptrappad löpträning ska det inte vara några probs. Ska försöka få med Viktor också.

Någon annan som känner sig hågad?

Push it real hard

Jag håller som bäst på att sätta ihop en soulsamling i huvudet. Eventuellt bränner jag ut den på söndag och ger den till Daniel. "Get it over" med Ben & Spence ska definitivt vara med. "I stole some love" med Don Covay and The Goodtimers också. Eventuellt "Cover me" med Jackie Moore.

Det var ju sagt Cats igår, men folk föll tydligen ifrån och det slutade med att jag somnade av brist på stimulans vid elvasnåret. Och vaknade pigg som en lärka klockan sju i morse. Sen dess har jag ätit årets bastantaste frukost, duschat, borstat gaddarna och iklätt mig vit skjorta och rutiga pyjamasbyxor. Ska man slappa ska man göra det med stil.

Dagen i övrigt blir en enda lång uppladdning inför eftermiddagens övningar i Hästveda Idrottshall. I enlighet med vad traditionen bjuder samlas släkten (plus en del andra) där varje vår och spelar innebandy och fotboll i timtal. Jag brukar ha träningsvärk i en vecka efteråt. Mormor är grym på innebandy. Ikväll ska vi sedan fira Viktors födelsedag (de växerupp så satans fort) och dricka oss salongs på rött vin och spela bordtennis. Så sportiga är vi i vår släkt.

Läser Elfride Jelinek nu. Inte det mest upplyftande jag stött på, om man säger så. Mycket oprovocerat våld, Sartre, pensionerade SS-officerare, kattungar som dränks i bäckar, misslyckade erektioner, piskor, smuts, smuts, smuts... Och allt i Österrike, till råga på allt.

Pesten

Ah, igår var en såndär skön dag. Gick upp runt halv nio, åt en stadig frukost, cyklade ner och drog av ett inspirerat gympass, åt en underbar biff med les parents på King's Head. Sen träffade jag Simon på stationen och följde honom till Lund. Själv fortsatte jag till Malmö.

Köpte äntligen mina skjortor på HM (en brun och en vit) och hittade även ett otroligt snyggt svartvitt vykort med Albert Camus. Sitter på min whiteboard nu. Sen vandrade jag vidare mot Triangeln, där mitt kaffeberoende gjorde sig påmint och jag slog mig ner med Nöjesguiden och en kopp. Fakta: Café Terassen på Triangeln har de godaste vaniljhjärtan jag någonsin smakat. Sen köpte jag "Blue" med Joni Mitchell och så tog jag 16.28-tåget hem. Ah. Ska man få något gjort här i världen ska man banne mig göra det ensam.

Igår var det även säsongsavslutning av "Ugly Betty" på femman. Vem som satt bänkad? Min pappa. Han följer det slaviskt. Fråga inte.

Grace

Och som jag läste: tre timmar innan kvällsmaten, och sen ytterligare fem, och ändå har jag 30 sidor kvar i Martin Amis "Information". Men de knäcker jag till lunch. Boken ska egentligen inte vara läst förrän torsdag, men om Daniel ska ha en ärlig chans att hinna måste han nog få den idag. Gud vad jag kan vara omtänksam.

Ganska bra bok, faktiskt. Han är lite väl ordkär för min smak (är ju som bekant den sparsmakade, asketiska prosans förordare) men definitivt underhållande och skicklig. Och jag kände mig väldigt inspirerad när jag lade ifrån mig boken och skulle sova. Handlingskraftig. Sugen på att göra saker, prova saker, för det lät så lätt i boken. Jag är så lättpåverkad av böcker och film att det är rent pinsamt. Nu ville jag mest göra allsköns gravt omoraliska grejer. Våld, sex och droger. Usch. Hoppas vi mest ska läsa H C Andersen i fortsättningen, annars vet man aldrig vad som händer.

Lyssnade just på "Lover, you should've come over" med Jeff Buckley och det kändes nästan som om man gick i nian igen. Eller möjligtvis ettan. Vetefan vad det ska bli av mig.

Onåd

När vi bytte om innan fotbollen igår tjatade Jens lite på mig och försökte få med mig till Elvira senare på kvällen. Efter ett tag gick jag med på att hänga på om vi vann hela turneringen. Resten är ju vid det här laget historia: Simon ringde in förstärkning i form av en IFK-90:a (vars namn jag tyvärr aldrig lärde mig), två av åtta lag lämnade walk over och vi kämpade oss hela vägen till final, där vi spelade ut total och vann med 3-1! För att citera Simon: "Det här slår Gothia". Elvira lyckades jag slingra mig ur.

Stundtals var stämningen ganska hätsk, men vi lät oss inte luras utan spelade med ett gudabenådat tålamod och fulländad koncentration. Jag fick givetvis skit för min torkade frukt, btw. Känner inte att jag borde behöva försvara mig. I ett civilserat samhälle ska alla kunna äta vilket mellanmål de än känner för, och det utan att utsättas för trakasserier av Kvistar och annat löst folk. Men men, jag är inte bitter. Idag har jag även lite ont i foten. Någon måste ha sparkat på mig. I stridens hetta.

Det verkar som att snön smälter. Ingen kunde vara gladare än undertecknad. Jag är ingen principiell snömotståndare, men då ska den falla i december när det gör någon nytta. Nu är den bara ivägen när jag springer. Och försvårar skoval.

Get it over

Ah, i onsdags lånade jag en soulsamling på biblioteket i Lund, "Sanctified Soul", och den går varm i min spelare för tillfället. Det tar emot att gå utanför dörren när det är kallt och halt och jävligt därute och mitt rum är så varmt, mjukt och fyllt med "For better or worse" med Wilson Pickett. Så jag tänker sitta inne och dega hela förmiddagen.

Nämnda samling är helt otrolig, minst lika bra som "Dave Godin's Deep Soul Treasures 1". Och det säger en hel del. "I'll put it on you" med James Carr påminner mig dessutom om vilken som är världens bästa låt, alla kategorier. Jag brukar byta etta ganska ofta, men den här har varit hyfsat konstant under de senaste två åren. Så sann, så rå, så ren och oförvanskad: "To love somebody" med James Carr. Jag få rysningar och panik precis varje gång jag lyssnar på den.

I eftermiddag vankas det alltså fotbollscup i Qpoolen. Jag, Simon och Jens (Maldini, Crouch och Allbäck) bildar den oslagbara trio som kommer att betvinga allt motstånd. De kommer att gråta.

Imorgon kväll tycker jag att alla ska kolla på min moster när hon inleder sin karriär som programledare för "Sverige" på tvåan 18.15. Tro mig, det blir nåt att berätta för barnbarnen ("Jadå, visst var jag där"). En epokgörande händelse.

Das Versumpfen der Menschen

Jag har en halvtimme över innan jag måste sticka och hämta Daniel, men egentligen ingenting att skriva. Och ändå sätter jag mig här. Vi ska ner till Lund och diskutera litterär kanon i smågrupper. Resultatet redovisas imorgon. Verkar vara en ganska överkomlig uppgift.

Jag hade en del förhoppningar om att vi inte skulle vara tvugna att faktiskt läsa ALLA de romaner, dramer och dikter som står i vårt schema; förmodligen rör det sig om vissa valda sidor, tänkte jag. Igår fick vi sanningen: de närmsta tre veckorna ska jag läsa fem tjocka romaner. Och då har vi ändå inte börjat med delkursen om litteraturhistoria. Jag som hade ambitiösa läsplaner för våren, jag som hade ordnat alla mina säkert tjugo böcker som jag har stående i hyllan (och på golvet, nästan mest på golvet) och som bara väntar på att slukas. Nu blir det att bita ihop och spara dem till sommaren.

I söndags köpte jag förresten fyra skivor på Maxi:s cd-rea (två plattor för 100 pix!):
¤ "Tougher than leather" med Run DMC
¤ "John Wesley Harding" med Dylan
¤ "Nashville skyline" med Dylan
¤ "Bad" med Michael Jackson

Jag har ju faktiskt riktigt många Dylanalbum nu. Flest har jag med Bruce, sen Dylan, sen Bob Marley, sen The Clash.

Les beaux arts

En helt besinningslös ung man satt vid bordet bakom mig och Daniel idag när vi åt lunch på Språk- och Litteraturcentrum. Han satt där först ensam, men sen kom en äldre herre (säkert lärare) förbi och de började prata, och det var då underligheterna tog vid. Han började med att ondgöra sig över byråkrater i allmänhet och universitetets rektor i synnerhet. "Om man ger en byråkrat en banan", påstod han, "skalar han den, behåller skalet och ger bort själva frukten". Vad i hela fridens namn nu det skulle betyda.

Vidare (och nu började han bli verkligt varm i kläderna; han talade forcerat och upphetsat och med onödigt hög röst) spydde han sin galla över att man från ledningens håll börjat skära ner på undervisningen i klassisk grekiska och latin. Istället la man pengar och resurser på "genusvetenskap och sånt skit". Alla reaktionära lillgamla pseudointellektuella vita medelklassmän tog varann i hand och nickade i samförstånd. Vilken ogenerad idiot. Jag säger som Bert: "Om man inte skäms finns det inget hopp!"

Annars har det varit en givande dag. Vi har diskuterat Bellman och vår lärare sjöng en fin bit.

På spaning efter det ena och det andra

Kan meddela alla intresserade att rakningen i morse gick över förväntan, och att jag åter är så len som jag någonsin kan bli (vilket inte säger särskilt mycket). Problemet med min skäggväxt är dess brist på utbredning; jag kan som bäst få en hyfsad skepparkrans, och även då tror jag mest att det hade sett skabbigt ut. Vill inte testa. Har ju ett rykte och ett anseende att tänka på.

Jag och Daniel träffade Jens i Lund, och vi lunchade innan han skulle göra stan och vi hinna till vår introduktion. Han verkade nöjd med utbudet i sin klass, men mindre lycklig över boken på engelska i litteraturlistan... Hur som helst, vi styrde stegen mot Humanisthusets hörsal, där vi fick en introduktion på lite mer än en timme. Värt att notera:

¤ En av mina kurskamrater är minst 55, säkert 60 år gammal
¤ En annan har käpp (som ser ut att vara hämtad ur "Sagan om ringen")
¤ Vår litteraturlista innehöll, utan överdrift, minst 100 olika titlar
¤ Jag hade redan läst fyra av dem i sin helhet
¤ Det ser ut att bli en trevlig men studieintensiv vår

Nu sitter jag hemma och äter mandelskorpor och dricker kaffe. Imorgon är det gym och Liverpool-Chelsea, och sen bär det kanske av till Albin på kvällen. Den som lever, och så vidare. På söndag vill jag se "Babel" 15.15, men intresset verkar tämligen svalt.

Money on my mind

Jag har inte rakat mig sedan i söndags (pga hemtentan), så nu ser jag ut som en luffare och måste ta mig an ansiktshåren innan jag kan cykla till Daniel. Sedan bär det av till Lund för en ny karriär som litteraturvetare. Hur många poäng måste man ha läst för att få kalla sig det? Fem tycker jag.

Igår eftermiddag var jag ute och gick i skogen i två timmar. Playlist i ipoden:

1. Rick Ross - Push it
2. Beyonce ft. Rick Ross och Mike Jones - Ring the alarm (remix)
3. Lil' Wayne - Get 'em
4. New Order - Age of consent
5. Monica - Why her
6. Pet Shop Boys - Tonight is forever

etc.

Nä, nu måste jag sluka kaffet och leta upp rakapparaten. Och bestämma mig för vad jag ska ha på mig, shit, det kunde jag ju gjort igår, att man aldrig lär sig, och så har det snöat också, det fuckar ju upp hela min planering; måste göra ett lagom propert första intryck på mina nya kurskamrater. Jepp.

Tjuvar som vi

Jaaaaaaaaaaaaaaa äntligen är kuktentan inskickad. Fruktansvärd lättnad. Det gick inte bra, men det gick, och huvudsaken är trots allt att jag blir godkänd och får mina fem poäng. Idag fick jag brev från Lund med information om fredagens introduktionsmöte till litteraturvetenskapen. Ser fram emot att göra något radikalt annorlunda ett tag. Och så ska det bli skönt att få gå i samma klass som Daniel igen, det har jag trots allt inte gjort sen ettan. Bör bli bra.

Kollade nyss på "O.C" (såklart) och det verkar väl kanske inte riktigt vara lika bra som innan, men det beror nog inte så mycket på Marissa. Kaitlin stör man mest sig på, men hon kanske tar sig. Satt och kollade lite på de allra första avsnitten häromdagen och blev alldeles nostalgisk.

Jag måste verkligen rensa lite i min garderob. Det får bli morgondagens projekt.

My desires are getting the best of me

Intet ont som inte också för något gott med sig: stormen (med det extremt lama namnet Per, till råga på allt) ställde in tågtrafiken och gjorde så att Kristina kunde stanna lite längre i söndags. Nu ser det ut som att att jag åker upp den sjunde februari. Bara att härda ut.

På tal om söndag, så var jag ganska bakis då. Hade en trevlig natt på stan med pojkvännerna, där vi mest drev runt och hittade på hyss och rackartyg. Kunde vi hjälpa att någon imbecill hade lämnat Läredaskolans gympasal öppen? De bad om det. Joel var nästan värst, i sin iver att klättra upp på tak och flaggstänger och rycka upp vägskyltar. Det var galet. Sen kom polisen och vi fick springa lite, men det var nog ingen fara. Jag, Albin och Daniel vandrade ner på Ljungdala till en av min systers späda klasskamrater. Abbe och Danne satt med Linus Bengtssons lillasyster i två timmar och pratade musik. Jag dansade lite och kände mig vilsen. Sen gick vi hem i blåsten.

Nu sitter jag med min hittills jobbigaste hemtenta och försöker hitta på undanflykter för att ta små pauser. Och angående mina fortsatta studier: efter intensiv korrespondens med Inger Nilsson (vänlig kvinna) står det klart att jag och Daniel ska läsa litteraturvetenskap tillsammans i vår. Jag kan behöva koppla av lite.

Undrens tid är inte förbi

Så har då allting återgått till det normala: julen är över, studierna har börjat igen, regnet vräker ner och min flickvän har behagat återvända till sin exil norröver. Jag sitter på min kammare och lyssnar på "So sick" med Ne-Yo och äter keso för att försöka återhämta mig från dagens gympass.

I förmiddags var jag i Lund för första gången på tre veckor. Föreläsning om fredsutbildning. Vi hade en diskussionsövning där jag hamnade i samma grupp som en rollspelare med sjukt fult skägg som jag har retat mig på i ett halvår nu. Han visade sig vara ganska trevlig. Men ful. Sen gick jag en runda på stan och träffade Jäse och Anders. Och så såg jag Dick Harrisson! Trodde knappt mina öron.

Precis som Jens har jag stött på vissa svårigheter med årssummeringen, men den kommer när den kommer och den som väntar på nåt gott väntar ju som bekant sällan för länge.

Vissa borde stanna inomhus

Nyårsafton avklarad, och det med galans. Kvällen inleddes här i huset med god mat, rikliga mängder rött och trevligt sällskap. Sedan skjutsade Micke ut mig, Kristina, Daniel och Agnes till Stoby, där Julle tog emot oss med öppna armar och lurigt leende. Alla var där, inklusive vår simmarvän. Och Ola Stahre, av någon outgrundlig anledning. Jens hade fått för sig att ättlingar till Axel von Fersen befolkade kvarteren runt Julle, så han riktade raketerna mot deras trädgårdar och rev av årets vansinnigaste skratt.

Simons vackra mamma hämtade oss en stund innan tolv och körde oss in till stan. Gott om folk (fick jag för mig) och ljudliga fyrverkerier. Till och med Lina, som vi trott var förlorad till huvudstaden, deltog i festligheterna. Jag ringde till Albin och fick prata med Marie. Hon var från Belgien. Plockade fram bästa franskan. Efter det massiva kramkalaset innan, under och efter tolvslaget drog vi till en efterfest i ungefär fem minuter. Sen hade jag, Kristina, Daniel och Agnes följde hem.

Ikväll ska jag spela bordtennis med pappa, morfar och Viktor. Jag vill ha ett jobb.

Kicking and screaming

Kände mig tvungen att skriva något innan året tog slut. Här hemma är förberedelserna i full gång, jag har hjälpt pappa att bära stolar och bord och städat en del på mitt rum (eftersom folk ska sova där). Vi blir inte så många ikväll, men trevligt lär det bli. Och efter gränslöst ätande och drickande bär det alltså av ut till Stoby. Om inget oförutsett inträffar.

När jag städade hittade jag några bra grejer jag varit av med:

¤ Mina stickade grå vantar jag köpte i Indien
¤ Mitt ex av "The sound and the fury" av Faulkner
¤ Mitt FCE-diplom

Med mera. Borde kanske röja oftare. Sen har jag också hunnit med ett springa en lagom runda. Det blåste något förfärligt och benen kändes ganska stumma, men jag hade "What you know" med T.I. i lurarna och kilometrarna bara flög förbi. Årets sista vända.

Själen och taggtråden

Rubriken ovan är titeln på en bok jag fick av min moster i julklapp. Jag fick många böcker. Jag fick även en del cash, ett par presentkort, säsong 7 av Seinfeld, en Beatlesplatta och ett jättefint "Liftarens guide till Galaxen"-inspirerat kit av Kristina. Som för övrig alltjämt är hemma och bereder mig ständig lycka.

En bra jul alltså. I onsdags var jag i Malmö och gjorde rean med Viktor, men det var skralt bland klippen. Köpte dock en tröja och en kofta. Måste börja klura på vad min nyårsoutfit ska bestå av. Känns som att man kan fläska på ganska ordentligt, det är ju en sällsynt festlig happening. Schemat för kvällen börjar dessutom utkristallisera sig. Känns bra.

Körde årets sista pass på gymmet i förmiddags. Helt omöjligt jobbigt.

Eftersom jag lovade en årssammanfattning även i fjol, och den uteblev med dunder och brak, känner jag viss press inför årets dito. Vågar inte svära på det, men lång lär den bli. Väntar även med spänning på Jens krönika över 2006, som ju antas bli något i hästväg. Med betoning på häst. Ikväll ska jag i alla fall kolla Bond med Kristina. Tredje gången gillt.

Fixing a hole

Sent ska som bekant den berömde syndaren vakna.

"Familjens Jul" av DJ Jens

1. Love Actually - Christmas is all around us
Skivan rivstartar med denna ansiktslyfta gamla goding, som ju faktiskt är med i två Hugh Grant-filmer (i olika tappning såklart). Funkar utmärkt i min mening, även om den kanske känns lite väl förknippad med just Love Actually, som jag är ganska trött på. (7/10)

2. Nisse Hellberg - Grön december
Ah, Nisse. En småbitter uppgörelse med den skånska vintern, med lagom fyndig text och bra driv. Tveksamt dock om den passar på julafton... (8/10)

3. Anders Glenmark, Björn Skifs och Kockar som Rockar - Tomtens klagan
Så bra som det började var det givet att en liten dip skulle komma, men det här? Sjukt mycket Glenmark över soundet, obegripliga kvidanden av Skifs och ovanpå det dessa "Kockar som rockar"; gröten vänder i magen. Direkt plågsamt. (1/10)

4. Lasse Stefanz - Knalle jul
Tyvärr (?) kommer jag nog aldrig att förstå charmen med dansband, och detta är defintivt inget undantag. Måste de ha text till låtarna? Pinsamma nödrim och obehagliga reaktionära rader typ "min lilla fru/vi kommer snart/nu kör vi hem/jag vill ha mat". Går fetbot. (2/10)

5. Mysteriet på Greveholm
Inte för att jag kommer ihåg så mycket, men gärna för mig. (7/10)

6. Magnus Carlsson - Wrap myself in paper
Magnus försöker alltid göra sig lite smartare än han är med sina kluriga engelska ord och formuleringar (svårt att sätta fingret på vad, dock). Tar sig vatten över huvudet. Han låter dessutom alltid lite väl porrig för min smak. Men men. Låten funkar. (5/10)

7. Elvis Presley - Blue Christmas
Brutalklassiker som håller. Elvis är ju bäst när han sjunger om Gud och/eller julen. (7/10)

8. Jenny Silver (fd Öhlund) - Den julen
Originalet är ju en poppärla utan like. Översättningen är kanske inte dålig, men väl fruktansvärt onödig. Ungefär lika onödigt som att heta Silver i efternamn. Jennys version tillför inget och känns mest meningslös. (5/10)

9. The Refreshments - Rockin' around the Christmas tree
Sveriges mesta gubband alla kategorier gör en utomordentligt tråkig version av en låt jag aldrig gillat. Ingen höjdare. Träigt. (4/10)

10. Orup - Herregud
Kommer jag nånsin att få en skiva av dig utan Orup? Ju mer jag hör, desto sämre tycker jag om honom. Och vad är detta? En desperat flirt för att värva lite kristna fans? Nädu, den gubben går inte. (3/10)

11. Wilmer X - En röd elektrisk gitarr
Fin nostalgitripp och ett klart fall framåt efter att skivan tappat en hel del fart. Jag kan riktigt se en liten Nisse öppna sina klappar med förväntansfulla ögon... Och underbart bred malmöitiska. (8/10)

12. Peter Jöback - Jag kommer hem till jul
Jag klarar verkligen inte av hans röst, den ligger alltid i samma läge och förmedlar noll känsla. Låter som om han sjunger samma Disneylåt om och om igen. Den är annars en ganska fin låt. (4/10)

13. Loket och Harald Treutiger - Vart tog tomten vägen
Antar att det ska ses som nån sorts skämt, men även då blir det sällsynt värdelöst. Som tidigare nämnts hör man inte skillnad på sångarna, båda pratsjunger på grötig göteborgska om att "Moder Svea är i kris" och en massa andra underliga grejer. Hälsovådligt. (1/10)

14. Love Actually - All I want for Christmas
En bra version av en bra låt, 'nuff said. Positiv överraskning. (7/10)

15. Ulf Lundell - Snart kommer änglarna att landa
Den här gillar jag. Uffe levererar, som så ofta, och klämmer ur sig en lagom svulstig sak på typiskt Lundellmanér. Lagom julig och stämningsfull. (8/10)

16. Christina Aguilera - These are special times
Hade hyfsat höga förväntningar på den här låten. Tyvärr lyfter den aldrig. Christina har iofs aldrig varit någon personlig favorit, men det här är oinspirerat i överkant. (5/10)

Ett stort tack till Jens och en lika stor ursäkt för dröjsmålet. Nu ska jag dricka en white russian och inte kolla på "Crocodile Dundee".

God jul!

Det stora språnget

Mamma kokar knäck, julklapparna är inhandlade och ikväll kommer Kristina hem. Jaaaaa.

Julklapparna brukar ju inte vara någon sk dans på rosor, men i år har det varit värre än vanligt. Gårdagen tillbringades med Albin i Malmö, där vi hade för oss att vi skulle få det hela överstökat. Inte helt otippat slutade det med att vi gick en hel eftermiddag och kollade på kläder till oss själva. Resulterade i en underbart blå manchesterkavaj till det facila priset av 105:-. Second hand kan vara riktigt trevligt. På ditvägen stannade tåget en timme utanför Eslöv och när vi skulle hem missade vi det med tre minuter, så vi fick vänta ytterligare en timme. Var lite mör.

I alla fall: så många julklappar blev det inte. Så jag fick ta en vända på stan här i Hässlehåla också, och efter ett par timmars intensivt letande var hela listan avprickad. Sjukt vad svårt det är att handla till flickor egentligen. Träffade Jäse och Jens och Nord och Hedman, dessutom. I en klunga. Nu kokar alltså mamma knäck och det luktar jul i hela huset. Belle & Sebastian på stereon (tills jag samlat tillräckligt mod för att ta itu med Jens julskiva) och snart måste jag tydligen damma. Vart tar dammet vägen? Försvinner det in i trasan?

Cash rules everything around me

Dagens lundabesök bestod i en gästföreläsning om försoningsprocesser i Sydafrika och på Nordirland. Jättetråkigt. Inte så mycket på grund av ämnet som av föreläsaren, en liten, späd kvinna i löjligt stor tröja. Hon lät som 60, såg ut som 50 och var förmodligen ungefär 40 år gammal. I vilket fall: hon sög. Höjdpunken var när hon mer specifikt kom in på apartheidregimens system för rasåtskillnad, men i övrigt lyckades hon verkligen göra en potentiell kanonföreläsning till ett veritabelt sömnpiller. Hon viftade lite med sin 500-sidorsavhandling och lommade tillbaka upp till teologiska fackulteten. Där kan hon stanna.

Micke Persbrant på "Ett herrans liv" ikväll. Har du haklappen framme, Lina?

Imorgon ska det styrketränas (kör hårt fram till jul), lunchas med föräldrarna på stan, kollas glasögonbågar med mamma och fikas hos farmor. Förmodad kakfrossa, med andra ord. Alltid trevligt att hälsa på hos gamlingarna; de är så tacksamma och bjuder på mat och verkar uppriktigt intresserade av ens öden och äventyr. Sånt som jag i vanliga fall måste spy ur mig här på bloggen, eftersom ingen vettig människa annars orkar lyssna.

Slappna av

Måste säga att gårdagskvällen blev synnerligen lyckad, åtminstone sedan vinet och pepparkakorna kommit fram kring midnatt. Filmtittandet fick en ganska sekundär betydelse. Jens droppade av tidigt, sen Dilla, Julle och Simon i den ordningen. Daniel blev vi inte av med förrän cirkus 04.15, efter en lång stunds brottning med många tjuvknep. Han gillade det. I morse vaknade jag strax efter nio och gick ut med hunden. Städade upp lite, fixade frukost. Sen drog jag och Albin ner på stan, varifrån han på någon höger tog sig hem. Jag stack till gymmet. Trodde jag skulle svimma. Var tydligen lite småbakis i alla fall.

Under eftermiddagen har vi haft fint besök från Hästveda och jag har brottats med mina småkusiner. De är av ett mer behändigt format. Nu är jag trött. Om en timme ringer Kristina. Snart kommer hon hem.

Kommande vecka ser överkomlig ut: två föreläsningar, lite shopping i Malmö, hemkomsten av sagda Kristina, mina småkusiners födelsedagskalas, julafton. Kan man ju leva med.

Hadja

En kväll som bestod i: pepparkakor, vin, porr, hiphop och Göran Gillinger. Vad mer ar att önska? Snart ska jag och Albinovich...

Talk is cheap

Oooohhh. Nu lyssnar jag på skivan jag fick av Daniel för någon vecka sedan och kan bara konstatera att det är fina grejer. Och så heter den "You can't let the streets beat you". Och innehåller en låt med Slick Rick, 'nuff said.

Om en timme kommer Daniel, Simon och Jens hit. Vi kör upp till Videomix och annekterar lämplig film, varpå Dilla och Julle möter upp här hemma. Albin tittar inom senare. Låter väl som en bra deal? Jag har varit helt allena hela dagen och mest drivit runt på stan. Åt en macka på Nyfiket. Provade glasögonbågar på Synsam och fastnade för ett par Yves Saint Lauren, förmodligen av dammodell. Brukar vara så. Patetiskt reaktionära expediter skrattar åt mig: "hihihi, nämen, inte kan du väl ha DOM, det är ju DAMBÅGAR!!!". Galet. Hemma från stan kollade jag på Charlton-Liverpool, åt kesomackor och drack kaffe.

Imorgon blir det seriös hardcore på gymmet. Slut på det roliga.

Tungvikt

Jag blev innerligt irriterad idag när jag tränade och den där vedervärdiga låten om tjejen som önskar att hon var punkrockare och levde 1969 spelades på radion. Det gör det förresten varenda jävla gång jag är på gymmet. Fruktansvärt dålig låt. Hon sjunger nåt om att hon hellre hade levt förr, när "music really mattered" och "everyone drove a car". Undrar om hon någon gång reflexterat över att det kanske är artister som hon som gör att musiken inte "betyder" nåt längre. Att folk blir likgiltiga av att höra hennes smörja dagarna i ända. Och att det kanske är ett sundhetstecken att inte varenda kotte har egen bil (ur miljösynpunkt dvs).

Själv är jag av den bestämda uppfattningen att musik betyder minst lika mycket nu som då. Inte minst pga "Hustlin' (remix)" med Rick Ross. Fan, öppna ögonen.

Det ser ut att bli en lugn och sund helg. Kanske inte inte helt fel med tanke på att den följande inte lär bli lika, eh, sund. Julafton, juldagen, nyår; känns som att jag kommer vakna sliten 2007. Men man lever ju bara en gång. Och jag nästan bara tränat och pluggat den senaste månaden, så det ska bli skönt att slappna av lite. Då så.

Concha de catorra

Fan vad trött man blir ibland. Jag vet inte vad det beror på, men funktionen för att kommentera inlägg här på Blogger är helt uppfuckad och jag pallar inte hålla på och rodda med det nu, så jag svarar här. Till Lina:

Ah, tänkte väl att allt inte kunde stå rätt till ;) Men nej, fredag är huset bokat. Lördag gäller. Chiffe kunde inte heller, så det ser ut att bli grabbkväll då (om inte du tittar inom dvs). Men det är ju ändå Daniels tur.

Med facit i hand hade det onekligen varit kul att ha varit med i tisdags, med tanke på alla incidenter och strul och knytnävar och det ena med det andra. Men jag skulle som bekant upp 06.15 och hålla i en presentation, så det kändes inte riktigt aktuellt. Kul dock att se bilderna i Chiffes bilddagbok. Såg ut som en skön kväll (för alla utom Jens då).

Lite småsur över att jag missade dubbelavsnittet av OC igår. Kan dessutom bara hitta det ena för nerladdning. Triste.

Träffade Albin en snabb stund på stan idag och vi tog en kaffe på Madrix. Det har blivit två besök där för mig på kort tid nu, vilket är en ganska markant ökning eftersom jag bara varit där en (1) gång innan i mitt unga liv. Hon är ju moderat. Idag hade vi hela stället helt för oss själva och kunde därför diskutera brasilianska tyskar, jobb (lärare emellan) och julbestyr utan att någon tjuvlyssnade.

In the bosom of Abraham

För att förtydliga: "Little Christmas tree" med Michael Jackson är en helt fantastisk jullåt. Det rör sig alltså om Michael lite efter Jackson 5, men fortfarande på Motown. Tårdrypande är bara förnamnet när han pressar ur sig de sista raderna:

This is the season of love
but I'm as sad as I can be
why did you have to leave me?

Ingen julskiva är komplett utan.

Just nu lyssnar jag på "Sleepless nights" med Emmylou Harris, kollar i konvolutet och konstaterar att hon är riktigt snygg på vissa bilder, särskilt i röda cowboyboots. Lite indian över henne. Osexigast just nu:

1. Anna Sjödin (SSU-ordförande)
2. Ben Affleck (självutnämnd skådespelare)
3. Ivan Campo (fulast i Premier Leagues fulaste lag)
4. Massören (massör)
5. Valjakt (osmaklig hobby)

Känns som 2001 igen

Vid den här tiden ifjol lyssnade jag i princip bara på "Thirteen" med Big Star, om och om och om igen. Hemma vid datorn, på stranden i Indien, i ipoden när jag gick med Enzo. Inte helt sunt. Men den är fortfarande en favorit.

Seminariet idag gick inte så värst bra. Vår presentation av konflikten i Kashmir måste varit sanslöst plågsam att lyssna på. Utan att framhäva mig själv (det ligger ju som bekant inte riktigt i min natur) kan jag säga att jag och danskaraben var de enda som skötte sig någerlunda, men han har som sagt lite svårt att göra sig förstådd. Vilket är synd, eftersom han verkar riktigt skärpt och har grym koll. Den lille killen med kamouflagebyxorna slog verkligen alla rekord. Jag hade för mig att han bara stammade, men hans talfel var tydligen bra mycket värre än så. Det gick olidligt långsamt. Jag fick stålsätta mig för att inte fnissa. Tyvärr verkar han inte (i stil med danskaraben) ha något vidare intellekt för att kompensera kommnunikationsförbistringen, och han kommer dessutom ofelbart sent till allt. Ingen snubbe jag skulle dela sovsäck med.

Nog om Lund. Min julskiva är äntligen sammanställd, utbränd och illustrerad (G i bild). Känner mig klart nöjd. Som en lite teaser kan jag bjuda på mina fem favoritlåtar inför den stundande högtiden:

1. Jussi Björling - O helga natt
2. Darlene Love - Christmas (baby please come home)
3. Michael Jackson - Little Christmas tree
4. Adolf Fredriks ungdomskör - Gläns över sjö och strand
5. Run DMC - Christmas in Hollis

Mer olycka än du nånsin kan hantera

Känns som om jag börjar bli sjuk. Eller så är det bara fruktansvärt kallt. Imorgon ska jag till Lund och träffa medlemmarna i min grupp inför onsdagens seminarium. En kille, runt 25, som stammar och alltid kommer försent och brukar ha omotiverat stora kamouflagebyxor på sig. En flicka i min ålder, som aldrig missar ett tillfälle att berätta om året hon tillbringade i USA. En trettiosomething dansk arab, med den mest absurda dialekt jag nånsin hört; det är ett extremt sällsynt och inte särskilt lyckat äktenskap mellan en röd pölse och falafel, typ. Som till råga på allt försöker prata svenska. Och så en långhårig snubbe i min ålder som bor här i stan men som jag aldrig sett innan. Härligt!

Skönt att se att Lina är tillbaka i stan och att hon bloggar med sällan synad intensitet. Vi behöver fler bloggar! Kanske inte i ett globalt perspektiv, men det finns flera obloggande människor vars åsikter om saker och ting jag gärna skulle ta del av. Daniel, Kristina, Albin, min morfar och Kofi Annan, tex. Och så får Pernilla gärna skärpa sig och bli lite aktiv. Det händer säkert nåt kul där uppe som kan vara värt att dela med sig av.

Nu är mitt kaffe slut och jag måste gå ut i rusket med Enzo. Hundjävel. Jag är så trött och så vill jag att det ska vara jul och att Kristina ska vara hemma och så vill jag ha en ljusgrå kostym.

Hammarkullen

Hehe, jag kunde inte låta bli att tipsa Daniel och Albin om den här t-shirten...

East of nothing

Först hade jag tänkt skriva några rader om min brist på mognad och vuxet beteende. Om hur jag aldrig

¤ erbjuder mig att betala för bensinen,
¤ tar körkort,
¤ sitter kvar och pratar med de andra vuxna på fester utan springer iväg och brottas eller spelar pingis eller nåt,
¤ får dåligt samvete och känner att jag borde hjälpa till när någon arbetar i min närhet,
¤ ställer mig upp när gamla tanter får stå på tåget.

Det sistnämnda beror väl mest på att jag är elak och empatilös, men ändå. Varför kommer de här grejerna aldrig automatiskt för mig? Jag känner många andra i min ålder som är utsökt vuxna. Å andra sidan: är det inte ett av privilegierna vi har som växer upp i i-länder, att man kan vara ung och slippa ta ansvar innan man är åtminstone 30? Jag tycker nästan det.

Min nya soulsamling är verkligen stundtals sanslöst bra. Särskilt "My desires are getting the best of me" (titeln!) med George Jackson. Hela skivan har otrohetstema, så andra låtar heter "I'm his wife (you're just a friend)" och "Feel like breakin' up somebody's home". Klockrent.

Om några timmar kommer Kristina hit. Så jag har tömt papperskorgen och burit ut alla mina obehagliga kaffemuggar som jag samlar på mig. Onämnbara saker gror i dem.

Even cowgirls get the blues

Åter i hemmets trygga värme efter en eftermiddags umbäranden i Malmö. Produktivt och dyrt, och lite regnigt. Tog tåget vid 11.40. I vanlig ordning kommer här mina förvärv i en lång fin rad:

¤ Vit skjorta, Åhlens, 599:-
¤ Vinröd vintageslips, Weekday, 50:-
¤ Svarta manchesterbyxor, Weekday, 400:-
¤ Vinröd t-shirt, Weekday, 150:-
¤ Cd, "Cheatin' soul" (soulsamling), Folk&Rock, 199:-
¤ Lussekatt, Folk&Rock, 19:-
¤ Sonic (tidning), Pressbyrån, 59:-

Angående manchesterbyxorna: jag tyckte att det var dags, att jag hade nått den specifika gräns där det kan sägas vara ok att köpa svarta manchesterbyxor. Om ett år eller två kanske jag till och med är mogen för ett par bruna. Expediten var övertygande och fick mig dessutom att köpa ett par storlekar mindre än jag kanske annars hade gjort. "De töjer sig minst en storlek". Han vägde på sin höjd 48 kg. Soulsamlingen verkar helt magisk och lussekatten var verkligen helt hutlöst dyr, men god.

Resan hem förpestades totalt av en liten unge som skrek som om han vore ansatt av Lucifer. Kanske han var, iofs. Om en stund ska jag ringa till Kristina, som för övrigt kommer hem imorgon en vända. Yeeeee.

This year we're gonna do it right

Hell yeah, min julskiva tar sjumilakliv och till lucia kommer den att stå färdig i all sin strålande skinande härlighet. Belackarna kommer falla och kritikerna tystas av dess fulländning; ingen kan stå den emot! Funderar på att kontakta EMI och höra om de är intresserade av att anlita mig till nästa års "Absolute Christmas".

Annars har jag mest suttit framför datorn idag och skrivit på min tenta. Kollektiv säkerhet, traditionell självförsvarsrätt och definitionen av aggression, således. Känns som att det blir ett G+ den här gången också, men det gör ju faktiskt inte särskilt mycket. Jag kan leva med det. Imorgon blir det ännu mer intensivt skrivande och förhoppningsvis kan jag skicka in den på kvällen. I så fall blir det Malmö på onsdag.

Helgen var fin med fest hos Emma och Lovisa i lördags. Väldigt trevlig tillställning sedan man väl hittat mikrovågsugnen. Fick värma lussekatterna i ugnen först innan Emma visade mig. Chiffe och Simon delade med sig av sina älskogstips, Jens ramlade ihop i en Dirty Dancing-hög, Albin spelade "Stad i ljus" på Lovisas order och Knight läste tidningen. Av någon anledning drog Jens tidigt, men vi andra stannade till närmare halv fem och kollade på "Air Bud 2". Sen gick vi hela vägen hem. Igår var jag därför ganska medtagen på min kusins treårskalas. Fyra timmars sömn.

All I need is Beyonce and a Roc-A-Fella necklace

Weee, party party party ikväll ser det ut som. Simon kommer hit och sen är det järnet som gäller i Stoby. Stoby är ju bra. Egentligen hatar jag Stoby; degenerade bönder med ögonen lite för tätt ihop som man fick nog av på Läreda. Men nu är det ju Chiffes svärföräldrars casa som ska utgöra slagfält, och jag har en bra känsla om kvällen. Inga pretentioner, ingen överdriven pepp eller förväntningar som ofelbart gör att folk hamnar i framstupa sidoläge.

Tre skivor från varje årtionde i min hylla:

60-tal
¤ Bob Dylan - Blonde on blonde
¤ Otis Redding - Otis blue
¤ Van Morrison - Astral weeks

70-tal
¤ Bruce Springsteen - Born to run
¤ Gram Parsons - Grievous angel
¤ Elvis Costello - My aim is true

80-tal
¤ Michael Jackson - Thriller
¤ N.W.A. - Straight outta Compton
¤ Pet Shop Boys - Please

90-tal
¤ Wu-Tang Clan - Enter the Wu-Tang
¤ Belle & Sebastian - If you're feeling sinister
¤ Mobb Deep - The infamous

00-tal
¤ Aaliyah - Aaliyah
¤ The Strokes - Is this it
¤ The Radio Dept. - Lesser matters

På ren inspiration.

Konsensus

Ah, fredag. Drink i näven, god mat och sen "Borat" i Kristianstad med vännerna; inte mycket att klaga på där inte. Nyss var jag nere på stan och provade den där skjortan på MQ. Den visade sig vara högst genomskinlig. Köp uteblev. Träffade Lina och Jenny på Skivlagret och bestämde att Daniel måste ordna med filmkväll någon gång innan jul. Annars vet man aldrig vad som händer.

Kristina kommer hem igen den sjunde för ytterligare tandbestyr. Lyckan ler mot mig.

Det var hemskt vad aktiv jag har varit med bloggandet den sista tiden. I ärlighetens namn har jag väl inte så mycket att säga, men det är alltid skönt att skriva. Idag påbörjade jag omläsningen av Bruce Chatwins lilla mästerverk "I Patagonien". På tal om något helt annat, topp fem grejer jag skulle vilja kunna:

1. Tala franska
2. Dricka öl
3. Glidtackla
4. Spela piano
5. Umgås

Dagens låt är "Lights out" med Zerben R Hicks & The Dynamics. Och det inte bara pga det fantastiska bandnamnet. Mest för att det är en oantastlig soulpärla med precis så mycket hjärta och smärta man kan begära. Annars lyssnar jag mycket på Snoop nu.