Vilda gissningar

Just nu slits jag mellan lycka och grav irritation. Lyckan beror naturligtvis på att Tottenham leder med 3-0 hemma mot Derby efter bara en kvarts spel. Jag tycker mer och mer om Tottenham. Jag tycker om deras fina vita dräkter, att deras arena heter White Hart Lane och att det står "To do is to dare" med tjocka bokstäver runt om planen. Lennon, Berbatov, King; härliga spelare. De är lite som Arsenal fast mer misslyckade.

Så vadan irritationen? Nåt ljushuvud på Canal+ tyckte tydligen att Birmingham-West Ham var mer intressant ("åååhhh, ett svenskmöte!") och flyttade Spurs till jävla Canal+ Sport 2 som jag inte har. Istället för Malbranques avvägda crossar får jag njuta av Sebastian Larssons missriktade tjongande. Robbie Keane? Mikael Forssell. Albino.

Men jag är inte bitter!

Imorgon ska jag till Osby och springa Miniton. Det är ett anrikt lopp (fråga mig inte om namnet) där Dan Glans har herrekordet och min morbror gjorde fina tider under det glada åttiotalet. Viktor hänger med men jag krossar honom på sista fyra. I vilket fall som helst så är det här bara uppvärming inför Kyrkloppet mellan Farstorp och Hästveda senare i september, men det är ju trevligt med en liten värdemätare.

Rastlöshetens anatomi

Man samlar på sig så många frågor. Jag ska fatta mig kort för nu ropar pappa att maten är klar och jag är såklart hungrig. Så:

Använder nån som läser den här bloggen sig av sidan Facebook? Det är är ett jäkla tjat om Facebook hit och Facebook dit och jag känner mig lost. Och nej, jag vågar inte gå in på sidan och kolla själv...

Borde jag för en gångs skull engagera mig lite och försöka lära känna mina nya kurskamrater när jag börjar den 27:e?
Det ligger ju inte för mig direkt, men jag tror att jag skulle klara av ett par nya bekantskaper om jag bara stålsatte mig. Albin och Jens lämnar som bekant byn och även de inte dött så minskar det min umgängeskrets med typ 30%.

Fler frågor följer.

Allt är politik

Dagens glädjeämne:
Att sista hela arbetsdagen är över (imorgon är bara halv) och det utan att jag behövt anstränga mig nämnvärt. Tagit det chill och surfat runt och letat second hand-butiker i Malmö.

Dagens boklån:
"Walden" av Thoreau. Egentligen hade jag flera böcker i hyllan här hemma som jag var sugen på, men så såg jag den i nyhetshyllan på biblioteket och kunde inte hejda mig. Så nu blir det naturromantik för hela slanten.

Dagens gamla människa:
Ingvar Oldsberg, som sommarpratade. "På spåret" har sina kvaliteter (det är alltid njutbart att spöa mamma i vår interna tävling) men Oldsbergs orerande i P1 idag var lämnade en fadd smak i min gom. Det mest ogenerat reaktionära moraliserande jag hört på länge. Långa haranger om mediernas ytlighet och ungdomens allmänna förfall. Kändes som ett fräscht grepp.

Dagens födelsedagsbarn:
Pappa, som fyller 48. Vi var nyss på Cats och jag åt en helt ok laxbit med översaltad potatis. Det är alltid lika omöjligt att köpa present till honom. Mamma sammanfattade svårigheterna med att "han har ju redan köpt allt han vill ha, två gånger" och det stämmer nog ganska bra.

Murcia

Mitt ekonomiska läge är stabilt nu, trots det något överilade köpet av två kavajer på H&M i under helgens Köpenhamnsvistelse (de satt helt enkelt för bra, både två). Anledningen stavas såklart arbete. Jag ska jobba t o m fredag och sen ha ett par veckors välförtjänt ledighet innan kursen börjar den 27:e. Och eftersom jag egentligen bara hade tänkt knega juli ut, innebär det ca 20 extra arbetsdagar som visserligen inte kommer att göra mig rik, men väl se till så att jag har råd med nytt gymkort och kanske en vinterjacka. Så mycket om pengar.

Jag kom på mig själv idag med att längta riktigt intensivt efter jul. Godis, snö, klappar, en smålullig morfar som högljutt kritiserar konsumtionssamhället samtidigt som han tar för sig (mer än rikligt) av skinkan; hela köret kändes plötsligt oändligt lockande. Och i Köpenhamn, när jag strosade på Field's och botaniserade bland de nyinkomna höstkläderna, greps jag av en väldig lust att bära halsduk och klä mig i vinrött och mörkgrått. Innebär detta att jag är trött på sommaren? Kanske beror det på att den här sommaren har varit så gränslöst undermålig (rent vädermässigt, that is). Men idag skiner solen, och den har gjort det flera dagar i följd, och det får den gärna fortsätta med. Trots att jag har en ny grå fiskbensmönstrad kamelhårskavaj.

Modemässan (plural egentligen, vi var på två av tre) var en trivsam bekantskap, även om lördagen blev onödigt jobbig efter fredagskvällens spritexcesser hos Åkerberg... Satan vad nitad jag drack mig. Efter ett tag på stan mådde jag bara illa och gick hem. Men det var trevligt så länge det varade! Det bästa med mässan var att alla tog för givet att jag kom från något stort företag och började därför smöra med säljsnack och olika nötter (oväntat många bjöd på jordnötter, jag skulle definitivt förorda cashew för ändamålet) för att just jag skulle köpa deras vårkollektion. Gav mig visitkort och sånt. Jag spelade såklart med för gladda livet. Bäst såg Velours grejer ut, och det nya svenska skomärket Rokin. Lägger nog upp lite bilder sen.

Igår pratade jag med Albin i telefon och vi bestämde att vi skulle börja brevväxla. Som Strindberg och Nietzsche.

Iberia

Idag ska Filippa Reinfeldt sommarprata, vilket passar mig utmärkt, eftersom jag ändå tänkt ge mig ut och springa vid ettsnåret. Klockan sex kommer folk hit med kräftor och kryddade drycker. Förutom de vanliga friends of family räknar vi med att bl a Elsa, Joel H och Daniel N (den godmodige hamnarbetaren) förgyller kvällen. Innan dess måste jag packa till morgondagen (känner viss ångest; vad har man på sig på modemässor?) och hjälpa mamma att sätta upp den gigantiska Europakarta (pre-89 såklart) hon snott på sin arbetsplats. Den ska nu täcka väggen på vår veranda istället för att hänga i ett unket klassrum på Tyringe Centralskola.

De ringde mig förresten från Tyringe igår och undrade om jag ville stå kvar på deras vikarielista, och jag svarade att tja, det kunde jag väl. Det är svårt att estimera hur mycket tid pluggandet kommer att ta i höst (mycket beror på om jag kommer in på nybörjarfranskan eller inte), men några lektioner SO med 7c ska man väl kunna klämma in. Jag är ett pedagogiskt naturbarn.

Nathan Shachars (jewish! öööhh...) "Den gåtfulla passionen - essäer om den spanska världen" som jag läser just nu är heeelt underbar. Han är så oändligt kunnig, stilsäker och rolig på samma gång. Precis en sån bok jag själv hoppas kunna skriva någon gång, helst innan jag fyllt femtio. Emellanåt tar jag en paus och konsumerar en artikel eller två ur mitt första nummer av "The New Yorker". Texten om valfångstens historia lovade gott.

Oxiana

Jag har låtit bloggen ligga i träda ett par veckor och ägnat min tid åt att läsa och planera. När jag var på Österlen läste jag klart "What am I doing here" av Chatwin och sedan dess har jag inte kunnat tänka på något annat än att resa till Sydamerika. Peru-Bolivia-Chile-Argentina. Ungefär tre månader, eller så länge kassan räcker. När jag inte jobbat har jag suttit i timtal på diverse reseforum eller med näsan i gamla nummer av Vagabond (som Ingmar av någon anledning verkade ogilla) och läst allt jag kommit över i ämnet. Drömt mig bort framför kartor. Buenos Aires. Det kan vara värt en termins missade studier.

Men jag får nog fila en del på spanskan.

• Van Morrison - Crazy love
• Wyclef ft. Lil' Wayne och Akon (tyvärr) - Sweetest girl
• Lloyd - Go back (Ghetto love)

Festival imorgon ju. Först blir det uppvärming med kräftskiva här hemma, sen måste det banne mig gå att skaka fram en habil förfest. Och på lördag ska jag med far till Köpenhamn och gå på modemässa! Precis hur gött som helst.

Ramasser les cadavres

Det tog ganska mycket längre tid än jag tänkt mig, men nu har jag äntligen läst ut "Harry Potter and the Deathly Hallows" och tyckte därför att ett litet omdöme kunde vara på sin plats. SvD verkar vägra publicera. Jag gråter inte: "I don't need love, I've got my blog".

Sammanfattningsvis är denna den sjunde och sista boken i serien helt ok med Pottermått mätt. På den inbördes rankingen placerar den sig någonstans under ettan och trean, lite före fyran. Jag håller fortfarande trean som numero uno. Egentligen blir det efter ett tag ganska svårt att hålla isär böckerna. De tenderar flyta ihop med tiden och det är ju inte så konstigt, eftersom de alla är uppbyggda på precis samma sätt.

Sjuan skiljer sig faktiskt en smula från de övriga genom att bara tre-fyra kapitel utspelar sig på Hogwarts. Resten av boken består av Harrys kringflackande med Ron och Hermione, där de ideligen råkar i diverse knipor som de med nöd och näppe klarar sig ur. Räddningarna blir mer och mer fantastiska för att mot slutet helt slå över. Men, som någon påpekat: det gör sig förmodligen förträffligt på film.

500 sidor drakar, osynlighetsmantlar och husalver i all ära, men det är ju ändå för slutet som man läser den här boken. Och de sista hundra sidorna är, i mina ögon, inget annat än ett enda groteskt antiklimax. Faktum är att Rowling hade kunnat rädda hela sitt livsverk om hon bara lagt band på sig och slutat på sidan 546, men så fan heller; allt ska förklaras, ställas tillrätta, berövas all eventuell mystik och tvetydighet. Som om det inte var nog är sista kapitlet ett "19 år senare"-dito. Ifall något fortfarande skulle kännas oklart eller, gud förbjude, intressant.

Vintern kräfva dessa attribut

Efter många om och men ser kvällen ut att ordna sig riktigt fint. Jag har snofsat upp mig en smula efter eftermiddagens långpass i Tormestorp med omnejd, ätit lite grillresten från gårdagen och nyss bjöd pappa mig på lite tjeckisk fulabsint han tjackat i Riga. Mår, med andra ord, som en prins. Det var drygt ett halvår sen jag sist var på Björket. Har en bra känsla i magen. Men det kan lika gärna bero på att jag vet att Lina har en del kladdkaka över.

I början på nästa vecka kommer jag att ta min tillflykt till mina föräldrars stuga i Yngsjö (den är hyrd, och billigt dessutom, så kommentarer om min faders påstådda rikedom undanbedes) där jag ska läsa Proust och tänka på döden. Kanske äter jag lite glass också, och spatserar i mina seglarskor och visslar "Jerusalem". Bara en vision jag fick nu när jag skrev; kanske är pappas absint mer äkta än den utger sig för att vara? Kanske får jag snart ett ryck och blir som Strindberg i Berlin och börjar försöka omvandla mammas ärvda bestick till guld, och genomlider en existentiell kris? Hade iofs inte inneburit något nytt eller revolutionerande.

Ett hjärtskärande verk

Idag har varit en hektisk men trevlig dag, som inleddes med att jag vaknade runt åtta av att det åskade och regnade utav bara helvete. Sen åt jag frukost, rev av ett makalöst gympass (drog tre åttor på 95 i mark), köpte en pasta med ädelostsås och satte mig på tåget mot Malmö.

Vanligtvis får man leta med ljus och lykta efter den påstådda "skinkan", men när jag slagit mig ner och öppnat locket möttes jag omedelbart av ett bisarrt kasslerstycke, stort som en barnnäve. "Grytan tar dem inte", som vi hade sagt på Linné. Spetsade det på plastgaffeln och högg in med liv och lusta. Tåget var förresten proppfullt; det embarmliga scoutlägret utanför Kristianstad är tydligen slut och just idag (11.24) skulle 3400 scarfsprydda ungar i slitna kängor återvända neråt kontinenten efter en veckas knopslagande.

Mittemot mig satt således åtta tyska scouflickor av kraftigt varierande skönhet. Och sjöng. De sjöng faktiskt precis hela vägen ner till Malmö Central, en salig blandning av tyska och engelska låtar om hur härligt det är att vandra och hur mycket de älskar Gud och the rolling hills och allt sånt där. Jag förstod ju inte riktigt allt men det övergripande temat gick fram. Väldigt stämningfullt var det i alla fall, och de var duktiga och stämmorna satt där det skulle.

Nu är min moster med familj här. Äntligen någon man kan snacka löpning med.

Ses på golvet imorgon!

Resa kring världen

Idag var jag nere på Maxi och hämtade ut två böcker från höstens litteraturlista: "Folkrätten i ett nötskal" och "Allas värde och lika rätt". Så framtiden börjar konkretiseras en smula, och det känns väldigt bra. Är innerligt trött på mitt jobb nu. Slappt, javisst, men själsdödande och monotont in absurdum och efter en eftermiddag framför datorn (i duktigt ohälsosam arbetsställning) är jag så seg i huvudet att jag bara vill äta och gå och lägga mig. Så det gör jag.

Igår tog jag dock ledigt och ackompanjerade min syster, Elinor, Joel H och Viktor till Helsingör. Från början hade jag inte tänkt köpa nåt speciellt, men det urartade ordentligt inne på trevliga "Den spanske vinbod" och till slut hade jag vin för 500 spänn i ryggsäcken... Men det går ju åt. Sen åkte jag vidare till Kristianstad och köpte nya löpardojor. Det blev ett par Nike, inte alls billiga men alldeles gudomligt sköna (märkte jag när jag provade dem i en timme så fort jag kom hem).

Och nu är syrran i Emmaboda. Ska njuta av lugnet. Och så är det ju Björket på lördag, och där har jag inte varit sen juldagen, så jag är ju inte helt osugen. Nån som vill ha förfest?

I'm a movement by myself...

...but I'm a force when we're together! Jag håller som bäst på att bränna en skrämmande helgjuten skiva med hyfsat ny svart musik (dvs grejer som passar nånstans mellan Amerie och Young Jeezy) till Albin. Något för honom att trösta sig med när han blir skändad i alla hål på träningslägret i Tyskland nästa månad. Guldkorn:

• Ne-Yo ft. Fabolous - Make me better
• Rick Ross & Lil' Wayne - Shot to the heart (remix)
• Ciara - Promise (Cory Bold remix)
• Turf talk ft. E-40 - Popo's
• Fat Joe ft. T.I., Rick Ross, R Kelly m fl - Make it rain

Och sen bara fortsätter det. Nyss var jag och Dandy Dan nere på stan och jag lade labbarna på "Harry Potter and the deathly hollows" på bokhandeln. Imorgon blir det bakfull sträckläsning. Klipper kanske några kapitel i eftermiddag också... Och Jens: En normalbegåvad mellanstadieelev kan läsa Potter på engelska. Man missar i n g e n t i n g. Det är inte Nabokov precis.

Filmen igår var finfin, klart den bästa hittills. Möjligtvis kändes slutet en smula hopträngt, men det är förmodligen inget man stör sig på om man inte läst boken. Lite besviken blev jag också på att Dumbledore inte fick spöa aurorerna när han skulle fly (han bara poff! och så var han borta), det var en personlig favoritpassage annars. Men man kan ju inte få allt.

This is what a feminist looks like

Jag måste erkänna att jag har vissa problem med att bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till den rådande Potter-hysterin. Å ena sidan: jag vill veta vad som händer. Å andra: i egenskap av (självutnämnd men kvalificerad) litteraturvetare känner jag ett gnagande ansvar att förhålla mig lite svalare till hela cirkusen.

Rowling är en extremt medelmåttig författare. Den groteska marknadsföringsapparatur som backar upp böckerna tränger effektivt bort all annan litteratur, dödar mångfalden och, tvärt emot vad många verkar tro: Harry Potter får inte barn att läsa mer. Undersökningar visar att försvinnande få verkligen "går vidare" och läser andra böcker pga HP. Men värst av allt är såklart de generande stereotypa könsrollerna, som man kanske hade kunnat skratta åt om det inte rört sig om karaktärer som barn identifierar sig med och ser upp till.

Sedär, dagens moralpredikan levererad. Och vad jag ska göra ikväll? Se "Harry Potter och Fenixorden" på bio såklart.

Bäst just nu:

• "County fair (full band version)" med Bruce Springsteen
• Min nya dator
• Mammas mat
• Vädret
• "What am I doing here" av Bruce Chatwin (får lägga på ett kol där, nya Potter kommer imorgon jue!)
  

En palett av ondska

Med risk för att förvandla min blogg till en dålig klagomur:

I eftermiddags kollade jag på Eurosport (såklart) och matades därför i genomsnitt en gång i halvtimmen med samma reklamfilmer, om och om igen. Och oftare än alla andra gick den för sportdrycken Gainomax Recovery. Ni har sett den: den med apan och bananen. Det jag retar mig på är faktiskt inte primaten (som påminner mig om den där charmiga filmen med Arnold Schwarzenegger), utan det huvudlösa påståendet som reklamen inleds med:

"This monkey has been running the marathon"

Om man bortser från det befängda i att en schimpans skulle springa ett maraton, sådär utan vidare anledning, måste man ändå ta ställning till nästa falsarium, nämligen att en Gainomax Recovery "contains all the carbs and proteins you need after working out". Efter ett maraton?! Så faaan heller! Du kan dricka den där embarmliga sockermjölken tills du spyr och ändå inte få i dig alla kalorier du gör av med under 4,2 mils löpning.

Bara som en parentes.

Galapagos

Frekvensen för mina inlägg här på Immanuel har nog sjunkit en smula de senaste dagarna, och jag kan ju knappast lura i nån att det beror på att kvalitet numera sätts framför kvantitet. Istället förhåller det sig såhär: jag har varit upptagen med min nya dator. Och för att fira sitter jag nu på verandan och författar dessa rader, allt medan en ljum bris smeker mina vader (högst ofrivilligt rim) och resten av familjen sitter framför Simpsons. Synd då bara att premiärinlägget från min älskade nya fina blänkande Sony skulle komma att präglas av gårdagens traumatiska radioupplevelse.

Min nuvarande arbetssituation påbjuder (eftersom själva uppgiftens enformighet svarar så dåligt mot min faktiska intellektuella kapacitet) att jag simultant sysselsätter mig med något annat. Lyckligtvis har det slumpat sig så att Tour de France går på Eurosport nästan hela eftermiddagarna. Det är lysande tv, särskilt när Vacchi håller sina små föredrag om "den kazakiska mästartröjan" eller "de keltiska folkstammarnas utbredning" (ordagranna citat). Och den som missade gårdagsetappen borde gräma sig intill graven. Men sändningarna är inte heltäckande, och omedelbart efter lunch lämnas en lucka som jag brukar fylla med dagens sommarpratare i P1. Igår var det Camilla Läckberg.

Jag har aldrig läst en modern deckare av den typen Läckberg tjänar sitt bröd på och har heller inga planer på att göra det, men satte mig ändå med ett öppet sinne och tänkte att "hey, hon är ju författare och nåt intressant om skrivandets vedermödor borde hon väl kunna kläcka ur sig". Ungefär så. Men ack! som man stundom bedrar sig. Det första jag slogs av var hennes enerverande darriga röst, ett element som man kunde hoppas borde försvinna efterhand som nervositeten släppte. Men kvinnan pratar tydligen så. Sen kom musiken. Nasareth, Sting, Per Gessle, osv osv osv. Såsiga ballader som på ett beundransvärt sätt ackompanjerade och förstärkte den flagranta brist på engagemang och lidelse som präglade hela sändingen. Jag stålsatte mig och lyssnade tappert vidare.

"Jag vägrar be om ursäkt för min framgång", jag tror att hon upprepade exakt den frasen fyra gånger under programmet. Klart du inte ska, Camilla. Men för att du ödade bort nästan en och en halv timme av min eftermiddag, tid som jag hade kunnat ägna åt repriser på TV4+ ("License to grill" eller vad fan som helst) eller åt att vissla mina favoritsaxsolon från "Born to run". För det vill jag ha en uppriktig ursäkt. Helst i Expressen.

Men mot slutet började det faktiskt bränna till. Under oklara omständigheter halkade hon in på ämnet barnafödande, och kom därför att berätta om hur det gått till när hon själv satte sin son till världen. Han var ofta sjuk i början, och Camilla var utmattad och kände inte att hon kunde bonda ordentligt med grabben. Hon älskade honom helt enkelt inte. Det låter verkligen som en tuff puck att svälja, men lyckligvis löste sig allt för Deckardrottningen och hon lever nu ett harmoniskt liv, privat såväl som yrkesmässigt. SVT ska nämligen filma hennes böcker. Hela bunten. Så av den potentiellt ganska intressanta historien om hennes emotionella kris och destruktiva syn på sin egen otillräcklighet som mor blev det kanske åtta minuter.

Hoppas verkligen inte att det här är en trend som håller i sig, att jag ägnar min blogg och mina kvällar åt personangrepp på harmlösa pseudokändisar. Å andra sidan ligger ju debatten en smula i tiden. Å tredje sidan borde jag äta Keso istället och titta på "Friday night lights".

Anmälan

För några dagar sen läste jag klart "Prep" av Curtis Sittenfeld (har för mig att jag nämnt den några inlägg längre ner), en bok jag varmt rekommenderar till alla som vill ha något lagom lättsmält såhär i värmen. Lättsmält utan att någonsin bli ytligt, ska tilläggas. Den är däremot svårt beroendeframkallande och igenkänningsfaktorn stundtals skyhög.

Efter "Prep" (som heter "I en klass för sig" i översättning) tog jag mig en snabb titt i hyllan och bestämde mig för att fortsätta på spåret uppväxtskildringar, om än i ett helt annat format. "Mitt förnamn är Ronny" av Ronny Ambjörnsson är en kort liten sak jag fick av min moster i julklapp (brukar få 4-5 böcker varje jul och när jag fyller år; är det konstigt att högarna växer?), en "självbiografisk essä" på ungefär hundra sidor där författaren berättar om sin klassresa från Göteborgs arbetarkvarter till sin nuvarande plats som professor i Umeå ur ett idéhistoriskt perspektiv. Låter kanske inte så jäkla upphetsande, men den var verkligen tänkvärd och hela barndomen skildras med mycket värme som ändå aldrig slår över i sentimentalitet. Tveklös rekommendation även på den, således. Och den läses dessutom ut på en eftermiddag.

Det gäller att smida medan järnet är varmt, så jag ödade ingen tid utan påbörjade omedelbart (nåja, hann med en kopp kaffe emellan) läsningen av Bruce Chatwins samlingsvolym "What am I doing here". Drygt femtio sidor in känns det som ett lysande val. Känner igen tonen från "I Patagonien" (världens bästa bok) och alla underbara anekdoter från Chatwins resor i Benin, Kenya, Australien, Argentina osv fyller mig med en sån översvallande reslusta.

Slutligen har jag lagt en beställning på Adlibris.

• Ulf Linderfalk - Folkrätten i ett nötskal
• Göran Gunner - Allas värde och lika rätt
• Jorge Luis Borges - Collected fictions
• Nathan Shachar - Den gåtfulla passionen

De första två är kurslitteratur till hösten, och de båda andra kunde jag bara inte låta bli. Men ikväll är det Copa America-final. Hoppas jag orkar.

Whatever I am, I'm yours

Så var ännu en arbetsdag till ända. För er som inte fått ta del av nyheten: jag jobba numera från vardagsrummet. Hela resten av företaget skulle plötsligt på semester (Slovenien, Fårö etc) så det fanns liksom ingen anledning för mig att ta bussen till Hästveda varje morgon och tillbringa dagen ensam på Nevotex. Istället fick jag med mig min dator hem och nu sitter jag 08.00-17.00 (lite flytande...) i vårt vardagsrum och kopplar upp mig direkt mot företagets huvudserver i Nässjö. Klockrent.

Klockrent inte minst eftersom jag nu kan kombinera arbetet med att slökolla på Tour de France och få små orgasmer varje gång Roberto Vacchi uttalar namnet på en liten fransk kyrka som passeras. Touren är det enda jag verkligen fastnat för på Eurosport; kommentatorerna är verkligen suveräna och själva cyklingen kräver precis så mycket av min uppmärksamhet att jag utan problem kan jobba samtidigt. Och så tar jag lång lunch och springer en runda.

Imorgon tar jag dock helledigt och satsar allt på sommarens verkliga happening: Hästveda marknad. Ett koncentrat av allt det man hoppats att evolutionen filat bort, men som tydligen lever kvar i de nordskånska skogarna och bara väntar på att paradera i all sin gudlöshet åtminstone en gång om året. Daniel borde hänga med, med tanke på att han ska plugga socialantropologi i höst.

Jag ska förresten springa dit imorgon förmiddag. Måste få bräscha lite. Det är ju min blogg.

Allt jag förvägrats

Efter förra inläggets prunkande rundmålning av vår släkts förutsägbarhet och traditionsvurm borde jag ju ha förstått att det skulle komma en motreaktion på något sätt. Och mycket riktigt: det första jag får höra när jag stiger ur duschen på lördagskvällen är pappas förkunnande att vi tydligen inte alls ska till Tivoli. Vi ska till Bakken. Vidare ska farmor inte med, eftersom hon har höftproblem, och vi ska inte luncha på det vanliga stället utan lite längre fram. Jag muttrade surt något om change for the sake of change men insåg samtidigt att detta bara var mitt straff och att högmod även i fortsättningen går före fall.

Så jag körde järnet på Linas födelsedagsfest i Mala, och blev om sanningen ska fram oproportionerligt full, med tanke på att vi drog hem innan två och att jag hade en späckad söndag framför mig. Svepte min sista GT runt 01.30 vilket resulterade i en viss dåsighet morgonen därpå (och försvinnande små pupiller).

Men festen var trevlig och pajerna förträffliga! Det enda bakslaget (förutom min sluddrande förklaring till Sanna om att Lina hade omkommit och nu låg i en av soptunnorna ute på parkeringen) var att jag glömde bort att skriva i gästböckerna. Jag som har så mycket visdom att dela med mig av. Killen från Skellefteå, som dansade oavbrutet och svettigt i säkert tre timmar, var kvällens underligaste inslag. Hasse det mysigaste.

Bakken sen: det mesta var sämre än på Tivoli. Restaurangerna var enformiga in absurdum och sunkiga, personalen vid attraktionerna blasé och det mesta verkade rikta sig till folk som var antingen mycket yngre eller betydligt äldre än jag. Mina små kusinbarn var således lyriska. Farfar infriade alla förväntningar och åkte alla de värsta grejerna, ständigt med min syster hack i häl, medan jag tog det lite lugnare och åt glass. Och drack en hel del vatten. Men det var ändå en helt ok dag i lagom tempo.

Din examensklänning i trasor vid deras fötter

Jag gick och la mig tio igår och sov säkert nio timmar, så jag borde rimligtvis vara pigg, men det är jag inte. Får hoppas att ett hårt pass på gymmet rensar skallen lite och får mig mer alert. Brukar funka.

Imorgon är det dags för den årliga Tivoliresan med farföräldrarna och resten av släkten på den sidan. Och ja, vi har en del såna traditioner. Egentligen är det inget jag tänkte närmare på innan folk började påpeka det på gymnasiet, men för varje möjlig och omöjlig högtid vet jag verkligen precis vad jag har att vänta mig för firande. Vilka som kommer att vara där och ungefär vilken mat som kommer att bjudas. Men det är mestadels trevliga människor, så jag klagar inte, och det är inte direkt som om jag blir ditsläpad mot min vilja.

Nu är det alltså Tivoli i Köpenhamn. Jag vet att vi kommer att samlas utanför farföräldrarnas lägenhet ungefär 08.30 imorgon, att vi kör till Helsingborg och tar färjan över och köper Toblerone och sen tittar på alla flådiga hus längs Strandvägen (där Jens som bekant tänker slå sig ner när han blivit framgångsrik). Jag vet precis var vi kommer att stanna och packa upp farmors medhavda lunch och att köttbullarna kommer att vara stora och allmänt underbara. Väl framme på Tivoli väntar alltid den utdraget charmiga ritualen där alla engageras i att övertala farfar att han visst ska ha åkband, han som bara är 452 år gammal, och efter många om och men ger han såklart med sig och ger sig sen fan på att knäcka alla barnbarnen genom att uteslutande åka grejer som går uppochner och baklänges.

Farmor fastnar på casinot med pappa, Alma och jag springer oss svettiga i Skärselden och sen äter vi pizza. Jag slösar alldeles för många danska tior på chockladhjulen och misslyckas alltid med att pricka djurens munnar med de små, mjuka bollarna. Får dock tröstpris (Hvinst hvar gang!) och äter sockervadd så jag blir alldeles kladdig. På hemvägen stannar vi på precis samma ställe som vi åt lunch på och äter syltgrottor och dricker kaffe. Mamma och Alma hinner somna i bilen innan vi är hemma igen runt midnatt.

Och ikväll är det fest i Mala.

Cycles

Ikväll fick jag äntligen tid lägga upp bilderna från i lördags. Ber om ursäkt för dröjsmålet och hoppas att de smakar.

Igår firade jag 4th of July i stor stil genom att först beställa en helårsprenumeration på tidskriften The New Yorker. För er som inte är bekanta: den har, namnet till trots, ganska lite att göra med staden New York. Istället innehåller den galet välskrivna reportage och artiklar om allt mellan himmel och jord (politik, kultur, mat osv) och även en del skönlitteratur. Genom tiderna har bl a Capote, Wolfe och Updike skrivit för den, och Murakami, Didion och Pamuk publiceras as we speak. Noveller, essäer etc. Att alls läsa The New Yorker är naturligtvis pretentiöst på gränsen till det smaklösa, och att prenumerera gör mig praktiskt taget till Hässleholms Martin Gelin (ja, hans senaste blogginlägg heter "Ok, jag är i Aspen"!), men sånt kan man aldrig ta hänsyn till.

Firandet fortsatte under eftermiddagen med Filip&Fredrik som sommarpratare i P1. De snackade uteslutande om sin första USA-resa, där de knappt känt varandra och hyrt en bil och bara lallat runt och träffat en massa bisarra människor. Programmet gick alltså ut på att de skulle förklara varför de älskade USA så mycket. Det lyckades väl sådär, men underhållande anekdoter hade de gott om och musikvalet var finfint. Dixie Chicks, t ex. Och Lucinda Williams.

Deras blåögda entusiasm och predikande fick mig att fundera på vad det EGENTLIGEN är som skiljer dem från, säg, Bjurman eller Virtanen eller valfri annan bespottad USA-korre i kvällspressen. Och vad skiljer mig från Bjurman? En hel del, såklart, men: jag älskar också Sopranos och Springsteen, jag romantiserar Steinbeck och Kerouac och drömmer mig i hemlighet ofta bort till en enslig stuga i Appalacherna (eller en fuktig källarvåning i Denver, eller ett bomullsfält i Salinas, eller en timmerstuga i Oregorn, eller eller eller ett stort viktorianskt hus på Long Island där jag dricker kalla drinkar och lyssnar på sval jazz i min linnekostym, ni fattar). Visserligen har väl min fascination och längtan mattats en smula det senaste året, men igår slog den åter ut i full blom och jag var tvungen att googla fram en karta och dregla lite.

Det är ju fruktansvärt egentligen.

• R Kelly
• "Maggie Cassidy" av Jack Kerouac
• "Annie Hall"
• Springsteen på längden och tvären
• "The catcher in the rye"

Nu måste jag lyssna på Kelly Rowland och tänka lite på vad jag vill göra med mitt liv. Plugga i NY? Det hade jag kunnat leva med. Ett par lärorika, meriterande terminer där innan jag söker praktik vid ambassaden i Paris... På tal om mina framtidsplaner: idag hörde jag någon definiera den psykiska åkomman "narcissistisk personlighetsstörning" på radion. Stämde ganska bra.

Vad gör jag här?

Till att börja med vill jag tacka alla välartade gäster som gjorde gårdagskvällen minnesvärd och rolig. Visserligen hade folk gärna fått utnyttja sopsäckarna i liiite större utsträckning; kanske hade det lindrat helvetesscenariot som mötte mig när jag steg upp i morse. Jag kan inte minnas att det nånsin sett så illa ut. Men de övernattade var utsökt behjälpliga (Agnes i synnerhet) och efter ett par timmars röjande såg allt respektabelt ut igen. Tack. Å andra sidan är ju lite städning alltid att räkna med när man bjuder ut sitt hem åt löst folk från Vinslöv och andra byar.

Eftermiddagen fylldes med årets första omgång av underbart svettig trädgårdfotboll. Mina fötter är svarta av jord och blodiga. Mitt huvud är tungt. Jag sov naturligtvis alldeles för lite i natt (fem dåliga timmar) och nu måste jag börja tänka på vad jag ska ha med mig för mat till jobbet imorgon. Elinor och Joel är här och äter kaka med Alma.

Det är ändå smått njutbart att vara såhär lagom bakfull och dämpad och inte ha något speciellt inplanerat. I veckan hade jag tänkt träffa Kristina som kommer hem idag, och imorgon har jag bokat en löprunda med Viktor efter kneget, men annars ser jag fram emot en lugn vecka som herre i huset.

Bilder från festen och fotbollen kommer snart upp.

Looking for gold

Det känns som att varje försök jag gör att skriva nåt nytt här på Immanuel sker helt på vinst och förlust; jag loggar in med blank hjärna och hoppas att inspirationen ska komma flygande genom fönstret (som förresten står öppet dygnet runt eftersom karmen har svullnat av väta och det inte går att stänga). Förmodligen ligger orsaken någonstans i den inrutat monotona tillvaro jag för på jobbet i Hästveda. Det händer helt enkelt inte särskilt mycket, varken runt mig eller i mitt huvud.

Dock har jag börjat läsa "Prep" av Curtis Sittenfeld, en uppväxtroman i boardingschoolmiljö i stil med "The catcher in the rye". Står det i en recension jag läste i alla fall. Den handlar om en fjortonårig flicka från "enklare" förhållanden som får ngt slags scholarship och alltså får plugga på ett traditionstyngt internat på östkusten. Snart klar med första året av fyra och det känns extremt lovande. Igår höll jag på att missa busstationen eftersom jag var så uppslukad av kapitlet där hon piercar öronen för första gången och svimmar och får hjälp av klassens populäraste kille. Känns som en bra bok att värma upp med inför sista Harry Potter.

Jävla femman ska ta paus och fortsätta sända "Friday night lights" i höst istället. Folk är tydligen både känslokalla och dumma i huvudet. Nu måste jag ladda ner hela säsongen istället.

Nu ämnar jag promenera bort till Daniel och driva in några skulder och kanske klappa honom på huvudet. "Neo violence" med The Tough Alliance är förresten en bra låt.

Darlington County

Jag satt en god stund inatt och knåpade med föregående inlägg för att få det rättstavat, men det får jag väl inget för. Hursomhelst så var jag hemma strax innan tre efter en finfin kväll med många sköna tal, god mat och fläckfritt musikval. Tack Jens!

Albin (som skrämts till renlevnad av Staffan) och undertecknad gjorde processen kort med motståndet i frågesporten och vann en flaska odrägligt kiwivin som jag gjorde mitt bästa för att bjuda bort. Jedhammar drack en hel del av det, men först efter att delgivit mig alla sina framtidsplaner och berättat att han funderar på att ordna en klassträff. Johan är således den nya Heingard. Övriga höjdpunkter var brandsläckartestet, Simons jordnötsfontän, alla de 400 gångerna jag och Viktor fick veta att vi var lika, flaggstångsresningen (kunde har slutat hur illa som helst) och när Jens avslöjade varför inte Kilponen var med oss längre...

Roligt var också att Gannby gav oss hela berättelsen om Karelin och tårtan och dessutom delade med sig av sina bästa brottarknep, att Johanna Brink varit ihop med Kalle Olsson (fast det kanske de fortfarande är?) och att Stahre kom sent till maten. På minuskontot hamnar Daniels och Linas oändligt olyckliga frånfälle samt att min argentinska vin inte riktigt var så gott som jag hoppats. Men man kan inte få allt!

Nu sitter jag som bäst och knåpar ihop en beställning på Cdon. Hade tänkt tjacka R Kellys nya och The Tough Alliance, och eventuellt "Forever changes" med Love också. Det var så länge sedan jag köpte skivor. Nyss gjorde jag en omelett och såg fjärde avsnittet av "Friday night lights", och fan vet om det inte var bäst hittills. Slutscenen var bland det mest laddade och täta jag sett, ever. Vibrerade.

Slåttermaskinerna spränger fram

• Jag är sanslöst tänd på din syrra
• Jag har dansat till "I wanna dance with somebody" men knappast tillräckligt
• Allt verkar på någon vänster fel
• Jens: vilken hjälte
• Jag satt med Jedhammar i säkert en halvtimme och lyssnade på allt
• På lördag ska det smälla
• Sen vet jag inte
• Lil' Wayne
• Jag älskar Chiffur
  

Get it shawty

Jag vaknade klockan sex i morse och då regnade det, och det regnar banne mig fortfarande. Känns så jävla typiskt att när man har jobbat sig genom en vecka med helt ok väder väntar en helg av idel väta. Ah, varför lyssnar jag inte mer på Jens? Visst ja: jag vill ha pengar. Och att inte göra nånting alls har en ohälsosam effekt på mitt psyke, det är väldokumenterat.

Så jag har gymmat lite och lyssnar nu på "Home is anywhere you hang your head" med Elvis Costello.

Väntar hårt och intensivt på:

• Löning
• Könsneutral äktenskapslagstiftning
• Antagningsbesked till höstens kurser
  
• Copa America på Canal+
• Jordgubbar

I övrigt tycker jag det är skrämmande att Sven-Otto Littorin och Jan Björklund är så lika till utseendet. Kanske hade man inte lagt märke till det om de inte varit framstående allianspolitiker (två ord som f ö inte trivs i samma mening) båda två, men de gemensamma dragen förstärks på något vis av den politiska samstämmigheten. Vad vet jag. Onda är de i alla fall. "Hjärtlösa typer".

Tidigare i veckan laddade jag ner och kollade ikapp ett par avsnitt av "Friday night lights" som går på femman. WHOA! Så rätt! Visst kan jag hålla med om Jens kritik av första avsnittet (med det visserligen härliga men kanske väl sötsliskiga slutet) men herregud vad fina de två följande är. Bara en sån sak som när coachen innan match påminner spelarna om deras motto (som dessutom står ovanför dörren i omklädningsrummet):

"Clear eyes, full hearts... (hela laget) CAN'T LOSE!"

Förbluffande fakta

Weee, löning på måndag. Men jag ska vara duktig och lägga undan nästan allt så jag kan tjacka min efterlängtade dator i augusti. Håller på att få spel på min nuvarande burk, och särskilt skärmen, som dragit på sig nån svårdefinierbar åkomma och blivit smått oläsbar. Kanske unnar jag mig en tröja eller två. Kanske några skivor.

Nähä. Det kom visst inte mer.

• Elvis Costello - I want you

Come give me a hug, my sexy lil' thug

"Den svarta boken" av Pamuk går lite långsammare än beräknat, men hu så bra den är. I lördags, när jag var på galen latinofest (poängteras bör att jag själv stod för en försvinnande liten del av det galna, det skötte andra så mycket bättre) snackade jag och Morris en del böcker och det framkom att han läste hur mycket som helst, och en hel del Pamuk. Så jag lapade i mig av hans vishet och återgäldade med att släcka hans törst efter Hemingway-tips.

Festen annars var trevlig värre: baren var fri (gratis, that is), plockmaten riklig och musiken etnisk. Tror att jag räknade till åtminstone sex olika sorters piroger, plus en massa andra tokigt goda friterade knyten och kreationer. Whiskey och ecuadorianska vårrullar var en jäkla kombo. På minuskontot fanns Sonesson och hans polare och några andra som såg ut som han, men det är alltid kul att ha någon att skratta åt.


Ikväll har jag och mamma bakat bullar och så har jag fixat en lovande matlåda till imorgon. Mina arbetskamrater äter sjukt lite, typ en skål fil till lunch och kanske max en knäckemacka med mjukost till kaffet. De tittar lite snett på mig när jag slevar keso direkt ur burken. Men det är kärlek hela vägen ändå.

Beyoncés version av "In da club" hittade jag på Wifebeater Love, och den var ganska mysig tycker jag. Lite lätt nostalgi. Midsommar oroar jag mig inte för, jag ska bara luta mig tillbaka och läppja kall rosé och ladda inför Jens fest. Mot avgrunden!

Könsneutral äktenskapslagstiftning

Tag ett glas. Krama ur en halv limefrukt, rör ner en matsked socker och fyll på med krossad is. Mycket is. Slå i en sexa vodka, rör runt med en sked och sen är du hemma. Sjukt gott.

Att ge och att ta

I detta nu laddar jag inför kvällens galej (min syster har lurat med mig på Anettes kombinerade student- och avskedsfest i Stoby) med att lyssna på R Kelly och läsa en våldsamt informativ och underhållande artikel om droger och sex på en fin blogg jag brukar läsa. Snart tänker jag blanda mig nåt kallt att dricka.

Jag var alldeles nyligen ut på Löprundan Från Helvetet, i hällande regn och uppför löjeväckande branta backar. Det var blött, tungt och jävligt på alla upptänkliga sätt. Jag mår fortfarande illa. Och jag älskar det.

Annars? Jodå. Det funkar. Provade en småsnygg linnekavaj på H&M i fredags men man är ju som bekant inte gjord av pengar. Inte riktigt än. Dock fick jag det glädjande beskedet att jag kommer att få lön redan nu i juni, så då blir det Malmö eller nåt i den stilen.

Fassoulada

Linas funderingar fick mig att tänka på hur jag kommer att se på min tid som 20-åring om några år. Och jag kom fram till att jag förmodligen inte kommer att ångra särskilt mycket; jag gör ungefär det jag vill göra, dvs pluggar, och umgås med en massa sköna människor och har det allmänt soft. Smolket i bägaren utgörs väl främst av att jag inte bor i Lund. Det hade jag faktiskt tänkt göra vid det här laget. Men å andra sidan: jag vantrivs verkligen inte här hemma, alla mina vänner finns här (även om de börjar ge sig av) och innan jag hoppat på ett program på universitetet har jag ingen lust att ta studielån.

Möjligtvis hade jag kunnat önska mig ett lite mer fashionabelt sommarjobb, men tiderna är bra och fikarasterna stundtals löjligt underhållande. Exempel på ämnen som avhandlades idag:

• Traktens feta barn
• Vardagsrummets speciella status
• Huruvida svarta har "rytmen i blodet" (ordagrant!)
• Italienska desserter

The list goes on. Jag bara sitter tyst och myser och dricker mitt kaffe. Sommaren börjar struktureras upp riktigt bra tycker jag, snart har jag fest inbokad varje helg juli ut. Sen har jag förhoppningsvis slutat jobba och kan göra vad fan jag känner för. Sakna Albin tex, eftersom han tydligen flyttar till Stockholm en månad tidigare än beräknat. Avskedsfesten måste bli något i hästväg.

Nyss pratade jag ganska länge med Kristina, vilket jag inte gjort sen i lördags, och det var bra.

Det kommer alltid som en överraskning

För er som väntar: jag tänker göra den där störtlöjliga utmaningsgrejen på bilddagboken inom kort. Ska bara ta mig in till stan. Torsdag tror jag.

Nyss var vi nere vid Lursjön och tog ett dopp, men det var kallt och smått ogästvänligt. Skönt dock att den gamla ägaren har abdikerat (hon dog faktiskt) och att de som driver Montenegro i stan har tagit över rörelsen. Väldigt trevligt folk. Jag fick en badboll på köpet när jag köpte glass.

På jobbet faller bitarna på plats så sakterliga. Jag känner kanske inte att jag har sådär jättemånga gemensamma intressen med mina arbetskamrater (fyra kvinnor som gillar att diskutera engelska deckarserier, barnuppfostran, lokala trafikolyckor och biodling, för att nämna några guldkorn), men de är snälla mot mig och ger mig knäckebröd. På lunchrasten gjorde jag byn (tar tio minuter) och läste lite på dn.se.

Ska vi älska så ska vi älska till... Kellz?

Ja, sämre val kan man ju göra.

Jag skriver i hast och under press, och med ganska trötta ben efter en lång löprunda med Viktor. Första dagen på jobbet i Hästveda idag. Jag sover på Viktors golv ett par nätter till: det är skönt att slippa ta bussen varje morgon och den lantliga idyllen vederkvicker min sargade själ.

På onsdag ska jag hjälpa Viktor att träna Hästveda IF:s P12-lag, det ser jag fram emot. Det ska gå åt (upp emot) 40 liter vatten.

Jobbet? Jag sitter vid ett obekvämt skrivbord på ett kvavt kontor och knappar in en massa grejer på en sinnessjukt slö bärbar dator. Men kaffepauserna är rikliga och pengar är pengar är pengar, så jag klagar knappast (hörbart). Förmodligen har jag jobb i omkring sex veckor. Just nu känns det mest skönt att komma hemifrån några dagar efter en känslomässigt stormig och ganska upprivande helg.

Men hey, det är sommar.

Konstantinopel

Jag har återupptagit läsandet av "Den svarta boken" av Orhan Pamuk. Igår på tåget till och från Malmö fastnade jag ordentligt och nu vill jag bara ha mer mer mer, men först ska det springas och sen ska det lunchas och sen ska Viktor, min unge adept, springa ut från Linnés portar. Ut i ett hav av ångest och osäkerhet, av svek och missunsamhet och hån och... Nääää, livet är underbart!

Själv ska jag klä upp mig som fan, även om det kommer bli outhärdligt varmt. Köpte lite nya grejer igår i Malmö. Hela stan var full av framstormande studenter beväpnade visselpipor och dåliga slipsknutar, skrålandes obscena sånger och vevandes med obegripliga banderoller och annat krimskrams. Jag flydde in på Spirit där det var svalt.

Köpte fyra flaskor vatten under de fem timmar jag var borta. Bättrade på bonnabrännan ytterligare.

Eventuellt tar jag shorts på mig till mottagningen på Linné och byter om till kostym innan vi drar till Hästveda. Svårt. Jag ber om ursäkt om mina bryderier ter sig ytliga (för det är de såklart) men jag har sett fram emot att gå lite i kostym och vill ogärna att något så trivialt som vädret ska sätta sina ondsinta käppar i mitt hjul.

(klicka på bilden så blir den galet stor)

Paninaro

Jag sitter nu i min rutiga morgonrock och dricker det sista kaffet och läser lite om gårdagens kvalmatcher på Svenska Fans. Satan i gatan vad dåliga Island var. Själv låg jag i halvt koma och knaprade solrosfrön under hela sändningen och gick sen raka vägen till sängen. Var uppe sex igår morse för att hinna med tåg till Köpenhamn med föräldrarna.

Förutom att tågförbindelserna var minst sagt bristfälliga pga det meningslösa helgdagsfirandet, och att det var olidligt varmt, och att mina päron envisades med att sätta sig på 400 olika uteserveringar och pimpla öl, så hade vi en trevlig dag. Jag köpte ett par shorts på H&M. De var alldeles för långa. Mer jobb för mormor dvs.

• Lil' Wayne - I can't feel my face
  
• R Kelly - Havin' a baby
• Pet Shop Boys - So hard

Jag hade ju tänkt köpa slips i Köpenhamn, men det hände inte. Så jag ska nog ta en snabb avstickare till till Malmö i eftermiddag. Ett evigt farande och flygande. Men först borsta tänderna.

Things to see and do

Kristina köpte en söt fingerdocka föreställandes Freud till mig när hon var i Berlin. Och ett shotglas med fett DDR-emblem på. Fina grejer.

Och på tal om fina grejer: Lil' Waynes senaste (tror jag i alla fall) släpp "Da Drought 3" är allt man väntat på och lite till. Han är så liten också! Ladda ner eller dö olycklig. Jag har även tankat R Kellys nya men inte vågat lyssna än. Mycket står på spel. Efter det sköna uttalandet om att han är vår tids Martin Luther King, Marvin Gaye och Muhammed Ali i en och samma person undrar man onekligen hur han mår, men jag är optimistisk efter vårens alla sköna gästspel på olika mixtapes.

Annars är det Fleetwood Mac som gäller, och då främst "What makes you think you're the one" med Lindsey Buckingham förbannat mässande:

What makes you think I'm the one
who will love you forever?
Everything you do has been done
and this won't last forever

Imorgon ska jag hjälpa mormor med hennes skrivare och springa en runda.

En myt om tillgivenhet

Litteraturvetenskapsplugget har, trots idoga försök, inte lyckats ta ifrån mig läslusten. Tyvärr sitter jag nu med en handfull halvlästa böcker som jag (för min egen själsfrids skull) måste klara av innan jag kan börja med något annat. Men sen:

1. Curtis Sittenfeld - Prep
2. Strindberg - Röda rummet
3. Bruce Chatwin - What am I doing here?
4. Vladimir Nabokov - Pale fire
5. Ronny Ambjörnsson - Mitt förnamn är Ronny

Osv osv osv osv osv. Faulkner, nya Harry Potter, Wolfe, alla böcker jag fått av min moster de senaste fem åren och aldrig haft ork att ta mig an, "Myten om Sisyfos" av Camus, Nathan Shachers essäsamling om den spanska världen. GAH. I luuuuv it.

Make it rain

Synnerligen behaglig början på sommarlovet igår: lång löprunda på förmiddagen, powershopping med Albin i Malmö och så avslutning med föräldrarna på King's Head. Klockrent. Klockrena var även mina köp under eftermiddagen:

• Två skivor ("The very best of" med Joe Tex och "Tusk" med Fleetwood Mac)
• Brunt läderbälte på Zara
• En helt fantastisk liten väska i finaste skinn på Myrorna
• Vitt linne på H&M

I eftermiddag bär det av till Hästveda, lite kvalitetstid ska tillbringas med Viktor. Kolla Danmark-Sverige, springa lite, kanske lira lite pingis etc. Och så ska jag kräva honom på mina 180 spänn för lådan med rosévin jag köpte till honom... Hoppas den skänkte honom mycket glädje. Själv har jag de senaste dagarna dragits med ett bisarrt sug efter starka cocktails med mycket is. Får väl bli lite fest snart.

Enkel, vacker, öm

Så nervarvad, så mellow, så oändligt fridfull jag känner mig. Behagligt varm och ändå inte direkt dåsig, bara väldigt tillfreds med min tillvaro. Äter vitkål och lyssnar på Bill Evans. Eftermiddagen har ägnats åt "Siddharta" av Hermann Hesse i solstolen i trädgården. Ljumma vindar, min bleka mage.

Siesta var ju alldeles lysande, även om det faktiskt förtar lite att inte sova på campingen. Det man får igen är visserligen värt oändligt mycket mer: ordentlig sömn, vettig frukost, sin egen morgonrock. Men det går inte att komma ifrån att tältandet fulländar festivalupplevelsen. Nåväl. Kul hade jag i alla fall, lite full var jag, roliga människor såg jag och smutsiga blev mina nya jeans.

Jag såg inte särskilt många spelningar. Bäst var Ed Harcourt, SA och The Concretes. Och Sahara Hotnights. Sen såg jag Peps och Jesse Malin och lite av Shout Out Louds också, och ingen av dem var väl direkt dålig, men knappast speciellt upphetsande heller. Nu ska jag bara frammana styrka nog för att lägga upp alla fina bilder jag tog.

Ikväll ska jag se "Friday night lights" 21.55 på femman. "Ny, snygg ungdomsserie" står det på deras hemsida. Räcker för mig.

Röda rutor

Jag känner att ett visst klargörande är på sin plats: jag hade väldigt kul igår. Vet inte varför jag skrev något annat. Stundens ingivelse liksom, in the haze of a drunken hour.

Lite orolig var jag allt efter att vi lämnat Daniel i det där diket, men han är ju en vuxen människa och kan säkert ta hand om sig själv. Säääkert. Själv är jag oförskämt fräsch idag. Har varit ute och joggat lite, duschat, läst om Sahara Hotnights i Sonic och är förbannat sugen på att kliva upp på hästen igen, som man säger.

Ses på Concretes om inte förr!

Åh, det säger inget till mig om mitt liv

För att citera en god vän till mig: man är banne mig inte arton längre. Och därför känns det helt ok att dra hem ett och äta lite fil och sova. Måttlig fylla, en bra spelning, ingen sex (än) och förhoppning om en mild fin baksmälla imorgon. Daniel lämnade vi dock i ett dike (bokstavligt talat, that is).

Ja jävlar.

Imorgon är som bekant en annan dag. Gudarna vete vad den bär i sitt sköte. Förhoppningsvis mer än denna. Fan. FAN.

Se dig om efter nåt bättre

Ännu en gång förser jag båda mina kusiner med alkohol och det känns hur bra som helst. Fylla är en mänsklig rättighet. Reglerad i åtskilliga fördrag. Om tio minuter ungefär kommer Abbe och Danne hit och sen bär det av mot evigheten och vidare.

Mamma säger att det regnar nu. Tror jag inte en sekund på.

Nu ger vi järnet och så får vi ser hur långt det tar oss. Ses i Almaån.

Bättre än sex

Efter två koppar kaffe och två knäckemackor med kalkon (såna där tunna skivor; varför är de så förbannat tunna?) känner jag mig inspirerad och lite sugen på galna upptåg. Klockan fem i fem kommer Jens och hämtar mig eftersom vi ska vara med i min systers musikvideo. Mina femton minuter.

När jag blir stor vill jag bli:

1. Generalsekreterare för FN
2. Utrikeskorrespondent på någon flådig tidning
3. Fotbollsproffs
4. Framgångsrik författare med hyllad "generationsroman" på mitt samvete
5. Kolonialminister (som Churchill var ett tag)

Mer realistiskt är väl:

1. Evig student
2. "Frilansjournalist"
3. Lärare
4. Skohandlare (skämt)
5. Mindre hyllad författare med uppenbart Lundell-komplex

Äsch, nu ska vi inte måla fan på väggen (för att citera en av mina mer underhållande kurskamrater). Jag ser ganska ljust på framtiden, åtminstone karriärsmässigt. Jag har egentligen ett obehagligt gott självförtroende. Vilket på något underligt sätt går ihop med en hjärtskärande blyghet och tidvis direkt plågsam social inkompetens. Alla är vi oändligt sammansatta, antar jag.

Men imorgon ska jag i alla fall ge det berömda järnet.

Första klassens upplopp

Innan jag kastar mig på cykeln och hämtar Daniel för ännu en dag vid norra Europas främsta lärosäte måste jag göra lite reklam för "Things change" med Dwight Yoakam. En överdådig dos fläskig countryballad med alla nödvändiga attribut, som dessutom funkar ypperligt att ha i lurarna när man springer.

She said, I still love you so
I said, I don't care to know
She said, you once cried my name
I said, well baby, things change

Mord

Precis som Jens har jag börjat peppa inför Siesta nu, och allt känns upplagt för veritabel succé. Biljetten är fixad, Erik kommer ner från Stockholm, Ed Harcourt kommer hit från England, jag har obscena mängder vin i mitt förråd. Dessutom, som för att ytterligare spetsa till situationen och höja förväntningarna, kommer en viss Katja ner norrifrån och hälsar på Daniel. THE DRAMA! Det är synd om Kristina, som tyvärr inte kommer att kunna sprida sin glädje pga sina kyrkliga plikter.

Innan dess ska jag hinna läsa ett par böcker och dessutom är det Champions League-final. Har en känsla av att söndagen kommer att bli av mer avslappnad karaktär.

Idag har jag faktiskt företagit mig en ensamresa till Köpenhamn. Årets mest meningslösa och resultatlösa, visserligen, men ändå ganska mysig. Att flanera på kullerstenen, ta en espresso i en gränd, läsa Lagerkvist. På ett kaféblev jag brutalt utskrattad av två servitriser när jag bad om en macka av något slag istället för deras minimala bakverk. De var galna. Mest har jag dock gått i en massa löjligt hippa klädaffärer och trånat efter grejer jag inte lär ha råd med förrän om tidigast tio år. YSL, Marc Jacobs, Prada etc. Inte ens en slips i vettig prisklass hittade jag. Till slut tröttnade jag och tog ett ganska tidigt tåg hem.

Mitt omdöme om Danmark står fast, som hugget i evig marmor: lite smutsigare, lite dyrare och lite fler alkisar. Har förbannat svårt att föredra det framför Sverige. Hädanefter blir det Stockholm för seriös fönstershopping.

Ingenting kan någonsin göra mig lycklig

Gick förbi tv:n och såg att de visade ett inslag om Dario Silva, som trots sitt amputerade ben verkade ganska tillfreds med tillvaron. Man vänjer väl sig. Själv hade jag helt glömt bort honom, men när han skadade sig kommer jag ihåg att jag gick in på hans hemsida och skickade en krya på dig-hälsning. Sådeså.

Sedan jag sist skrev har jag bl a varit ute och ridit islandshäst med mammas arbetskamrater. Det var kul, och framkallade tvärt emot mina farhågor nästan ingen träningsvärk i ljumskarna. Däremot har jag dragit på mig en lättare förkylning efter att ha sprungit från Ballingslöv, via Vankiva och hem igår i hällregnet. Förbannat vad det kan ösa ner. Snörvlar alltså lite nu.

Annars har jag skrivit ett litet "paper" om kritiken mot "Doktor Glas", läst klart "Ett drömspel" och druckiet en del kaffe. Tog ett ömt farväl av Kristina som har varit hemma en runda.

Känner mig ganska glad och optimistisk trots allt, men har inget mer att skriva och ska snart äta och farföräldrarna är till råga på allt här, så det får sättas punkt nu. NuuuuuU!

The pleasures of conformity

Jag har verkligen inget emot att Bush visar sina svettiga armhålor, det ger en skön känsla av att han inte är rädd för att ta i ordentligt. Det är inte det. Att han däremot inte har vett att skaffa sig en skjorta med ordentliga manschetter är svårare att smälta. Kanske har jag blivit lite skadad av att kolla på alla franska politiker den senaste tiden (Sarkozys installation igår, por ejemplo). Alla verkar så fläckfria i Paris. Inga lösa slipsknutar, inga blaffiga skjortkragar eller kavajärmar så långa att de kunnat extraknäcka som vantar. Alla är bara så hela, rena och lagom solbrända. Ungefär så ser jag min framtid.

Just nu håller jag dock på att tappa en nagel på vardera tå, är jag rädd. Det är allt löpande som ställer till det. Så fort jag driver upp tempot en aning stöter tårna mot skon och nu är alltså två av dem helt svarta och ömma. Helvete.

Nu ska jag och mormor se över mitt kostymfynd.

Preppa järnet

Daniel missade tåget idag så jag var ensam i Lund, men jag sprang ändå på en hel massa kul folk. Först träffade jag crunk-Sara på stationen i Hässleholm och pratade lite med henne. Hon såg frisk ut. Sen, nära Lunds stadsbibliotek, kom Jens farande som ett jehu på väg till tåget. Hann inte prata så mycket med honom. Och som om detta inte var nog så såg jag Dick Harrisson vid Domkyrkan.

I fredags såg förresten jag och Daniel K-G Hammar utanför Teologen. Mellow.

Har nu skaffat Siestabiljett.

Nu lyssnar jag på Thelonious Monk och dricker vatten med is och limeklyftor i. Gott med långhelg nu. Bara lite drygt 800 sidor att läsa också.

Man famnar en skugga och man älskar en dröm

Idag har jag läst hela "Doktor Glas", det tog inte särskilt lång tid. Men den var väldigt bra. Söderberg och jag; det känns som att vi tänker ungefär likadant. Han är bra på att sätta ord på saker i mitt huvud.

Och fattigt folk är tyvärr mycket osympatiskt.

Det sårar mitt skönhetssinne att se en vårdslös dräkt vid ett fint dukat bord på en elegant restaurang.

Etc. Nu är själva boken såklart mycket mer än bara såna här lösryckta och smått skandalösa yttranden, men jag gillar att citera. Den är framför allt bra pga sin moralfilosofiska diskussion, den vackra Stockholmsskildringen och det skickliga språket. Läs! Själv har jag inte tid att reflektera närmare över den, eftersom jag ligger efter med läsandet och måste knäcka både "Madame Bovary" och "Brott och straff" i helgen.

Göteborg så. Allt gick bra, förutom att det var oanständigt kallt (när jag inte sprang, dvs). Jag disponerade loppet lite fel och tog det onödigt försiktigt i början. Sista fyra kilometerna tryckte jag på bättre och kom i mål på 2.00.22, vilket retar mig en smula. Om jag inte varit tvungen att ställa mig och pissa i en buske hade jag kommit under två timmar. For the record så slog min otränade, halvt invalidiserade och snart medelålders morbror mig med nio jävla minuter. Förstår inte. Måste träna hårdare.

Jag är fortfarande extremt upprymd över kostymen jag köpte på Kupan i fredags. På torsdag kväll kommer mormor hit, och då ska byxorna få sin dom (huruvida de går att ta ut ett par centimeter i midjan). Hoppas, hoppas. Hade varit lysande att kunna ha den på studenten. Inte min då. Viktors.

Och Jens: I'll be there!

Uppoffringar

Väskan är nu nästan packad, tåget går om tre timmar och i förmiddags var jag nere på stan och letade efter något bra att läsa på Pressbyrån, men det fanns inget. Vilket iofs är bra, för nu blir jag helt enkelt tvungen att avverka några sidor i "Brott och straff".

Innan lunch hann jag även med ett trevligt besök hos Lina bland hennes gravar. Hon såg ut att trivas. Pratade lite om London och resande och bestämde (i vanlig ordning) att Daniel snart ska ha filmkväll. Sen styrde jag mina raska steg mot Kupan, Röda Korsets second hand vid sjukhuset, där jag botaniserade bland böckerna och köpte en kostym för 75 spänn. Byxorna är lite små men jag tror att mormor kan åtgärda det.

Sen gjorde jag mig en omelett.

Det känns lite jobbigt att inte kunna sätta upp några egentliga tidsmål till Varvet; alla jag pratat med säger att man lätt tappar 10-15 minuter på att starta så långt bak som jag gör. Och å andra sidan vill jag ju inte ha som mål att "ta mig runt". Det är jag inte direkt orolig för. Men jag får helt enkelt kuta på så gott det går och satsa på en bra tid nästa år istället. Kul ska det bli i alla fall.

Åter söndag kväll, således.

Om att tröttna

Idag har jag för mig att jag ska kläcka ur mig ett par sidor skarpsinnig epikanalys, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Vill bara lyssna på "Because of you" med Ne-Yo om och om och om igen och riktigt förlora mig i mig själv. Ska väl springa en runda också. Lätt, lugnt.

Snart är det sommar och saker brukar ju bli lite mer lätthanterliga då. Har jag för mig. Det var väl knappast så ifjol, men förhoppningsvis mognar man och växer upp och lär sig en och annan läxa; den som lever får se. Förmodligen kan det här svårmodet, detta extravaganta tillstånd av introvers, härledas till gårdagens myckna Hemingway-läsande. Saker som gör mig sentimental och grubblig:

• OC
• Hemingway
• Tidig Springsteen
• Whitney Houston

Men jag måste alltså försöka skaka av mig den sinnesstämningen och faktiskt få lite gjort idag. Helgen går bort pga Varvet. Nu ska jag borsta tänderna, springa en runda och inte alls tänka på "Backstreets" eller på ord som man säger eller inte säger.

Idag, imorgon och varje dag i resten av mitt liv

Morföräldrarna är här och jag hade ett styvt jobb med att hålla morfar ifrån tv-fjärren. Vem fan vill se hockey när det är Arsenal-Chelsea? Nu gick ju allt käpprätt i alla fall, och Boulahrouz har förhoppnings gjort sin sista match i det blå stället. Shit vad klumpig han är. Egentligen borde de ju ha anat oråd och avstått från att värva redan när de hörde att han kallas "Kannibalen". Inte helt lyckat.

Själv var jag ute och sprang i förmiddags, långt och emellanåt ganska fort också. Formen inför lördag är god. Smolket i den berömda bägaren utgörs av en otrefvlig smärta (trevlig smärta är kanske, å andra sidan, för mycket att hoppas på) i höften, men jag applicerar någon välgörande smörja och så får det bära eller brista. Men efter Varvet ska jag nog dra ner på asfaltslöpningen och hitta lite fler bra skogsrundor.

Annars har jag en ganska behaglig vecka att se fram emot. Epikanalysen ska visserligen skrivas innan fredag, men den bör inte vålla några större bekymmer. Det lutar åt att jag tar "Snön på Kilimanjaro" av Hemingway och den är jag hyfsat bekant med sen tidigare. Imorgon tar jag en heldag på biblioteket och försöker bena ut vilken angreppsvinkel som ska användas.

Måste skaffa lite skor också.

Sagan om lyckan

Lyssnar NU på "First class riot" med The Tough Alliance, den har tydligen varit ute och i omlopp i ett par veckor nu och jag har helt missat. Låter spontant väldigt fin. Blir nog ett köp när skivan kommer ut. TTA får mig på sånt obändigt sommarhumör och väcker Siesta-nerven till liv, fan vad kul det ska bli! Ska pallra mig ner på stan på måndag och tjacka biljett. Synd bara att jag fortfarande inte riktigt klarar av öl, det känns annars som en given ingrediens. Ah! Minnen! första Siesta, med Viktor; Jens Lekman inne på Markan (gränslöst bra), köpte ett flak nere på Långan, gick tillbaka och satt sedan väldigt länge i Joels tält medan Viktor vägrade sluta spela "The needle and the damage done" på gitarr och somnade sedan gott intill Colin (den röde). TTA är min madeleinekaka!

Rent generellt (och nu får jag snabba mig för snart ska jag och pappa sticka ner på stan och kolla Spiderman 3 som jag tror blir hur bra som helst) tror jag att jag måste lägga ner hiphopen ett par veckor nu och börja komma i rätt indiemood inför Siesta, så att jag inte står där och önskar mig bort och är bitter. Fast det tror jag inte att jag kommer bli. Nä.

"Marie Antoinette" var förresten skitbra. Gött med alla snygga klänningar, all champagne och alla fina bakelser. Kirsten är bra castad också. Skäms lite för att jag inte har sett "The virgin suicides" än. Men framtiden ligger för mina fötter!

Amoraliska antaganden

Formen inför Göteborgsvarvet (om åtta jävla dagar) är förhållandevis god. Jag var nyss ute och kutade en mil i fint tempo, och på söndag kör jag ett sista långpass. Sen tar jag det lugnt och joggar lite på onsdag, laddar med pasta och juice och sen är det inte mycket att göra utom att köra så det ryker. Inte för att låta bitter, men: det har varit störigt att vara så mycket förkyld under våren. Känns som att jag har tappat mycket.

Vill passa på att slå ett slag för fina "Between the wars" av allas vår favoritsocialist Billy Bragg. Jag har känt mig mer politisk än på länge de senaste dagarna.

I kept the faith and I kept voting
not for the iron fist but for the helping hand
For theirs is a land with a wall around it
and mine is a faith in my fellow man

Och så älskar jag Paolo Maldini.

Money speaks for money, the devil for his own

Min syster satte sig på tåget och drog till Stockholm i fyra dagar för att rädda världen. Jag sitter här och lyssnar på "Because of you" med Ne-Yo och försöker väl mest rädda mig själv. Börjar i den änden och ser vart det leder. Ikväll hade jag tänkt hyra "Marie Antoinette" med föräldrarna och inte alls tänka på epikanalys.

Imorgon 08.30 hämtar Jörgen mig, och så ska vi till Hästveda för frukostmöte med Irene, min mytiska framtida chef. Vi ska alltså prata om mitt eventuella sommarjobb. Eller, jobbet är tydligen mitt om jag vill ha det, men Jörgen verkar fortfarande tycka att det är omänskligt monotont och påminner mig ständigt om att jag inte BEHÖVER ta det. Tror nog att jag överlever lite enformighet. Har trots allt genomlidit en halv Eskobar-konsert en gång.

¤ Tamia - Too grown for that
¤ The Smiths - That joke isn't funny anymore
¤ Billy Bragg - Milkman of human kindness
¤ Richard Buckner - Lil' wallet picture
¤ Geraldo Pino and The Heartbeats - Let them talk

Satt i förmiddags och pillade lite med en drömelva, inspirerad av Milans totalslakt igår. Någon som har tips på bra vänsterbackar? Essien, Drogba, Nesta och Kaka är givna hittills.

Ain't no clip full enough

Gött är att sitta i godan ro framför datorn, lyssna på GZA och invänta Milan-Man U. Med den underbara vetskapen i bakhuvudet att tentan är avklarad och förmodligen gick helt ok. Fyra timmar, lika många frågor. Som dessutom var svåra. Fick ont i ryggen.

I förmiddags laddade jag genom att kuta en runda utom våtmarkerna. Sprang förbi kyrkogården och skådade Lina i full färd med att ansa några vildvuxna rabatter, men man kan faktiskt inte stanna bara sådär när man precis fått upp farten. Tyvärr. Men hon jobbar ju där ett tag till, och beware: en dag kommer jag smygandes bakom kapellet och skrämmer skiten ur dig.

Ah, det är så skönt att ha skrivit tentan! Nu påbörjar vi ett par veckors epikanalys, men det känns överkomligt. Värre då att vi ska läsa "Brott och straff" alldeles samtidigt... den är ju ganska tjock. Hoppas den är bra.

Un coup de dès ne jamais n'abolira le hasard

Jag tar en paus i mina studier och fixar till en gräddfilssås med rom och rödlök. Har precis avverkat den västerländska litteraturhistorien 1830-1945 (ungefär) och påbörjat "Döden i Venedig" av Mann. Tentamen på onsdag, som sagt. Nervöst, eftersom det är svårt att veta vad man ska kunna och hur mycket man förväntas komma ihåg av alla dikter och romaner och dramer och gud vet vad; ska man koncentrera sig på den stora bilden eller förlora sig i detaljer? Det första, får man anta.

Fest i Stoby i lördags, väldigt trevligt fast fort över. Men så var jag också oförskämt fräsch dagen efter. Kunde till och med företa mig en stillsam löprunda på eftermiddagen, vilket kändes nödvändigt efter att vi varit hos min moster utanför Sjöbo och ätit duktiga mängder tårta. Och tittat på Bumbibjörnarna, och spelat lite fotboll. Och så stod jag såklart en stund och trånade vid deras fenomenala bokhyllor (Shakespeare, handböcker i kinesisk medicin, Sartre, Ekelöf, dramatisk teori på danska, allt i en skön röra).

Imorgon ska försöka vara väldigt lite bakfull och titta på min syster när hon manar till anarkofeministisk kamp i Kristianstad.

Moskva

Igår sken min orutin igenom på ett synnerligen plågsamt vis. Jag hade planerat en löprunda av det längre slaget vid fyratiden. Innan dess låg jag inne på mitt rum hela dagen och läste Proust, och hade därför inget grepp om att det var 700 celsius och gassande Kalahari-sol. Tog alltså inte med något vatten. Efter lite mer än en timmes löpande i relativt moderat tempo började jag bli mer än lovligt torr i halsen. En kvart senare, fortfarande 2-3 kilometer hemifrån, började det dunka och dåna i mitt huvud av vätskebrist; jag fick snällt promenera resten av sträckan. Kom hem, åt några salta kex och drack två liter vatten och var nästan människa igen. Lesson learned.

Matchen på Österås var ju inget att skriva hem om. Men kul att träffa Julle i alla fall. Känns som att det blir hässleholmartätt i Lund till hösten.

Idag fyller mamma 42. Jag och Alma har köpt en svulstig samling med kvinnliga bluessångerskor som vi tror ska gå hem. Ikväll blir det mysig middag ute. Ett par glas rött.

Vill ha:
1. Ny, lätt sovsäck
2. Ett par Marc Jacobs-vans
3. Ett par jeans från APC
4. Nina Simone-boxen som Daniel hypar
5. Bärbar dator (efter sommaren får det bli)

Om innerlighet

Jag var på apoteket i förrgår och köpte en liten burk koffeintabletter. Mest för att prova. Tänkte också att de kunde vara bra att ha om jag inte har tillgång till kaffe (t ex ute i skogen) och min dokumenterade huvudvärk sätter in. Lite osäker på doseringer är jag dock; på burken står det 1-2 piller, men ska man tro diverse obskyra internetforum (vilket man såklart alltid bör) är det helt ok med 4-5 piller... Jag får helt enkelt experimentera lite. Helst i kombination med värktabletter, Red Bull och vodka.

Och mina kurskamrater driver mig, sakta men nog så säkert, närmare vansinnets brant. Det ska bli så skönt, så skönt att inte plugga med en massa humanorianördar. Förutom franskan då, den ligger väl däruppe. Men det är nog bara på kvällarna. I och för sig: nu ska jag ju läsa mänskliga rättigheter till hösten. På Teologen. Jag och en massa teologer. Rysningar.

Allvarligt talat så börjar både jag och Daniel reta oss ganska så ordentligt på nästan alla i vår klass. Det värsta med att diskutera litteratur är att lärarna hela tiden påminner oss om att det "inte finns något rätt svar" och att det "bara är bra att tänka högt och resonera". Vilket i sig inte behöver vara negativt, såklart. Men det öppnar dessvärre även dörren för alla veritabla freaks med gälla, genomträngande röster och direkt frånstötande teorier om t ex Tranströmmers bildspråk. Folk med solglasögon (inomhus) och käpp. Mmm, käpp. Käppkillen är som en förvuxen HP. Och han är inte direkt ensam.

Därför ska det bli befriande att till hösten studera ett ämne som inte ger samma extravaganta tolkningsfrihet. Som håller folk på mattan och diskussionen på en saklig nivå. Trodde aldrig jag skulle längta efter en hemtenta om FN:s förnyelsemöjligheter. Men det gör jag.

The turn of the screw

Sååå. Nu har jag tagit ytterligare ett steg i riktning mot en karriär i stora världen, och änmält mig till den första av två introduktionskurser i franska på 15 poäng (halvfart). Ett nödvändigt ont pga min gymnasiala lathet. Så hösten 2008 kan jag, God willing and weather permitting (Örjan), söka till Franska 1-30. Tills dess ska jag alltså läsa 45 p per termin. Lite mer plugg, lite mindre OC. Eventuellt.

På tal om Frankrike: alltid spännande med val. Synd att Sarkozy är Satan men säkert ändå kommer att vinna.

Simon har skaffat blogg ("dagen är kommen, kärlek triumferar", osv), och jag tänkte ta tillfället i akt för att pusha lite för de bloggar jag läser i princip dagligen:

¤ Lina
Med en oöverträffad innerlighet och viss dragning åt äldre, håriga män.
¤ Jens
Alltid läsvärd, denne göingebygdens främste proffstyckare. Och underbara fylleinlägg.
¤ Pillan
Uppdaterar olidligt sällan, men ingen skriver bättre om storstadens och cafébranschens fasor.
¤ Simon
Ny uppstickare som varvar insiktsfull fotbollsanalys med osminkade begravningsskildringar. Lovar gott.
¤ Kinky Afro
"Skandinaviens ledande elektroniska kulturtidskrift" enligt egen utsago. Behandlar främst svart populärkultur och ger många fina musiktips.
¤ The Sartorialist
Sanslöst inspirerande modeblogg med bilder av välklädda människor på gatorna i olika storstäder. Fint tidsfördriv.
¤ Wifebeater Love
Hög lägstanivå på den här bloggen, som delar ut (mestadels) suverän musik och är ett måste om man är bekväm av sig men ändå vill ha lite koll. På t ex Ciara eller R Kelly, dvs.
¤ Bara ben på Glenn Hysén
Riktigt bra fotbollsblogg som funkar även om man inte är IFK-fan. Alla borde läsa, om än bara för att få en motvikt till Sportbladet.

Hihihi

Ååååhhh nu kysser Summer Seth när han hänger uppochner i Spidermandräkt i regnet... hinner jag ett avsnitt till? Nä. Får bli imorgon. Ingen föreläsning. Viktor kommer hit och fikar. Han ska få tillbaka sina kalsonger också, btw.

Is this kosher?!

Såg på mina inlägg den sista tiden att jag har skrivit en massa, så nu reducerar jag allt till en fin lista istället. For thy convenience, bäst just nu:

¤ "Rainy day women" (OC-avsnitt)
¤ Kaffe (fanns inget gott i London)
¤ Garderobsrensning (något jag borde göra oftare)
¤ Sommarjobb (ser jag ut att få, i Hästveda till på köpet...)
¤ Berg (måste bestiga ett snart)

¤ Beyoncé - Listen
¤ Jo Jo - Anything
¤ Monica ft. Swizz Beatz - Raw
¤ Ne-Yo - Because of you
¤ Young Jeezy ft. USDA - Check

How much I've lied

Arma mig och min veka pojkkropp, ty förkylningen håller mig alltjämt i sitt kalla grepp och tvingar mig till fortsatt underkastelse. Jag hoppar föreläsningen om svensk trettiotalslyrik idag och kurerar mig. Boye är ju ändå så tråkig. Inbillar jag mig. Vår lärare är det i alla fall.

Igår var jag då desto mer företagsam. På förmiddagen gick jag och Dirty Dan på Arbetslivsforum arrangerat av Samhällsvetarkåren. Vi lyssnade först på en fransman som pratade om hur man får jobb på FN. Det går tydligen inte. Vilket jobb man än söker, förutsätter det att man redan har minst två års arbetslivserfarenhet. Daniel tyckte att detta var så deprimerande att han lämnade mig och tog tåget hem. Själv gick jag på ytterligare en föreläsning, där några elever på universitetet berättade om sin respektive praktik på svenska ambassaden i Dublin, EU-parlamentet och FN. Lätt något jag ska satsa på. Se upp Paris.

Sen åkte jag ner till Malmö, där jag strosade hela eftermiddagen och köpte trägalgar och strumpor. Letade förgäves efter en tilltalade grå v-ringad tröja. Tog kort på en asiatisk turist utanför Rådhuset. Han var väldigt tacksam, men det ligger ju å andra sidan i hans natur. Jaaahopp. Återvände sedan med pompa och ståt till Lund, åt två piroger i bibliotekscafeterian och styrde stegen mot AF-borgen. "Forum Kongo"! Utrikespolitiska föreningen (där jag är stolt men inaktiv medlem) arrangerade en paneldebatt om förutsättningarna för demokratisk utveckling i Kongo. En kvinna från FN, ett par forskare från universitetet, en brigadgeneral och en till snackade i ett par timmar. Givande.

Jag känner att jag gradvis måste återvända till verkligheten och skaffa mig lite koll nu när jag ska läsa mänskliga rättigheter till hösten. Hela våren har man suttit med näsan i Balzac, helt världsfrånvänd och utan vidare grepp om t ex Sudan. Och jag tycker om att ha grepp om Sudan.

Med handen i kakburken

Jag träffade Tuva på Sturup i onsdags, vilket får räknas till det lätt oväntade ("det är en liten värld", osv). Hon hade varit hemma och firat påsk med familjen. Tydligen skulle hon bara inom till sin au pair-familj i ett par timmar, sen skulle hon till Dublin med några vänner. Hon såg frisk ut och verkade trivas.

London har varit fantastiskt: maten, vädret, shoppingen, tunnelbanan, alla vackra och alla fula människor, PULSEN. Till och med hotellet var klart godkänt. Egentligen har vi inte gjort så mycket förutom att kuta runt längs Oxford Street/Regent Street på dagarna, lämnat fynden på rummet och sedan ätit sanslöst gott på kvällarna, men det är ju en tillvaro man kan vänja sig vid. Trött i benen har man varit. Jag har dessutom dragits med en duktigt kraftig förkylning hela resan. Men lite roliga piller löser det mesta.

Förutom den rena, oförvanskade shoppingen i Soho och Mayfair har vi även besökt Tate Modern (fika på sjunde våningen med brutal utsikt över stan på andra sidan floden), jiddrat runt en del i East End (där fördelningen är varannan skinnhandel, varannan bengalisk restaurang) och gått på "Music and lyrics" på Leicester Square. Eftersom jag gick upp halv fyra i morse och genomlidit hela resan med en huvudvärk från helvetet, pallar jag bara göra ett par små listor. Lägger upp en del bilder sen också.

Bäst:
¤ Selfridges: som Harrods med smak. Helt, helt sjukt stort ställe som hade ALLT. Tror inte att jag någonsin har sett så mycket kläder jag velat ha på ett och samma ställe. Tyvärr visste de att ta betalt. Det närmsta jag kom ett köp var en espresso i caféet på andra våningen.
¤ Fopp: billig skivaffär som jag hade lika svårt att hitta den här gången som den förra. Tvärsigenom sympatiskt. Tjackade en del jazz och en Gram Parsons-samling.
¤ Jermyn Street och Savile Row. Bara insupa atmosfären. Underbara bilar, välklädda brittiska gubbar och butiker som bara säljer pipor respektive rakhyvlar.
¤ Vädret!
¤ Alla föredömligt artiga butiksbiträden på Bond Street: "God afternoon sir, how are you today?" när man steg in och ett uppriktigt "Take care!" varje gång man köpte nåt. Inte för att jag köpte nåt på Bond Street. Men jag ville. Ha. Allt. Jo, förresten: jag slog till på lite moisturiser. Börjar bli torr på ålderns höst.
¤ Lördagskvällens middag på en urmysig libanesisk restaurang i Bayswater. Det godaste jag ätit på riktigt länge.
¤ Att familjen Hällefors tydligen varit även på brittiska öarna och ynglat av sig.

Sämst:
¤ Att jag har varit genomgående sjuk.
¤ Ryanair
¤ Att London ligger i ett u-land där bilarna kör på fel sida och det saknas ordentligt avlopp.
¤ Att jag inte tjänar saftigt, bor i Chelsea, kör Aston Martin till jobbet och shoppar allt på Paul Smith.

Men jag har i alla fall blivit duktigt sugen på att undersöka möjligheterna till någon form av studier i London. Måste kolla vad Lund har för utbyten att erbjuda.

Så Lina, du ska nog få kul du med.

Fragen eines lesenden Arbeiters

Inte för att på något vis gnida in det i er, men: London imorgon.

Så idag packar jag, efter att ha skrivit klart min makalöst skarpsinniga analys av Heidenstams "Gustaf Frödings jordafärd". Måste säga att jag är ganska nöjd, med tanke på hur snabbt jag svängde ihop den. Huvudtemat i min analys utgörs av "hur det förgängliga människolivet ställs mot det eviga som diktaren strävar efter i den konst han skapar". Om en stund ska jag pallra mig bort till Daniel och lämpa över lite böcker så att han kan skriva sin.

Och så ska jag vika några skjortor.

Lördagskvällen var en trevlig men kort upplevelse. Åkte ut till Ignaberga med ett gäng glada gossar, drack och skrattade och åt lite kex. En massa roliga linnéare var där: dörrvakten, basisten, Frodo, etc. Vid halv ett ville en del till Björket och Albin började få migrän, så vi åkte in till stan och sen följde jag med till Vittsjö, av någon anledning. Åt fil, somnade på tv-soffan. Vaknade två timmar innan resten av huset, med en fin huvudvärk och ont i ryggen av den mjuka soffan.

Nu kollar jag OC och laddar Ipoden. Drar tidigt imorgon.

Barbarism begins at home

Idag är det, för att parafrasera "Liftarens guide till Galaxen", ungefär 2000 år sedan en man blev uppspikad på ett träd för att ha påpekat hur trevligt det hade varit om alla hade varit lite snälla mot varandra som omväxling. Igår var jag ute och vandrade en hel del, men några häxor såg jag inte till. Jag kommer ihåg när jag var liten och mamma brukade tvinga mig att följa med Alma när hon gick runt i kvarteret och knackade dörr, utklädd och utspökad. Vet inte riktigt vad jag fyllde för funktion. Men pinsamt var det.

Ju mer jag funderar på det, desto mer gillar jag påsken. En hel högtid uppbyggd runt lidande. Visserligen ska han ju återuppstå sen också, men om man bortser från det är påsk en befriande glädjelös högtid. Idag ska jag tänka på smärta och hur sjukt ont det måste göra att få spikar genom handlederna. Medan jag väljer en dikt att analysera till vår inlämningsuppgift. Och springer en runda.

Inatt, precis när jag hade stängt av tv:n och tagit av mig glasögonen och tänkte att, shit, nu ska det bli skönt att sova, började Lina och Pernilla bomba mig med sms, det ena mer förbryllande än det andra. Efter en kvart visade det sig att det hela var en del av någon av deras (perversa, mark my words) påsklekar. Kvinnor.

St. Monday

Trodde knappt mina öron när jag klev in på gymmet i eftermiddags och "Kalla mig" med Vapnet ljöd i mina öron. Någon balanserad själ hade bytt Rix mot P3. Men säg dem lycka som varar: efter en halvtimme bytte man tillbaka igen, och mitt i ett set underarmscurl tar Sarah Dawn Finer över lokalen. Hon är verkligen sämst. Sämst.

Det blev en händelserik helg i Göteborg. Efter en fredagskväll i stillhet tog vi oss an centrum på lördagsförmiddagen. Jag köpte lite böcker (kurslitteratur: Borges, Proust, Wolf), en blå t-shirt och lite underkläder, eftersom jag hade packat slarvigt. Sen tog vi spårvagn ut och hälsade på Pillan och åt på hennes sköna café, där det tyvärr var asmycket folk. Så hon hade en hel del att stå i. Sen åkte vi in till city igen och shoppade lite mer, och sen åkte vi hem, och sen åkte vi till en av Kirres polare och lagade paj tillsammans. Och kollade på "Magnolia". Vännerna var trivsamma och bekräftade mina fördommar på ett befriande sätt. Hemma sent var vi.

Lördagen började bra med sovmorgon och packandet av matsäck för picknick i Slottsskogen. Vi gick på en fullpackad buss, där en kvinna satt och sov (full, få man anta) ett par meter ifrån oss. I en sväng trillade några ölflaskor ur hennes väska och klirrade ut på golvet. I nästa sväng gled hela hon framlänges, föll handlöst och slog huvudet i en kant. Blodet flöt i en tjock ström ut på golvet. Fattade först ingenting. Bussen stannade, någon skrek "ring en ambulans!" och så gjordes, men chauffören hade inte riktigt greppat situationen, så han körde vidare. Jag hjälpte en annan kille att lyfta upp kvinnan i sitt säte, där hon satt helt lealös och bara blödde. Hon hade en fem centimeter lång, halv centimeter bred spricka i skallen, ur vilken blodet flöt på ganska bra.

Bussen stannade och en kvinna, som hade tagit kommando över situationen, pratade med larmcentralen. Vi blev tillsagda att lägga henne i framstupa sidoläge. En annan kvinna tillverkade ett provisoriskt förband av en sjal och servetter som Kristina hade i sin handväska. Den skadade började visa vissa livstecken, så vi fick hålla ner henne och hindra henne från att riva av bandaget. Ambulansen kom förvånansvärt snabbt. Sjukvårdarna var kolugna och förklarade att det bara var ett ytligt sår (tjenare). De lyfte ut henne på en bår och körde iväg. Vi fick ta en annan buss, en med mindre blod på golvet. Jag hade lite blod på min kofta, men den andre killen hade blod över hela händerna och fick en våtservett av Kristina. Ett jäkla drama.

Skärrade fullföljde vi våra planer och åt våra tunnbrödsrullar i solskenet. Jag läste lite Joyce. Man kände sig ganska mör. Vi åkte in till city och tog en kopp kaffe, och sen vandrade vi bara runt tills mitt tåg skulle gå klockan sju. På vägen hem satt jag bredvid en kille som läste Kerrang.

Som sagt, händelserikt.