Sfoglia

Eftersom sortimentet i Maxis köttdisk fortsätter att vara generande dåligt lyckades jag inte få tag i något hjärta innan lunch igår. Istället: runt ett kilo hel karré, med ben och allt. Såhär kan man göra om man har en bit gris över:


1. Samla ihop ingredienser och verktyg, det vi i branchen kallar mise en place. Själv är jag tämligen nitisk på den fronten. Pallar inte med ett stökigt kök.




2. Stavmixern är din vän. Blanda vinäger, chili, dijonsenap, ketchup, tomatpuré, vitlök och vanlig gul lök till en slät fin massa. Ser inte särskilt gott ut, men väx lugn!





3. Bryn köttet omsorgsfullt, runt om, i en rejäl gryta. Häll över den mixade purén och ungefär en liter vatten. Det ska täcka ungefär halva. Låt det koka upp, sänk värmen tills det bara småsjuder lite stillsamt och sätt på locket.




4. Ta det passivt i cirkus tre timmar. Läs med fördel en god bok. Njut av att din boning fylls av doften av gris och chili. En gång i halvtimmen får du gärna lyfta dig från stolen och vända köttet, men det räcker nog att göra det hälften så ofta. Hetsa inte upp dig.




5. Efter tre timmar (min karré var ganska liten och nöjde sig med två och en halv) lyfter du upp köttet ur sin underbart aromatiska chililag. Det är nu så mört att det formligen faller sönder vid minsta beröring. Man kan naturligtvis skära det i fina skivor, men jag kände mig mer rustik och drog isär stycket med en gaffel. Under tiden höjer du värmen på grytan och kokar skiten ur spadet, så att det reduceras i valfri utsträckning.

6. Efter genomförd reduktion återbördas köttet till sitt välgörande bad. Servera i exempelvis tacos. Eller, som undertecknad: kör en traditionsenlig North Carolina pulled pork sandwich, där köttet placeras i ett bröd (som en hamburgare) som på ett förtjänstfullt sätt suger upp de härliga safterna.


(tänk på att du kan klicka på bilderna, så blir de härligt stora)

Sonderweg

Extremt sporadisk aktivitet härinne, je sais, och jag har egentligen inget annat att skylla på än min egen lathet. Men: idag ska jag springa 25 km från Kivik till mina föräldrars stuga i Nyehusen, och när jag kommer hem på onsdag hade jag tänkt köpa ett grishjärta. Lovar att dokumentera hela tillagnings- och förtäringsprocessen. Hang in there.

Återhållsamhetens horn (blåser jag i)

Sedan senast: tre underbart välgörande dagar i rurala omgivningar, med dagar av frisk luft och kroppsarbete. Vi pratade en hel del om framtiden (både min och Viktors) - moster övertygade mig nästan att sadla om och söka in på journalistprogrammet, men det faller såklart på geografin, för till Göteborg tänker jag aldrig flytta. Fick även en hel del läst i "De vilda detektiverna" av Roberto Bolaño. Efter det gäng halvdana - bra, men knappast omskakande - böcker jag slukat hittills under sommaren är det skönt att äntligen få njuta av något verkligt lysande.

Till råga på allt fick jag springa en runda i de galet vackra omgivningarna. Böljande fält, Vombsjön i fjärran, gårdar och hästar och hela köret. Ett tag trodde jag att jag var vilse, särskilt när jag passerade en liten stuga med en hissad tysk flagga i trädgården, men det ordnade upp sig.

Och så fest hos Kristina i lördags. Det slog mig hur trevligt det kan vara att umgås med folk i sin egen ålder; Viktor var yngst på hela tillställningen och ingen gång kom det ett tjog 92:or invällande med giftgrön cider och det där paketet. Inget ont om 92:or såklart. Fantastisk årgång. Men omväxling förnöjer, som flickan sa.

Urstoff alles Negativen

Ryktet om min bloggs (och min egen!) död är, om inte kraftigt så åtminstone orättvist överdrivet. Röster har höjts, åsikter yttrats, omdömen fällts - och jag kan inte dementera riktigt allt. Jag har varit en smula, ehum, innesluten och asocial den senaste tiden. Även med mina mått mätt. Förmodligen blir det ändring framöver. Ett steg i taget.

Till och med fredag ska jag dock ta isoleringen till nya höjder. Jag och Viktor ska hjälpa till några dagar på min mosters gård utanför Sjöbo, precis som på den gamla goda tiden; måla lador, bära möbler, gräva gropar etc. Danande och välgörande för våra unga kroppar. Sen på lördag blir det fest.

To taste your tender charms

Inga långa haranger (underligt ord, men användbart) nu. Nyss hjälpte jag pappa att lasta det hyrda släpet fullt med foppatofflor som han hoppas kränga imorgon, för imorgon och på torsdag är det marknad i Hästveda; sommarens kanske största begivenhet och en pålitlig freakshow utan like. Givetvis kommer även jag att vara där. Ämnar springa upp precis som ifjol, det blir ett lagom långpass om ungefär 19 kilometer.

Har bokat 95-kronorsbiljetter till Stockholm i augusti. Upp den 19e och hem den 21e, för att träffa kvinnan med lägenheten och gå genom lite detaljer. Och käka på några bra restauranger, hade jag tänkt mig - någon som har tips?

Supinerat grepp

En liter blod, förpackat i sterila småflaskor: 29,90. Ett jävla kap ju! På söndag ska det svängas ihop en sjusärdeles blodpudding efter recept i "Husmanskost" av Tore Wretman.

Nån som vet var man kan hitta ister?

Vänster vinge

Fortfarande har de inte hört av sig från Coop, där de påstod sig kunna skaffa fram min liter svinblod - jag anar att jag blir tvungen att fråga på Widerbergs i Lund nästa gång jag har vägarna förbi. Det är ett pålitligt ställe. En gång i början av min akademiska karriär, när jag stod och väntade på att få köpa en tekaka med rostbiff, kom det inrusandes en man med något vilt i blicken och famnen full av flådda kaniner. Då känner man sig trygg.

Fjärde juli är det också. Ikväll blir det grillade revben.

Allt renare fraktaler

Den som hade vägarna förbi Maxis charkdisk idag runt halv tre kunde dra på smilbanden åt nedan återgivna ordväxling, där vårt samtids mer generella förflackning ställs i bjärt kontrast mot den oskuldsfulle ynglingens strävan efter det allmängiltiga och rena:

Expedit (i ful mössa): Kan jag hjälpa dig med något?
Ung man: Ja, jag undrar om ni har något svinblod.
Expedit: Ursäkta?
Ung man: Blod från en gris, alltså; har ni det?
Expedit (stressad): Naeeee... Jag ska kolla. (Går bort och frågar sin överordnade, som stegar bort till frysen, som den unge mannen redan vittjat)
Överordnad charkansvarig: Sånt här, nötblod?
Ung man: Fast från en gris.
Charkansvarig: Nä, det har vi inte.
Ung man (märkbart desillusionerad): Tack ändå.

Soft as a Tijuana hooker

Känner en verklig pepp inför premiären av den nya Narniafilmen 2/7. Och inför Bruce på söndag, såklart; om det blir en tiondel av det som Ullevispelningen var hade jag gladeligen dubblat biljettpriset. Tack vare en viss fogde har vi dessutom fixat övernattning i Malmö och slipper därför oroa oss för hemfärden - sånt är värt mycket, inte minst när man en gång fått (bokstavligen) springa genom halva stan från Malmö Reggaefestival för att hinna med sista tåget till Höör.

Idag var jag med mamma i Malmö en sväng och hade lite seriös mor/son-bonding. Käkade knorrhane (det är en fisk, dummer) på SMAK, vilket kan ha varit en av de tre bästa luncher jag ätit, och scoutade rean en smula. Kom över en handfull strumpor på Spirit nedsatta med 70%. Sen köpte jag ekologiska nötter på Astrid & Aporna, där jag även hittade KRAV-märkt råsocker som jag för ungefär en timme sedan använde när jag bakade "oatmeal raisin cookies". Såna där stora, sega saker de har i Staterna.

Ganska spis på utgång imorgon också måste jag erkänna.

Pirater

Sommarlov, och vandringslustan griper mig i vanlig ordning. Jag intalar mig själv att den är ett uttryck för en djupare drift, och inte bara produkten av idogt Chatwin-läsande, men egentligen har det ju ingen betydelse; suget finns där i vilket fall. I år blir det nog något mindre anspråkslöst företag än fjolsommarens tredagarstur på Österlen. Kanske tar jag tåget någonstans, promenerar en dag och åker hem igen. Kanske tar jag med mig sovsäcken. Det kan få bero på vädret.

Måste köpa ett nytt vätskebälte för jag skar sönder det gamla (av misstag då).

Andra projekt, små och stora, som ska realiseras under sommaren:

• Följa med Killer Zeus på utflykt
• Laga mat med inälvor
• Besöka Olof Viktors bageri i Glemminge
• Läsa Roberto Bolaños "De vilda detektiverna"
• Se någon allsvensk match
  

Ingenting fastnar

Det bär mig verkligen emot att säga det, men en av de spelare som hittills gjort störst intryck under EM är Ruud van Nistelrooy - ett av mina absolut främsta irritationsobjekt i hela idrottsvärlden. Det jag har sett av honom i matcherna mot Frankrike och Italien har verkligen imponerat, inte minst arbetsinsatsen och löpandet. Sämst? Jag är oändligt besviken på Frankrike. Förstår inte varför man envisas med att spela Malouda från start. Eller varför Trezeguet inte är med. Men så är jag ju också bara en lekman, och borde förmodligen hålla min söta mun stängd och överlåta tyckandet åt experterna... Typ Hedman och de andra lemurerna med bristfälliga slipsknutar på TV4.


Läser gör jag också, för tillfället "Ökenbrevet" av Göran Tunström. Ljusår bättre än den där lättviktigt valpiga experimentlådan till roman av Dave Eggers jag avverkade i förra veckan. Den glimtade visserligen till, men alldeles för sällan för att rättfärdiga sina 400 sidor. I sammanhanget framstår den som en litterär motsvarighet till filmen "Garden State" - trivsam och vilsam och med bra soundtrack, men lite väl hög ambitionsnivå.

Stinn som en flött

De illmariga surikaterna på studera.nu har, helt oförhappandes och utan att först rådfråga mig, sänkt mitt medelvärde till höstens intagning. Ganska surt. Tack vare att jag nu tydligen måste räkna in mitt (allt annat än glamorösa) Matte C-betyg hoppade snittet ner 0,38 poäng, och jag är ärligt talat lite nervös. Det hade varit just snyggt att ha skaffat lägenhet, sagt förväl till nära och kära, förlikat mig med flytt och sen hepp! inte kommit in på utbildningen... Men det löser sig nog.

Än värre är min förkylning. Har bakat en hel långpanna focaccia med rosmarin idag och satt i mig den alldeles på egen hand; om inte det gör mig frisk vet jag inte vad. Slängde ihop ett par knubbiga små italienska lantbröd med russin också. Om jag hade fått välja tre livsmedel att leva på resten av sommaren skulle de förmodligen bli ljust bröd, fläskkött och äpplen. Snittar minst två äpplen om dagen nu.

Så jag har stannat hemma från jobbet på Kobia nu i två dagar. Andra dagen där gick ganska värdelöst och jag kände mig nerstämd en masse mest hela tiden. Kunde inte sluta tänka på att jag kunde varit ledig, kunde ha hälsat på Albin i Stockholm eller fiskat med morfar eller spelat fotboll i någons trädgård, eller bara suttit på mitt soldäck och läst Göran Tunström --- det känns som att jag är fast, liksom snärjd av förpliktelser och åtaganden, när jag borde hänge mig åt min sista sommar som hemmaboende. Jobbet i sig är det inget fel på, men på ett mer generellt plan vet jag att jag måste ut.

Crying while eating

Första arbetsdagen avklarad. Inget dramatiskt att rapportera om - eller, rättare sagt hände det en hel del minnesvärt, men intrycken slipas ner och allt flyter liksom ihop till en len smet (ungefär som innehållet i sextonkiloshinkarna med kanelfyllning jag packat). Det mest bestående är en obestämbar känsla av att personalchefen Tomas ogillar mig. Och den lätta paniken när jag, med en kvart kvar av dagen, dammade handtrucken rakt in i en pall med socker och det gick stora hål i två av säckarna. Då fick jag sopa.

Jag är med i Tyringe skolas EM-tips och det går åt helvete.

Long snake moan

Och ett tips till nästa gång är att inte, jag säger inte, ta sig för att springa 17 km när det är 800 grader varmt och vindstilla och man får skav i armhålorna halvvägs och svetten svider i ögonen. Det tog nästan en timme och femtio minuter, dvs lika lång tid som 21 km tog i Göteborg under betydligt mänskligare förhållanden. Tur att mamma fixade omelett när jag kom hem.

Idag börjar EM!

*Update, tio minuter senare: pissar blod. Förmodligen mest vätskebrist, det har hänt förr, men ändå knappast ett sundhetstecken. Ska dricka en massa saft nu.

Ärevördiga erövringar

I fjol kändes det nästan som att jag själv tog studenten, om igen, eftersom Viktor gav mig kontinuerliga insiderapporter från Linné om alla upptåg och tillställningar. Senare på kvällen följde jag med honom och hans vänner in på någon fest vid Grönäng. Redan där kände jag mig gammal, men det var ändå kul (med en Colin på bästa whiskeyhalsarhumör), så jag hängde på till Björket efteråt. Var förmodligen inte svårövertalad. Men väl där blev jag inte särskilt långvarig - alla hade såna där vita mössor och gratulerade varandra och jag förväntade mig att se Sonesson bakom varje soffa. Hade varit skönt att slippa sånt i år. Och samtidigt är jag tillräckligt vis och erfaren för att avhålla mig från löften.

I alla fall: den senaste månaden har jag mest suttit på mitt rum och jobbat med uppsatsen, så när jag varit nere på stan nu i veckan kom all sol och all hud på alla glada människor som en överraskning. Har liksom inte levt med det på samma vis som i fjol. Plötsligt pekar folk på en och vrålar något om att de ogillar tvåor. Vet inte riktigt vilken reaktion som förväntas, så jag brukar le lite försiktigt och nicka.

Jay-Z, kaffe, kiwi. Receptet för en behaglig eftermiddag. Efter besöket på Linné i förmiddags (se bilddagboken) drog vi till det nya skinande Systemet, och jag köpte bl a ett Côte du Rhône som jag har höga förhoppningar på.

En höna av en fjäder

Ah, Lund. Idag var det fantastiskt. Vi hade ventilering av uppsatserna i ett litet rum i Lingvisthuset, fem glada studenter och två lärare. Tänk om kvoten alltid kunde se ut så. Från 08.15 till 14.45 (med en timmes lunch) har vi suttit där och dunkat varandra i ryggen. Ibland kommit med små kritiska synpunkter, i all vänskaplighet.

Det bästa var en helt osannolik diskussion om poststrukturalism kontra marxism - huruvida basen determinerar överbyggnaden, eller om de är ömsesidigt konstituerande. En tredje väg gick ut på att distinktionen är analytiskt irrelevant, åtminstone ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Sånt snackar folk såklart om i Uppsala också, men just idag kände jag att jag nog kommer att sakna Lund, åtminstone i sommar. Vill inte knega. Vill bara sitta i min akademiska bubbla, och ibland kolla på EM och grilla en bit kött.

Speak when spoken to

För att jag vet att ni vill, och för att jag trots allt är ganska nöjd med den:

Att tala är att träta - en analys av debatten i det brittiska underhuset kring Turkiets EU-medlemskap

His story, not history

Vaknade med ett ryck klockan sju, fortfarande smålullig, och slogs direkt av insikten att jag måste måste måste beställa "Songlines" av Bruce Chatwin på Adlibris, den om aboriginer (har jag för mig), och sen tog jag en huvudvärkstablett och somnade om en timme, och sen åt jag müsli. Fattar inte hur jag rimligtvis, någonsin, ska bli människa igen.

Trevlig festival de skakade ihop. Det mest bestående minnet är fortfarande Anna Järvinen - inte för att spelningen var något speciellt, publiken pratade hur högt som helst och hon själv sjöng med slutna ögon lite för ofta för att det skulle vara helt bekvämt - utan pga att hon, av någon outgrundlig anledning, fick mig att längta efter att bli pappa. Jag såg mig själv sitta i en designad lässtol i vårt bibliotek i det gamla (men nyrenoverade) stenhuset strax utanför Kivik, läsandes någon genuskorrekt barnbok med vackra illustrationer för vår tvåårige son. Sen går vi ut i trädgården och fångar gräshoppor. Just Anna Järvinen fanns ingenstans i den här visionen, hon bara framkallade den, och kvinnan jag har en son med är hittills anonym fast har sandaler på sig och avklippta jeansshorts och är minst fem år äldre än mig.

Neuromancer

Först skulle jag vilja rekommendera boken "A heartbreaking work of staggering genius" av Dave Eggers. På sina håll kan man skönja en viss tendens till effektsökeri, men på det hela taget (och jag har läst ungefär halva nu) är det en fin roman, vacker och rolig och med hög igenkänningsfaktor. Om man som jag är en sucker för uppväxtskildringar är det bara att kapitulera.

Men den verkliga grejen... är att familjen Rauer ska fira jul i New York och nyår i Puerto Escondido, Mexico. Sug på den.

Kig ha farz

Satt uppe till halv ett i natt och pulade med innehållsförteckningen, som vägrade uppföra sig som jag ville, och sen var det korrläsning men jag var för trött så det fick göras om igen nu på morgonen. Kvart över nio laddades uppsatshelvetet upp till Xerxes, universitets databas. När den har passerat besiktningen länkar jag till den här på bloggen. Tills vidare får ni njuta av mitt fabulösa abstract.

The prospect of Turkish accession to the EU has sparked controversy in many of the member countries. It has highlighted the different ways in which European as well as Turkish identity is being defined in the debate, with some politicians seemingly trying to draw on old prejudices in order to make the case against membership. By utilising discourse analysis as advocated by Thomas Diez, this thesis seeks to explore the debates regarding the Turkish accession bid in the British House of Commons. Its purpose is to analyse how ”EU” and ”Turkey”, understood as contested concepts, gets described in different ways. It continues by relating these descriptions to existing theories concerning the enlargement process, discussing the possible implications of the various discourses. Some of these, it is argued, might lead to counterproductive results unless articulated cautiously.

Löst och ledigt

Idag återvände jag tillfälligt till Lund för att gå på gästföreläsning. Bröt mig ur min isolering. Joseph Runzo, en liten tjock amerikansk religionsprofessor, pratade otroligt fort (och ganska intetsägande) i tre kvart om krig och etiska dilemman. Sen var det frågestund. Eftersom 95% av publiken bestod av folk som läste A-kursen kände jag mig både beläst och våglig, så jag räckte upp.

Oscar: What's your opinion on that report issued by the UN, "The responsibility to protect"? Does it deal sufficiently with the criteria for just war that you talked about earlier?
Rundlagd professor: I'm sorry, but I haven't read that report. Could you perhaps sum it up? What's it about?
Oscar: Well... eh...

Fuck. Där får man för att man försöker vara duktig och främja den akademiska debatten. Jag räddade situationen hjälpligt, och han var snäll och låtsade åtminstone att han förstod vad i helvete jag pratade om. Sen gick jag och köpte kaffe, och sen åkte jag hem, och snart är det match.

Svavel och aska

Sex tappra gossar gjorde en liten utflykt till Götet och sprang en halvmara. Jag, Viktor och min morbror (som i vanlig ordning påstod att han knappt kunde gå pga alla krämpor) gav oss iväg runt halv åtta. På vägen plockade vi upp Gullberg, Håkans brorsa och prästen i Bjärnum. A merry bunch. Vi stannade vid tio och åt.

Väl inne på området hade vi nästan olidligt gott om tid, så vi la oss en timme i gräset. Morbror Micke somnade och fick hoppa över uppvärmningen för att hinna till sin startgrupp; jag hade en kvart till på mig och joggade lite och gjorde ett sista toabesök. Vädret kunde knappast varit bättre med 13-15 grader, växlande molnighet och måttlig vind. Mannen precis framför mig i startfållan hade leopardmönstrade tights på sig.

I början var det i vanlig ordning ganska trångt, och jag kände paniken komma smygandes, men lyckades ändå hålla 5.30-tempo de första fyra. Ökade lite. Älvsborgsbron gick i ett nafs och självförtroendet ökade med varje passerad Volvoanställd. Topp tre töntiga råd att följa vid långlopp:

• Ta det lugnt i början/i backarna/när du dricker (lugnt kan man ta det på träning)
• Bär en sopsäck som vindskydd när du väntar på starten (ser ju sjukt fult ut)
• Delta i den organiserade uppvärmingen (motivering överflödig)

I efterhand kan man se att jag sprang lite snabbare för varje 5km-passering. Jag drack ungefär vid varannan station, ett par klunkar, och inte en gång efter 16km. Kollade på klockan och insåg att jag skulle vara tvungen att springa de fem sista på runt 25 minuter för att komma under 1.50. Kände mig hyfsat fräsch efter Götaälvbron, så jag la på ett kol Avenyn upp. Kollade klockan. La på ett par kol till. Gjorde high five med några glada ungar. Ökade. Pressade mig förbi killen som sprang i kanindräkt. Gick i mål på 1.49.46.

Riktigt nöjd med loppet. Ännu mer nöjd sedan det stod klart att jag spöat Viktor med fem (5) sekunder, lite mindre nöjd efter att ha fått reda på att morbrodern överträffat sig själv och sina skador och sprungit på 1.44. Han är faktiskt helt sjuk. Prästen i Bjärnum blev bäst i bilen med sina 1.34. Efteråt var det kollektiv dusch utomhus, och jag tror aldrig att jag sett så mycket blekt kött på så liten yta innan. Slappa, taniga gubblöparrumpor. Kallt som fan var det också.

Kaskader

Vid den här tiden imorgon närmar jag mig förhoppningsvis Avenyn, sliter åt mig en sista mugg dricka (ungefär fem kilometer kvar) och låter massornas vrål bära mig framåt. Passerar - nej, flyter förbi - först Peter Larsson och sen min sege morbror. 4.30/km sista tre. Lätt, lätt.

Idag har jag chillat, plitat lite på uppsatsen och lagat en helt sanslös ragú bolognese efter konstens alla regler. Inget malet kött här inte. 1,3kg prima högrev som har puttrat i snart sju timmar med en flaska rött och lite annat smått och gott. Eventuellt kompletterar jag med lite pasta, men kolhydratladdning inför långlopp känns ganska nittiotal. Sen blir det tidigt sänggående. Skjutsen går 08.00 från Hästveda imorgon.

• Bun B ft. Rick Ross och några till - You're everything (bra låt med underbart malande bas)

Nytt nummer av Offside idag också. Kan det inte bara bli lov så man kan läsa utan dåligt samvete? Och varför är jag inte i Cannes nu och sippar skumpa med Gérard?

Une machine puissante

Jag gör bönbiffar och lyssnar på P1 i min ensamhet. Alma är i Kristianstad, mamma med sin klass i Magnarp (ah, the memories) och pappa förlustar sig på något obskyrt möte. Åt förresten lunch med honom på Bistro Glashuset idag - kotlettrad med ungsbakad potatis och bearnaise, mycket gott - och sprang därefter på Peter Jansson på Stortorget. Inte igår. Han hade precis skaffat lägenhet och jobb i Helsingborg.

- Vad gör du nu då?
- Tja, jag pluggar i Lund.
- Vaddåförnåt?
- Mänskliga rättigheter.
- Haha, såna har inte Matthias Malm!

Sen berättade han att han sett Albin på tv i samband med SM-finalen och konkluderade att alltsammans var "helt sjukt", men att Albin ändå borde studera för att inte slösa bort sitt intellekt. Det är väl ungefär den insikten Abbe själv kommit till också. Själv har jag skrivit teoriavsnittet till min uppsats under eftermiddagen. Kom på en klatschig titel också, men den har jag glömt nu.

Till Simon:

Kevin Davies = Mark Viduka = Brian McBride.

Centrum och periferi

Jag solade ute på mitt nya däck i säkert 25 minuter idag. Försökte kombinera det med att läsa "Speaking 'Europe': the politics of integration discourse", men det var ju så förbannat ljust att det sved i ögonen. Retirerade till min skuggiga krypta.

Uppsatsen borde egentligen stressa mig mer än den gör, men efter gårdagens handledningsmöte med Rouzbeh känner jag mig riktigt calm och composed. Han stöttade mig i mitt beslut att slopa den komparativa delen (dvs de danska debatterna) och fokusera på Storbritannien. Så huvudfrågan jag jobbar efter är nu något i stil med:

Hur framställs Turkiet i den politiska debatten i Storbritannien, och hur kontrasteras det mot en eventuell europeisk identitet?

samt, som en liten bonus:

Skiljer man mellan brittisk och europeisk identitet?

Känns riktigt bra. Nu ska bara skiten skrivas också. Helst utan att kompromissa med min "akademiska hederlighet" (ja, det är ett uttryck som används) i allt för stor utsträckning...

Borta med vinden

Well, vi kunde ju ha önskat oss en bättre seriepremiär. Åtminstone resultatmässigt. Simon påstår att siffrorna aldrig ljuger, men så lät det inte efter Degerforsmatchen i förra veckan... Hur som helst: 6-0 var onödigt. Till nästa möte slipar vi positionsspelet och ser till att inte halva laget är i Lund. Bara ett förslag.

Beroende av:

• Karina Paisan - 16@War (överjävlig låt)
• Amerikanska primärvalet i The New Yorker
• Sötmandel
  

Ziti

Det här är, för att citera Hysén, kuken. Varken mer eller mindre. I ett anfall av hybris och bristande självkännedom kom jag otejpad till dagens fotbollsträning, vilket straffade sig efter ungefär 28 minuter. Min svaga fot hamnade under mig och stukningen gjorde sig påmind. Erik var påpasslig och slet av mig skon och lindade mig med min ena strumpa, men det gör likförbannat ont nu och känns allt annat än stabilt. Fuck, fuck, fuck.

Ny utvärdering imorgon.

Politik som vanligt

Onsdagens rester utbjudes till försäljning:

• Simons jacka, Chelseaflagga och Sambuca
• Daniels vattenpipa
• Äppelskrutten någon strategiskt placerat vid badrumsspegeln

Bra kväll annars, även om det kom folk i linne och King's Head var smockat och Sahlins kvarlämnade vin helt höll på att sänka mig på bara ett par klunkar. Vidrigt.

Dagens runda bjöd på 6 km uppvärming i lätt men spänstigt tempo, följt av 4 km i fort-som-satan-fart och 2 km nerjogg. Pyttipanna på det. Formen är oförskämt god såhär två veckor innan Göteborg, och det enda jag oroar mig för nu är att jag ska stuka foten på nytt (eller ådra mig någon annan skada) på tisdag. Jag och Viktor har förresten anmält oss till Malmö 10k, ett millopp i stadens centrala delar den 14/6. Fler får gärna haka på.

Quit hatin' the south

Faaan, stekte köttet säkert en minut för länge. Vissa delar blev underbart rosa och fina och smaken rent generellt var det inget fel på, men det retar mig ändå att jag inte hade mer is i magen. Var tvungen att terapibaka ett dussin bullar. Snart bär det av ner på gymmet, och jag har en känsla av att jag kommer vara osedvanligt stark. Ett halv kilo lamm.

Den stora valen

Jag hittade två rejäla lammkotletter i frysen, och nu kan jag inte för mitt liv sluta tänka på vad jag ska göra med dem när jag tillagar dem till lunch imorgon. Så lite som möjligt, förmodligen: ta ut ur kylen i god tid så de får rumstempereras, klappa in med olivolja, salt och peppar och whack! ner i en olidligt het stekpanna. Bara precis så länge så att de inte springer iväg sen.

Vet inte hur friskt det är att tänka så mycket på mat. Är det en ätstörning även om jag äter ordentligt? Allt jag vet är att jag inte kommer att kunna somna ikväll, eftersom min hjärna kommer att vara helt uppslukad av de där underbara, fettsprängda köttstyckena---

Valborg? Någon?

Glad tidings

Mycket CNN för min del nu om dagarna, när jag mest slår dank och läser in mig till uppsatsen. Det är inte utan att man saknar tiden då TV8 sände Fox News - "real news, fair and balanced!" - främst eftersom det alltid var så vansinnigt underhållande. CNN är lite smågrå. Ibland vill de vara riktigt crazy och då tar de kanske med en dansande prärievarg som nån tittare filmat. Larry King borde de sälja till CBS 60 Minutes illa kvickt. Där han kan blenda in med de andra pensionärerna.

Beställde skivor på Cdon för första gången på en liten evighet:

• Prefab Sprout - Steve McQueen
• Marvin Gaye - Let's get it on
• Raekwon - Only built 4 Cuban linx
• PJ Harvey - To bring you my love
• Jay-Z - Reasonable doubt

Classics only, således. 285 pix för hela härligheten! Man måste älska en bransch i kris. Igår var det "Darjeeling Limited" med Daniel på bio. Fick mig att längta tillbaka till Indien. Jag blev förresten olidligt ressugen i största allmänhet, särskilt av det myckna tågåkandet. I kostym då. Nu: grilla revben och göra coleslaw, som ska avnjutas tillsammans med baguetterna (på vildjäst) jag bakade i eftermiddags.

Som X förhåller sig till Y

Jag har numera ett soldäck utanför mitt fönster, och meningen är att fönstret ska bytas ut mot en mer ändamålsenlig dörr, så att jag kan spankulera ut och in obehindrat när andan faller på. Idag har jag legat därute och läst artiklar om den turkiska utrikespolitikens utveckling efter murens fall. Känns som att jag fått en överdos sol.

Champions League-semifinalerna i veckan har varit intressanta snarare än bländande. Igår var jag hos Simon och såg Barca-Man U, och det bästa var som vanligt Glenn Hyséns festliga omdömen om olika spelare. Evra var "otroligt bra" (trots att han upprepade gånger blev piskad till underkastelse av Messi) och Tourés succésäsong var "överraskande"; det senare inte så förvånande med tanke på att Hysén förmodligen aldrig hört talas om honom innan. Bosse Pettersson var såklart katastrof och ävde ur sig den ena grodan efter den andra, men han är ju inte ens kul. Bara ond.

Min stukade fot läker fint men känns fortfarande allt annat än stabil. Eventuellt står jag över träningen på söndag och kör lite rehab på egen hand, Ibra-style, men jag ska utvärdera på lördag.

Dérangement

Nu tänker jag börja läsa "Orientalism" av Edward Said, och jag förväntar mig inget mindre än en uppenbarelse.

Inälvsrealism

Nu har vi kört två träningar på Grönäng med SSB. Vädergudarna har välsignat oss med strålande sol båda gångerna, uppslutningen har varit föredömlig och om man skrapat lite på ytan har de rätta intentionerna funnits i spelet, även om skärpan i avsluten lyst med sin frånvaro. Dillenz.

Det var för övrigt i kamp med just Dillenz som jag stukade min vänsterfot igår. Först gjorde det ont som fan, sen kändes det bättre men under eftermiddagen svullnade den upp kontinuerligt och blev ordentligt öm. Smörjer den med Voltaren idag och kör lite rehab.

Jag måste ringa till Kobia, min arbetsgivare för sommaren. Men jag vågar inte. Det är läskigt. Och personalchefen ser ut som Stephen Ireland, den haklösa mittfältaren i Manchester City. Och jag har en känsla av att de hatar mig för att jag
a) läser vid universitet
b) inte gillar öl
c) suger på att köra handtruck
dvs någon slags omvänd Jens-paranoia. Förmodligen smickrar jag bara mig själv---

400 inlägg i och med det förra.

Ett tunt lager av modernitet

Jag har köpt ett par så kallade löparshorts, dvs den där obehagligt korta Anders Gärderud-modellen som lämnar ytterst lite kvar åt fantasin. Man känner sig fri. Man känner sig lätt. Man känner sig som Per Carlén under OS i Barcelona.

Obehaglig iakttagelse: jag sitter i godan ro och spelar Football Manager, och möter i en betydelselös Champions League-match det israeliska korpgänget Beitar Jerusalem. Vinner med 3-1. Israelernas mål görs av en nittonårig mittfältare med det karikatyriskt judiska namnet Yoel Goldstein, men det är inte det värsta. Det värsta är att han är från Argentina.

Hegemoniska interventioner

I senaste numret av det brittiska fotbollsmagasinet FourFourTwo, som f ö nyligen även kommit i en svensk version med en butter Ibrahimovic på omslaget, listas de 100 bästa importerna någonsin i Storbritannien. Ljungberg kvalade in som 33:a. På fjärde plats, slagen enbart av Cantona, Bergkamp och Henry: Henrik Larsson. Tycker faktiskt att det är ganska stort.

Och i morse satte jag gröten i vrångstrupen när jag skummade Nsk, och möttes av en Johanna Ekelund i nära nog naturlig storlek. Hjälp. Tydligen var merparten av dagens tidning producerad av tvåorna på Internationella. Mest märktes det på den långa raden av spektakulärt tråkiga artiklar om ungdomars bristande (parti)politiska engagemang. Och en ytterligt förvirrad text om skolmaten, som inte påstods vara tillräckligt "energirik". Hon den där tjejen som påstår att hon heter Madicken var på bild.

Dagens Ricky Ross-fix:

• Yo Gotti ft. Rick Ross - Miami

Att måla med breda penslar

Jag har alldeles glömt att förmedla en underlig sak som hände mig i förra veckan. Ibland är jag inne och läser bloggar och sånt på Rodeo, och nu ville det sig så att det vankades tävling på sidan. Frågan löd: "I vilken stad föddes författaren Michail Bulgakov?" - Kiev såklart, och jag plitade ner min adress i all hast. Vinsten bestod av ett halsband (för flickor, mind you) som påstods "inspirerat" av boken "Mästaren och Margarita" av sagda författare. Förbannat bra bok som alla borde läsa.

Nåväl, jag hade annat för mig och tänkte inte mer på saken den dagen, eller nästa. På den tredje dagen fick jag ett litet paket innehållandes ett väldigt speciellt halsband, plus ett handskrivet vykort med gratulationer från Rodeos redaktion. Bums gick jag in på tillverkarens hemsida och lyckades utröna att min vinst i handeln betingar ett värde av 2190 pix! Vad är det nu mormor brukar säga? Just ja: åt den som har ska det vara givet...

Bonuslänk: grisslakt i Moldavien.

Twinkle

Produktiv dag än så länge (handlat mat på Maxi och fotbollsskor på Intersport, bakat bröd, gjort tzatziki) och värre lär det bli; Viktor kommer hit och först ska jag rasta honom en 11-12 km och sen ska vi se "Sweeney Todd" på bio. Han som spelar Snape är med och han sjunger.

Tre kvalificerade kulturtips:

• Erykah Badu - New Amerykah (cd). Jag antar att den är hennes "What's goin on", och visst är den politisk och så, men framför allt är det det bästa hon gjort sen debuten.
  
• Klas Östergren - Gentlemen (roman). Något så ovanligt (för min del) som en bra historia, rakt upp och ner. Ibland är det allt man behöver.
  
• No country for old men (film). Vacker, brutal och Tommy Lee Jones.
  

Exkursioner

På schemat för dagen stod egentligen historisk metodövning i Lund, men eftersom jag inte lyckats lägga vantarna på den nödvändiga litteraturen stannar jag hemma och läser. Om andan faller på kanske jag smygstartar arbetet med min uppsats. Annars blir det "Gentlemen" av Klas Östergren, mycket kaffe och en promenad med hunden.

Liverpool-Arsenal igår var ju galen. Tidigare på dagen var jag på Europaforum i Kulturhuset; kanske inte fullt så galet, men sammantaget helt ok och maten var i vanlig ordning riktigt bra. Tråkigt att så många av de inbjudna gästerna lämnade sena återbud. Behållningen blev som vanligt alla de kufiska typer som begär ordet när det är dags för publikens frågor... ur vilka hålor i skogen grävs de fram? Förmodligen är det samma genuint underliga människor som skriver 70% av insändarna i Nsk.

Måste tjacka fotbollspjucks.

Gangsta rap made me do it

Idag var jag inne på Très Bien Shop i Malmö och provade skjortor (ah, den satt så bra och var så snygg, men alldeles för trång i halsen - en verklig tragedi) och vem spatserar in om inte Sara H, aka Crunk-Sara, aka DJ Teacha (eller vad det nu var)? Hon verkade vara ute på en rejäl shoppingvända i sällskap med en väninna. De såg mig inte och jag gav mig inte till känna. Men hon såg sund ut, liksom rosig. Undrar om hon fortfarande lever i synd med den där reggaesnubben.

¤ The Re-Up Gang - 20k money making brothers on the corner (bra låt)

Det blev alltså ingen skjorta, men väl ett par grå byxor på Spirit och Erykah Badus nya platta. Stod och höll i Håkans nya också men ångrade mig i sista stund. Det var inte en sån dag. Byxorna lär utiliseras ikväll, när jag ska spatsera ett kvarter bort och attendera Daniels lilla bjudning.

Tentan gick förresten bra. Truismer, plattityder, illa underbyggda argument och substanslösa luftslott till haranger; you name it, jag fick nog med allt. Spände verkligen musklerna den här gången.

Det signifikanta andra

Imorgon 14.30 ska jag maila in det som förhoppningsvis är min sista hemtenta i Lund. Hade kunnat skriva att det känns vemodigt, men det hade naturligtvis varit en smärre lögn. Hemtentan som format passar mig egentligen som hand i handske, det är mest det att jag under snart fyra terminers studier avlagt sammanlagt två (2) salstentor, och omväxling är tydligen något som förnöjer. Kanske gäller det inte i den akademiska världen.

Morfar har varit här och kollat på handboll. Bl a hann han med att ondgöra sig över Patrik Ekwall, lasagne i största allmänhet ("det är inte mat") och marksänd digitaltv. Jag försökte koncentrera mig på en text om intersektionella perspektiv på kulturbegreppet. Han sjunger i kör och har en väldigt stark röst.

Vanans makt

På sätt och vis var det perfekt att jag drog på mig en saftig förkylning dagen innan vi åkte till Paris, eftersom jag ändå inte hade kunnat träna ordentligt på en hel vecka. Men det var kallt! Även om Notre Dame är imponerande i alla väder, och Le Bon Marchés herravdelning ligger under tak, och rustik fransk husmanskost värmer inifrån och ut (särskilt ackompanjerad av generösa mängder kraftigt rödvin), så hade det förmodligen inte skadat med lite solsken. Nu var det mest grått och kylslaget. Kul har det varit i alla fall, och fantastisk mat har inmundigats.

Toppar:

• Musée D'Orsay, som var betydligt mycket mer givande än stressiga kvava svulstiga Louvren
• Onglet de boeuf på Le Bistrot Paul Bert: förmodligen det bästa kött jag satt tänderna i
• Att bara gå och insupa den generella atmosfären, särskilt i Marais och Quartier Latin
• Världens bästa falafel på L'As du Falafel

Dalar:

• Den danska skolklass, där varenda elev verkade dras med sin speciella bokstavsdiagnos, som förpestade hemresan
• Hotellfrukosten
• Mina ömma hälsenor när vistelsen led mot sitt slut

Vidare har jag ätit så mycket fantastiskt bröd att jag inte vet om jag någonsin kan sätta en deg igen med gott samvete; det känns som att jag bara hånar hundratals år av tradition och hantverk med mina oinspirerade limpor.

Och på tåget in till stan från flygplatsen passerade vi de mest deprimerande, hopplösa kåkstäder till förorter jag någonsin sett. I Indien är det åtminstone varmt. Jag hade förmodligen bränt varenda bil jag kommit över om jag tvingats växa upp i St Denis eller Clichy, fy fan.

På semester

Les deux magots

Jag funderade lite på hur jag skulle sammanfatta detta mitt tjugonde (eller blir det det nittonde? klarar inte av sånt) levnadsår. Skulle kunna sammanfatta som såhär: för varje år som går trivs jag lite bättre med mig själv. Det måste väl vara av godo? Eller är det bara ett tecken på att jag vänjer mig?

"Gossip Girl" verkar aldrig bli mer än uthärdligt, men jag tittar ändå när jag inte har något bättre för mig. Nu är det dock "Babel" på tvåan.

Córdoba

Vi hade en gästföreläsning om sk hedersrelaterat våld inplanerad idag, "Äran utmanas", med en medelålders docent i etik från Malmö Högskola. Jag gick efter halva. Förmodligen var det de mest förvirrade och osammanhängande 45 minuterna jag tvingats genomlida under min tid i Lund. Klart mer givande var att sätta sig med senaste The New Yorker i AF-borgen och sörpla kaffe medan snön vräkte ner utanför, och sen gå bort till Akademibokhandeln och botanisera lite bland kokböckerna, och sen ta tåget hem.

Hoppas det inte snöar på min födelsedag.

Läste förresten "A moveable feast" av Hemingway i helgen, såhär inför Paris (på söndag!). Det kändes lite som att komma hem efter alla dessa nedtyngda, översållade sidor jag plöjt i "Blonde". Den är också bra, absolut, men innerst inne föredrar jag nog Ernest. Han och Söderberg talar till mig på ett speciellt, djupare plan.

I would stand and look out over the roofs of Paris and think, "Do not worry. You have always written before and you will write now. All you have to do is write one true sentence. Write the truest sentence you know".

Glädjen i det enkla

Jag har blivit smått besatt av jordnötssmör de senaste veckorna. Hittills har jag dränkt mina mackor i Kung Markattas ekologiska variant, eftersom det var den bästa jag kunde hitta på Maxi, men i måndags upptäckte jag ett danskt märke på ICA i Lund. Ekologiskt och crunchy. Låter suveränt. Så snart jag tryckt i mig sista burken av Kung Markatta återkommer jag med rapport.

Köpte en ullslips på Röda Korset i förmiddags. 5 kronor.

Annars är det mycket med det administrativa för tillfället; Shoeshine Boys ska sjösättas innan jag försvinner till Paris, och därför är det en del papper och uppgifter som måste ordnas. Tur att jag har så fin hand med Nina på kansliet. Den som känner sig manad får förresten gärna dra igång en supporterklubb på Facebook, det känns liksom inte rätt att presidenten ska behöva göra det. Sånt måste växa fram underifrån.

Presumptiv pregnans

Det kanske är tröttsamt för er att jag ideligen drar upp min kurslitteratur här på bloggen, men efter att ha tillbringat en hel eftermiddag i sängen med "Jämlikhet och mångfald - demokrati och medborgarskap i en global tidsålder" bara måste jag få ventilera min frustration.

I skapandet av nationen som berättelse finns en splittring mellan den kontinuistiska, ackumulativa temporaliteten hos det pedagogiska och den repetitiva, rekursiva strategin hos det performativa.

Visserligen ett citat ryckt ur sitt sammanhang, men ändå: VAD FAN BETYDER DET?

Austerlitz

Vi har många traditioner i vår släkt, men knappast någon som vi inte tycker om. Det handlar inte om att göra på ett vis för att vi alltid gjort så; varje underlig liten sed utsätts för samma osentimentala granskning, och om det visar sig att ingen egentligen trivs med den ryker den. Helt enkelt. "Man ska inte blanda ihop ursprung med giltighet", som en av mina lärare brukar säga.

En tradition av det mer harmlösa och opretentiösa slaget (till skillnad från, säg, idrottsdagar och tivolibesök och kalkonmiddagar) är den som föreskriver att jag och min syster varje år får varsin bok från bokrean av vår mamma. Här i stan är utbudet i vanlig ordning under all kritik. Lyckligtvis var vi en vända i Kristianstad i lördags och såg på Alma när hon sjöng med sin feministiska kör, och då hittade jag "Om konsten att läsa och skriva" av Olof Lagercrantz, som jag slukade samma eftermiddag (boken, alltså - den är tunn). En bedårande liten skrift, full av inspiration och små klokheter.

Jag uppfattar den vemodsfyllda blick varmed unga människor ser på mig. Jag känner igen den. De vet inte att jag betraktar dem på samma sätt och mäter deras återstående liv i samma förgängelsekänslas tecken.

Min dator är alltjämt försvunnen på sin europeiska odyssé. Jag tror att den ska repareras någonstans i Frankrike. Jag hatar att skriva på det här tangentbordet. Det bjuder inget motstånd, det saknar spänst, det viker sig.

Abbreviations

Knappt hade jag återupptagit bloggandet innan pappa tar reservdatorn med sig till Norge i en knapp vecka. Allt jag bygger upp river han ner. Så: tystnaden kommer att vara talande här på Immanuel åtminstone till och med måndag.

Har ändå så äckligt mycket att göra. Typ.

Cabbage

Det kanske är jag som är sen på det (hade ju knappast varit första gången), men den här bloggen är faktiskt ganska kul. Nu: ladda inför eftermiddagens innebandy. Jag ska ha min Maldinitröja och kuta som en gasell.

C'est drôle parce que c'est vrai

Någon som såg "Velvet" på tvåan i onsdags? Lite småtrevligt program om mode. Den absoluta höjdpunkten var en gammal intervju med Yves Saint Laurent där journalisten bombade honom med frågor av typen "Vilket är ditt motto?" och "Vad retar du dig mest på?" etc, och han bara betade av fråga efter fråga med onaturligt välformulerade och genomtänkta svar. T ex hade han en skön utläggning om Proust, följd av en attack mot borgarkvinnornas katastrofala frisyrval. Och så var han snygg också.

Förra veckan satt jag med en fruktansvärt arbetsam hemtenta, vilken tog all min intellektuella kapacitet i anspråk och ledde till att jag i princip inte orkade något annat än att plugga och kanske springa en runda. "Blonde" av Joyce Carol Oates ligger fortfarande oavklarad vid sängen. I söndags var jag rädd att jag skulle vara tvungen att lägga den på is; den är så tjock och min hjärna kändes helt tom och jag ville bara kolla på fotboll. Men så räddade Borges mig. Läste en fantastisk novell ur min "Collected Fictions", om hårda gangsters i Buenos Aires skoningslösa utkanter, och vips! återfick jag i ett slag min tro på litteraturen.

Läsa, läsa, läsa. Det enda som kan rädda oss.

Hela djuret

Nu är min dator iväg på reperation, men jag har hittat en annan att skriva på. Snart kommer ett lite längre inlägg. Tills dess: med anledning av Jens Obama-bashing tipsar jag om en välskriven (om än lite gammal) artikel som argumenterar annorlunda.

Je me suis armé contre la justice

Anledningen till tebliven bloggning: mitt tangentbod ä cp och vissa tangente väga fnka. Hav öveseende. Jag ä inte död.

I love women; I've got all their albums

Helt kort, innan jag går och köper fänkål, tre saker jag ska försöka skriva mindre om:

1. Vädret
2. Studier
3. Min bristande bloggaktivitet

Var på Bistro Glashuset med familjen igår och käkade lamm. Bra kött men lite väl ospännande kryddning. I vilket fall är det trevligt med fler matalternativ i stan, och priserna på lunchmenyn såg klart humana ut, så de ska nog klara sig. Men varför kan ingen öppna italienskt?

Har inget mer att... nä, visst ja. Inte det.

Rättfärdigandets mekanismer

I eftermiddags genomled jag en smärre kris på Lunds stadsbibliotek. Efter föreläsningen (en utmärkt sådan, om Kambodja) åt jag en macka och sen satte jag mig på biblan och läste gamla nummer av Runner's World. Kollade på klockan och insåg att det var fem (5) timmar tills franskan började. Insåg vidare att jag hade en inlämningsuppgift att skriva. Insåg att det skulle vara såhär hela våren. Då blev jag trött. Tog tre koffeintabletter: blev obetydligt piggare.

Så jag vek ner mig och åkte hem.

Sedan dess har jag bakat några baguetter i terapeutiskt syfte och funderat över min framtid, men inte blivit särskilt mycket klokare för det. Jag skulle kunna hoppa av franskan nu; lektionerna är tråkiga, jag känner att mina ordinarie studier blir lite lidande (vilket såklart mest beror på att jag springer för mycket, etc), och jag kan ju faktiskt börja om igen om ett år eller så. Men samtidigt: hur jävla lat får man vara?

Ser i alla fall fram emot fredag: KZ på Perrongen. Äntligen ska man få komma ut lite.

Tröskelpass

Gårdagens besök på Kobia (min blivande arbetsplats) var en nyttig inblick i en radikalt annolunda värld än den akademiska; en värld där folk heter saker som Frasse och Percy och dricker bira och verkar mer intresserade av Subarus nya stadsjeep än vad som händer i Kenya. Två höjdpunkter:

• När en fet kille, som inte var äldre än att han muckat i somras, under fikarasten stolt förkunnade att han gjort av med "50-60000" på rusdrycker det senaste halvåret.
• När 480kg semiflytande kanelfyllning vällde ut över lastkajen. Jag och Thomas, personalchefen med den suspekta skäggväxten, fick ägna en dryg timme innan lunch med att sanera. Klet upp till armbågarna.

Annars verkar det mest gå ut på att köra truck och lasta mjölsäckar, så det känns fint.

Fleischgeist

Ooops! Så gick en hel vecka mellan inläggen, hastigt och lustigt; tiden går fort när man inte gör något särskilt alls utan mest springer och läser hela dagarna. Men det är inte hela sanningen. Sen sist har jag fikat med både Lina och Albin, lagat farligt god chili med tillhörande majsbröd, firat Viktors 20-årsdag och tagit initiativ för att återuppväcka Shoeshine Boys. Så någon overksamhet kan jag knappast skyllas för. Och imorgon ska jag tillbringa hela dagen på Kobia och lära mig köra truck inför sommarjobbet.

Sprang inom Intersport efter föreläsningen idag och köpte ett par svarta Adidas Spezial, men jag var uppriktigt nära att avstå efter den ohängde säljarens imbecilla kommentar ("Du har ju extremt breda fötter"). Behovet av nya skor var dock alltför trängande.

"Gossip Girl" ikväll alltså. Kan (som Jens) säga att det inte direkt tagit mig med storm, men jag ger det ett par avsnitt till. Däremot rekommenderas "Californication" på fyran starkt.

Och Albin: jag vill ha din syrras lägenhet.

Blek låga

Jag ger upp: enligt BBC Sport har Tottenham nyss gjort klart med Jonathan Woodgate, säkert för ett präktigt överpris dessutom. Nu sitter de således på båda Storbritanniens mest skadebenägna mittbackar, plus Dawson som inte heller verkar överdrivet hållbar.

Själv köpte jag en ny bok idag, "War and genocide", eftersom vi pysslar en hel del med folkmord på innehavande delkurs. Alltid kul med nya böcker. Särskilt såna där det konstateras redan på första sidan att "slaughter remains a fundamental problem for the entire world". Ja, jo. Och sen träffade jag Lina utanför stationen och bestämde att det är av yttersta vikt att vi fikar innan hon flyttar på torsdag. Helst tillsammans.

Längtan efter något högre

Wigan-Chelsea hos Simon igår, FA-cupen. Ingen Edman men väl "Zinedine Kilbane", den makalösa Heskey och andra legender. På en plan som gav obehagliga flashbacks från mellanstadietidens sorglösa bollspel på Läredas jordåker. Sen tog jag än en gång chansen att demonstrera min totala konsolinkompetens, denna gång genom Guitar Hero, spelet som förenar två saker jag suger riktigt mycket på.

Tur att man är bra på så mycket annat!

Jag sprang t ex 14 km igår. Och bakade pizza. Och läste om mastersprogrammen i Uppsala. Ingen som har en lägenhet över? Eller måste man söka själv? Vafan.

La douleur

Pär Nuder måste vara en av få offentliga personer i det här landet som lyckats framstå som både tråkig/intetsägande/ful och riktigt jävla otrevlig på samma gång. Det måste man nästan ge honom lite cred för. Jag minns den genuina skräck som infann sig efter Perssons avgång, när det på fullaste allvar pratades om Nuder som tänkbar partiordförande. Som om man inte förlorade tillräckligt många väljare till Sd som det var. Gud ska veta att Sahlin inte är någon personlig favorit, men skammen det skulle innebära att se Pelle företräda Sverige i internationella sammanhang överskuggar med råge hennes skandalöst fula kavajer...

Så det regnar. Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur duktig jag orkar vara idag. Har en liten nätt FN-rapport om humanitära interventioner att plöja.

Away in a manger

Idag: kursens första ordentliga föreläsning med Olof, min och Simons gemensamma favorit. Jag vill sitta i hans knä (Olofs då) och lyssna andäktigt medan han berättar ändlösa anekdoter från sin tid i Kosovo, eller ger en rundmålning av den militära interventionens utveckling sedan Kubakrisen. Eller bara redogör för folkrättens finesser i största allmänhet. Sen gick jag på introduktionsmöte för franskan. Vi ska bl a läsa en valfri skönlitterär bok under terminen, så imorgon ska jag ner på biblioteket och checka utbudet. Duras, Balzac, Maupassant.

Funderar även på att börja läsa Le Monde på sagda bibliotek. Ambitionsnivån är det således inget fel på.

Det mesta går bra nu. Bakning, löpning, betting, studier. Och så har jag sommarjobb.

Ashkenazim

Sitter och rakar mig och kollar på "Sportpanelen" i SVT Morgon, och Tommy Engstrand (tomte) kläcker ur sig veckans hittills mest opassande när han påstår att Dalibor Doder är handbollslandslagets svar på Zlatan Ibrahimovic... Visserligen är båda begåvade med stort spelsinne, men något säger mig att Engstrand blandade in även andra, mer diskutabla variabler.

På tal om något annat (men bara nästan) kommer här ett favoritcitat ur kurslitteraturen:

The Cold War rules our discourse from its grave.

Xūk

Obehaglig dröm i veckan: jag kom hem en kväll och upptäckte att vårt hus var belägrat av militär och krypskyttar. Alla dörrar var låsta och jag kunde inte komma in. Anledningen? Min mamma var Benazir Bhutto. Dessutom bodde Yassir Arafat i grannhuset, och han var lika omringad. Väldigt hotfull stämning. Någon gång i gryningen blev jag så slutligen insläppt, varpå jag satte mig vid min dator och började blogga om det som hänt---

The most obstreperous actor

Det verkar som att jag äntligen kommer kunna dra lite nytta av pappas stora kontaktnät. På fredag morgon (klockan åtta, vem tror de att jag är egentligen?) ska jag i alla fall träffa Stefan, personalchef på Kobia, och snacka sommarjobb. Han lät gemytlig i telefon. Det är lite utav ett mysterium vad de pysslar med på Kobia; pappa pratade om marsipan och grossistverksamhet till bagerier, men min eventuella anställning gäller någon form av "lagerarbete". Ska jag stapla napoleonbakelser hela sommaren?

Inte mig emot.

Skriver för tillfället kursens sista hemtenta. Just nu: bör ansvaret för mänskliga rättigheter utökas till att gälla väpnade oppositionsgrupper, och vilka svårigheter kan det för med sig? Ibland går det bra, och jag bländar mig själv med vackra (om än tomma) formuleringar och underfundiga resonemang, och jag tänker att "fan, omvärldsanalytiker är nåt man borde satsa på". Inte ikväll, dock. Bara seg.

"I huvudet på Gynning" igår infriade förresten mina högt ställda förväntningar med råge.

Le myth

"Problemet" med Block Party handlade mest om det ovana i att se Jens propagera för den typen av band: jag läste slarvigt (om vanligt) och tog för givet att det handlade om vilka akter han själv helst hade sett bokade, inte vilka han trodde kunde dra mest publik. Simon och jag mindes vår korta men intensiva Bloc Party-vurm under gymnasiet och kunde inte riktigt få ihop Jens inställning då, som vi kom ihåg den, med den som han nu gav uttryck för.

Vad värre är: Robert Plant?! Han är ju hur gammal som helst. Låt Peps fylla gubbkvoten.

Hög abstraktionsnivå

För att slippa ta itu med hemtentan (hey, den ska inte vara inne förrän på fredag) tog jag mig en vända till Kristianstad idag. 3/5 av Killer Zeus satt i samma tågvagn. De skulle köpa plektrum eller nåt i den stilen. Sånt som gitarrkillar gör.

Själv är jag som bekant total instrumentanalfabet, och styrde istället mina raska steg mot Löplabbet. Det är alltid ett nöje (om än ett dyrt sådant) att köpa skor där; man blir så grundligt omhändertagen och undersökt och de förklarar allt så pedagogiskt. Det är kul att titta på sitt löpsteg i slow motion och se hur ens överpronation neutraliseras av olika modeller. Väldigt analt. Kontentan blev i alla fall den att jag hädanefter genomlider mina pass i ett par Asics GT-2130.

I lördags var jag hos Simon och såg Chelsea-Spurs, och vi var båda rörande överens om minst två grejer:

¤ Att ställa upp med Jamie O'Hara och Kevin Prince Boateng på innermittfältet när motståndarna heter saker som Ballack och Makélélé är liksom bara dumt.
¤ Jens har höjt sig ett par snäpp med sin nya blogg. Men Bloc Party?

Bryskt och utan pardon

Skummar kurslitteraturen inför morgondagens seminarieövning och stöter på det overkliga ordet "fragmegration", en finurlig bastard av fragmentation och integration, vars användning författaren motiverar såhär:

Its very abrasiveness is designed to continuously remind us of the complexity and reactions fostered by globalizing processes.

Complexity var ordet. Det finns en akademisk myt om att amerikanska forskare alltid skriver så förbannat omständigt och långrandigt helt enkelt eftersom de får betalt per ord, och jag blir mer och mer övertygad om att det stämmer---

En modernitet bortom Europa?

Nystart i Lund idag med föreläsning om "fallet Iran". Rouzbeh Parsi pratade (med sedvanligt imponerande flow - åh nej, skrev jag "flow" bara för att han är mörkhyad? tror inte det... fan) om Irans historia under 1900-talet och om landets absurt invecklade politiska system. Måste varit en av de tre bästa och mest intressanta föreläsningar jag attenderat. Han fick spontana applåder efteråt.

Själv känner jag mig milt stressad av att inte ha läst så mycket som jag tänkt mig under jullovet, men så minns jag Simon, som åker till Siam i tre veckor mitt i brinnande termin och således har precis hur mycket som helst att göra nu. Min kvardröjande seminarieuppgift om rasismer känns plötsligt klart överkomlig.

Köpte januarinumret av brittiska "Esquire" idag, mest eftersom Rufus Wainwright prydde omslaget iförd en midnattsblå kostym från Gieves & Hawkes.

Absalom

Noterar alldeles i förbifarten att Johan Staël von Holstein utsetts till ledamot av statens kulturråd, att han à propos detta sågats längs sina obegåvade fotknölar i landets samtliga dagstidningar och läsvärda bloggar, samt att han själv svarar på kritiken som såhär:

Om det inte varit för mig, hade socialdemokraterna kört landet i botten under de senaste 10 åren.

Sen suckar jag tungt. Skyll inte på mig, jag röstade rött! Och jag kan inte heller för mitt liv förstå varför Alliansen tappar i varje ny opinionsmätning; de genomför trots allt bara utlovade förändringar. Vallöften. Man undrar i sitt stilla sinne varför folk verkar så förvånade, men så minns man: människor är trångsynta och egoistiska, och de flesta är dessutom ganska dumma.

Men det är synd om dem. Människorna.

Mer glädjande är då att Jens kommit igång ordentligt och bloggar med liv och lusta. Han skriver dessutom bättre än någonsin. Gav tomten honom en flaska inspiration i julklapp? Eller har han skaffat sig en liten musa?

Los detectives salvajes

Det slår sällan fel: så fort jag börjar läsa en bok önskar jag att jag läste en annan, inte för att "Blonde" är tråkig (au contraire!) utan för att jag i likhet med de flesta är en rastlös själ. Aldrig kan man få sitta nöjd. Men det är väl så det är att vara människa, antar jag.

Det nya året rivstartade med etniskt våld i Kenya, ledning för Obama i Iowa och några noterbara företeelser även på hemmaplan:

• Albin skaffade blogg...
• ... och Jens drog i gång sin nya
• Jag anmälde mig till Lidingöloppet (27/9)
• Det började snöa

Dessutom fick undertecknad för några dagar sedan ett hotfullt meddelande från CSN om "uteblivna studieresultat", vilket är värre än det låter och härrör från en försenad seminarieuppgift. Som jag ska skriva idag. Eller möjligtvis imorgon.

L'Atlas

Jag slogs nyss av en ganska fruktansvärd insikt: min under hösten gradvis eskalerande mat- och brödvurm har nära nog slagit ut mitt intesse för kläder och musik, vilket fått till följd att jag

a) inte har något kul att ha på mig imorgon ("äsch, den gamla trasan?")
samt
b) har skamligt dålig koll på all musik som inte behandlas på Wifebeater Love

Det är tillräckligt för att ge mig en faslig ångest, en ångest som antagligen kommer att resultera i en sällan skådad köpfest under januari. Inte mig emot! Ekonomin tillåter kanske inga brutala utsvävningar, men ett par skjortor och UGK-plattan och kanske nya jeans och och och---

Låt ingen lura i dig något annat

Ikväll lär jag se Strindbergdokumentären på SVT i ett försök att bearbeta min besvikelse över "August". Orkade bara med en knapp timme av den serien. Man borde visserligen vara van vid knackiga repliker, fula lösmustscher och allmänt taskig produktion så fort det talas om "påkostade" dramasatsningar på svenska. Men "Upp till kamp" var ändå klart uthärdligt i mina ögon. Och nu skulle ju Birro skriva, och det skulle handla om Strindberg; det borde bli minst acceptabelt.

Men icke.

Nyår ser dock bra ut. Har som sagt tjackat en flaska Crémant de Bourgogne Geisweiler (nr 7685 har den) och det är väl själve fan om resten, det liksom perifera, ska kunna lösa sig om man sitter på sånt fint dricka...
I alla fall: middag på Minnet (där jag och mor står för dessert), magisk transport till Vinslöv och pussa på Chiffe natten lång. Eller tillbaka in till stan, det får bli en senare fråga.

Hoppa hage

Läser "Blonde" nu delvis eftersom Viktor berättade att det är en av Lottis favoritböcker, och hon gillade "Stäppvargen" så hon kan ju omöjligt vara helt fel ute. Den har börjat vackert och nästan kusligt. De första kapitlen utspelar sig på trettiotalet (i Los Angeles) och ekar därför liksom ofrånkomligt av en annan depressionsroman, nämligen "Vredens druvor", och jag får fina minnesbilder från när jag läste den på sommarlovet efter nian.

Därför satt Norma Jean och grubblade över vad som var sant, eller om det över huvud taget fanns någon "sanning", för egentligen var livet inget annat än ett jättestort pussel, det spelade inte ens någon roll om landskapet i pusslet var vackert, som en sagovärld, det viktiga var bara att hela bilden fanns med[...]

Har även sett mina småkusiner spela fotboll i Qpoolen och köpt bubbel på Systemet, det senare tydligen ett populärt nöje eftersom jag fick femtio (50) nummer framför mig i kön.

Not as such

Ah. En lycklig och välgörande jul till ända; den var vadderad och avslappnande kravlös. Just vadderad kanske man inte kan kalla min baksmälla igår, men är det Boxing Day så är det och det gör liksom inget att ens hjärna går på halvfart om man bara ska ligga framför Sunderland - Man U och äta valnötter. Starkt kaffe och ett par Treo tar dessutom udden av det mesta.

Många fina julklappar har jag fått också. En del pengar, några presentkort, brödformar i silikon, en digital köksvåg. Böcker: "De vilda detektiverna" av Roberto Bolaño, "Blonde" av Joyce Carol Oats och "Klockan klämtar för dig" av Hemingway, bland annat. Hade tänkt börja med "Blonde" ikväll. Obscent tjock är den.

Nu ska man bara överleva nyår också. Sen är man i hamn.

GOD JUL!

The poor people? Oh, jolly good people!

Började så smått slå in klappar idag. Jag är extremt restriktiv med vilka jag köper till, vilket är ett måste när man firar med så mycket släkt som vi gör; det springer liksom lätt iväg om man har ambitionen att ge till alla kusiner och kusiners barn och gamlingarna och geten. Särskilt jobbigt blir det när man ska rimma, och eftersom rimmen är lite av mitt adelsmärke är det inget jag gärna tummar på. Så: alla ger mig, varpå jag ger några. Bra policy.

Sista avsnittet av "Leilas jul" på TV4+ ikväll. Rådjursögon och julgodis i skön harmoni.

Alla som inte redan gjort det måste naturligtvis gå in här och rösta på Killer Zeus, så att pojkarna får sin Siestaspelning. Inte mer än rätt.

Konstantinopel

Gudars skymning. Idolvinnaren Marie Picasso i Metro idag, à propos sin albumdebut:

Det är mycket svart musik på den. Jag ser mig mer som svart än vit när jag sjunger. Svart musik är liksom yvigare, säger Marie.

The things people say.

En annan sak jag inte kan tiga om: det engelska ordet för äggula, "yolk", som dyker upp överallt när jag letar kakrecept på nätet. Jag vågar knappt säga det högt. Det känns så perverst. Yyyooolk.

Modernitetens förbannelse

Det lackar mot jul. Ikväll gjorde jag latkes, judiska potatisplättar. Fast jag använde vanligt vetemjöl och inte sånt där speciellt mezemjöl, så den judiska dimensionen försvann någonstans på vägen. Mina fåfänga kosherdrömmar gick upp i rök.

I fredags jobbade jag i Tyringe under förmiddagen och hade bland annat en nia i NO. Skulle visa film, stod det på lappen som Bengt-Åke hade lämnat. Fine. Slappt. Om det inte hade varit för att filmen i fråga hette "Efter sex - den oskyddade erotikens baksidor" och var en halvtimmeslång orgie i skrämselpropaganda och motbjudande åttiotalsestetik--- flera gånger var jag tvungen att skratta rakt ut, högt, och detsamma gällde eleverna. Jag citerar:

Även om man är fräsch kan man ju bära på en infektion.

So true! Något förvånande använde man sig av uttrycket "ett råknull på fyllan", vilket jag tyckte var att ta i en smula, men även UR har ju sin konstnärliga frihet. Kalopsen smakade sådär efteråt.

Allt jag vill ha i julklapp

Jens skaffar ny blogg, Daniel postar uppviglande (och kittlande!) kommentarer här på Immanuel och själv har jag försummat mina skribentplikter den senaste veckan. Kanske är en liten förändring på sin plats? Inte nödvändigtvis något revolutionerande, men en viss subtil uppfräschning hade förmodligen varit idé... Jag ska fila på det fram till jul. Sammantaget känns det påkallat med ett tydligare fokus och en generell uppstramning. Högre lägstanivå.


En glad nyhet för alla torde vara att familjen Rauers påskresa till Paris nu är bokad. För alla? Tja, enligt den oklanderliga logik som säger att en Oscar som ska till Paris är en glad Oscar, och att en glad Oscar av nödvändighet är en Oscar som sprider ljus i sin omgivning och blir en fröjd att umgås med. Med andra ord: mina vänner går en lycklig vår till mötes. Inte lika lycklig som min, men nära på.

Rolf från Tyringe ringde och jag ska jobba imorgon förmiddag. Det verkar dessutom som att jag slipper matte/NO-träsket och får pyssla med lite vettigare ämnen den här gången, vilket känns väldigt välkommet. Inte minst med tanke på barnens bästa.

Lussebak ikväll. Smööööööör.

Relativismen är en konstruktivism

Une annonce publique pour vous: Jens har skaffat ny blogg!

Själv ska jag se Real Madrid mot Lazio nu och fila på en liten årssummering. Lovar inget. Men ni vill inte missa.

Failed states

Upprepande föreläsning idag om globalisering och internationella relationer. Med tanke på att jag redan kunde allt som sades, och dessutom hade bra anteckningar på det, kändes det lite tungt att ha släpat sig dit genom mörkret klockan åtta på morgonen. Repetition är ju iofs kunskapens moder.

Inatt drömde jag obehagligt. Kommer inte ihåg det stora sammanhanget, bara lösryckta detaljer: jag, Joel A, Chiffe och Erik S skulle nånstans, och vi var nakna, och Chiffe tog en massa bilder som han sa att han skulle "lägga upp sen". Minns även ett växande obehag och en ansenlig mängd rött pubeshår. Vaknade tvärt.

Pimp C är död så jag lyssnar på "Quit hatin' the south" med UGK. The good, they do die young.

Barefoot girl sitting on the hood of a Dodge

Jaaa bloody heeell Bruce på Parken den 29/6!

Tack Jens!

Feuilles de laurier

Klockan är åtta minuter över fem och jag är redan klar med den hemtenta som ska vara inlämnad imorgon eftermiddag. Måste vara någon sorts rekord. Visserligen: jag hade säkert kunnat vara klar i lördags, om jag lagt på ett kol. Men varför hasta? Nu firar jag med att läsa en artikel av Bill Buford i senaste numret av The New Yorker. Den handlar om kött. Bland annat citeras den kanadensisk kocken Martin Picard, innehavare av restaurangen med det oändligt sympatiska namnet Au Pied de Cochon:

Whether you uproot a carrot and bite into it, or slaughter a deer and cut it into steaks, it should be remembered that each effort to produce food is inherently tinged with violence: it is the passage from life death, and back again towards life.

Varför fanns inte möjligheten att praktisera hos en slaktare när vi gav oss ut på prao i nian? Jag får nöja mig med att jag har pratat med morfar nu och vi har bestämt en dag innan jul när vi ska göra leverpastej tillsammans. Han satt tydligen inne med något gammalt fint recept. Jag har blivit betrodd med uppgiften att skaffa ister och svinlever.

Vill till Paris. Föräldrarna verkar ha nappat.