Bavaria

Ja, ok då. Det där lät kanske bittert i överkant. Mitt matrelaterade klasshat ligger liksom alltid där och sjuder strax under ytan, och om jag inte håller mig noga i skinnet kokar det över. "Taco"-prefixet brukar ha den effekten. Min enda poäng är egentligen denna: livet är ganska kort, och även om det såklart står varje myndig människa fritt att stoppa vadfansomhelst i gapet, så borde folk tänka till en extra gång innan de försöker få omgivningen att anamma deras tvivelaktiga vanor. Själv äter jag t ex ett halv kilo råkost om dagen. Det är inget jag koketterar med. Förutom här på bloggen då.

Väg och vatten

Fick igår Malmö Högskolas studenttidning Mahskara - genom brevinkastet i dörren och inte i det vanliga postfacket, av någon anledning. Om den stilistiska kvaliteten på de artiklarna säger något om institutionen i övrigt lär jag inte söka några kurser på MAH inom överskådlig framtid. Om man säger så. Värst av allt var matlagningsspalten, där man helt skamlöst (och med en god portion stavfel) tipsade om något så bottenlöst vidrigt som "Tacotårta". Med mozarella. Och en helt burk "chunky salsa". Och fryst grönsaksmix. Vad driver människor till att lägga tid och pengar på att tillreda såna hädelser? Och, som om det inte vore nog, sen föreviga sin abnormalitet till maträtt i form av ett recept och uppmana andra att begå samma brott?

Själv har jag ätit lammlever (salt och peppar och paprikapulver, studs i pannan, lite balsamvinäger på slutet) och ugnsbakade rödbetor till kvällsmat. I förmiddags sprang jag nästan till Arlöv och sen vände jag.

Epistemiska gemenskaper

Det blir höst; man blir sugen på pumpa. Skala, skär i lagom bitar och placera i form tillsammans med klyftor av gul lök och vitlök. Häll över olivolja, honung och citronsaft. Krydda med salt, svartpeppar, kanel, ingefära och chili. Baka i en ganska varm ugn i gott och väl en timme, strö över en näve grovhackad mandel och rör om, återbörda till ugnen ytterligare en kvart eller så. Hela lägenheten luktar liksom varmt och livgivande och det känns helt i sin ordning, på gränsen till välkommet, att regnet piskar mot fönstren och mörkret faller innan halv sex.

Har i stort sett bestämt mig för att börja läsa "Bergtagen" av Mann, förmodligen nyöversättningen då, när jag är klar med Proust. Femton sidor kvar på ett projekt som pågått i säkert fyra-fem år vid det här laget. Från och till, och för det mesta parallellt med annan läsning, men aldrig helt avstannat - så det kan nog lämna ett visst tomrum efter sig. Lämpligt då att fylla det med en annan kontinental mastodontgubbe från det långa 1800-talet.

Hortikulturell holmgång

Joråsåatt, flytten gick utmärkt, tackar som frågar. I helgen var jag tillbaka i Hässleholm och kompletterade med lite prylar som glömts i flytten eller upplevts saknade: stereo, en lagom pastakastrull, cykel, ett kilo sill, laddaren till rakapparaten. Hann dessutom se två fotbollsmatcher. Först småkusinernas sedvanliga dominans på Björkvallen i Hästveda, sen IFK:s håglösa bortslösande av seriesegern på ett soldränkt Österås. Till och med kaffet var bättre i Hästveda.

Sillen hade förresten pappa dragit upp utanför Råå i veckan. Ikväll hamnade hälften i en slags gratäng/låda/whatever med rotfrukter. Slog en deciliter matlagningsgrädde över och smaksatte med vitlök, dijonsenap, tomatpuré, sirap och några rejäla varv från pepparkvarnen. Redig Mat AB. Såhär dagen innan en tenta (liten, men ändock) utgör alltid olika köksprojekt det största hindret för effektivt pluggande; utöver sillådan har det producerats en trevlig sats hummus (utan tahini eller vitlök, så egentligen mest mosade kikärtor) och bakats portionsbröd med riven palsternacka. Men vafan, jag kan ju redan allt.

Passus

Mitt missbruk av matrelaterad media har nu tagit mig till de yttersta utmarkerna, de mörkaste gränsbygderna, randen just innan havet tippar över; Top Chef Canada. Eftersom säsong nio av den amerikanska förlagan inte börjar än på säkert tre veckor måste jag helt enkelt ha min fix på något annat sätt. Och faktiskt: efter de första, smått skrattretande amatörmässiga avsnitten börjar det ta sig. Tyvärr åkte den skallige mannen från Newfoundland ut sist. Han hade med sig en burk fermenterat sälkött till en tävling och var ett piggt inslag.

Imorgon går lasset till Malmö! Ikväll utflyttssmiddag med föräldrarna: hel gös, ugnsbakad fänkål, rotsellerimos med oliver, ett mysigt Chardonnay.

Principal-agent

Vaknade mitt i natten, märkligt utvilad och med extremt klara bilder från en dröm där jag suttit i ett klassrum på Linnéskolan, i egenskap av deltagare på ett seminarium om preventiv terrorismbekämpning. SÄPO hade släppt en ny rapport och Beatrice Ask satt och snackade en massa generaliserande skit om muslimer. Jag gav henne en rejäl avhyvling - nåt i stil med att jag absolut inte hade några synpunkter på säkerhetspolisens arbete, men att den politiska styrningen var bristfällig som bäst och oftare rent ut sagt inkompetent.

Sen kunde jag inte somna, eftersom huvudet var fullt av tankar på vad jag skulle ha i degen jag tänkte sätta efter frukost. Resultatet: yoghurt, dinkelmatvete, ett rivet äpple, hasselnötter och siktat dinkelmjöl.

Nya vär(l)den

Man är inte direkt avundsjuk på de brittiska fackförbunden, som tvingas dras med en konservativ/liberal koalitionsregering vars huvudsakliga åtgärder för att få bukt med landets stagnerade ekonomi utgörs av urvattnad arbetslagstiftning, försämrade pensioner och massiva offentliga nedskärningar - alldeles oavsett vad forskning och beprövad erfarenhet (framförd av t ex OECD, IMF eller vilken idiot som helst med rudimentära kunskaper i nationalekonomi) föreskriver. Men stridsviljan verkar det inte råda någon akut brist på. Paul Kenny, generalsekreterare för GMB (med 600 000 medlemmar), utlovade idag "the biggest campaign of civil disobedience their tiny minds could ever imagine" om inte regeringen omprövade sina förslag. Heja Paul.

Själv tillbringar jag eftermiddagen i rutiga pyjamasbyxor, läsandes artiklar om institutionell design, dechiffrerandes obegripliga flödesscheman över policyförslags resor i komplexa flernivåsystem. Heja Oscar.

Organiserade intressen

Efter att ha klämt i mig en och en halv laxfilé med pestotäcke (fråga inte) och två koppar kaffe till frukost joggade jag ner till stationen och tog 531:an till Tyringe. På plats utbytte jag några artigheter med Inger "Lillfinger" Glans - som försäkrade mig om att banan inte alls var särskilt backig - hämtade ut min nummerlapp, och körde någon slags halvhjärtad uppvärmning. Lars-Ivar Ericson (C) var på plats för 5 km-loppet, iförd en sanslöst urtvättad och formlös joggingdress med Riksdagsemblem.

Första kilometern höll jag igen, för nog fan var det backigt alltid, och den gick på cirkus 4.45. Låg bakom två andra och försökte hitta lite flyt bland alla tvära backar och knixiga svängar. Efter tvåan kände jag att det fick vara nog, gick upp i tät och pinnade på lite bättre. En släppte. Snubbe 2 var seg; jag hörde hans tunga flämtande i säkert tre ytterligare kilometer innan han äntligen gav sig. Banan var väldigt vacker men mina ben inte helt med på noterna, och för varje uppförsbacke ackumulerades ännu lite mer syra i låren. Tiden blev blygsam (just under 43 min), men marginalen ner till tvåan ganska ordentlig till slut. Första vinsten bärgad!

Ceteris paribus

Jag fick ett mail från min praktikantefterträdare på ambassaden. Han (som genom någon sorts freakish sammanträffande heter Oskar och pluggar statsvetenskap i Uppsala) hade haft sällsynt tur i lägenhetsjakten och verkade nu så smått komma in i rutinerna. Jag mindes hur osannolikt snabbt jag själv fann min plats på avdelningen, och hur friktionsfritt arbetet sen löpte i stort sett hela våren; förmodligen ligger en del av förklaringen i min undergivna personlighet och att jag trivs i sammanhang där den hierarkiska ordningen är relativt klar. För mycket frihet riskerar släppa lös den värdelösa arbetsmoral som alltid lurar strax under min flitiga yta. Med andra ord: jag är den borne byråkraten, en implementeringsmaskin - ett tjänstemannaideal.

Å andra sidan: förmodligen alldeles för politiskt intresserad för att i längden nöja mig med en så grå och objektiv roll. Den som lever, osv.

Fin, hög höstluft idag. Jag snörade på min mina lätta gamla Nikes och körde lite fartlek ute i skogen: efter uppvärmning blev det 10-8-6 min i tröskelfart med ett par minuters joggvila mellan. Imorgon förmiddag hade jag tänkt springa Lionsloppet i Tyringe (10 km, terräng). Och på lång sikt har jag mer eller mindre bestämt mig för att sikta på Båstad Marathon i slutet av juni nästa år.

Veto players

Idkade lite seriös kändisakademikerspotting i Lund igår; först Ann Heberlein utanför Teologen, sen Karin Johannisson tillsammans med en kvinna som jag gissar var hennes dotter, inne på Greken där jag åt linssoppa med Daniel och Albin. Nu fattas bara att man springer på Dick Harrisson också. Vill (eller, vill och vill - i den bästa av världar har jag glömt att Dick alls existerar, men det låter sig liksom svåreligen göras när han är gett sig fan på att invadera varje tum av offentligt liv i det här landet) minnas att han var oväntat lång.

Visst är Markus Krunegård ganska lik Ola Toivonen?

Kadaverdisciplin

Det spontana intrycket av mina nya programkamrater, efter tre lektionstillfällen, är klart övervägande positivt: låg medelålder, ungefär 2/3 svenskar och 1/3 utländska studenter varav alla utom en (norskan Pia) är från Östeuropa. De har väl fortfarande den där initiala EU-entusiasmen intakt. Hur som helst ska det bli väldans intressant att få ta del av deras åsikter i diskussioner och på seminarier. Och föreläsarna verkar bra, om än med genomgående ganska gräsligt engelskt uttal.

Nytt flyttdatum: 24/9. Men då har jag nytt badrum med stor dusch och golvvärme! I den mer omedelbara framtiden är det Osby Miniton på söndag som gäller, 12,4 km. I dagsläget känner jag mig ganska sliten och har bland annat ont i vänstra hälen - troligtvis en följd av aggressiv utförslöpning i Knislinge i förra veckan. Ligger därför lågt med målsättningar.

Det är kul att vara tillbaka i Lund. Cirkeln sluten, so to speak. Nu fattas bara linssoppa hos Greken.

Ressentiment

Jag klarar inte av att läsa ordet "smaskig" i recept eller andra texter om mat. Dels låter det så urbota barnsligt, dels påminner det mig ofelbart om verbet med samma stam, och smaskande personer är det sista jag vill se för mitt inre när jag försöker tänka mig in i om ett recept är värt en chans eller inte. "Äppelkakan med toscatäcke blir extra smaskig om den tas ur ugnen precis innan den helt stelnat i mitten"; Jens Linder på DN, som i övrigt är en högst sympatisk och begåvad skribent, kan känna sig träffad.

Orderinvestloppet i Knislinge igår gick alldeles utmärkt, trots träningsvärk i rumpan (från gymmet) och ganska lite sömn föregående natt. Sju kilometer är emellertid en riktigt jävla slitig distans. Som fem, fast två till. Som krona på verket var banan helt galet backig och knixig, med en hel del ganska teknisk utförslöpning på små stigar och en näst sista kilometer som i princip bara gick uppför. Gick hur som haver i mål som nionde man på 26:40. Påträngande leversmak som bara delvis avhjälptes med karamellerna som delades ut till kranvattnet.

Örlog

Nya skor, igen. Det känns som nästan nyss som jag var på Run and Become intill Victoria och provade ut ett par Asics DS Trainer 16, men det är gott och väl sex månader sedan; sex månader under vilka jag avverkat i runda slängar 150 mil på nästan bara asfalt och betong. Så: det var hög tid för ett nytt (likadant) par. Höstupplagan är dessutom fint djupröd och betydligt snyggare. Men när jag springer Orderinvestloppet (7 km) i Knislinge imorgon kväll blir det såklart i lätta pjucks, mina Hyperspeed 4.

Portmonnän ska som bekant stå öppen som en fiskmun. Igår tågkort och kåravgift, idag kurslitteratur för dryga tusenlappen. "The EU's decision traps" och "The political system of the European Union" (som jag redan ägde, men i en sex år gammal pre-Lissabon-utgåva). På torsdag eller fredag blir det nog till att åka ner och hitta en lämplig nation.

Fan vad varmt det är.

Om Spurs ligapremiär igår: det var hyfsat tydligt att United inte är Hearts (vilket såklart inte borde förvåna, med tanke på att Hearts slutade efter Rangers i skotska ligan och Rangers fick stryk av MFF...), och svagheterna på kanske framför allt innermittfältet blev pinsamt tydliga. Livermoore och Kranjcar, liksom, det håller ju inte. Köp nytt! Och en anfallare med lite muskler på överkroppen.

Shortish race report

Av oklara skäl var man tvungen att infinna sig i Västra Hamnen redan en timme före start för att hämta ut sin nummerlapp. Det blåste synnerligen snålt och småduggade och var allmänt oskönt. Träffade Kristina, som jag hade glömt skulle springa, och utbytte lyckönskningar.

Första fem genom centrum kändes bra; jag koncentrerade mig på att slappna av och hitta ett bra flyt och spanade lite bland lördagsshopparna efter eventuella bekanta. Vid 6 km-markeringen hann jag upp den officiella farthållaren som skulle gå i mål på 1.30 och bestämde mig för att ansluta mig till den gruppen - vi var kanske ett dussin. Hela prylen med farthållare (medelålders dansk man, gemytlig såklart) var väldigt bekvämt, nästan till den grad att det kändes som fusk, men vad skulle jag göra när de sprang i precis den fart jag tänkt hålla i vilket fall?

Efterhand föll några ifrån och, runt 16 km frågade dansken mig och en annan snubbe om vi kunde hålla tempot uppe medan han hämtade in eftersläntarna. Han bjöd mig t o m på en energigel med blåbärssmak. Jag tog täten (och därmed vinden) längs Ribban och märkte att övriga långsamt började sacka efter. Kollade på klockan och insåg med två kilometer kvar att 1.30 var kirrat. Ökade. Ökade lite till. Utav helvete blåste det de sista tvåhundra meterna. 1.28.42; alls inte på max, men jäkligt nöjd, och så fick man vaniljgifflar efter målgång.

Idag joggade jag femtio minuter ute i skogen och ska strax baka av ett dinkelbröd med tranbär.

Slaskhink

Jag hade räknat med två dagars grävande hos morföräldrarna; nu blev det en dag, knappt, följd av en natts extremt bristfällig sömn, där varje hopp om att somna om definitivt omintetgjordes när mormor steg upp 06:30 och tyckte att det var en god idé att börja tapetsera hallen. Men jag fick åtminstone smaka morfars hemkörda vita vin till ägg- och sillmackorna. Och har en ganska spektakulär träningsvärk i ryggen idag.

Examensdags på lördag så. Planen för att gå under 1.30 är en första mil på runt 42 minuter, sen en till, och sen spurt. Borde gå. Ska gå. Idag blir det 50 minuter lätt distans och lite stegringslopp på gräs. Fredag morgon tre kvarts lätt, lätt jogg innan frukost. Vetefan hur det blir med festivalen här i stan - eventuell utgång får vänta till lördag kväll, och då är jag (förhoppningsvis) i princip rullstolsbunden av utmattning efter loppet, så vi får väl se.

Hässleholmsderbyt igår på Österås var en höjdare, även om det blåste ganska kallt i tornet. Sällskapade med Gösta och Johanna.

Nattfåk

Det är en konst att vara ledig tre och en halv månad i sträck, även för en så av otaliga jobblösa somrar luttrad och allmänt arbetsskygg ung man som jag. Jag har hittills i mitt liv aldrig haft dåligt samvete pga sysslolöshet. Inte nu heller, bör kanske poängteras, men den senaste veckan har ändå en viss lättare tristess gjort sig påmind. Var finns ett OS när man behöver det? Alla smärre göromål i trädgården som föräldrarna ålagt mig är gjorda, frysen full av bröd och jag kan bara springa så många mil om dagen utan att skada mig... Kort sagt, vägs ände; om än inte här, så åtminstone i sikte.

Det jag verkligen längtar efter nu är såklart att ta alla mina skjortor och böcker och flytta ner till Malmö. Överhuvudtaget längtar jag efter en hel radda saker som hör hösten till, men absolut inte själva hösten (vilket väl i så fall innebär vädret och mörkret, antar jag): billiga rotfrukter, fotbollsligorna runt om i Europa, att den svenska inrikespolitiken ska vakna ur sin semesterdvala efter Almedalen, att terminen i Lund ska börja. Förhoppningsvis kan jag få tillgång till lägenheten några dagar innan kursstart ("European governance", 15 poäng) och få lite tid att i lugn och ro komma tillrätta. Lokalisera matbutiker, reka lite löprundor osv.

Nothing to fret about

Det regnar, så jag drar mig för att gå ut och gräva upp den där roten (förmodligen till allt ont, men man kan aldrig veta säkert), en halvtimmes arbete som jag skjutit framför mig i drygt tre veckor. Dessutom kom precis första numret av London Review of Books. Man gör vad man kan för att behålla, ehum, skärpan. Och jag har börjat läsa "Händelser vid vatten"; redan efter femtio sidor känner man sig helt omsluten, uppslukad, utelämnad; stämningen är hotfull och liksom kvav. En ål är med.

Har hittat en helt fantastiskt god äppelsort på Maxi: Jazz. Tyvärr hitskeppade från Nya Zeeland, vilket verkligen känns som i längsta laget. Och så läser jag i tidningen att årets svenska skörd riskerar bli mindre än ifjol, på grund av några olycksaliga frostnätter i maj. Längtar mig fördärvad efter svenska Aroma - i höstas snittade jag säkert två om dagen så länge tillgången var god och priserna facila.

Imorgon: Röke loppis. Dags att vinna den där grisen.

Cikador

Nu har jag gett mig fan på att äntligen börja läsa Kerstin Ekman och lånade "Händelser vid vatten" på biblioteket i fredags. Hade visserligen precis kommit igång med sista delen av "På spaning..." (som börjat urarta ordentligt nu på sluttampen; var och varannan karaktär avslöjas som sadist eller pederast eller bara allmänt förtappad), men det fina med Proust är att han inte tar skada av ett litet avbrott. Det finns ingen direkt intrig eller andra billiga trick för att dalta med läsaren och hålla intresset uppe. Man kan utan problem hoppa in efter en månads uppehåll, läsa tre sidor med stor behållning och sen lägga boken ifrån sig igen.

--- lite för het på pluntan på inflyttningsfesten igår, så jag mådde stadigt mer och mer illa och när Elsa sa att hon skulle ta sista tåget kändes det som en bra idé att hänga på. Med tanke på att jag slumrade till nånstans strax efter Stehag var det tur att jag hade sällskap. Idag: viss skallavärk, hjälpligt motad av löpning och marängtårta för att fira mammas namnsdag. Imorgon Liseberg!

Märgfull

Malmö Halvmarathon går av stapeln den 13/8, och planen är att träna ner sig ordentligt, långt ner i källaren, juli ut för att sen släppa upp de sista tio dagarna och låta formen "komma till mig" som det så vackert brukar heta i amerikanska löpartidningar. Hur som helst: det är riktigt gött att köra skiten ur sig med gott samvete, både mängd- och kvalitetsmässigt. Idag 65 minuter distans i kvav klibbig värme. Bra tröck i påkarna. Träningsvärk i rumpan efter alla utfall och andra kreativa benövningar på gymmet igår.

Var på Systemet i eftermiddags: ett vitt Nottage Hill Riesling (Australien, nr 16426), ett lättare rött George Dubeuf Morgon (Frankrike, nr 5106) samt en halvflaska bubbel i form av Dopff Brut Cuvée Julien (Frankrike, 7410). Sen är man hemma, som kidsen säger. Fest i Malmö imorgon.

Onglet

Nästan månadslångt uppehåll, men nu kliar det lite smått i fingrarna igen. Lägesrapport: antagen till MEA (Master of Science in European Affairs) i Lund till hösten och lägenhet i andra hand fixad åtminstone till och med mars. Sen kanske jag annekterar pigkammaren hos Viktor och Filip och Mikael på Möllevångsgatan fram till sommaren.

Och vildjästen jag satte, på lika delar russin och aprikos, strax efter hemkomst verkar äntligen ha börjat ta sig. De första tre-fyra bröden jäste dåligt men det kan såklart delvis bero på vädret. Bättre resultat med värmen. Det förra med favabönor och solrosfrön blev precis lagom syrligt och höll väldigt bra, men antog en (inte helt aptitlig) svagt grön nyans.