Quit hatin' the south

Faaan, stekte köttet säkert en minut för länge. Vissa delar blev underbart rosa och fina och smaken rent generellt var det inget fel på, men det retar mig ändå att jag inte hade mer is i magen. Var tvungen att terapibaka ett dussin bullar. Snart bär det av ner på gymmet, och jag har en känsla av att jag kommer vara osedvanligt stark. Ett halv kilo lamm.

Den stora valen

Jag hittade två rejäla lammkotletter i frysen, och nu kan jag inte för mitt liv sluta tänka på vad jag ska göra med dem när jag tillagar dem till lunch imorgon. Så lite som möjligt, förmodligen: ta ut ur kylen i god tid så de får rumstempereras, klappa in med olivolja, salt och peppar och whack! ner i en olidligt het stekpanna. Bara precis så länge så att de inte springer iväg sen.

Vet inte hur friskt det är att tänka så mycket på mat. Är det en ätstörning även om jag äter ordentligt? Allt jag vet är att jag inte kommer att kunna somna ikväll, eftersom min hjärna kommer att vara helt uppslukad av de där underbara, fettsprängda köttstyckena---

Valborg? Någon?

Glad tidings

Mycket CNN för min del nu om dagarna, när jag mest slår dank och läser in mig till uppsatsen. Det är inte utan att man saknar tiden då TV8 sände Fox News - "real news, fair and balanced!" - främst eftersom det alltid var så vansinnigt underhållande. CNN är lite smågrå. Ibland vill de vara riktigt crazy och då tar de kanske med en dansande prärievarg som nån tittare filmat. Larry King borde de sälja till CBS 60 Minutes illa kvickt. Där han kan blenda in med de andra pensionärerna.

Beställde skivor på Cdon för första gången på en liten evighet:

• Prefab Sprout - Steve McQueen
• Marvin Gaye - Let's get it on
• Raekwon - Only built 4 Cuban linx
• PJ Harvey - To bring you my love
• Jay-Z - Reasonable doubt

Classics only, således. 285 pix för hela härligheten! Man måste älska en bransch i kris. Igår var det "Darjeeling Limited" med Daniel på bio. Fick mig att längta tillbaka till Indien. Jag blev förresten olidligt ressugen i största allmänhet, särskilt av det myckna tågåkandet. I kostym då. Nu: grilla revben och göra coleslaw, som ska avnjutas tillsammans med baguetterna (på vildjäst) jag bakade i eftermiddags.

Som X förhåller sig till Y

Jag har numera ett soldäck utanför mitt fönster, och meningen är att fönstret ska bytas ut mot en mer ändamålsenlig dörr, så att jag kan spankulera ut och in obehindrat när andan faller på. Idag har jag legat därute och läst artiklar om den turkiska utrikespolitikens utveckling efter murens fall. Känns som att jag fått en överdos sol.

Champions League-semifinalerna i veckan har varit intressanta snarare än bländande. Igår var jag hos Simon och såg Barca-Man U, och det bästa var som vanligt Glenn Hyséns festliga omdömen om olika spelare. Evra var "otroligt bra" (trots att han upprepade gånger blev piskad till underkastelse av Messi) och Tourés succésäsong var "överraskande"; det senare inte så förvånande med tanke på att Hysén förmodligen aldrig hört talas om honom innan. Bosse Pettersson var såklart katastrof och ävde ur sig den ena grodan efter den andra, men han är ju inte ens kul. Bara ond.

Min stukade fot läker fint men känns fortfarande allt annat än stabil. Eventuellt står jag över träningen på söndag och kör lite rehab på egen hand, Ibra-style, men jag ska utvärdera på lördag.

Dérangement

Nu tänker jag börja läsa "Orientalism" av Edward Said, och jag förväntar mig inget mindre än en uppenbarelse.

Inälvsrealism

Nu har vi kört två träningar på Grönäng med SSB. Vädergudarna har välsignat oss med strålande sol båda gångerna, uppslutningen har varit föredömlig och om man skrapat lite på ytan har de rätta intentionerna funnits i spelet, även om skärpan i avsluten lyst med sin frånvaro. Dillenz.

Det var för övrigt i kamp med just Dillenz som jag stukade min vänsterfot igår. Först gjorde det ont som fan, sen kändes det bättre men under eftermiddagen svullnade den upp kontinuerligt och blev ordentligt öm. Smörjer den med Voltaren idag och kör lite rehab.

Jag måste ringa till Kobia, min arbetsgivare för sommaren. Men jag vågar inte. Det är läskigt. Och personalchefen ser ut som Stephen Ireland, den haklösa mittfältaren i Manchester City. Och jag har en känsla av att de hatar mig för att jag
a) läser vid universitet
b) inte gillar öl
c) suger på att köra handtruck
dvs någon slags omvänd Jens-paranoia. Förmodligen smickrar jag bara mig själv---

400 inlägg i och med det förra.

Ett tunt lager av modernitet

Jag har köpt ett par så kallade löparshorts, dvs den där obehagligt korta Anders Gärderud-modellen som lämnar ytterst lite kvar åt fantasin. Man känner sig fri. Man känner sig lätt. Man känner sig som Per Carlén under OS i Barcelona.

Obehaglig iakttagelse: jag sitter i godan ro och spelar Football Manager, och möter i en betydelselös Champions League-match det israeliska korpgänget Beitar Jerusalem. Vinner med 3-1. Israelernas mål görs av en nittonårig mittfältare med det karikatyriskt judiska namnet Yoel Goldstein, men det är inte det värsta. Det värsta är att han är från Argentina.

Hegemoniska interventioner

I senaste numret av det brittiska fotbollsmagasinet FourFourTwo, som f ö nyligen även kommit i en svensk version med en butter Ibrahimovic på omslaget, listas de 100 bästa importerna någonsin i Storbritannien. Ljungberg kvalade in som 33:a. På fjärde plats, slagen enbart av Cantona, Bergkamp och Henry: Henrik Larsson. Tycker faktiskt att det är ganska stort.

Och i morse satte jag gröten i vrångstrupen när jag skummade Nsk, och möttes av en Johanna Ekelund i nära nog naturlig storlek. Hjälp. Tydligen var merparten av dagens tidning producerad av tvåorna på Internationella. Mest märktes det på den långa raden av spektakulärt tråkiga artiklar om ungdomars bristande (parti)politiska engagemang. Och en ytterligt förvirrad text om skolmaten, som inte påstods vara tillräckligt "energirik". Hon den där tjejen som påstår att hon heter Madicken var på bild.

Dagens Ricky Ross-fix:

• Yo Gotti ft. Rick Ross - Miami

Att måla med breda penslar

Jag har alldeles glömt att förmedla en underlig sak som hände mig i förra veckan. Ibland är jag inne och läser bloggar och sånt på Rodeo, och nu ville det sig så att det vankades tävling på sidan. Frågan löd: "I vilken stad föddes författaren Michail Bulgakov?" - Kiev såklart, och jag plitade ner min adress i all hast. Vinsten bestod av ett halsband (för flickor, mind you) som påstods "inspirerat" av boken "Mästaren och Margarita" av sagda författare. Förbannat bra bok som alla borde läsa.

Nåväl, jag hade annat för mig och tänkte inte mer på saken den dagen, eller nästa. På den tredje dagen fick jag ett litet paket innehållandes ett väldigt speciellt halsband, plus ett handskrivet vykort med gratulationer från Rodeos redaktion. Bums gick jag in på tillverkarens hemsida och lyckades utröna att min vinst i handeln betingar ett värde av 2190 pix! Vad är det nu mormor brukar säga? Just ja: åt den som har ska det vara givet...

Bonuslänk: grisslakt i Moldavien.

Twinkle

Produktiv dag än så länge (handlat mat på Maxi och fotbollsskor på Intersport, bakat bröd, gjort tzatziki) och värre lär det bli; Viktor kommer hit och först ska jag rasta honom en 11-12 km och sen ska vi se "Sweeney Todd" på bio. Han som spelar Snape är med och han sjunger.

Tre kvalificerade kulturtips:

• Erykah Badu - New Amerykah (cd). Jag antar att den är hennes "What's goin on", och visst är den politisk och så, men framför allt är det det bästa hon gjort sen debuten.
  
• Klas Östergren - Gentlemen (roman). Något så ovanligt (för min del) som en bra historia, rakt upp och ner. Ibland är det allt man behöver.
  
• No country for old men (film). Vacker, brutal och Tommy Lee Jones.
  

Exkursioner

På schemat för dagen stod egentligen historisk metodövning i Lund, men eftersom jag inte lyckats lägga vantarna på den nödvändiga litteraturen stannar jag hemma och läser. Om andan faller på kanske jag smygstartar arbetet med min uppsats. Annars blir det "Gentlemen" av Klas Östergren, mycket kaffe och en promenad med hunden.

Liverpool-Arsenal igår var ju galen. Tidigare på dagen var jag på Europaforum i Kulturhuset; kanske inte fullt så galet, men sammantaget helt ok och maten var i vanlig ordning riktigt bra. Tråkigt att så många av de inbjudna gästerna lämnade sena återbud. Behållningen blev som vanligt alla de kufiska typer som begär ordet när det är dags för publikens frågor... ur vilka hålor i skogen grävs de fram? Förmodligen är det samma genuint underliga människor som skriver 70% av insändarna i Nsk.

Måste tjacka fotbollspjucks.

Gangsta rap made me do it

Idag var jag inne på Très Bien Shop i Malmö och provade skjortor (ah, den satt så bra och var så snygg, men alldeles för trång i halsen - en verklig tragedi) och vem spatserar in om inte Sara H, aka Crunk-Sara, aka DJ Teacha (eller vad det nu var)? Hon verkade vara ute på en rejäl shoppingvända i sällskap med en väninna. De såg mig inte och jag gav mig inte till känna. Men hon såg sund ut, liksom rosig. Undrar om hon fortfarande lever i synd med den där reggaesnubben.

¤ The Re-Up Gang - 20k money making brothers on the corner (bra låt)

Det blev alltså ingen skjorta, men väl ett par grå byxor på Spirit och Erykah Badus nya platta. Stod och höll i Håkans nya också men ångrade mig i sista stund. Det var inte en sån dag. Byxorna lär utiliseras ikväll, när jag ska spatsera ett kvarter bort och attendera Daniels lilla bjudning.

Tentan gick förresten bra. Truismer, plattityder, illa underbyggda argument och substanslösa luftslott till haranger; you name it, jag fick nog med allt. Spände verkligen musklerna den här gången.

Det signifikanta andra

Imorgon 14.30 ska jag maila in det som förhoppningsvis är min sista hemtenta i Lund. Hade kunnat skriva att det känns vemodigt, men det hade naturligtvis varit en smärre lögn. Hemtentan som format passar mig egentligen som hand i handske, det är mest det att jag under snart fyra terminers studier avlagt sammanlagt två (2) salstentor, och omväxling är tydligen något som förnöjer. Kanske gäller det inte i den akademiska världen.

Morfar har varit här och kollat på handboll. Bl a hann han med att ondgöra sig över Patrik Ekwall, lasagne i största allmänhet ("det är inte mat") och marksänd digitaltv. Jag försökte koncentrera mig på en text om intersektionella perspektiv på kulturbegreppet. Han sjunger i kör och har en väldigt stark röst.

Vanans makt

På sätt och vis var det perfekt att jag drog på mig en saftig förkylning dagen innan vi åkte till Paris, eftersom jag ändå inte hade kunnat träna ordentligt på en hel vecka. Men det var kallt! Även om Notre Dame är imponerande i alla väder, och Le Bon Marchés herravdelning ligger under tak, och rustik fransk husmanskost värmer inifrån och ut (särskilt ackompanjerad av generösa mängder kraftigt rödvin), så hade det förmodligen inte skadat med lite solsken. Nu var det mest grått och kylslaget. Kul har det varit i alla fall, och fantastisk mat har inmundigats.

Toppar:

• Musée D'Orsay, som var betydligt mycket mer givande än stressiga kvava svulstiga Louvren
• Onglet de boeuf på Le Bistrot Paul Bert: förmodligen det bästa kött jag satt tänderna i
• Att bara gå och insupa den generella atmosfären, särskilt i Marais och Quartier Latin
• Världens bästa falafel på L'As du Falafel

Dalar:

• Den danska skolklass, där varenda elev verkade dras med sin speciella bokstavsdiagnos, som förpestade hemresan
• Hotellfrukosten
• Mina ömma hälsenor när vistelsen led mot sitt slut

Vidare har jag ätit så mycket fantastiskt bröd att jag inte vet om jag någonsin kan sätta en deg igen med gott samvete; det känns som att jag bara hånar hundratals år av tradition och hantverk med mina oinspirerade limpor.

Och på tåget in till stan från flygplatsen passerade vi de mest deprimerande, hopplösa kåkstäder till förorter jag någonsin sett. I Indien är det åtminstone varmt. Jag hade förmodligen bränt varenda bil jag kommit över om jag tvingats växa upp i St Denis eller Clichy, fy fan.

På semester

Les deux magots

Jag funderade lite på hur jag skulle sammanfatta detta mitt tjugonde (eller blir det det nittonde? klarar inte av sånt) levnadsår. Skulle kunna sammanfatta som såhär: för varje år som går trivs jag lite bättre med mig själv. Det måste väl vara av godo? Eller är det bara ett tecken på att jag vänjer mig?

"Gossip Girl" verkar aldrig bli mer än uthärdligt, men jag tittar ändå när jag inte har något bättre för mig. Nu är det dock "Babel" på tvåan.

Córdoba

Vi hade en gästföreläsning om sk hedersrelaterat våld inplanerad idag, "Äran utmanas", med en medelålders docent i etik från Malmö Högskola. Jag gick efter halva. Förmodligen var det de mest förvirrade och osammanhängande 45 minuterna jag tvingats genomlida under min tid i Lund. Klart mer givande var att sätta sig med senaste The New Yorker i AF-borgen och sörpla kaffe medan snön vräkte ner utanför, och sen gå bort till Akademibokhandeln och botanisera lite bland kokböckerna, och sen ta tåget hem.

Hoppas det inte snöar på min födelsedag.

Läste förresten "A moveable feast" av Hemingway i helgen, såhär inför Paris (på söndag!). Det kändes lite som att komma hem efter alla dessa nedtyngda, översållade sidor jag plöjt i "Blonde". Den är också bra, absolut, men innerst inne föredrar jag nog Ernest. Han och Söderberg talar till mig på ett speciellt, djupare plan.

I would stand and look out over the roofs of Paris and think, "Do not worry. You have always written before and you will write now. All you have to do is write one true sentence. Write the truest sentence you know".

Glädjen i det enkla

Jag har blivit smått besatt av jordnötssmör de senaste veckorna. Hittills har jag dränkt mina mackor i Kung Markattas ekologiska variant, eftersom det var den bästa jag kunde hitta på Maxi, men i måndags upptäckte jag ett danskt märke på ICA i Lund. Ekologiskt och crunchy. Låter suveränt. Så snart jag tryckt i mig sista burken av Kung Markatta återkommer jag med rapport.

Köpte en ullslips på Röda Korset i förmiddags. 5 kronor.

Annars är det mycket med det administrativa för tillfället; Shoeshine Boys ska sjösättas innan jag försvinner till Paris, och därför är det en del papper och uppgifter som måste ordnas. Tur att jag har så fin hand med Nina på kansliet. Den som känner sig manad får förresten gärna dra igång en supporterklubb på Facebook, det känns liksom inte rätt att presidenten ska behöva göra det. Sånt måste växa fram underifrån.

Presumptiv pregnans

Det kanske är tröttsamt för er att jag ideligen drar upp min kurslitteratur här på bloggen, men efter att ha tillbringat en hel eftermiddag i sängen med "Jämlikhet och mångfald - demokrati och medborgarskap i en global tidsålder" bara måste jag få ventilera min frustration.

I skapandet av nationen som berättelse finns en splittring mellan den kontinuistiska, ackumulativa temporaliteten hos det pedagogiska och den repetitiva, rekursiva strategin hos det performativa.

Visserligen ett citat ryckt ur sitt sammanhang, men ändå: VAD FAN BETYDER DET?

Austerlitz

Vi har många traditioner i vår släkt, men knappast någon som vi inte tycker om. Det handlar inte om att göra på ett vis för att vi alltid gjort så; varje underlig liten sed utsätts för samma osentimentala granskning, och om det visar sig att ingen egentligen trivs med den ryker den. Helt enkelt. "Man ska inte blanda ihop ursprung med giltighet", som en av mina lärare brukar säga.

En tradition av det mer harmlösa och opretentiösa slaget (till skillnad från, säg, idrottsdagar och tivolibesök och kalkonmiddagar) är den som föreskriver att jag och min syster varje år får varsin bok från bokrean av vår mamma. Här i stan är utbudet i vanlig ordning under all kritik. Lyckligtvis var vi en vända i Kristianstad i lördags och såg på Alma när hon sjöng med sin feministiska kör, och då hittade jag "Om konsten att läsa och skriva" av Olof Lagercrantz, som jag slukade samma eftermiddag (boken, alltså - den är tunn). En bedårande liten skrift, full av inspiration och små klokheter.

Jag uppfattar den vemodsfyllda blick varmed unga människor ser på mig. Jag känner igen den. De vet inte att jag betraktar dem på samma sätt och mäter deras återstående liv i samma förgängelsekänslas tecken.

Min dator är alltjämt försvunnen på sin europeiska odyssé. Jag tror att den ska repareras någonstans i Frankrike. Jag hatar att skriva på det här tangentbordet. Det bjuder inget motstånd, det saknar spänst, det viker sig.