Allt renare fraktaler

Den som hade vägarna förbi Maxis charkdisk idag runt halv tre kunde dra på smilbanden åt nedan återgivna ordväxling, där vårt samtids mer generella förflackning ställs i bjärt kontrast mot den oskuldsfulle ynglingens strävan efter det allmängiltiga och rena:

Expedit (i ful mössa): Kan jag hjälpa dig med något?
Ung man: Ja, jag undrar om ni har något svinblod.
Expedit: Ursäkta?
Ung man: Blod från en gris, alltså; har ni det?
Expedit (stressad): Naeeee... Jag ska kolla. (Går bort och frågar sin överordnade, som stegar bort till frysen, som den unge mannen redan vittjat)
Överordnad charkansvarig: Sånt här, nötblod?
Ung man: Fast från en gris.
Charkansvarig: Nä, det har vi inte.
Ung man (märkbart desillusionerad): Tack ändå.

Soft as a Tijuana hooker

Känner en verklig pepp inför premiären av den nya Narniafilmen 2/7. Och inför Bruce på söndag, såklart; om det blir en tiondel av det som Ullevispelningen var hade jag gladeligen dubblat biljettpriset. Tack vare en viss fogde har vi dessutom fixat övernattning i Malmö och slipper därför oroa oss för hemfärden - sånt är värt mycket, inte minst när man en gång fått (bokstavligen) springa genom halva stan från Malmö Reggaefestival för att hinna med sista tåget till Höör.

Idag var jag med mamma i Malmö en sväng och hade lite seriös mor/son-bonding. Käkade knorrhane (det är en fisk, dummer) på SMAK, vilket kan ha varit en av de tre bästa luncher jag ätit, och scoutade rean en smula. Kom över en handfull strumpor på Spirit nedsatta med 70%. Sen köpte jag ekologiska nötter på Astrid & Aporna, där jag även hittade KRAV-märkt råsocker som jag för ungefär en timme sedan använde när jag bakade "oatmeal raisin cookies". Såna där stora, sega saker de har i Staterna.

Ganska spis på utgång imorgon också måste jag erkänna.

Pirater

Sommarlov, och vandringslustan griper mig i vanlig ordning. Jag intalar mig själv att den är ett uttryck för en djupare drift, och inte bara produkten av idogt Chatwin-läsande, men egentligen har det ju ingen betydelse; suget finns där i vilket fall. I år blir det nog något mindre anspråkslöst företag än fjolsommarens tredagarstur på Österlen. Kanske tar jag tåget någonstans, promenerar en dag och åker hem igen. Kanske tar jag med mig sovsäcken. Det kan få bero på vädret.

Måste köpa ett nytt vätskebälte för jag skar sönder det gamla (av misstag då).

Andra projekt, små och stora, som ska realiseras under sommaren:

• Följa med Killer Zeus på utflykt
• Laga mat med inälvor
• Besöka Olof Viktors bageri i Glemminge
• Läsa Roberto Bolaños "De vilda detektiverna"
• Se någon allsvensk match
  

Ingenting fastnar

Det bär mig verkligen emot att säga det, men en av de spelare som hittills gjort störst intryck under EM är Ruud van Nistelrooy - ett av mina absolut främsta irritationsobjekt i hela idrottsvärlden. Det jag har sett av honom i matcherna mot Frankrike och Italien har verkligen imponerat, inte minst arbetsinsatsen och löpandet. Sämst? Jag är oändligt besviken på Frankrike. Förstår inte varför man envisas med att spela Malouda från start. Eller varför Trezeguet inte är med. Men så är jag ju också bara en lekman, och borde förmodligen hålla min söta mun stängd och överlåta tyckandet åt experterna... Typ Hedman och de andra lemurerna med bristfälliga slipsknutar på TV4.


Läser gör jag också, för tillfället "Ökenbrevet" av Göran Tunström. Ljusår bättre än den där lättviktigt valpiga experimentlådan till roman av Dave Eggers jag avverkade i förra veckan. Den glimtade visserligen till, men alldeles för sällan för att rättfärdiga sina 400 sidor. I sammanhanget framstår den som en litterär motsvarighet till filmen "Garden State" - trivsam och vilsam och med bra soundtrack, men lite väl hög ambitionsnivå.

Stinn som en flött

De illmariga surikaterna på studera.nu har, helt oförhappandes och utan att först rådfråga mig, sänkt mitt medelvärde till höstens intagning. Ganska surt. Tack vare att jag nu tydligen måste räkna in mitt (allt annat än glamorösa) Matte C-betyg hoppade snittet ner 0,38 poäng, och jag är ärligt talat lite nervös. Det hade varit just snyggt att ha skaffat lägenhet, sagt förväl till nära och kära, förlikat mig med flytt och sen hepp! inte kommit in på utbildningen... Men det löser sig nog.

Än värre är min förkylning. Har bakat en hel långpanna focaccia med rosmarin idag och satt i mig den alldeles på egen hand; om inte det gör mig frisk vet jag inte vad. Slängde ihop ett par knubbiga små italienska lantbröd med russin också. Om jag hade fått välja tre livsmedel att leva på resten av sommaren skulle de förmodligen bli ljust bröd, fläskkött och äpplen. Snittar minst två äpplen om dagen nu.

Så jag har stannat hemma från jobbet på Kobia nu i två dagar. Andra dagen där gick ganska värdelöst och jag kände mig nerstämd en masse mest hela tiden. Kunde inte sluta tänka på att jag kunde varit ledig, kunde ha hälsat på Albin i Stockholm eller fiskat med morfar eller spelat fotboll i någons trädgård, eller bara suttit på mitt soldäck och läst Göran Tunström --- det känns som att jag är fast, liksom snärjd av förpliktelser och åtaganden, när jag borde hänge mig åt min sista sommar som hemmaboende. Jobbet i sig är det inget fel på, men på ett mer generellt plan vet jag att jag måste ut.

Crying while eating

Första arbetsdagen avklarad. Inget dramatiskt att rapportera om - eller, rättare sagt hände det en hel del minnesvärt, men intrycken slipas ner och allt flyter liksom ihop till en len smet (ungefär som innehållet i sextonkiloshinkarna med kanelfyllning jag packat). Det mest bestående är en obestämbar känsla av att personalchefen Tomas ogillar mig. Och den lätta paniken när jag, med en kvart kvar av dagen, dammade handtrucken rakt in i en pall med socker och det gick stora hål i två av säckarna. Då fick jag sopa.

Jag är med i Tyringe skolas EM-tips och det går åt helvete.

Long snake moan

Och ett tips till nästa gång är att inte, jag säger inte, ta sig för att springa 17 km när det är 800 grader varmt och vindstilla och man får skav i armhålorna halvvägs och svetten svider i ögonen. Det tog nästan en timme och femtio minuter, dvs lika lång tid som 21 km tog i Göteborg under betydligt mänskligare förhållanden. Tur att mamma fixade omelett när jag kom hem.

Idag börjar EM!

*Update, tio minuter senare: pissar blod. Förmodligen mest vätskebrist, det har hänt förr, men ändå knappast ett sundhetstecken. Ska dricka en massa saft nu.

Ärevördiga erövringar

I fjol kändes det nästan som att jag själv tog studenten, om igen, eftersom Viktor gav mig kontinuerliga insiderapporter från Linné om alla upptåg och tillställningar. Senare på kvällen följde jag med honom och hans vänner in på någon fest vid Grönäng. Redan där kände jag mig gammal, men det var ändå kul (med en Colin på bästa whiskeyhalsarhumör), så jag hängde på till Björket efteråt. Var förmodligen inte svårövertalad. Men väl där blev jag inte särskilt långvarig - alla hade såna där vita mössor och gratulerade varandra och jag förväntade mig att se Sonesson bakom varje soffa. Hade varit skönt att slippa sånt i år. Och samtidigt är jag tillräckligt vis och erfaren för att avhålla mig från löften.

I alla fall: den senaste månaden har jag mest suttit på mitt rum och jobbat med uppsatsen, så när jag varit nere på stan nu i veckan kom all sol och all hud på alla glada människor som en överraskning. Har liksom inte levt med det på samma vis som i fjol. Plötsligt pekar folk på en och vrålar något om att de ogillar tvåor. Vet inte riktigt vilken reaktion som förväntas, så jag brukar le lite försiktigt och nicka.

Jay-Z, kaffe, kiwi. Receptet för en behaglig eftermiddag. Efter besöket på Linné i förmiddags (se bilddagboken) drog vi till det nya skinande Systemet, och jag köpte bl a ett Côte du Rhône som jag har höga förhoppningar på.

En höna av en fjäder

Ah, Lund. Idag var det fantastiskt. Vi hade ventilering av uppsatserna i ett litet rum i Lingvisthuset, fem glada studenter och två lärare. Tänk om kvoten alltid kunde se ut så. Från 08.15 till 14.45 (med en timmes lunch) har vi suttit där och dunkat varandra i ryggen. Ibland kommit med små kritiska synpunkter, i all vänskaplighet.

Det bästa var en helt osannolik diskussion om poststrukturalism kontra marxism - huruvida basen determinerar överbyggnaden, eller om de är ömsesidigt konstituerande. En tredje väg gick ut på att distinktionen är analytiskt irrelevant, åtminstone ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Sånt snackar folk såklart om i Uppsala också, men just idag kände jag att jag nog kommer att sakna Lund, åtminstone i sommar. Vill inte knega. Vill bara sitta i min akademiska bubbla, och ibland kolla på EM och grilla en bit kött.

Speak when spoken to

För att jag vet att ni vill, och för att jag trots allt är ganska nöjd med den:

Att tala är att träta - en analys av debatten i det brittiska underhuset kring Turkiets EU-medlemskap

His story, not history

Vaknade med ett ryck klockan sju, fortfarande smålullig, och slogs direkt av insikten att jag måste måste måste beställa "Songlines" av Bruce Chatwin på Adlibris, den om aboriginer (har jag för mig), och sen tog jag en huvudvärkstablett och somnade om en timme, och sen åt jag müsli. Fattar inte hur jag rimligtvis, någonsin, ska bli människa igen.

Trevlig festival de skakade ihop. Det mest bestående minnet är fortfarande Anna Järvinen - inte för att spelningen var något speciellt, publiken pratade hur högt som helst och hon själv sjöng med slutna ögon lite för ofta för att det skulle vara helt bekvämt - utan pga att hon, av någon outgrundlig anledning, fick mig att längta efter att bli pappa. Jag såg mig själv sitta i en designad lässtol i vårt bibliotek i det gamla (men nyrenoverade) stenhuset strax utanför Kivik, läsandes någon genuskorrekt barnbok med vackra illustrationer för vår tvåårige son. Sen går vi ut i trädgården och fångar gräshoppor. Just Anna Järvinen fanns ingenstans i den här visionen, hon bara framkallade den, och kvinnan jag har en son med är hittills anonym fast har sandaler på sig och avklippta jeansshorts och är minst fem år äldre än mig.

Neuromancer

Först skulle jag vilja rekommendera boken "A heartbreaking work of staggering genius" av Dave Eggers. På sina håll kan man skönja en viss tendens till effektsökeri, men på det hela taget (och jag har läst ungefär halva nu) är det en fin roman, vacker och rolig och med hög igenkänningsfaktor. Om man som jag är en sucker för uppväxtskildringar är det bara att kapitulera.

Men den verkliga grejen... är att familjen Rauer ska fira jul i New York och nyår i Puerto Escondido, Mexico. Sug på den.

Kig ha farz

Satt uppe till halv ett i natt och pulade med innehållsförteckningen, som vägrade uppföra sig som jag ville, och sen var det korrläsning men jag var för trött så det fick göras om igen nu på morgonen. Kvart över nio laddades uppsatshelvetet upp till Xerxes, universitets databas. När den har passerat besiktningen länkar jag till den här på bloggen. Tills vidare får ni njuta av mitt fabulösa abstract.

The prospect of Turkish accession to the EU has sparked controversy in many of the member countries. It has highlighted the different ways in which European as well as Turkish identity is being defined in the debate, with some politicians seemingly trying to draw on old prejudices in order to make the case against membership. By utilising discourse analysis as advocated by Thomas Diez, this thesis seeks to explore the debates regarding the Turkish accession bid in the British House of Commons. Its purpose is to analyse how ”EU” and ”Turkey”, understood as contested concepts, gets described in different ways. It continues by relating these descriptions to existing theories concerning the enlargement process, discussing the possible implications of the various discourses. Some of these, it is argued, might lead to counterproductive results unless articulated cautiously.

Löst och ledigt

Idag återvände jag tillfälligt till Lund för att gå på gästföreläsning. Bröt mig ur min isolering. Joseph Runzo, en liten tjock amerikansk religionsprofessor, pratade otroligt fort (och ganska intetsägande) i tre kvart om krig och etiska dilemman. Sen var det frågestund. Eftersom 95% av publiken bestod av folk som läste A-kursen kände jag mig både beläst och våglig, så jag räckte upp.

Oscar: What's your opinion on that report issued by the UN, "The responsibility to protect"? Does it deal sufficiently with the criteria for just war that you talked about earlier?
Rundlagd professor: I'm sorry, but I haven't read that report. Could you perhaps sum it up? What's it about?
Oscar: Well... eh...

Fuck. Där får man för att man försöker vara duktig och främja den akademiska debatten. Jag räddade situationen hjälpligt, och han var snäll och låtsade åtminstone att han förstod vad i helvete jag pratade om. Sen gick jag och köpte kaffe, och sen åkte jag hem, och snart är det match.

Svavel och aska

Sex tappra gossar gjorde en liten utflykt till Götet och sprang en halvmara. Jag, Viktor och min morbror (som i vanlig ordning påstod att han knappt kunde gå pga alla krämpor) gav oss iväg runt halv åtta. På vägen plockade vi upp Gullberg, Håkans brorsa och prästen i Bjärnum. A merry bunch. Vi stannade vid tio och åt.

Väl inne på området hade vi nästan olidligt gott om tid, så vi la oss en timme i gräset. Morbror Micke somnade och fick hoppa över uppvärmningen för att hinna till sin startgrupp; jag hade en kvart till på mig och joggade lite och gjorde ett sista toabesök. Vädret kunde knappast varit bättre med 13-15 grader, växlande molnighet och måttlig vind. Mannen precis framför mig i startfållan hade leopardmönstrade tights på sig.

I början var det i vanlig ordning ganska trångt, och jag kände paniken komma smygandes, men lyckades ändå hålla 5.30-tempo de första fyra. Ökade lite. Älvsborgsbron gick i ett nafs och självförtroendet ökade med varje passerad Volvoanställd. Topp tre töntiga råd att följa vid långlopp:

• Ta det lugnt i början/i backarna/när du dricker (lugnt kan man ta det på träning)
• Bär en sopsäck som vindskydd när du väntar på starten (ser ju sjukt fult ut)
• Delta i den organiserade uppvärmingen (motivering överflödig)

I efterhand kan man se att jag sprang lite snabbare för varje 5km-passering. Jag drack ungefär vid varannan station, ett par klunkar, och inte en gång efter 16km. Kollade på klockan och insåg att jag skulle vara tvungen att springa de fem sista på runt 25 minuter för att komma under 1.50. Kände mig hyfsat fräsch efter Götaälvbron, så jag la på ett kol Avenyn upp. Kollade klockan. La på ett par kol till. Gjorde high five med några glada ungar. Ökade. Pressade mig förbi killen som sprang i kanindräkt. Gick i mål på 1.49.46.

Riktigt nöjd med loppet. Ännu mer nöjd sedan det stod klart att jag spöat Viktor med fem (5) sekunder, lite mindre nöjd efter att ha fått reda på att morbrodern överträffat sig själv och sina skador och sprungit på 1.44. Han är faktiskt helt sjuk. Prästen i Bjärnum blev bäst i bilen med sina 1.34. Efteråt var det kollektiv dusch utomhus, och jag tror aldrig att jag sett så mycket blekt kött på så liten yta innan. Slappa, taniga gubblöparrumpor. Kallt som fan var det också.

Kaskader

Vid den här tiden imorgon närmar jag mig förhoppningsvis Avenyn, sliter åt mig en sista mugg dricka (ungefär fem kilometer kvar) och låter massornas vrål bära mig framåt. Passerar - nej, flyter förbi - först Peter Larsson och sen min sege morbror. 4.30/km sista tre. Lätt, lätt.

Idag har jag chillat, plitat lite på uppsatsen och lagat en helt sanslös ragú bolognese efter konstens alla regler. Inget malet kött här inte. 1,3kg prima högrev som har puttrat i snart sju timmar med en flaska rött och lite annat smått och gott. Eventuellt kompletterar jag med lite pasta, men kolhydratladdning inför långlopp känns ganska nittiotal. Sen blir det tidigt sänggående. Skjutsen går 08.00 från Hästveda imorgon.

• Bun B ft. Rick Ross och några till - You're everything (bra låt med underbart malande bas)

Nytt nummer av Offside idag också. Kan det inte bara bli lov så man kan läsa utan dåligt samvete? Och varför är jag inte i Cannes nu och sippar skumpa med Gérard?

Une machine puissante

Jag gör bönbiffar och lyssnar på P1 i min ensamhet. Alma är i Kristianstad, mamma med sin klass i Magnarp (ah, the memories) och pappa förlustar sig på något obskyrt möte. Åt förresten lunch med honom på Bistro Glashuset idag - kotlettrad med ungsbakad potatis och bearnaise, mycket gott - och sprang därefter på Peter Jansson på Stortorget. Inte igår. Han hade precis skaffat lägenhet och jobb i Helsingborg.

- Vad gör du nu då?
- Tja, jag pluggar i Lund.
- Vaddåförnåt?
- Mänskliga rättigheter.
- Haha, såna har inte Matthias Malm!

Sen berättade han att han sett Albin på tv i samband med SM-finalen och konkluderade att alltsammans var "helt sjukt", men att Albin ändå borde studera för att inte slösa bort sitt intellekt. Det är väl ungefär den insikten Abbe själv kommit till också. Själv har jag skrivit teoriavsnittet till min uppsats under eftermiddagen. Kom på en klatschig titel också, men den har jag glömt nu.

Till Simon:

Kevin Davies = Mark Viduka = Brian McBride.

Centrum och periferi

Jag solade ute på mitt nya däck i säkert 25 minuter idag. Försökte kombinera det med att läsa "Speaking 'Europe': the politics of integration discourse", men det var ju så förbannat ljust att det sved i ögonen. Retirerade till min skuggiga krypta.

Uppsatsen borde egentligen stressa mig mer än den gör, men efter gårdagens handledningsmöte med Rouzbeh känner jag mig riktigt calm och composed. Han stöttade mig i mitt beslut att slopa den komparativa delen (dvs de danska debatterna) och fokusera på Storbritannien. Så huvudfrågan jag jobbar efter är nu något i stil med:

Hur framställs Turkiet i den politiska debatten i Storbritannien, och hur kontrasteras det mot en eventuell europeisk identitet?

samt, som en liten bonus:

Skiljer man mellan brittisk och europeisk identitet?

Känns riktigt bra. Nu ska bara skiten skrivas också. Helst utan att kompromissa med min "akademiska hederlighet" (ja, det är ett uttryck som används) i allt för stor utsträckning...

Borta med vinden

Well, vi kunde ju ha önskat oss en bättre seriepremiär. Åtminstone resultatmässigt. Simon påstår att siffrorna aldrig ljuger, men så lät det inte efter Degerforsmatchen i förra veckan... Hur som helst: 6-0 var onödigt. Till nästa möte slipar vi positionsspelet och ser till att inte halva laget är i Lund. Bara ett förslag.

Beroende av:

• Karina Paisan - 16@War (överjävlig låt)
• Amerikanska primärvalet i The New Yorker
• Sötmandel