Bit i

Idag vankades saftig bergsetapp på Touren med avslutande bestigning av Col de la Madeleine och jag ville såklart hemskt gärna se om Schleck kunde hänga av Contador ytterligare nån minut, eller om Armstrong skulle lyckas repa sig efter debaclet i förrgår. Men nej. Vad jag fick göra var att följa med till Finja, bli myggbiten och, efter att ha hjälpt till med avlastningen, stå och glo på pappa och farfar medan de kämpade med att förtöja vår nya båt. Efter en stund klättrade jag upp i fågeltornet istället och spanade efter tofsvipor. Det stod i alla fall på skylten att de skulle lura i krokarna.

Svinagölen är en liten liten skogssjö utanför Porrarp som Albin gjort den stora otjänsten att haussa något djuriskt varje sommar de senaste fem åren, varför den aldrig kunde leva upp till våra overkliga förväntningar när vi nu äntligen fick ta oss ett dopp. Men det var fint ändå. Sen grillade vi på en vanvettigt varm grill som förvandlade varenda färdigmarinerad flintastek i sin närhet till svårt cancerogena kolbitar. Undermålig kommunikation gjorde att jag inte hade något vin med mig och kände att det nog var bäst att pallra sig hemåt medan tid var.

Jag är ganska solbränd.

Med det rätta sinnelaget

Som nämnts, mitt nya favoritpass när solen steker: jogg till Galgbacken, ca 8 min, sen tre varv på en runda som jag uppskattar till ungefär 2,7 km och nästan helt går i skugga. Första varvet går i normal distansfart, andra släpper jag på lite mer utför och på släten men utan att tokköra. Tredje varvet i tröskelfart, vilket i kuperad terräng motsvarar typ 4.20-4.30/km. Serien i förmiddags: 14.30-13.30-12.30. Bra flyt men varmt som satan. Jogg hem igen. Hamburgare.

(här ringde pappa och berättade att de var i Markaryd, så snart är husfriden förbi; hoppas de inte glömt min vodka)

Det är såklart jobbigt att VM snart är över; för min del hade de gärna fått spela lika länge till. Turligt nog pågår Touren sedan ungefär en vecka. Jag hejar på Andy Schleck och hoppas att han ska få revansch på Contador efter fjolårets andraplats. Första bergsetappen går imorgon, men det är blott en uppmjukning, en apertif, inför Pyrenéetapperna som börjar runt den 20/7. Och sen är det ju EM i friidrott också.

Uti varenda spor

Jag minns ett dagboksinlägg på Lunarstorm - vila i frid - där jag menade att det enda jag i alla väder och helt utan förbehåll kunde ställa mig bakom var Bruce Springsteen. Sen dess har jag anammat ett lite mer, hur ska man säga, postmodernt förhållningssätt i frågan; inga stora berättelser, inga eviga värden, allt fast förflyktigas et c. Så inte ens Bruce går säker längre. Däremot kan jag med gott samvete säga att just nu, idag, och med stor säkerhet även om en vecka, är jag barnsligt förtjust i: mitt eftermiddagskaffe, progressiva tempopass i skuggan i Galgbacken, tjugo sidor Proust innan frukost när man vaknar alldeles för tidigt. Att jag nästan blivit lite brun.

Igår gled mobilen ur min ficka när jag satt med benen i kors på bussen från Hästveda. Ringde till bussbolaget i förmiddags men de hade inte hittat något och bad mig återkomma. Ringde till Telenor och spärrade mitt SIM-kort. Det är kuken, alltsammans.

Visst ser ordföranden i Liberala Ungdomsförbundet obehagligt mycket ut som Dave Gahan?

Hangin' in them dusty arcades

Nästan en veckas bloggfrid, och ändå så lite att rapportera. I och för sig har jag aldrig haft ambitionen att skriva med viss frekvens, eller om vissa saker, eller med ett visst tonfall; bloggen finns för min egen skull och om någon annan skulle råka intressera sig så är det en trevlig bieffekt. Därför ska man inte automatiskt tolka en händelselös blogg som att jag för tillfället framlever ett händelselöst liv i stort. Jag bara säger det. Men just den här gången korrelerar de ganska bra.

Inte händelselöst som i tråkigt, snarare som i behagligt sävligt och välgörande, lite som min egen motsvarighet till att ligga på spa i en Thomas Mann-roman. Inbillar mig att jag förtjänat det - oklart hur. Så den gångna veckan: jag stiger upp, dricker kaffe, springer en bra runda, äter lunch. Bakar kanske ett bröd, klipper kanske gräset. Kaffe igen. Sen så är det ju en faslig massa fotbollsmatcher man ska hinna se också, och hyfsat ambitiösa matlagningsprojekt som ska sjösättas och ros i hamn, och igår var jag med kusinerna i Malmö och köpte två slipsar.

Midsommar imorgon! Först Hästveda, sen Skea. Jag gör som Lasse Holm och siktar mot stjärnorna.

Die Stadt gehört dir

Sammantaget är studiopratet under VM ungefär 300 gånger bättre i SVT än i TV4, vilket man kunde räknat ut bara genom att slänga ett öga på "laguppställningarna"; liksom, Anders Andersson? Inte kungen av pregnans och insikt direkt. Jihde borde hålla sig till Idol. Och igår var Mathias Svensson inbjuden som expert - hans koppling till Grekland eller Nigeria var ju inte direkt glasklar. Så: fördel SVT, men med ett unket undantag.

Det är underligt att ingen i kolumnist eller tyckare eller debattör, såvitt jag registrerat, reagerat på hur man behandlar Johanna Frändén. Vilken är hennes funktion? Jo, att bidra med pikanta anekdoter, lättsam kuriosa, roligheter; kort sagt, hon skvallrar. Männen pratar taktik, ritar viktiga pilar och beundrar tekniska delikatesser i extrem slow motion. "Johanna, den här spelaren har du lite intressant fakta om?" - "Ja, han är tillsammans med Spaniens mest kända tv-reporter. Och så äter han middag hemma hos mamma varje söndag!". Hoho, ja si fruntimmer. Det verkligt sorgliga är ju att vid de få tillfällen hon ges (tar) plats och uttalar sig om det faktiska spelet, märker man vilket resursslöseri SVT ägnar sig åt. Då är hon också betydligt mer avslappnad och slipper läsa sina konstlade små historier innantill.

Helt vanliga förbrytelser

Vaknade 05.45, varm och utvilad och törstig. Det var inte hela världen, jag skulle ändå upp tidigt för att följa med mamma till jobbet och hjälpa henne med några datorrelaterade spörsmål, men nu känner jag hur verkligheten börjar hinna ikapp mig. Riktigt trött. Jag sprang hem från Tyringe i förmiddags. Det var ett par kilometer längre (runt 14) än jag räknat med och tog en timme och en kvart, och gårdagens mil i lätta skor satt i mer än väntat. Slitigt; stumma lår.

Som jag skrev på Fb: långpass runt Finjasjön nu på fredag, start 10.00 vid Björkviken. Alla ska med!

Vederhäftigt, vedervärdigt

Igår var det utflyttningsfest hos Mikael och Viktor i Malmö, men först fick jag uppleva ersättningsbussarnas diskreta charm eftersom de ordinarie tågen var inställda p g a banarbete. Så buss till Höör, och därifrån pågatåg, och sen buss till Nobeltorget där jag såg en indiandvärg. Då vet man liksom att det kommer bli en bra kväll. Hann precis fram till kaffe och Nigeria-Argentina. Gästerna, mest Mikaels kursare med bihang, började ansluta ungefär samtidigt som Robert Green gjorde sitt katastrofingripande mot USA. Lavalampan tändes! Min flaska rosé var lite väl kyld i början och smakade inte särskilt mycket, men tog sig eftersom. Sedvanlig kamp om Spotify.

Och det blev en bra kväll; det sista jag hörde innan jag somnade på soffan var Mikael som skällde ut en flicka för att hon antytt att det var meningslöst att rösta i höst, vilket gjorde honom väldigt upprörd. Nåt om nazism och 1933. Och ja, jag vaknade tidigt idag också, men ganska utvilad ändå. Sen har vi burit sinnessjukt tunga och otympliga skåp, rensat skafferiet, ätit avokado och lastat pojkarnas pinaler på ett släp för transport till Hästveda.

Skiss

Ok, here goes: en fullständigt ickeautentisk lammcurry med indiska influenser. Bråddjupa, komplexa smaker. A labour of love. Jag använde färs och gjorde små biffar som fick puttra med en stund; förmodligen hade det blivit ännu godare med helt kött, t ex nacke eller sadel. Servera med ris och fet yoghurt med lite mynta i.

1. Kör i matberedare till en slät massa:
¤ Två gula lökar
¤ Fyra vitlöksklyftor
¤ En näve mandlar
¤ Två matskedar tomatpuré
¤ Färsk ingefära, ungefär som en tumme
¤ Generösa mängder spiskummin, koriander och chilipulver. Salt.

2. Fräs blandningen i en neutral olja i en rejäl gryta ett par minuter. Tillsätt:
¤ En kanelstång
¤ Tre lagerblad
¤ Sex kryddnejlikor
¤ Två burkar krossade tomater
¤ Fyra matskedar mango chutney

3. Det var såsen det. Ju längre den får "simmer away" desto bättre, men ge den minst en halvtimme. I mina biffar hade jag färsk mynta, naturell yoghurt, spiskummin, limejuice, salt och peppar. Bryn och för över till grytan efterhand, låt puttra en kvart och sen är det klart. Helt kött får naturligtvis koka längre.

Crew cut

Precis som inför EM tror jag stenhårt på Frankrike, hur värdelösa de än var i kvalet och hur fel det än visade sig att jag hade förra gången. Det mesta tyder väl på att de åker i åttondelen. Skit samma, det är en pavlovsk reflex hos mig att hålla på Frankrike när det vankas mästerskap. Bortom all rationalitet. Vinner hela klabbet gör annars Brasilien. Gilardino tar skytteligan, tätt skuggad av Luis Fabiano.

Bland det bästa med att vara hemma är utan tvekan tillgången till ett stort kök och fullmatat skafferi/kyl. Jag har haft akut matlagningsabstinens de senaste veckorna, när jag kämpat för att äta undan inför sommaren och mot slutet i princip bara intagit ost och gröt och fryst spenat, som visserligen täcker det mesta av dagsbehovet men känns en smula andefattigt. Bara en sån sak som att kunna välja mellan mörk och ljus soja.

Tapto

(Skriver på tåget från Stockholm till Hässleholm, men publicerar när jag är hemma och har uppkoppling)

Det är första gången jag åker med det där andra bolaget, det som inte är SJ, Viol-nånting. Två ord: jävla avregleringar. Jag har hamnat i någon slags extrainsatt liggvagn. Svettas som bar jag en tätstickad lusekofta, inte minst efter att ha släpat rundor på min chockerande tunga väska halva eftermiddagen. Hur kan några skjortor och fyra-fem par skor väga så förbannat? Som ett rådjurskid.

Så tåget är av den där långsamma typen. Fem timmar. Att inte åka X2000 är lite Darjeeling Limited-charmigt i ungefär en kvart, sen sitter man mest och förbannar att man inte la till 300 spänn och fick en någorlunda behaglig resa. En luftkonditionerad resa. Men: jag tänker positiva tankar! Jag har två dussin hemmarullade köttbullar i väskan, och snart ska jag äta kvällsmat och läsa nya Offside och kanske lyssna på Lisa Nilsson.

Visst måste det vara legitimt, om än förutsägbart, att nära en svallande aversion mot allt med prefixet "taco-"? Det kan ju knappast vara tal om klasshat i någon form; tacosjukan penetrerar alla samhällsskikt, det är därför den är så påträngande och allomfattande. Det är annars en av mina större nojor, att det ska visa sig att något jag retar mig på har hög klasskorrelation och att jag på så vis ska avslöjas som aningslös. Att jag ser ner på folk. Vilket jag såklart gör, allt som oftast, men det är bara ok om det sker medvetet. Det är också en slags logik.

Dalerne

Mycket att stå i nu innan morgondagens hemfärd. Städa, tvätta, välja vilka skor som ska få åka med. I förmiddags var jag på Friskis och pungade ut med en hundring för att frysa mitt kort över sommaren. Under Hässleholmsvistelsen får det räcka med husmorsgymnastik och lite improviserat lyftande av saker i min närhet; min generella styrkenivå (i betydelsen vikt på stången) är ändå så pinsamt låg nu att det varken gör från eller till. Jag äger ingen våg utom den jag väger mjöl med, men tanigare än såhär har jag knappast någonsin varit. Ibland under våren har jag fått lite panik och tänkt att vafan, beach 2010, och ätit spenat och kött och grejer, men det är ett fysiologiskt faktum att långdistanslöpning är typ det sämsta man kan ägna sig åt om man vill bygga muskler, även om man äter tillräckligt. Så jag satsar på den östafrikanska estetiken. Plus lite pectoralis.

Häpnadsväckande helomvändningar

Mer om löpning. Efter Varvet har jag haft mer vadproblem; under varje pass känns det som att jag får små, små bristningar, det liksom pirrar och känns stelt, vilket gör att jag spänner mig och får ett onaturligt steg som ytterligare förvärrar det hela. Inte bra. Icke desto mindre har jag fått in en del rundor, i princip uteslutande av det långsamma sorten (fyra stycken under Siestahelgen). Rent underhållsarbete. Undan för undan känns det ändå som att det går i rätt riktning, så jag tänker köra såhär - easy, easy - en dryg vecka till och så var det väl själve fan om det inte ska gå att dra på lite sen. Men måndagens fotbollsmatch mellan lärare och nior på Tyringe skola får jag stå över.

Som sagt så är Lidingö nästa mål. Efter 2008 års antiklimax har jag revansch att utkräva på de där backarna. Den här gången ska jag vara förberedd, vilket innebär en sommar med mycket terräng och långpass på minst 25 km, helst varje helg. Fartträningen nedprioriteras. Får jag vara hyfsat kry och inte gör något dumt, typ som 4x3 km tröskel när jag är bakis med avslitna vader som följd, känns 2.30 inte orealistiskt i september. Men egentligen är jag nöjd om jag slipper tunnelseende och tårar...

The Guardian skriver att Theo Walcott är "in a state of shock" efter att ha blivit petat från Englands VM-trupp, men ärligt talat - är han inte bara en lite gulligare version av Lasse Nilsson? Å andra sidan har ju inte SWP heller rosat marknaden på sistone. Då tycker jag att Milner kunde fått åka istället, och så Dawson istället för Upson. Men jag har varken Capellos jobb eller hans imposanta panna.

Det var enkelt för båda; bara öppna en dörr

Somligt kommer ofelbart tillbaka och biter dig i svansen - nu var helgen egentligen inte särskilt slitsam, men att frysa sådär mycket tre nätter i rad är såklart inte nyttigt, och nu är jag förkyld. Visste att nåt var fel när jag nästan somnade på tåget igår. Av hävd sover jag som bekant inte mitt på dagen. Det enda jag orkade med var att klämma några avsnitt av 30 Rock och senaste Top Chef Masters, och att tugga i mig en menlös, svindyr ostmacka från bizzztron. Tåg schmåg.

Siesta: en jäkla hit, sammantaget. Tror iofs aldrig jag sett så få band när jag varit där. Dead Prez, The Hives, Anna von Hausswolff, Teddybears, Killer Zeus, lite Mew och så en handfull spelningar som lämnades efter ett par låtar. Typ Familjen. Kul i övrigt:

• Att träffa en massa människor man inte sett på år och dag
• Att jag motstod frestelsen och inte köpte till camping
• Gratis langos och gratis öl

Kommer tillbaka på söndag, på nationaldagen, med ett sånt där boskapståg. Innan dess ska jag skriva lite uppsats, städa lägenheten lite grundligare, äta upp osten - men först bli frisk då. Om den gångna helgen på något sätt blir representativ för sommaren i stort blir i alla fall jag nöjd.

En/ett nöt

Vad hände egentligen i Göteborg? Jo, såhär var det; här kommer mina undanflykter. Först blev starten exempellöst strulig. Jag glömde klockan, föräldrarna fastnade i kollektivtrafiken och hela mobilnätet bröt samman (men lyckligtvis sprang jag på familjen Andersson, som förbarmade sig över min väska), uppvärmningen uteblev, jag hamnade på något oförklarligt sätt i fel startgrupp.

Och helvete, vad varmt det var.

¤ Km 1-5: Den sedvanliga trängseln och frånvaron av flyt. Det positiva var att jag, pga klocklösheten, inte fattade hur långsamt det gick och på så vis undvek den värsta paniken.
¤ 5-7: Här nånstans fattade jag att det skulle bli jobbigt.
¤ 7-12: Gjorde high five med tre ungar. Började dricka oftare för att alls ta mig i mål.
¤ 12-17: Den där jävla bron. Jag brukar lägga mig i omkörningsfil och bara blåsa på, men i år var varje steg en kamp. Vid 14 km funderade jag en lång period på att bryta. Sen kom Avenyn och mina vader började krampa. Fler high fives.
¤ 18-21: Koncentrerade mig på att hålla i, inte sakta in, bara mala på. Måste sett ut som en idiot. Det kändes som att jag sprang dubbelvikt och släpade benen efter mig. En tjej utmed banan skrek "Anna!" när jag passerade och kastade en hel mugg vatten i ansiktet på mig.

1.39.01. Nu blir det att ta det lugnt ett par veckor. Längtar efter långa upptäcksfärder i de göingska skogarna: runt Finjasjön, längs Skåneleden mot Vittsjö, upp på Tormestorpsåsen, Hovdala med omgivningar. Ny målsättning blir Lidingöloppet i slutet av september.

Laktat

Jag bor i ett nybyggt och klart välisolerat hus, men likförbannat tvingas jag nu ligga och höra paret i lägenheten snett upp till höger ha sex, igen. Rent parodiska porrfilmsvrål. Ett stönande, ett iiiande och ett dovt men målmedvetet grymtande. För tredje eller fjärde gången under våren. Jag ville verkligen inte skriva om det här, men nu var jag så trött och irriterad att det bara inte kunde hjälpas.

Epitaph

Ett visst svårbestämt obehag, en lätt stelhet och svullnad i muskeln precis där baksida lår fäster i skinkan - men det kan såklart också vara ren hypokondri. Igår tog jag totalvila och låg inne och skrev på uppsatsen hela dagen. Man får alldeles för mycket tid att känna efter. Kvällen ägnades åt fotbad och pedikyr framför "Babel" på tvåan, och sen ringde mamma som nyss kommit hem från Turkiet, där hon köpt valnötter åt mig. Tre kokta ägg, 20 sidor Proust, sömn.

Och imorgon är det alltså 21097,5 m som ska springas i Göteborg. Problemen jag haft den sista månaden med muskelbristningar och skit gör att 1.30 inte riktigt känns lika aktuellt längre. Har jag en bra dag så visst, men jag kan inte gärna sätta upp några skamgränser eftersom formen är så osäker. Jag ska löpa offensivt, njuta av inramningen, träffa hela tjocka släkten och äta libanesiskt på kvällen. Och blir det jobbigt ska jag lyda två av Jack Daniels råd ur "Daniels' Running Formula": "Run the mile you're in" och "When struggling, speed up!"

Dough

När jag läste mänskliga rättigheter (a long time ago, in a galaxy far, far away) höll min lärare Olof ett långt förmanande tal om vilket "oerhört privilegium" det innebär att skriva en vetenskaplig uppsats. Att så helt få förkovra sig, odla sin trädgård, ägna sig åt det man brann för; det var en enastående möjlighet, något att samtidigt njuta av och ta på djupaste allvar. Jag säger att: uppsatsskrivande är ett helvete. Så fick jag det sagt.

Det är detta med stringensen jag har så förtvivlat svårt med. Det spretar. Den röda tråden... tappade jag bort för flera veckor sen. Jag är kanske helt enkelt inte skapt för akademiskt skrivande? Och ju mer jag tänker på det, desto mindre intresserad är jag av själva forskandet, undersökningen, empirin. Det är den avgjort tråkigaste biten. Helst skulle jag bara skriva ett enda jävla teoriavsnitt och stanna vid det. Det enda riktigt lustfyllda med uppsatsarbetet är all litteratur jag plöjt, den kunskap som kommit därur och känslan av att behärska just det här området, hur litet det än är. Men nej, det här kommer inte bli något att rama in och sätta på väggen.

Dalens famn

Imorgon fortsätter jag min sosseskolning med att bevittna en paneldiskussion om fackens framtid. Vidare: något som kallas "val-kick-off" (ser fel ut på alla upptänkliga sätt) på onsdag, arrangerat av Laboremus, den socialdemokratiska studentföreningen. Det bjuds på grillat. Jag är lång ifrån säker på att partiväsendet är min kopp te, men tänker att man måste gå in med öppet sinne och ge hela grejen en ärlig chans, och om inte annat äta deras mat. Jens har berättat en del om sina upplevelser med Grön Ungdom. Hoppas och tror att medlemmarna här är lite äldre och inte lika ofta bär anorak. Konstigt plagg.

Och så måste jag såklart kommentera fredagens bravader. Det började ju så bra, med pizza och friidrott och rosé hos Albin, och sen vidare hem till Jens i Hökarängen för en överdådig ostbricka och välkonstruerat musikquiz (där jag och Lisette var moraliska segrare). I retrospektiv kan konstateras att jag bort ha druckit mer vin. Vi drog till Strand, och det var trevligt nog, men jag hade huvudvärk och det ville sig liksom inte. Åkte in till Centralen. Missade precis tvåbussen till Uppsala. Sen följde några timmars ständigt omkastande av planer, irrfärder, trötta ben och tilltagande bakfylla. En lång historia kortare: jag lyckade slå ihjäl nästan fem timmar på tunnelbanan och på olika bänkar, blev väckt av väktare, köpte mjukglass, såg solen gå upp och pendeln börja gå. Tillbaka i min egen säng halv åtta på morgonen. Golgata.

Yrkesstolthet

Alldeles nyss upptäckte jag att det halvkilo ost (mellanlagrad svecia) jag köpte förra veckan hade bäst före-datum satt redan till nu på söndag. Tur att jag gillar ost. Snart blir det till att tänka på hur mycket mat man köper för att slippa slänga när kosan styrs söderut. Idag har jag beställt tillfällig adressändring.

Död och förbannad dikt

Det finns säkert en speciell plats i helvetet för folk som klagar på dåligt väder men sen håller sig inomhus när solen väl skiner. Den här dagen har varit helt spektakulärt njutbar; uteserveringarna bågnade, folk satt i drivor och grillade i Ekonomikumparken, själva luften man andades var mättad på hopp och sorgfrihet, och alla kastade jackorna. Själv har jag: varit inne på gymmet, varit inne på biblioteket och skrivit, och druckit kaffe, och varit inne på Vivianas arbetsrum för handledning. Till sist var jag inne i en hörsal på Ekonomikum och lyssnade på ett föredrag med Daniel Suhonen som pratade om hur moderaterna monterat ner a-kassan.

Å andra sidan tycker jag inte att jag klagar särskilt ofta på dåligt väder, heller.

Nu har jag bara ungefär tio sidor kvar av "Mrs Dalloway" av Woolf. Inte hennes bästa, men alltjämt med den där oöverträffade insikten, förmågan att gestalta alla sorter och temperament och förstå dem utan att hänfalla till sentimentalitet; ingen är egentligen särskilt sympatisk, men man sympatiserar med alla ändå, eftersom de är människor. Ett geni om det någonsin funnits ett! Och en mästare på att använda sig av semikolon. Fler semikolon åt folket. Semikolon, bröd och smör. Härnäst Selma Lagerlöf.