Tröck i påkarna

En bra sak har i alla fall det kungliga bröllopet fört med sig: Heathrow Express, snabbtågen från Paddington, kör en kampanj med halva priset på alla biljetter över påsk. Så jag bokade illa kvickt, och kan alltså sova en halvtimme längre på fredag morgon. Lättar från Terminal 5 09.55, hoppas nå Hässleholm innan eftermiddagskaffet och längtar redan efter den utlovade grillpremiären (för min del, då) samma kväll. Bär ett ackumulerat matlagningsbehov som inte är av denna världen.

Ska bli hur skönt som helst att komma hem en vända; fika lite med den som känner sig hågad, springa med kusinerna, fira valborg nånstans, baka, chilla med katten, åka i vår nya bil, dricka föräldrarnas fina viner - the works. Men bloggandet tar nog paus tills jag är tillbaka i London.

Gist

Häromdan högg det till aldrig så lite i min högra vad när jag varvade ner efter tre kilometer i tröskelfart. Körde rehabjogg igår och idag. Behöver vila. Den halvtimmeslånga promenaden jag gör varje morgon, från Warren Street Station till ambassaden, tär nog mer än jag anat. Så den här helgen blir det inget långpass, bara lite lätt morgonlöpning på söndag.

Men även om man inte själv springer kretsar allt kring löpning den här helgen; på söndag är det äntligen dags för London Marathon och jag ska definitivt stå längs banan, vid den 32:e kilometern ungefär, och se eliten swischa förbi och vråla (i alla fall lite försynt). Startfältet är ganska spektakulärt, även om Wanjiru dragit sig ur med "skada" (han har haft en stökig vinter, häktad för mordförsök på sin fru mm). Sju män som gjort under 2.06, nevertheless. Sjobuchova bör vinna damklassen - synd att inte Isabella Andersson är med. Kvinnan jag hyr rum av, Monica från Höllviken, ska förresten också springa. Eller, springa och springa; hon satsar på att ta sig runt på ungefär fem timmar, sammankopplad med hundra av sina arbetskamrater i någon slags mänsklig tusenfoting för att samla pengar till välgörenhet. Inga vidare kommentarer.

Gungfly

Varje gång jag springer genom Hampstead (ett par kvällar i veckan) spanar jag som besatt efter Helena Bonham Carter, som tydligen bor där, åtminstone enligt en artikel jag ramlade över i en skvallertidning i fikarummet på jobbet. Vi får förresten Svensk Damtidning sänd till ambassaden också, troligtvis en produkt av att halva personalstyrkan är kvinnor i 55-årsåldern som blev helt knäsvaga av att skaka hand med prins Daniel och när en fäbless för broscher och byxdressar. Fascinerande människor. 80 procent av dem har samma släpiga östermalmsdialekt. Gissar att det är personalstyrkans köns- och åldersmässiga asymmetri som bidragit till att vi förlorat den återkommande brännbollsmatchen mot Handelskammaren tre år i följd. Men i maj, då jävlar.

La responsabilité envers l'Histoire

Först och främst, props till Jenny för tipset om Museum of London; den tillfälliga fotoutställningen var jättefin och hela bygget väldigt värt ett besök. Lagom stort, pedagogiskt och snyggt upplägg (till skillnad från småsunkiga Natural History Museum) och trevligt café. Efter ett par timmar där satte jag mig i en liten park och läste om murens fall, i Tony Judts makalösa mastodontverk "Postwar". Fastnade särskilt för de olika tillnamn och epitet som Ceausescu svängde sig med:

The Achitect; The Creed-shaper; The Wise Helmsman; The Tallest Mast; The Nimbus of Victory; The Visionary; The Titan; The Son of the Sun; A Danube of Thought; and The Genius of the Carpathians.

Motvals, valshals

Hela onsdag förmiddag gick åt till brandinformation med en rund snubbe som la till ett "okay?" efter minst var tredje mening, ungefär som Mr Garrison i South Park - och när man väl börjat lägga märke till det var det såklart helt omöjligt att ta in något annat han sa. Vissa bitar var bra (tepausen, t ex), men det mesta var "Rescue 911"-inspirerad skrämselpropaganda varvat med taffliga Power Point-presentationer straight outta 1999. "Fuel - Heat - Oxygen: it's the Fire Triangle. Or, as it's also known... THE TRIANGLE OF FIRE!!!" (Word Art omgärdat av stora, animerade flammor).

Mormor mailade mig häromdan och undrade om jag vill gräva några dagar hos dem i sommar. Klart jag vill.

Elegy

Vårgarderoben har en del luckor att fylla. Så jag gjorde en liten lista, åt ordentligt med pasta, klädde mig ändamålsenlig och tog min första seriösa shoppingeftermiddag sen jag kom hit. Provade och provade. Fyllde på med billigt habilt kaffe från Pret A Manger, on the go. Provade lite till. Resultatet: återvände hem halv åtta på kvällen, 150 pund fattigare och utan ett enda av plaggen på listan. Men bra köp ändå.

Sprang innan frukost idag. Väldigt skönt väder, men man kommer liksom inte ifrån att benen inte riktigt vill vakna, att släppet aldrig kommer. Sen gick jag på Marylebone Farmer's Market, som var gemytlig men väldigt liten. Köpte ett bröd. Våren är verkligen här och jag satte mig i en liten park med The Observer och en kaffe och ett hekto cheddar. Ost och god journalistik - vad mer kan en människa begära av en söndag? Bättre kaffe då kanske. Avprickningen av stans muséer fortsatte sen med Tate Britain.

Kom att tänka på Valborg. Jag är hemma då. Är det till Lund man ska styra kosan? Får väl fråga runt lite.

Den stora omdaningen

Jag har på sistone återupptagit min träningsdagbok på jogg.se. Orkar inte mäta distans utan registrerar bara tid (den durala aspekten, som Örjan skulle sagt), men det är ändå kul att summera och räkna lite. Om man utgår från en konservativ uppskattning, att jag snittar 5:30-fart, har jag sprungit strax över 25 mil (1395 minuter) i mars fördelat på 23 pass. Snittdistans 11 km. Rum för bättring!

Varje onsdag är det Prime Ministers Questions i parlamentet. Det brittiska debattklimatet är... en smula mer uppskruvat än det svenska, putting it mildly. Själv är jag gravt skadad och kan lätt klippa ett par timmar direktsänd riksdagsdebatt på SVT24, men "PMQ:s" är underhållande på riktigt. Idag tröttnade Cameron rejält på Ed Balls, skuggfinansministern, och avbröt sig mitt i ett svar: "I wish the shadow chancellor would SHUT UP and sometimes listen to the question!", och sen förklarade han att Balls var "the most annoying person in modern politics". Allt till entusiastiska tillrop från både höger och vänster. Talmannen vrålar "Order! Order!". Per Westerberg behöver inte direkt höja rösten särskilt ofta.

Comté

Äntligen ett riktigt gott bröd. Som nämnts var jag på Borough Market igen igår - det är ett av de trevligaste sätten att slå ihjäl en lördagsförmiddag på - och brödjakten fortsatte. Förra gången åkte jag hem med ett ljust pain au levain från Flour Power Bakery; det var ok samma kväll, en smärre besvikelse dagen därpå och knappt rostbart efter ytterligare en. Underlig form också. Så den här gången ville jag inte hålla igen. Köpte en raisin loaf från St John Bakery, för aktningsvärda 4,70 pund. Expediten försäkrade mig om att det var bakat med "loads of butter". Sen tog han det från hyllan och vägde det i sin hand: "Yeah... just like a newborn baby".

Och ja, det var värt 50 spänn. Särskilt idag, efter knappt två mil runt Regent's Park. Sen gick jag in på studera.nu och anmälde mig till två masterprogram i Lund till hösten.

Vile creatures

Jag samlar på mig bilder från mina öden och äventyr här på ön, och när jag har tillräckligt många - nu pratar min italienska rumsgranne OTROLIGT högt och animerat i telefon - när jag har tillräckligt många som kan tänkas intressera massorna ska de upp på Facebook. Tar för givet att alla är vansinnig nyfikna.

På många vis, men bortsett från det trista vädret, har det varit en exemplarisk lördag. Inledde med brödinköp på Borough Market. Åkte sen tillbaka in till city, där Picadilly var tom på trafik och tyst som graven; avstängd eftersom TUC (brittiska LO) arrangerade en gigantisk demonstration, "March for the alternative", mot regeringens ekonomiska politik. Bara att hänga på således. Gott om uppfinningsrika plakat och ramsor, inte helt få med Thatchertema (Maggie, Maggie, Maggie!/die, die, die!). Vi gick och gick och gick, ända upp till Hyde Park, där Ed Miliband höll ett ganska tråkigt tal och en fackledare från stålarbetareförbundet ett mycket bättre. Enligt BBC var vi 400 000.

Rundade av med EM-kvalmatchen mellan England och Wales på en pub i Marylebone.

Trieste

Idag var Ami, min handledare, frisk igen - och mina dagar av understimulans fick sig ett abrupt slut, eftersom budgeten kom igår och en rapport tvunget skulle vara inne innan dagens slut. Har suttit med Osbornes tal och tidningarnas olika budgetbilagor och tappert försökt förstå vad fan man egentligen tänker göra med bensinskatten. Det man slås av är annars hur mycket paret Cameron/Osborne påminner om Reinfeldt/Borg, både vad gäller deras personliga relation, roller i respektive regering och såklart politiska preferenser. Samma högerparti som gjorts valbart genom mittenretorik, samma starka finansministrar (även om Osborne håller en lägre profil), samma enögda utbudspolitik. Obehagligt på riktigt.

Helt överarbetad är jag dock inte, för Stig Brewitz kom hela vägen från Uppsala för att äta lunch med mig och Christoffer idag. Stig är 67 bast och legendarisk studievägledare på Statsvetenskapliga Institutionen. Han har ett sjujäkla kontaktnät över hela Europa, vilket såklart inte är fel när studenter ska ha praktik eller fixa utbyte. Men snart tvingas han i pension. Högst motvilligt, lät han oss veta över lammkotletterna. Jag åt fisk i vitt vin, citron och smör. Fint väder hade vi också.

Concours

Stan, pappa i familjen jag hyr rum av och tillika olycklig apotekare med grusade musikerdrömmar, har börjat äta gröt på morgnarna. Jag tror att det är jag som inspirerat honom. I morse berättade han att han vanligtvis bara dricker en kopp te innan han åker hemifrån, och sen inget mer innan lunchen vid två. Obegripligt.

Familjen har lämnat mig igen efter en intensiv helg med mycket vandrande och ännu mer ätande. Jag firade min födelsedag på Borough Market, med att köpa syndigt dyr müsli. Sen smakade jag någon slags ale på en pub och var väldigt nära att spy på studs. Luktade även på Guinness i söndags, vilket var helt tillräckligt; min icke-kompabilitet med öl verkar dessvärre ganska djupt rotad vid det här laget. Nåt med humlen.

Gott att Östros tagit sitt ringa förnuft till fånga---

Det ekar lite på mitt kontor. Jag försöker hitta smakfulla/spännande/inte gräsliga saker att hänga på väggarna för att göra det lite mer trivsamt. Idag var min handläggare sjuk och jag hade inte så värst mycket att göra - understimulerad för första gången på två månader! - så jag gick ner i materialförrådet och grävde rundor. Hittade en världskarta. Den var från före murens fall. Hittade även ungefär ett dussin affischer från Visit Sweden; midsommarstänger, rasrena små flickor med flätor och midsommarkrans, röda stugor i varmt sensommarljus, Riddarfjärden med glittrande vatten.

Skålpund

Imorgon kommer familjen och jag har särskilt bett dem ta med: sjätte delen av "På spaning efter den tid som flytt", mina seglarskor och frisörsaxen, så att mamma kan göra mig lite prydligare och mer presentabel. Sparar mig säkert tio pund! Annars: nyligen hemkommen från 13 km snabbdistans, via Finsbury Park och Camden. Bra tröck i påkarna. Nu återstår bara att stålsätta sig och ta itu med kvällens verkliga pärs - strykandet av tre skjortor. Det tar en evighet och blir inte ens bra.

En vacker sak är en evig glädje

Efter flera veckor av stimulerande, utmanande och på alla sätt kvalificerade arbetsuppgifter, borde jag kanske väntat mig ett litet bakslag. Så: idag har jag lekt reseledare. En statsekreterare skulle komma på besök, och jag skickades med chauffören Stan till Paddington för att möta honom. Min uppgift var alltså att stå på perrongen med en laminerad skylt ("Embassy of Sweden"), skaka hans hand, följa honom femtio meter bort till bilen och se till så att han satte sig i den. Själv fick jag sen promenera tillbaka. Uppenbarligen förutsåg ambassaden någon form av rymningsförsök från statssekreterarens sida, eller så misstrodde man bara verkligen hans intellektuella kapacitet. Men jag klagar inte, jag fick ju lite välbehövlig frisk luft på eftermiddagen.

Visste ni att EU-kommissionen kontinuerligt publicerar rapporter om volatiliteten på Europas mjölkmarknad? Ingen sten ska lämnas ovänd! Det är nästan lite gulligt, den här oförtrutna produktionen av skrivelser och utvärderingar om allt mellan himmel och jord; gulligt men säkert nödvändigt. Mycket som ska regleras. Här i Storbritannien är det ju en folksport att göra narr av EU, och de flesta tidningar deltar med liv och lusta på ett sätt som vi lyckligtvis lämnat bakom oss i Sverige. Det är liksom inte så konstruktivt.

Snart så... fyller jag år---

Påssjuka

Jag får dåligt samvete av att springa i nedförsbackar. När jag möter andra löpare, på väg upp, vill jag stanna och förklara att jag faktiskt sprang upp för en brantare, mycket längre backe tidigare på min runda; att jag, kort sagt, inte är nån bekväm lattejoggare som skyr lite höjdskillnad. Och på samma sätt känner jag mig alltid moraliskt överlägsen när jag frustar fram uppför och möter folk som lättjefullt rullar neråt. Karaktärslösa feelgoodmotionärer.

Nästa helg kommer familjen.

Braeburn

Jag vägrar acceptera att världen skulle vara liten, men ibland händer saker som bra osannolika. Som igår, på en briefing från EU-kommissionen om deras nya "Roadmap 2050" om utsläppsminskningar, där jag på den efterföljande lunchbuffén (möcke, möcke bra) träffade inte mindre än två östeuropéer som kunde svenska. Först en äldre rumänsk diplomat som varit stationerad i Stockholm i fem år. Och sen, när vi utbytte glosor med munnarna fulla av laxkanapéer, kom en rysk tjej fram och anslöt sig till samtalet; hon hade läst svenska i Moskva, varit utbytesstudent i Uppsala och dessutom (och det är nu det blir verkligt bisarrt) pluggat på en folkhögskola i Teckomantorp. Fascinerande.

Fortsätter min jakt på acceptabelt bröd. Idag var jag på Waitrose på lunchen och hittade en ljus råglimpa av märket "The Polish Bakery", vilket givetvis lät för bra för att motstå.

Yggdrasil

Vissa dagar... är lite bättre, lite mer givande än andra. Som idag. Exportrådet hade plötsligt en jäkla massa västerbottenost över, efter nån promotiongrej på John Lewis. Så de skänkte den till ambassaden. Nu har jag tre påsar riven och två hela bitar i kylen. Sweet.

L'autre pied

När jag gick hemifrån igår kväll låg en man mitt på vägen, i framstupa sidoläge, omgärdad av polis och ambulanspersonal. Man kunde höra hans klagande läten genom trafiken. Såg inte pigg ut.

Tjejerna på handelskammaren tyckte prompt att vi på ambassaden skulle hänga med med deras after work på Mahiki i Mayfair, så jag och Christoffer och hans tillresta flickvän drog dit en repa för inspektion. Vådligt flådigt ställe, precis vid Ritz. Klientelet: 95% av alla svenskar kom direkt från Handels och jobbade på typ Ernst&Young. Många helrör finvodka, shotsbrickor och ishinkar med skumpa. Flickorna i snitt tio år yngre och stadigt mer lättklädda ju längre kvällen led; de som kom när vi lämnade vid elvasnåret bar nåt som i mina ögon liknade väldigt korta nattlinnen. It cannot stand! Ja, vi drog så tidigt. Hanna sammanfattade: "För många äckliga människor". Spännande erfarenhet dock.

Det har blivit kallt igen. 6-7 grader, rå vind. Lider lite över att inte kunna se skid-VM.

Bonkers

Körde vad som nog ändå får betraktas som ett kvalitetspass igår - tre vändor uppför Highgate Hill, en evighetsbacke som egentligen börjar redan nere i Holloway men som jag anträdde vid tunnelbanestationen i Archway. Den "korta" versionen är drygt en kilometer lång och duktigt brant mest hela vägen. Fick upp flåset ganska bra på sista repetitionen, vaderna krampade lite sådär småmysigt under nedjoggen och idag har jag en kvardröjande antydan till stumhet i framsida lår. Gött. Annars har det mest blivit distans den senaste tiden. Vilket inte ska föraktas! Men om målet är 1.30 på Malmö Halvmarathon får man väl lida lite pin också emellanåt.

Inget jobb idag, utan planeringsdag på residenset, vilket innebar trerätterslunch med vin på det officiella ambassadsporslinet och linneservetter och hela paketet. Känns som en tillvaro man skulle kunna vänja sig vid. Känns också som att man skulle bli ganska tjock efter ett tag.

Trounced

Jag brukar drömma ganska underligt med jämna mellanrum, men hittills har det varit försvinnande lite av den varan sen jag kom till London. Antar att jag är trött och sover tungt om nätterna. Dock: inatt hade en svensk helikopter kraschat i Afghanistan, en kriskommission tillsatts för att utreda händelsen, och jag var medlem av kommissionen tillsammans med bland andra Per Nuder (som pratade helt perfekt engelska). Sen smög jag runt i en nedsläckt kafeteria om natten och försökte undvika att väcka en vakande Lars Ohly som satt och sov framme vid kassan. Många politiker alltså.

Ombytligt väder nu, sannerligen. I fredags sken solen och jag sprang en mil i shorts runt Hampstead Heath. Igår gick jag upp och lämnade huset innan frukost för att vara på Borough Market innan den värsta trängseln satte in, och eftersom jag efter noggrant övervägande lämnat paraplyet hemma regnade det givetvis ymnigt från och till under hela dagen. Marknaden var fantastisk. Gjorde av med lite för mycket pengar, men vad göra när CSN haft utdelning dagen innan? Ost, bröd, små söta morötter, råmjölk från en högröd, stornäst bonde från Lancashire. Dyrt men riktigt kaffe.

Senare på kvällen fick jag äntligen träffa både Lotti och Petro och en handfull av deras kompanjoner över sushi i Muswell Hill.

Bas, överbyggnad

Hemskt vad dålig jag varit på att skriva. Det här med att ha ett (oavlönat) lönearbete tar onekligen orken ur en, så när jag kommit hem och sprungit en runda och käkat vill jag oftast bara läsa lite bloggar och sen sova. Och så var det det där med tystnadsplikt; jag har trots allt skrivit på ett avtal om att inte berätta för folk vad jag pysslar med om dagarna, och man får en bestämd känsla av att Säpokillen på våningen under har ganska bra koll på ens göranden, även utanför arbetstid... Men, i alla fall: jag går på lite möten (där jag mest sitter i ett hörn och skäms över att inte ha något visitkort att ge folk) och rapporterar därifrån, drar fram informationsunderlag till ambassadens handläggare, läser ett halvårs mediarapportering om ett politiskt förslag och sammanfattar det på fyra rader, håller koll på brittiska tankesmedjor, mm, osv, etc.

Familjen jag hyr av är i Sverige under veckan. Husets tre katter löper amok. I morse vaknade jag klockan sex och skulle gå på toa, och möts av en försvarlig mängd kattskit i badkaret. Stanken. Plockade upp, spolade ner, sprejade med deodorant. En timme senare gick jag ner för att göra frukost (naturligtvis utan att ha lyckats somna om), och mitt på köksgolvet ligger en ny hög avföring - uppskattningsvis två meter från kattlådan.

Annars har det varit femton plus och strålande sol idag.