Som framgår av min bilddagbok har det varit en lugn dag. Ok, det där var årets understatement; lobotomerad är en rättvisare beskrivning. Jag har visserligen varit och späkt mig i Joels garage (överansträngde axlarna pga för många pressövningar, har ont) men tiden har annars gått otroligt långsamt och mitt huvud har känts så makalöst tungt hela dagen. Inget hjälpte, inte ens en total kaffeöverdos i eftermiddags eller det efterföljande sjukhusbesöket. Och nu vill jag bara sova.
Fest imorgon! Känns nödvändigt. Med tanke på att jag missade förra sammankomsten i Lottis mytomspunna stuga är det dags för revansch. Och alla vet ju hur det brukar sluta när man är liiite för festsugen. I rännstenen. Om man har tur.
Och så ska jag, efter viss övertalning, sälja skor imorgon. Så alla som vill få sig ett gott skratt kan ta en vända ner på stan. Jag ämnar befolka ståndet utanför Bra Skor 10.00-14.00, med visst uppehåll för lunch. Pengar är pengar är pengar, men sälja skor är fan inte kul. "Har ni de här i några andra storlekar?" Ja! Vänta, jag har nog ett par här i fickan. Vad fan ser det ut som?
Ni kanske tycker att jag överdriver. Det gör jag också. Det beror på att jag är bortskämd och fåfäng.
Just nu är vissa grejer lite bättre än andra:
¤ Kristina
¤ "None but the brave" med Bruce
¤ Mamma (som gav mig polsk vodka)
¤ Kolla fotboll med Simon
¤ Alla fina pengar på mitt konto
fredag, september 29, 2006
torsdag, september 28, 2006
Transmission
Simon var här igår. Vi kollade på Inter-Bayern, åt polska nötter och drack cider. Förbannat onödigt av Zlatan att bli utvisad.
Min kära syster fyller 16 år idag, och jag var därför tvungen att gå upp 06.15 och sjunga för henne när jag egentligen hade kunnat sova hela förmiddagen. Inte för att jag någonsin sover längre än till nio i alla fall, men det känns lite tungt. Ikväll kommer jag att vara helt död. Om en halvtimme drar jag ut och promenerar, sen ska jag och Simon gå en vända till Överskottsbolaget och se vad det rör sig om. Och så blir det väl lite plugg i eftermiddag.
Höll på att ta livet av mig i Åkerbergs garage igår. Fick hybris i bänkpressen, tänkte "ah vafan, en till klarar jag!" och påbörjade en tredje repetition. Icke sa nicke. Högra sidan fick jag upp med nöd och näppe, men i vänstran försvann all ork och om inte vikterna hade slagit i golvet så tidigt som de gjorde hade min näsa varit ett minne blott. Nu är den bara lite öm. Nästa gång jag får för mig att lasta på lite ska jag nog kalla ut Joel först.
Till min syster gav jag två böcker. En spansk ordbok och oumbärliga "Konsten att strula - singeltjejernas handbok till att leva livet". Förkastlig, omoralisk och depraverad på alla vis.
Min kära syster fyller 16 år idag, och jag var därför tvungen att gå upp 06.15 och sjunga för henne när jag egentligen hade kunnat sova hela förmiddagen. Inte för att jag någonsin sover längre än till nio i alla fall, men det känns lite tungt. Ikväll kommer jag att vara helt död. Om en halvtimme drar jag ut och promenerar, sen ska jag och Simon gå en vända till Överskottsbolaget och se vad det rör sig om. Och så blir det väl lite plugg i eftermiddag.
Höll på att ta livet av mig i Åkerbergs garage igår. Fick hybris i bänkpressen, tänkte "ah vafan, en till klarar jag!" och påbörjade en tredje repetition. Icke sa nicke. Högra sidan fick jag upp med nöd och näppe, men i vänstran försvann all ork och om inte vikterna hade slagit i golvet så tidigt som de gjorde hade min näsa varit ett minne blott. Nu är den bara lite öm. Nästa gång jag får för mig att lasta på lite ska jag nog kalla ut Joel först.
Till min syster gav jag två böcker. En spansk ordbok och oumbärliga "Konsten att strula - singeltjejernas handbok till att leva livet". Förkastlig, omoralisk och depraverad på alla vis.
tisdag, september 26, 2006
(You don't know) how glad I am
Ok, jag hittade lite till.
25/10 2004
"Det har varit en stor dag idag, för jag har klippt mig. Frisören var snygg och gillade mitt hår. Det tog ungefär en timme allt som allt."
19/11
"Klockan är nu 04.03, resultatet av Xbox-kväll hemma hos Daniel. Rolf och Eva är på Tenerifa. Erik var med. Han har tovigt dreadsaktigt hår nu och röker ditt och datt. Annars flöt kvällen på som vanligt ungefär (jag får storstryk i Halo, Jocke blir bullemobbad och vi ringer på Bergbys dörr). Vintern verkar ha vunnit och mjukstartar med några dagars sporadiskt snöfall och 276 minusgrader. Och halka, givetvis."
20/12
"Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att det gångna året varit a complete waste of time. Inte något vettigt har jag gjort."
16/1 2005 (på Gran Canaria)
"Vi gick alltså runt i staden här idag och beundrade dekadensen. Den är verkligen fulländad."
19/1 (på Gran Canaria)
"Tror aldrig att jag har sett så fantastiskt många fula människor på en gång tidigare, och nästan alla var naturligtvis tyskar; det måste vara luften från kolkraftverken. Vi köpte även lite nötter."
3/3
"Allt jag skrivit hittills har varit utan värde."
Som sagt, så många skandaler delar jag inte med mig av. Men en del var ändå ganska kul.
25/10 2004
"Det har varit en stor dag idag, för jag har klippt mig. Frisören var snygg och gillade mitt hår. Det tog ungefär en timme allt som allt."
19/11
"Klockan är nu 04.03, resultatet av Xbox-kväll hemma hos Daniel. Rolf och Eva är på Tenerifa. Erik var med. Han har tovigt dreadsaktigt hår nu och röker ditt och datt. Annars flöt kvällen på som vanligt ungefär (jag får storstryk i Halo, Jocke blir bullemobbad och vi ringer på Bergbys dörr). Vintern verkar ha vunnit och mjukstartar med några dagars sporadiskt snöfall och 276 minusgrader. Och halka, givetvis."
20/12
"Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag om att det gångna året varit a complete waste of time. Inte något vettigt har jag gjort."
16/1 2005 (på Gran Canaria)
"Vi gick alltså runt i staden här idag och beundrade dekadensen. Den är verkligen fulländad."
19/1 (på Gran Canaria)
"Tror aldrig att jag har sett så fantastiskt många fula människor på en gång tidigare, och nästan alla var naturligtvis tyskar; det måste vara luften från kolkraftverken. Vi köpte även lite nötter."
3/3
"Allt jag skrivit hittills har varit utan värde."
Som sagt, så många skandaler delar jag inte med mig av. Men en del var ändå ganska kul.
Ein Sinn- und Zweckloses Ding
För en tid sedan tog jag fram en dagbok jag skrev i under hösten i tvåan och läste den från början till slut. Det var faktiskt en hel del sidor. Nu hade jag tänkt dela med mig av några guldkorn, men de saftiga bitarna håller jag nog för mig själv. Säkrast så.
17/8 2004
"Samhällslektionerna kommer att bli en definitiv plåga med honom (Linus Bengtsson) och Simon "Runan" Rosenqvist i klassen."
20/8
"Albin har visat sig vara en trevlig pöjk, den mörka rösten till trots."
23/8
"Linus Bengtsson har bytt till europaprofilen. Det finns en gud. Eller två."
27/8
"Vilken smärta. Jag jagade Chiffe, snubblade på hans häl och tumlade hjälplöst runt på asfalten. Fina skrapsår på ryggen och armbågen + en del småsten som trängt in i huden på ett sätt jag bara älskar. Simon höll på att skratta käken ur led."
9/9
"Men varje vettig människa förstår ju att jag måste göra något, frågan är bara vad. Klippa mig?"
18/9
"Jag är dock fortfarande världens minst handlingskraftiga man."
30/9
"Lägesrapport:
Namn: Oscar Rauer
Ålder: 17
Hår: Långt och hatat
Hatar av hela mitt hjärta: Matematik"
3/10
"Stannade hos Kristina till nästan två i fredags, det var lika trevligt som välbehövligt."
17/8 2004
"Samhällslektionerna kommer att bli en definitiv plåga med honom (Linus Bengtsson) och Simon "Runan" Rosenqvist i klassen."
20/8
"Albin har visat sig vara en trevlig pöjk, den mörka rösten till trots."
23/8
"Linus Bengtsson har bytt till europaprofilen. Det finns en gud. Eller två."
27/8
"Vilken smärta. Jag jagade Chiffe, snubblade på hans häl och tumlade hjälplöst runt på asfalten. Fina skrapsår på ryggen och armbågen + en del småsten som trängt in i huden på ett sätt jag bara älskar. Simon höll på att skratta käken ur led."
9/9
"Men varje vettig människa förstår ju att jag måste göra något, frågan är bara vad. Klippa mig?"
18/9
"Jag är dock fortfarande världens minst handlingskraftiga man."
30/9
"Lägesrapport:
Namn: Oscar Rauer
Ålder: 17
Hår: Långt och hatat
Hatar av hela mitt hjärta: Matematik"
3/10
"Stannade hos Kristina till nästan två i fredags, det var lika trevligt som välbehövligt."
En lök med många skal
Igår kväll var jag ute och promenerade. Mötte både Kalle och Bert. Lyssnade på Cassie (låter en smula Aaliyah, ladda ner "Long way 2 go" nu!) och höll ett jäkla tempo. Men det är ändå väldigt frustrerande att inte kunna springa. Cykla funkar men är också ganska tråkigt.
Gårdagen inleddes med ett par lättsamma timmar i Lund, där vi diskuterade "den liberala freden". Bara uttrycket är ju olycksbådande. Men ändå: global ekonomisk interdependens! Transnationella eliters inverkan på demokratiseringsprocessen! Jag kom i vanlig ordning med en del löjligt insiktsfulla kommentarer och satt sen nöjd, tillbakalutad. Vi fick ut tentan. Verkar överkomlig.
Jag tog sen tåget till Malmö, mötte Danielskij och Abbe och åt lite dillkebab på Saluhallen (Albins smakade mest dill). Lönen hade ju kommit för alla knegare, och meningen var att jag skulle köpa vinterjacka. Men det var för varmt och jag var inte på humör. Tjackade ett par rutiga pyjamasbyxor på HM. När jag kom hem letade jag runt lite på Adlibris och beställde till slut fem böcker:
¤ "En tid i helvetet" av Arthur Rimbaud
¤ "Pesten" av Albert Camus
¤ "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg
¤ "Äcklet" av Jean-Paul Sartre
¤ "Snows of Kilimanjaro" av Ernest Hemingway
Tre fransmän, en svensk och en amerikan. Tre romaner, en novellsamling och så lite poesi. Inte en enda kvinna, och inte en enda bok som är mindre än femtio år gammal. Så det ska vara.
Inflyttningsfest i Göteborg, det lär bli något i hästväg.
Måste säga att jag är gruvligt avundsjuk på Albins lärarvikarierande. Tänker tjata lite på mor min så att hon fixar in mig i Tyringe. Jag är ju en jävel på slaget om Stalingrad, om inte annat. Hade gärna undervisat lite i amerikansk litteraturhistoria (tvinga ungarna att läsa nåt asjobbigt av Kerouac eller Faulkner) eller religion (de kristologiska striderna i 300-talets Alexandria, tex) eller möjligtvis engelska (köra Örjan-style). Kan bli hur kul som helst.
Gårdagen inleddes med ett par lättsamma timmar i Lund, där vi diskuterade "den liberala freden". Bara uttrycket är ju olycksbådande. Men ändå: global ekonomisk interdependens! Transnationella eliters inverkan på demokratiseringsprocessen! Jag kom i vanlig ordning med en del löjligt insiktsfulla kommentarer och satt sen nöjd, tillbakalutad. Vi fick ut tentan. Verkar överkomlig.
Jag tog sen tåget till Malmö, mötte Danielskij och Abbe och åt lite dillkebab på Saluhallen (Albins smakade mest dill). Lönen hade ju kommit för alla knegare, och meningen var att jag skulle köpa vinterjacka. Men det var för varmt och jag var inte på humör. Tjackade ett par rutiga pyjamasbyxor på HM. När jag kom hem letade jag runt lite på Adlibris och beställde till slut fem böcker:
¤ "En tid i helvetet" av Arthur Rimbaud
¤ "Pesten" av Albert Camus
¤ "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg
¤ "Äcklet" av Jean-Paul Sartre
¤ "Snows of Kilimanjaro" av Ernest Hemingway
Tre fransmän, en svensk och en amerikan. Tre romaner, en novellsamling och så lite poesi. Inte en enda kvinna, och inte en enda bok som är mindre än femtio år gammal. Så det ska vara.
Inflyttningsfest i Göteborg, det lär bli något i hästväg.
Måste säga att jag är gruvligt avundsjuk på Albins lärarvikarierande. Tänker tjata lite på mor min så att hon fixar in mig i Tyringe. Jag är ju en jävel på slaget om Stalingrad, om inte annat. Hade gärna undervisat lite i amerikansk litteraturhistoria (tvinga ungarna att läsa nåt asjobbigt av Kerouac eller Faulkner) eller religion (de kristologiska striderna i 300-talets Alexandria, tex) eller möjligtvis engelska (köra Örjan-style). Kan bli hur kul som helst.
torsdag, september 21, 2006
Jag vill inte prata om det
Frukost är skiten. Dagens: 1,5 portioner havregrynsgröt med skivad banan (ingen mjölk eller annat tjafs), två knäckemackor med leverpastej, två koppar kaffe (staaarkt) och tre glas mjölk. Jag älskar att äta. Börjar även få lite bättre koll på vad jag stoppar i mig, känns det som, och försöker sluta knapra så förbannat många digestivekex. I förrgår bakade jag som sagt ett makalöst gott bröd. Russin, nötter, 328 olika sorters frön och gryn och gud vet vad; det blev brutalt. Man kan slå ihjäl folk med limpan. Den väger kilon.
Idag ska jag in till Lund om en timme ungefär och lyssna på nån filosof som ska prata om Libanon. Kan bli småtrevligt. Tar med mig lunchlåda, på tal om att äta. Sen i eftermiddag blir det ett monumentalt gympass hos Åkerberg. Målet är att inte kunna gå hem, så det lär bli en del knäböj.
Pratade med Göteborg igår. Folk får skärpa sig däruppe och sluta spränga bilar, man blir ju orolig.
Idag ska jag in till Lund om en timme ungefär och lyssna på nån filosof som ska prata om Libanon. Kan bli småtrevligt. Tar med mig lunchlåda, på tal om att äta. Sen i eftermiddag blir det ett monumentalt gympass hos Åkerberg. Målet är att inte kunna gå hem, så det lär bli en del knäböj.
Pratade med Göteborg igår. Folk får skärpa sig däruppe och sluta spränga bilar, man blir ju orolig.
onsdag, september 20, 2006
Mer eller mindre
Idag på föreläsningen (som var delkursens sista) satt jag bredvid en lång, smal kille som hade en del underligheter för sig. Först verkade han helt lugn och sansad och satt tyst när Lina pratade om människans destruktiva natur och det oundvikliga kriget. Sen var det dags för kaffepaus, och snubben går ner till entrén och tar sig ett ex av dagens Herald Tribune, som han helt ogenerat breder ut över halva bordet (som är byggt för fyra). Den närmsta kvarten ägnar han sedan åt att lusläsa tidningen, och vid varje uppseendeväckande ord han stöter på gav han ifrån sig små läten. Det var förnöjda små utblås genom näsan, uppgivna, teatraliska suckar, ljudliga hummanden med förvånade undertoner osv, osv. Fantastiskt enerverande.
Och på tåget hem blev jag störd i mitt läsande av tre lika högljudda som pratglada amerikanskor. Håller sedan igår på med "Candide" av Voltaire, vilket egentligen aldrig var meningen. Jag skulle ju läsa Narnia. Men det är lite nervöst att gå bort till Kristinas hus och låna böcker, med tanke på att den enda som förmodligen kommer vara där är hennes mormor. Och hon är ju Samara i "The Ring". "Candide" är i alla fall underhållande och småputtrig, men känns ändå som lite slöseri med min dyrbara lästid.
Mycket fotboll ikväll. Roma-Inter på Canal+ får nog mest uppmärksamhet, men efter 22.00 sänder de även andra halvlek av Liverpool-Newcastle och den kan ju bli intressant. Tidigare på kvällen är det dessutom Stockholmsderby. Och så måste jag klämma in ett behovsprövat telefonsamtal med Göteborg också. Fem bra saker just nu:
1. Kristina
2. Mitt bröd, som jag bakade igår
3. "Caravan" med Van Morrison
4. Hösten (med vissa reservationer)
5. Lön på måndag
Och på tåget hem blev jag störd i mitt läsande av tre lika högljudda som pratglada amerikanskor. Håller sedan igår på med "Candide" av Voltaire, vilket egentligen aldrig var meningen. Jag skulle ju läsa Narnia. Men det är lite nervöst att gå bort till Kristinas hus och låna böcker, med tanke på att den enda som förmodligen kommer vara där är hennes mormor. Och hon är ju Samara i "The Ring". "Candide" är i alla fall underhållande och småputtrig, men känns ändå som lite slöseri med min dyrbara lästid.
Mycket fotboll ikväll. Roma-Inter på Canal+ får nog mest uppmärksamhet, men efter 22.00 sänder de även andra halvlek av Liverpool-Newcastle och den kan ju bli intressant. Tidigare på kvällen är det dessutom Stockholmsderby. Och så måste jag klämma in ett behovsprövat telefonsamtal med Göteborg också. Fem bra saker just nu:
1. Kristina
2. Mitt bröd, som jag bakade igår
3. "Caravan" med Van Morrison
4. Hösten (med vissa reservationer)
5. Lön på måndag
måndag, september 18, 2006
Imperialistiska intrång
På väg hem från Lund idag läste jag i Aftonbladet att Lars Leijonborg siktar på posten som utrikesminister. Ska den (ursäkta uttrycket) jävla tomten vara vårt ansikte utåt? Skammen hade överlevt mig. Men ett folk har ju sällan bättre ledare än det förtjänar.
Nu har jag bokat tågbiljetter för nästa Göteborgsbesök (13-15/10). Blev mycket riktigt betydligt billigare den här gången. Nu är det bara till att fördjupa sig i den stundande hemtentan och hoppas att tiden går snabbt även när man har lite tråkigare. Känns som att jag har haft konstant huvudvärk i en vecka. Måste bero på den borgerliga valsegern.
Läste i Linas blogg (som alla borde låna ett öga då och då) att Ingeman ligger på sjukhus. Sänder honom en tanke.
Nu har jag bokat tågbiljetter för nästa Göteborgsbesök (13-15/10). Blev mycket riktigt betydligt billigare den här gången. Nu är det bara till att fördjupa sig i den stundande hemtentan och hoppas att tiden går snabbt även när man har lite tråkigare. Känns som att jag har haft konstant huvudvärk i en vecka. Måste bero på den borgerliga valsegern.
Läste i Linas blogg (som alla borde låna ett öga då och då) att Ingeman ligger på sjukhus. Sänder honom en tanke.
Things fall apart
Känner mig lätt apatisk. Igår var familjen Jonsson här och lagade mat. Sen åt vi och drack vin, och sist av alla i hela Hässleholm gick vi och röstade.
Det enda vi kan hoppas på nu är väl att Margot tar sitt förnuft till fånga, lämnar Bryssel och tar sitt ansvar. Tror att hon hade kunnat ge partiet en liten nytändning. Moderaterna stod onekligen för en ganska spektakulär upphämtning. Men jag säger som min gode vän Jan Eliasson; jag tycker synd om den moderate utrikesminister som ska åka ner till Genève (eller FN, etc) och berätta att Sverige tänker halvera sitt bistånd. Way to go! Rasera gärna vårt goda rykte. Vi lider ju så här uppe i norr, fyra miljarder extra så att vi kan finansiera en sänkning av förmögenhetsskatten känns som en rimlig lösning när folk dör i Darfur. Jag vet att de förmodligen inte får igenom en sån sänkning, men att de bara tänker tanken tycker jag säger allt.
Positivt är i alla fall att Folkpartiet gick tillbaka rejält.
Idag ska jag ha en politisk dag och lyssna på artister med hjärtat på rätt ställe. Dead Prez, Bruce Springsteen, och Dylan såklart:
Let me ask you one question
is your money that good?
Will it buy you forgiveness
do you think that it could?
I think you will find
when your death takes its toll
All the money you made
will never buy back your soul
Det enda vi kan hoppas på nu är väl att Margot tar sitt förnuft till fånga, lämnar Bryssel och tar sitt ansvar. Tror att hon hade kunnat ge partiet en liten nytändning. Moderaterna stod onekligen för en ganska spektakulär upphämtning. Men jag säger som min gode vän Jan Eliasson; jag tycker synd om den moderate utrikesminister som ska åka ner till Genève (eller FN, etc) och berätta att Sverige tänker halvera sitt bistånd. Way to go! Rasera gärna vårt goda rykte. Vi lider ju så här uppe i norr, fyra miljarder extra så att vi kan finansiera en sänkning av förmögenhetsskatten känns som en rimlig lösning när folk dör i Darfur. Jag vet att de förmodligen inte får igenom en sån sänkning, men att de bara tänker tanken tycker jag säger allt.
Positivt är i alla fall att Folkpartiet gick tillbaka rejält.
Idag ska jag ha en politisk dag och lyssna på artister med hjärtat på rätt ställe. Dead Prez, Bruce Springsteen, och Dylan såklart:
Let me ask you one question
is your money that good?
Will it buy you forgiveness
do you think that it could?
I think you will find
when your death takes its toll
All the money you made
will never buy back your soul
lördag, september 16, 2006
All I want is what you want
Idag reste jag ensam till Malmö och köpte skolväska och en svart t-shirt. Nöjd. Jag var lite bakfull och svettades ganska mycket hela tiden, särskilt inne på Carlings där de av någon anledning inte verkar ha förstått värdet av luftkonditionering. Åt pyttipanna på Triangeln och misslyckades återigen med att hitta en vettig vinterjacka. Överallt stod folk från olika partier och skrek i mikrofoner och delade ut informationsblad och ballonger och annat krimskrams. Värst var moderaterna, som tydligen hade mobiliserat folk ända uppifrån norra Skåne; Jonte "jag-ser-ut-som-Billy-Zane-och-dödar-barn" stod på Gustav Adolfs torg och såg väldigt engagerad ut. Man blir ju rädd.
Sa jag bakfull? Daniel var här igår kväll. Vi drack vin, kollade på "Annie Hall", drack ljummen citronlikör ur flaskan och pratade om De Djupa Tingen. Politik, framtiden, mitt civiltillstånd (som får betraktas som utrett vid det här laget) och andra väsentligheter. Michael Jackson. Sen åt vi glass och gick en runda. Vid tvåtiden stod jag någonstans vid Läredaskolans matsal och författade innerliga sms till höger och vänster, när jag plötsligt fick ett av Simon. Gick bort till honom och kollade på roliga klipp på YouTube. Sov.
Val imorgon! Jag sitter i mörkret på mitt rum och lyssnar på gammal soul ("Dave Godin's Deep Soul Treasures Vol. 1") och försöker bilda mig en uppfattning. Tänk om bara socialdemokraterna kunde sluta vara så mycket Maud Olofsson och bli mer... Palme, eller nåt. Solidaritet för helvete. Om möjlighet ges ska jag i alla fall kryssa för Jens mamma, det är en sak som är säker. Oooohhh, nu är det "Showdown" med Kenny Carter. Lidelsen! Mörkret! Smärtan! Jag blir till mig i trasorna, som man säger.
Idag på tåget läste jag ut "Den allvarsamma leken". Spektakulärt bra bok. Så otroligt "spot on" vad gäller känslor och personporträtt, hela tiden trovärdig och aldrig konstlad. Inte ett dugg daterad, trots att den utspelar sig under förra århundradets första decennium. Och som de super! Nu får det nog bli nästa del i Narniaserien, och efter den vet jag inte riktigt. Allt detta tågresande medför ett groteskt bokslukande, minst två i veckan. Fyra den gångna.
Imorgon är det Chelsea-Liverpool OCH Man U-Arsenal! På en gång!
Jag har en förmåga att hela tiden snöa in på nya Pet Shop Boys-låtar, en i taget. Lyssnar för tillfället som besatt på "A red letter day". Den är jättefin.
But for all of those who don't fit in
who follow their instincts and are told they sin
this is a prayer for a different way
all I want is what you want
Sa jag bakfull? Daniel var här igår kväll. Vi drack vin, kollade på "Annie Hall", drack ljummen citronlikör ur flaskan och pratade om De Djupa Tingen. Politik, framtiden, mitt civiltillstånd (som får betraktas som utrett vid det här laget) och andra väsentligheter. Michael Jackson. Sen åt vi glass och gick en runda. Vid tvåtiden stod jag någonstans vid Läredaskolans matsal och författade innerliga sms till höger och vänster, när jag plötsligt fick ett av Simon. Gick bort till honom och kollade på roliga klipp på YouTube. Sov.
Val imorgon! Jag sitter i mörkret på mitt rum och lyssnar på gammal soul ("Dave Godin's Deep Soul Treasures Vol. 1") och försöker bilda mig en uppfattning. Tänk om bara socialdemokraterna kunde sluta vara så mycket Maud Olofsson och bli mer... Palme, eller nåt. Solidaritet för helvete. Om möjlighet ges ska jag i alla fall kryssa för Jens mamma, det är en sak som är säker. Oooohhh, nu är det "Showdown" med Kenny Carter. Lidelsen! Mörkret! Smärtan! Jag blir till mig i trasorna, som man säger.
Idag på tåget läste jag ut "Den allvarsamma leken". Spektakulärt bra bok. Så otroligt "spot on" vad gäller känslor och personporträtt, hela tiden trovärdig och aldrig konstlad. Inte ett dugg daterad, trots att den utspelar sig under förra århundradets första decennium. Och som de super! Nu får det nog bli nästa del i Narniaserien, och efter den vet jag inte riktigt. Allt detta tågresande medför ett groteskt bokslukande, minst två i veckan. Fyra den gångna.
Imorgon är det Chelsea-Liverpool OCH Man U-Arsenal! På en gång!
Jag har en förmåga att hela tiden snöa in på nya Pet Shop Boys-låtar, en i taget. Lyssnar för tillfället som besatt på "A red letter day". Den är jättefin.
But for all of those who don't fit in
who follow their instincts and are told they sin
this is a prayer for a different way
all I want is what you want
tisdag, september 12, 2006
Abnorma anföranden
Ringde nyss till Poståkeriet och fick äntligen prata med Jonas, som förklarade att jag inte kommer att få någon lön förrän den 25/9. Kul. Det blir förvisso en hel del pengar då, men ändå. Två veckor till.
Lyssnar på Winterland-spelningen från julen -78 med Bruce (för första gången på ganska länge), och finner inte ord för hur förkrossande bra den är. Över tre timmar ren extas. Särskilt mot slutet, när allt bara kollapsar och man tror att det är slut, och Bruce tar mikrofonen och kvider fram ett "Ahh, I think I'm gonna throw up... a one, two, three, four!", och så bara kör de vidare, ännu högre och fortare och bättre tills man är helt mör. Gud bevare internet, som gör det möjligt att ta del av såna epokgörande händelser.
På torsdag ska jag förresten lyssna på Jan Eliasson i AF-borgen i Lund. Utrikesminstern! Me so happy. Ja, Lina, han är sosse.
Lyssnar på Winterland-spelningen från julen -78 med Bruce (för första gången på ganska länge), och finner inte ord för hur förkrossande bra den är. Över tre timmar ren extas. Särskilt mot slutet, när allt bara kollapsar och man tror att det är slut, och Bruce tar mikrofonen och kvider fram ett "Ahh, I think I'm gonna throw up... a one, two, three, four!", och så bara kör de vidare, ännu högre och fortare och bättre tills man är helt mör. Gud bevare internet, som gör det möjligt att ta del av såna epokgörande händelser.
På torsdag ska jag förresten lyssna på Jan Eliasson i AF-borgen i Lund. Utrikesminstern! Me so happy. Ja, Lina, han är sosse.
måndag, september 11, 2006
Tar det tillbaka till gatan
Visst ja, jag skulle ju berätta lite om vad jag gjorde i Göteborg. Således...
Fredag: Anländer i rikets andra stad omkring åtta och möts av Kristina på stationen. Tar bussen ut på Hisingen och tillbringar kvällen i stillhet på Gåsagången.
Lördag: Möter upp med Anna och Maria, två andra spirituella flickor som också är volontärer i området, och går på en liten shoppingrunda i centrum. I egenskap av ensam man får jag finna mig i att mest "sit back and observe", så det blev en billig dag. Lunch på sympatiskt ställe (pasta med örtsås och kyckling) och sedan buss hem till suburbia igen. Hyra film på Marias Video. Mysig hemmakväll.
Söndag: Går upp i ottan och tar bussen till Kristinas kyrka för lite Guds ord, som min mamma alltid säger ska göra mig så gott. Deltar med liv och lusta i gudstjänsten och dricker sedan kyrkkaffe med en mustachprydd gumma som hela tiden skrattar hysteriskt. Promenerar till lägenheten, köper mjölk, misslyckas med att utnyttja K:s tvättid, chillar och tar bussen till centrum vid fem. Går en vända i det fina vädret, säger adjö och sätter mig på tåget. Hemma nio. Sopranos.
Mer än så blir det inte.
Fredag: Anländer i rikets andra stad omkring åtta och möts av Kristina på stationen. Tar bussen ut på Hisingen och tillbringar kvällen i stillhet på Gåsagången.
Lördag: Möter upp med Anna och Maria, två andra spirituella flickor som också är volontärer i området, och går på en liten shoppingrunda i centrum. I egenskap av ensam man får jag finna mig i att mest "sit back and observe", så det blev en billig dag. Lunch på sympatiskt ställe (pasta med örtsås och kyckling) och sedan buss hem till suburbia igen. Hyra film på Marias Video. Mysig hemmakväll.
Söndag: Går upp i ottan och tar bussen till Kristinas kyrka för lite Guds ord, som min mamma alltid säger ska göra mig så gott. Deltar med liv och lusta i gudstjänsten och dricker sedan kyrkkaffe med en mustachprydd gumma som hela tiden skrattar hysteriskt. Promenerar till lägenheten, köper mjölk, misslyckas med att utnyttja K:s tvättid, chillar och tar bussen till centrum vid fem. Går en vända i det fina vädret, säger adjö och sätter mig på tåget. Hemma nio. Sopranos.
Mer än så blir det inte.
It's like mixin' vodka and milk
Idag var en bra dag, även om jag såklart saknar Kristina nåt makalöst och inser att det kommer att bli ganska jobbigt att ha henne så hemskt långt bort nästan hela tiden. Men jag har ju mest mig själv att skylla, och nu är det så här verkligheten ser ut... I alla fall så har jag fått en hel del uträttat idag. Först föreläsning om folkmord (tråkigast hittills) och sen hittade jag ett billigt och mättande lunchalternativ (absurt stor baguette för 30 spänn på Widerbergs Chark). Vidare skrev jag in mig på Sydskånska Nationen och blev medlem i Utrikespolitiska Föreningen. Puh.
Och så var jag på Göingekliniken och fick röntgentid för mina knän. Doktorn sa att jag gott kunde fortsätta springa om jag ville det, så innan kvällsmaten tog jag min första runda på säkert en månad. Gick över förväntan och var fantastiskt skönt.
¤ Pet Shop Boys - Always on my mind
¤ Dolly Parton - I will always love you
¤ The Shirelles - Will you still love me tomorrow?
Sentimentalt dravel.
På tåget upp till Göteborg läste jag ut "Vad jag älskade" av Siri Hustvedt och fick genast lite beslutsångest gällande vad jag skulle läsa härnäst. Jag hade med mig "De vilda palmerna" av William Faulkner och försökte med den på hemvägen, men den var omständig och tråkade ut mig. Hade dessutom lite ont i huvudet. Så idag tog jag helt enkelt den tunnaste boken jag hade på min hög på golvet. Det blev "Främlingen" av Albert Camus, och på dagens tågresor har jag läst mer än hälften. Verkar bra.
Och så var jag på Göingekliniken och fick röntgentid för mina knän. Doktorn sa att jag gott kunde fortsätta springa om jag ville det, så innan kvällsmaten tog jag min första runda på säkert en månad. Gick över förväntan och var fantastiskt skönt.
¤ Pet Shop Boys - Always on my mind
¤ Dolly Parton - I will always love you
¤ The Shirelles - Will you still love me tomorrow?
Sentimentalt dravel.
På tåget upp till Göteborg läste jag ut "Vad jag älskade" av Siri Hustvedt och fick genast lite beslutsångest gällande vad jag skulle läsa härnäst. Jag hade med mig "De vilda palmerna" av William Faulkner och försökte med den på hemvägen, men den var omständig och tråkade ut mig. Hade dessutom lite ont i huvudet. Så idag tog jag helt enkelt den tunnaste boken jag hade på min hög på golvet. Det blev "Främlingen" av Albert Camus, och på dagens tågresor har jag läst mer än hälften. Verkar bra.
fredag, september 08, 2006
På tal om att ta sig vatten över huvudet
Den här helgen kommer jag att spendera med Kristina (det kristna organisatoriska undret) i Göteborg. I yttersta nödfall har jag kanske, eventuellt, mobilen med mig. Hemma igen söndag kväll klockan 21.20. Knapphändig och ofullständig rapport utlovas!
torsdag, september 07, 2006
Ambivalenta anfall
Först och främst några rader om gårdagens match. Eller, vid närmare eftertanke så lämnar vi den till sitt öde. Spanien fick ju som bekant stryk av Nordirland, som i sin tur fick spö av Island i lördags. Och Island slog vi med 4-1 förra gången. Summan av kardemumman: vi kommer att slå Spanien med ungefär 10-4. Inga problem så länge Allbäck tränar lite avslut. Och så börjar jag gilla Micke Nilsson; kan se mer än lovligt vilse ut emellanåt men springer och vill åtminstone mycket. Lite som jag själv.
För att spinna vidare på Jens tankar om valet, så kan jag erkänna att även jag går med fula sossetankar i min lilla hjärna. Resonerar som följer: jag röstar inte på Alliansen. Punkt. Är det då inte bäst att göra Socialdemokraterna så starka som möjligt, i fall det nu skulle bli en seger för vänsterblocket? Måste dessvärre medge att det ser ganska dystert ut. Ovanpå detta ligger dessutom det faktum att jag faktiskt gillar Göran. Han må vara bufflig, maktlysten och ta sig själv på liiite för stort allvar, men jag tycker att han är så sjukt rolig att kolla på i debatter. Han har pondus, han är statsmannamässig och duktig retoriskt. Jag går igång på såna enkla knep. Och när han drar ner glasögonen , lägger sig till med sin mest beskymmrade men samtidigt överlägsna röst och lugnt lägger fram sitt "Fredrik Reinfeldt, jag är rädd för...", kan man annat än smälta?
Å andra sidan ligger nog mina sympatier ännu längre vänsterut. Får se. Miljöpartiet går i alla fall fetbort. Då kan man ju lika gärna rösta på Piratpartiet eller Junilistan eller nåt annat skämtparti. Miljö... pyttsan. Miljön, glesbygden och äldreomsorgen. Sjukt överskattat.
Loggade precis in på min internetbank och såg till min odelade glädje att jag har fått mitt första studiestöd! Över tre lakan! Hurra! Smolket i den berömda bägaren är ju fortfarande att jag inte fått nån lön från Poståkeriet. Om ingen lapp ligger i brevlådan idag heller ska jag baske mig ringa dit och fråga vad tomtarna håller på med. Jonas, Magnus och allt vad de heter. Eller har jag missuppfattat alltihop? Var picknickväskan all ersättning efter två månaders psykisk nedbrytning?
För att spinna vidare på Jens tankar om valet, så kan jag erkänna att även jag går med fula sossetankar i min lilla hjärna. Resonerar som följer: jag röstar inte på Alliansen. Punkt. Är det då inte bäst att göra Socialdemokraterna så starka som möjligt, i fall det nu skulle bli en seger för vänsterblocket? Måste dessvärre medge att det ser ganska dystert ut. Ovanpå detta ligger dessutom det faktum att jag faktiskt gillar Göran. Han må vara bufflig, maktlysten och ta sig själv på liiite för stort allvar, men jag tycker att han är så sjukt rolig att kolla på i debatter. Han har pondus, han är statsmannamässig och duktig retoriskt. Jag går igång på såna enkla knep. Och när han drar ner glasögonen , lägger sig till med sin mest beskymmrade men samtidigt överlägsna röst och lugnt lägger fram sitt "Fredrik Reinfeldt, jag är rädd för...", kan man annat än smälta?
Å andra sidan ligger nog mina sympatier ännu längre vänsterut. Får se. Miljöpartiet går i alla fall fetbort. Då kan man ju lika gärna rösta på Piratpartiet eller Junilistan eller nåt annat skämtparti. Miljö... pyttsan. Miljön, glesbygden och äldreomsorgen. Sjukt överskattat.
Loggade precis in på min internetbank och såg till min odelade glädje att jag har fått mitt första studiestöd! Över tre lakan! Hurra! Smolket i den berömda bägaren är ju fortfarande att jag inte fått nån lön från Poståkeriet. Om ingen lapp ligger i brevlådan idag heller ska jag baske mig ringa dit och fråga vad tomtarna håller på med. Jonas, Magnus och allt vad de heter. Eller har jag missuppfattat alltihop? Var picknickväskan all ersättning efter två månaders psykisk nedbrytning?
tisdag, september 05, 2006
Jag har planterat en kaktus på marken
Fortsatt förkyld. Inte kul.
Eftermiddagen har ägnats åt koncentrerad fördjupning i "Europas krig" av Alf W Johansson. Satt först på biblan, i det isolerade läsrummet på övre våningen. Boken är faktiskt riktigt klurig (men absolut inte omöjlig) och innehåller många ganska invecklade filosofiska resonemang. Språket är inte helt lättsmält. Dock belönas man emellanåt med fina poetiska citat från tex den berömde krigsteoretikern Clausewitz:
De militära dygdernas frö växer endast ur den ständiga verksamhetens och ansträngningens jord, men det måste också befruktas av segerns solljus.
Vackert. De kapitlen jag läst idag har mest handlat om Clausewitz och dennes olika teorier; skillnaden mellan taktik och strategi, vikten av att se krig i ett större sammanhang (dvs, att krig aldrig kan föras för krigandets skull utan alltid är ett medel för att nå ett mål, en slags förlängning på politiken), faran i att stirra sig blind på historien när man studerar krigsteori. Låter det kul? Tänkte väl det.
Det jag egentligen vill komma till är dock: när jag satt inne på Nyfiket och tog mig en fralla och en kopp kaffe (fortfarande idogt läsande), råkade jag hamna precis intill ett par gamla tanter som inte verkade kunna sluta prata. Högljudda var de dessutom. Jag kunde alltså inte undgå att höra vad de pratade om, och det var ingen munter lyssning... I korthet handlade det om det vanliga "det var bättre förr"-dravlet: skenande brottslighet, den perversa prisökningen på dagstidningar och bristen på diciplin i skolorna. Men just som man trodde att de gamla damerna skulle hänfalla åt ren slentriandiss av dagens degenererade samhälle, tog samtalet en ny och spännande vändning. De började prata om (håll i er nu)... fisk!
Visserligen var det återigen tillgången på fisk ur ett historiskt perspektiv, men det kändes ändå som ett ganska fräscht grepp. Den ena, som verkade lite äldre och bittrare än den andra, ojade sig väldigt över att folk nu, som hon uttryckte det, "våldförde sig på torsken". Den yngre av de två nickade och beklagade sig; om den nuvarande utvecklingen fick fortsätta, skulle vi snart inte ha någon fisk alls att tillgå. Dystert! De avrundade konversationen med att konstatera att precis ALLT hade blivit sämre, och att den nuvarande generationen (slår vad om att de tittade på mig, men jag fixerade blicken i boken och koncentrerade mig på kaffet) helt enkelt måste "ta sig samman".
Gamla människor saknar tydligen inte bara smak. Påfallande många är också väldigt dumma.
Eftermiddagen har ägnats åt koncentrerad fördjupning i "Europas krig" av Alf W Johansson. Satt först på biblan, i det isolerade läsrummet på övre våningen. Boken är faktiskt riktigt klurig (men absolut inte omöjlig) och innehåller många ganska invecklade filosofiska resonemang. Språket är inte helt lättsmält. Dock belönas man emellanåt med fina poetiska citat från tex den berömde krigsteoretikern Clausewitz:
De militära dygdernas frö växer endast ur den ständiga verksamhetens och ansträngningens jord, men det måste också befruktas av segerns solljus.
Vackert. De kapitlen jag läst idag har mest handlat om Clausewitz och dennes olika teorier; skillnaden mellan taktik och strategi, vikten av att se krig i ett större sammanhang (dvs, att krig aldrig kan föras för krigandets skull utan alltid är ett medel för att nå ett mål, en slags förlängning på politiken), faran i att stirra sig blind på historien när man studerar krigsteori. Låter det kul? Tänkte väl det.
Det jag egentligen vill komma till är dock: när jag satt inne på Nyfiket och tog mig en fralla och en kopp kaffe (fortfarande idogt läsande), råkade jag hamna precis intill ett par gamla tanter som inte verkade kunna sluta prata. Högljudda var de dessutom. Jag kunde alltså inte undgå att höra vad de pratade om, och det var ingen munter lyssning... I korthet handlade det om det vanliga "det var bättre förr"-dravlet: skenande brottslighet, den perversa prisökningen på dagstidningar och bristen på diciplin i skolorna. Men just som man trodde att de gamla damerna skulle hänfalla åt ren slentriandiss av dagens degenererade samhälle, tog samtalet en ny och spännande vändning. De började prata om (håll i er nu)... fisk!
Visserligen var det återigen tillgången på fisk ur ett historiskt perspektiv, men det kändes ändå som ett ganska fräscht grepp. Den ena, som verkade lite äldre och bittrare än den andra, ojade sig väldigt över att folk nu, som hon uttryckte det, "våldförde sig på torsken". Den yngre av de två nickade och beklagade sig; om den nuvarande utvecklingen fick fortsätta, skulle vi snart inte ha någon fisk alls att tillgå. Dystert! De avrundade konversationen med att konstatera att precis ALLT hade blivit sämre, och att den nuvarande generationen (slår vad om att de tittade på mig, men jag fixerade blicken i boken och koncentrerade mig på kaffet) helt enkelt måste "ta sig samman".
Gamla människor saknar tydligen inte bara smak. Påfallande många är också väldigt dumma.
måndag, september 04, 2006
Way down, past my shoulders
Jag börjar bli riktigt bra på att prata i telefon. Vem kunde tro det?
Nu är jag förkyld och måste nog hoppa träningen imorgon. Albins fel, han skulle tvunget köra med AC:n på fullt ös hela vägen till Väla i lördags, fast jag satt och huttrade i t-shirt. Jag förbannar dig och dina koftor. Nu försöker jag iscensätta någon slags c-vitaminchock genom att hälla i mig en massa apelsinjuice varvat med hett citronvatten. Tveksamt om det funkar.
Fin (men sen) tv-kväll ikväll. Först "100 höjdare" och "Seinfeld" på femman, sen "Kvarteret Skatan" på ettan. Tror de gick i en följd. Ska krypa upp i soffan och äta yoghurt.
Nu är jag förkyld och måste nog hoppa träningen imorgon. Albins fel, han skulle tvunget köra med AC:n på fullt ös hela vägen till Väla i lördags, fast jag satt och huttrade i t-shirt. Jag förbannar dig och dina koftor. Nu försöker jag iscensätta någon slags c-vitaminchock genom att hälla i mig en massa apelsinjuice varvat med hett citronvatten. Tveksamt om det funkar.
Fin (men sen) tv-kväll ikväll. Först "100 höjdare" och "Seinfeld" på femman, sen "Kvarteret Skatan" på ettan. Tror de gick i en följd. Ska krypa upp i soffan och äta yoghurt.
Fjuniga fragmentariska flegmatiska fån
Jesu heliga moder vad det pissar ner. Regnet har verkligen haft hela dagen på sig att komma, men väljer såklart att vänta tills jag har kommit hem, fikat och precis ska ut med hunden. Ledsen, men att jag går ut i det här vädret finns bara inte.
Jag borde kanske har förstått att det var på väg, för det var väldigt kallt i Lund i morse och jag frös alla de sexhundra meterna från stationen till föreläsningssalen. Måste nog köpa en halsduk. Idag hade jag alltså min allra första föreläsning på kursen. Wilhelm Agrell höll ett knappt två timmar långt anförande om freds- och konfliktforskningens utveckling från femtiotalet och framåt. Och som jag njöt. Det är något perverst med mig och lååånga, småtorra men samtidigt underfundiga föreläsningar, jag älskar att känna att luften i salen är full av kunskap som det bara är för mig att suga i mig så mycket jag vill av, att lyssna på verkligt intelligenta människor som pratar pratar pratar om saker de faktiskt kan något om. Jag satt med ett fånigt leende på läpparna och antecknade så mycket jag bara hann med.
Ville (som han tyvärr vill bli kallad) var sinnebilden av en övervintrad, småtöntig akademiker; beiga säckiga byxor, ljusblå skjorta och mossgrön stickad kofta. Skepparkransen var lite för gles för att riktigt tas på allvar. Det vilda krulliga håret klarade inte riktigt av att befolka hela huvudet, utan han hade en kal skinande fläck längst upp. Han pratade nästan helt utan anteckningar och väldigt intresseväckande, hela tiden behagligt men aldrig monotont eller så att man blev dåsig. Då och då vävde han in en rolig liten anekdot eller gav ifrån sig en underbar fomulering som jag snabbt krattade ner i blocket. Den fina citattraditionen från Linné får inte dö!
Föreläsningen tog slut klockan tolv, och jag var (givetvis) fruktansvärt hungrig. Lund är översållat med små, mysiga kaféer där man kan äta lika små och mysiga baguetter och sallader, men min mage nöjer sig sällan med det lilla och mysiga. Styrde därför stegen mot Gräddhyllan, en synnerligen trevlig restaurang (med kafé och hotell), där jag under vällustiga former slevade i mig köttfärslimpa späckad med soltorkade tomater. Sen gick jag till Akademibokhandeln och köpte en bok som vi ska ha läst lite i till onsdag, och sen åkte jag hem. Har köpt månadskort nu, så om det är nån som vill ut och nöjesåka nån dag är det bara att säga till.
Nu regnar det nog inte längre. Måste ut med hunden.
Jag borde kanske har förstått att det var på väg, för det var väldigt kallt i Lund i morse och jag frös alla de sexhundra meterna från stationen till föreläsningssalen. Måste nog köpa en halsduk. Idag hade jag alltså min allra första föreläsning på kursen. Wilhelm Agrell höll ett knappt två timmar långt anförande om freds- och konfliktforskningens utveckling från femtiotalet och framåt. Och som jag njöt. Det är något perverst med mig och lååånga, småtorra men samtidigt underfundiga föreläsningar, jag älskar att känna att luften i salen är full av kunskap som det bara är för mig att suga i mig så mycket jag vill av, att lyssna på verkligt intelligenta människor som pratar pratar pratar om saker de faktiskt kan något om. Jag satt med ett fånigt leende på läpparna och antecknade så mycket jag bara hann med.
Ville (som han tyvärr vill bli kallad) var sinnebilden av en övervintrad, småtöntig akademiker; beiga säckiga byxor, ljusblå skjorta och mossgrön stickad kofta. Skepparkransen var lite för gles för att riktigt tas på allvar. Det vilda krulliga håret klarade inte riktigt av att befolka hela huvudet, utan han hade en kal skinande fläck längst upp. Han pratade nästan helt utan anteckningar och väldigt intresseväckande, hela tiden behagligt men aldrig monotont eller så att man blev dåsig. Då och då vävde han in en rolig liten anekdot eller gav ifrån sig en underbar fomulering som jag snabbt krattade ner i blocket. Den fina citattraditionen från Linné får inte dö!
Föreläsningen tog slut klockan tolv, och jag var (givetvis) fruktansvärt hungrig. Lund är översållat med små, mysiga kaféer där man kan äta lika små och mysiga baguetter och sallader, men min mage nöjer sig sällan med det lilla och mysiga. Styrde därför stegen mot Gräddhyllan, en synnerligen trevlig restaurang (med kafé och hotell), där jag under vällustiga former slevade i mig köttfärslimpa späckad med soltorkade tomater. Sen gick jag till Akademibokhandeln och köpte en bok som vi ska ha läst lite i till onsdag, och sen åkte jag hem. Har köpt månadskort nu, så om det är nån som vill ut och nöjesåka nån dag är det bara att säga till.
Nu regnar det nog inte längre. Måste ut med hunden.
fredag, september 01, 2006
Jag ville bara befolka jorden
Jag cyklade ner till stationen strax efter åtta i morse och träffade Jakob på stationen (the pleasure of Läredafolk) och vi slog sedan följe på resan. Tåget tog 35 minuter. Det visade sig att jag var ute i löjligt god tid, medans Jakob började en halvtimme tidigare (09.30) och hade bättre timing. Jag drev runt lite.
Lärarna var lite sena, men en stund efter tio påbörjades introduktionen. Mina kurskamrater? De flesta var ganska unga. Nästan dubbelt så många kvinnor som män, kändes det som i alla fall. En salig röra. Uppseendeväckande många var ganska fula, och nästan alla hade dåligt sittande jeans. Kunde inte låta bli att lägga märke till det. Sen hade lärarna (sju till antalet) genomgång av sina respektive delkurser, och vi fick ut scheman etc. Hela spektaklet varade i ungefär en och en halv timme.
Måste säga att kursvalet känns mer rätt än nånsin tidigare; mycket fokus på FN, förhandlingar, diplomati osv. Är väldigt förväntansfull. Lärarna verkade skärpta men samtidigt småmysiga. Efter introduktionen gick jag bort till aulan (eller vad den kallas, en uråldrig sal som vi var lite i på studiebesöket) för att lyssna på rektorns välkomsttal. En bisarr tillställning. Först kom jag in lite sent, så folk vänder sig om och stirrar. Jag hittar en plats allra längst bak, bredvid en kille som såg ut precis som den rullstolsbundne i "Little Britain". Framme vid podiet står en gigantisk orkester och spelar pampig klassisk musik. När de tystnar kommer rektorn fram ur skuggorna bakom ett tiotal män i kostym som håller fram stora flaggor. Han bär ett tokigt stort halssmycke av guld, ett sånt där som hittas i hövdingagravar från tidig vikingatid. Talet var sedan ganska ordinärt, men efteråt börjar orkestern spela nån slags storslagen sorgemusik, och alla tågar ut ut salen i procession med rektorn och fanbärarna i spetsen. Galet.
I Akademiska Föreningens lokaler anordnades under eftermiddagen det stora Hälsningsgillet, som för oss studenter i korthet gick ut på att roffa åt sig så mycket gratisprylar som möjligt. Se min bilddagbok för ätbara exempel. Alla nationerna var där och informerade, men jag är fortfarande inte helt hundra på vilken jag ska välja. Extremt tjockt med folk var det, och jag svettades som jag förtjänade. Trots ett stadigt intag av Loka under dagen var huvudvärken oundviklig. Efter en timme i kaoset i och utanför gillet (dansare, violinister, hästar, folk i karatedräkt osv) tröttnade jag och tillbringade resten av eftermiddagen med att flanera nere i centrum. Tog en baguette och en latte, gick lite i affärer, gick lite vilse, hittade stationen och åkte hem.
Trööött.
Lärarna var lite sena, men en stund efter tio påbörjades introduktionen. Mina kurskamrater? De flesta var ganska unga. Nästan dubbelt så många kvinnor som män, kändes det som i alla fall. En salig röra. Uppseendeväckande många var ganska fula, och nästan alla hade dåligt sittande jeans. Kunde inte låta bli att lägga märke till det. Sen hade lärarna (sju till antalet) genomgång av sina respektive delkurser, och vi fick ut scheman etc. Hela spektaklet varade i ungefär en och en halv timme.
Måste säga att kursvalet känns mer rätt än nånsin tidigare; mycket fokus på FN, förhandlingar, diplomati osv. Är väldigt förväntansfull. Lärarna verkade skärpta men samtidigt småmysiga. Efter introduktionen gick jag bort till aulan (eller vad den kallas, en uråldrig sal som vi var lite i på studiebesöket) för att lyssna på rektorns välkomsttal. En bisarr tillställning. Först kom jag in lite sent, så folk vänder sig om och stirrar. Jag hittar en plats allra längst bak, bredvid en kille som såg ut precis som den rullstolsbundne i "Little Britain". Framme vid podiet står en gigantisk orkester och spelar pampig klassisk musik. När de tystnar kommer rektorn fram ur skuggorna bakom ett tiotal män i kostym som håller fram stora flaggor. Han bär ett tokigt stort halssmycke av guld, ett sånt där som hittas i hövdingagravar från tidig vikingatid. Talet var sedan ganska ordinärt, men efteråt börjar orkestern spela nån slags storslagen sorgemusik, och alla tågar ut ut salen i procession med rektorn och fanbärarna i spetsen. Galet.
I Akademiska Föreningens lokaler anordnades under eftermiddagen det stora Hälsningsgillet, som för oss studenter i korthet gick ut på att roffa åt sig så mycket gratisprylar som möjligt. Se min bilddagbok för ätbara exempel. Alla nationerna var där och informerade, men jag är fortfarande inte helt hundra på vilken jag ska välja. Extremt tjockt med folk var det, och jag svettades som jag förtjänade. Trots ett stadigt intag av Loka under dagen var huvudvärken oundviklig. Efter en timme i kaoset i och utanför gillet (dansare, violinister, hästar, folk i karatedräkt osv) tröttnade jag och tillbringade resten av eftermiddagen med att flanera nere i centrum. Tog en baguette och en latte, gick lite i affärer, gick lite vilse, hittade stationen och åkte hem.
Trööött.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)