Fortsatt förkyld. Inte kul.
Eftermiddagen har ägnats åt koncentrerad fördjupning i "Europas krig" av Alf W Johansson. Satt först på biblan, i det isolerade läsrummet på övre våningen. Boken är faktiskt riktigt klurig (men absolut inte omöjlig) och innehåller många ganska invecklade filosofiska resonemang. Språket är inte helt lättsmält. Dock belönas man emellanåt med fina poetiska citat från tex den berömde krigsteoretikern Clausewitz:
De militära dygdernas frö växer endast ur den ständiga verksamhetens och ansträngningens jord, men det måste också befruktas av segerns solljus.
Vackert. De kapitlen jag läst idag har mest handlat om Clausewitz och dennes olika teorier; skillnaden mellan taktik och strategi, vikten av att se krig i ett större sammanhang (dvs, att krig aldrig kan föras för krigandets skull utan alltid är ett medel för att nå ett mål, en slags förlängning på politiken), faran i att stirra sig blind på historien när man studerar krigsteori. Låter det kul? Tänkte väl det.
Det jag egentligen vill komma till är dock: när jag satt inne på Nyfiket och tog mig en fralla och en kopp kaffe (fortfarande idogt läsande), råkade jag hamna precis intill ett par gamla tanter som inte verkade kunna sluta prata. Högljudda var de dessutom. Jag kunde alltså inte undgå att höra vad de pratade om, och det var ingen munter lyssning... I korthet handlade det om det vanliga "det var bättre förr"-dravlet: skenande brottslighet, den perversa prisökningen på dagstidningar och bristen på diciplin i skolorna. Men just som man trodde att de gamla damerna skulle hänfalla åt ren slentriandiss av dagens degenererade samhälle, tog samtalet en ny och spännande vändning. De började prata om (håll i er nu)... fisk!
Visserligen var det återigen tillgången på fisk ur ett historiskt perspektiv, men det kändes ändå som ett ganska fräscht grepp. Den ena, som verkade lite äldre och bittrare än den andra, ojade sig väldigt över att folk nu, som hon uttryckte det, "våldförde sig på torsken". Den yngre av de två nickade och beklagade sig; om den nuvarande utvecklingen fick fortsätta, skulle vi snart inte ha någon fisk alls att tillgå. Dystert! De avrundade konversationen med att konstatera att precis ALLT hade blivit sämre, och att den nuvarande generationen (slår vad om att de tittade på mig, men jag fixerade blicken i boken och koncentrerade mig på kaffet) helt enkelt måste "ta sig samman".
Gamla människor saknar tydligen inte bara smak. Påfallande många är också väldigt dumma.
3 kommentarer:
Nej, men just det... det är ju precis det jag menar. Vem vill inte ha hans händer på sin bara kropp?! Nej men ärligt talat, för att vara femtio ser han faktiskt väldigt fräsch ut! Det kan t.o.m du hålla med om;) (syftar på dina omtalade bögfasoner)
Varför står du inte upp för din generation då? Din konflikträdda djävul!
Det är ju där för jag läser freds- och konfliktvetenskap nu. För att kunna ta itu med mina inre demoner, inte för att lösa Libanon ;)
Skicka en kommentar