Pesten

Ah, igår var en såndär skön dag. Gick upp runt halv nio, åt en stadig frukost, cyklade ner och drog av ett inspirerat gympass, åt en underbar biff med les parents på King's Head. Sen träffade jag Simon på stationen och följde honom till Lund. Själv fortsatte jag till Malmö.

Köpte äntligen mina skjortor på HM (en brun och en vit) och hittade även ett otroligt snyggt svartvitt vykort med Albert Camus. Sitter på min whiteboard nu. Sen vandrade jag vidare mot Triangeln, där mitt kaffeberoende gjorde sig påmint och jag slog mig ner med Nöjesguiden och en kopp. Fakta: Café Terassen på Triangeln har de godaste vaniljhjärtan jag någonsin smakat. Sen köpte jag "Blue" med Joni Mitchell och så tog jag 16.28-tåget hem. Ah. Ska man få något gjort här i världen ska man banne mig göra det ensam.

Igår var det även säsongsavslutning av "Ugly Betty" på femman. Vem som satt bänkad? Min pappa. Han följer det slaviskt. Fråga inte.

Grace

Och som jag läste: tre timmar innan kvällsmaten, och sen ytterligare fem, och ändå har jag 30 sidor kvar i Martin Amis "Information". Men de knäcker jag till lunch. Boken ska egentligen inte vara läst förrän torsdag, men om Daniel ska ha en ärlig chans att hinna måste han nog få den idag. Gud vad jag kan vara omtänksam.

Ganska bra bok, faktiskt. Han är lite väl ordkär för min smak (är ju som bekant den sparsmakade, asketiska prosans förordare) men definitivt underhållande och skicklig. Och jag kände mig väldigt inspirerad när jag lade ifrån mig boken och skulle sova. Handlingskraftig. Sugen på att göra saker, prova saker, för det lät så lätt i boken. Jag är så lättpåverkad av böcker och film att det är rent pinsamt. Nu ville jag mest göra allsköns gravt omoraliska grejer. Våld, sex och droger. Usch. Hoppas vi mest ska läsa H C Andersen i fortsättningen, annars vet man aldrig vad som händer.

Lyssnade just på "Lover, you should've come over" med Jeff Buckley och det kändes nästan som om man gick i nian igen. Eller möjligtvis ettan. Vetefan vad det ska bli av mig.

Onåd

När vi bytte om innan fotbollen igår tjatade Jens lite på mig och försökte få med mig till Elvira senare på kvällen. Efter ett tag gick jag med på att hänga på om vi vann hela turneringen. Resten är ju vid det här laget historia: Simon ringde in förstärkning i form av en IFK-90:a (vars namn jag tyvärr aldrig lärde mig), två av åtta lag lämnade walk over och vi kämpade oss hela vägen till final, där vi spelade ut total och vann med 3-1! För att citera Simon: "Det här slår Gothia". Elvira lyckades jag slingra mig ur.

Stundtals var stämningen ganska hätsk, men vi lät oss inte luras utan spelade med ett gudabenådat tålamod och fulländad koncentration. Jag fick givetvis skit för min torkade frukt, btw. Känner inte att jag borde behöva försvara mig. I ett civilserat samhälle ska alla kunna äta vilket mellanmål de än känner för, och det utan att utsättas för trakasserier av Kvistar och annat löst folk. Men men, jag är inte bitter. Idag har jag även lite ont i foten. Någon måste ha sparkat på mig. I stridens hetta.

Det verkar som att snön smälter. Ingen kunde vara gladare än undertecknad. Jag är ingen principiell snömotståndare, men då ska den falla i december när det gör någon nytta. Nu är den bara ivägen när jag springer. Och försvårar skoval.

Get it over

Ah, i onsdags lånade jag en soulsamling på biblioteket i Lund, "Sanctified Soul", och den går varm i min spelare för tillfället. Det tar emot att gå utanför dörren när det är kallt och halt och jävligt därute och mitt rum är så varmt, mjukt och fyllt med "For better or worse" med Wilson Pickett. Så jag tänker sitta inne och dega hela förmiddagen.

Nämnda samling är helt otrolig, minst lika bra som "Dave Godin's Deep Soul Treasures 1". Och det säger en hel del. "I'll put it on you" med James Carr påminner mig dessutom om vilken som är världens bästa låt, alla kategorier. Jag brukar byta etta ganska ofta, men den här har varit hyfsat konstant under de senaste två åren. Så sann, så rå, så ren och oförvanskad: "To love somebody" med James Carr. Jag få rysningar och panik precis varje gång jag lyssnar på den.

I eftermiddag vankas det alltså fotbollscup i Qpoolen. Jag, Simon och Jens (Maldini, Crouch och Allbäck) bildar den oslagbara trio som kommer att betvinga allt motstånd. De kommer att gråta.

Imorgon kväll tycker jag att alla ska kolla på min moster när hon inleder sin karriär som programledare för "Sverige" på tvåan 18.15. Tro mig, det blir nåt att berätta för barnbarnen ("Jadå, visst var jag där"). En epokgörande händelse.

Das Versumpfen der Menschen

Jag har en halvtimme över innan jag måste sticka och hämta Daniel, men egentligen ingenting att skriva. Och ändå sätter jag mig här. Vi ska ner till Lund och diskutera litterär kanon i smågrupper. Resultatet redovisas imorgon. Verkar vara en ganska överkomlig uppgift.

Jag hade en del förhoppningar om att vi inte skulle vara tvugna att faktiskt läsa ALLA de romaner, dramer och dikter som står i vårt schema; förmodligen rör det sig om vissa valda sidor, tänkte jag. Igår fick vi sanningen: de närmsta tre veckorna ska jag läsa fem tjocka romaner. Och då har vi ändå inte börjat med delkursen om litteraturhistoria. Jag som hade ambitiösa läsplaner för våren, jag som hade ordnat alla mina säkert tjugo böcker som jag har stående i hyllan (och på golvet, nästan mest på golvet) och som bara väntar på att slukas. Nu blir det att bita ihop och spara dem till sommaren.

I söndags köpte jag förresten fyra skivor på Maxi:s cd-rea (två plattor för 100 pix!):
¤ "Tougher than leather" med Run DMC
¤ "John Wesley Harding" med Dylan
¤ "Nashville skyline" med Dylan
¤ "Bad" med Michael Jackson

Jag har ju faktiskt riktigt många Dylanalbum nu. Flest har jag med Bruce, sen Dylan, sen Bob Marley, sen The Clash.

Les beaux arts

En helt besinningslös ung man satt vid bordet bakom mig och Daniel idag när vi åt lunch på Språk- och Litteraturcentrum. Han satt där först ensam, men sen kom en äldre herre (säkert lärare) förbi och de började prata, och det var då underligheterna tog vid. Han började med att ondgöra sig över byråkrater i allmänhet och universitetets rektor i synnerhet. "Om man ger en byråkrat en banan", påstod han, "skalar han den, behåller skalet och ger bort själva frukten". Vad i hela fridens namn nu det skulle betyda.

Vidare (och nu började han bli verkligt varm i kläderna; han talade forcerat och upphetsat och med onödigt hög röst) spydde han sin galla över att man från ledningens håll börjat skära ner på undervisningen i klassisk grekiska och latin. Istället la man pengar och resurser på "genusvetenskap och sånt skit". Alla reaktionära lillgamla pseudointellektuella vita medelklassmän tog varann i hand och nickade i samförstånd. Vilken ogenerad idiot. Jag säger som Bert: "Om man inte skäms finns det inget hopp!"

Annars har det varit en givande dag. Vi har diskuterat Bellman och vår lärare sjöng en fin bit.

På spaning efter det ena och det andra

Kan meddela alla intresserade att rakningen i morse gick över förväntan, och att jag åter är så len som jag någonsin kan bli (vilket inte säger särskilt mycket). Problemet med min skäggväxt är dess brist på utbredning; jag kan som bäst få en hyfsad skepparkrans, och även då tror jag mest att det hade sett skabbigt ut. Vill inte testa. Har ju ett rykte och ett anseende att tänka på.

Jag och Daniel träffade Jens i Lund, och vi lunchade innan han skulle göra stan och vi hinna till vår introduktion. Han verkade nöjd med utbudet i sin klass, men mindre lycklig över boken på engelska i litteraturlistan... Hur som helst, vi styrde stegen mot Humanisthusets hörsal, där vi fick en introduktion på lite mer än en timme. Värt att notera:

¤ En av mina kurskamrater är minst 55, säkert 60 år gammal
¤ En annan har käpp (som ser ut att vara hämtad ur "Sagan om ringen")
¤ Vår litteraturlista innehöll, utan överdrift, minst 100 olika titlar
¤ Jag hade redan läst fyra av dem i sin helhet
¤ Det ser ut att bli en trevlig men studieintensiv vår

Nu sitter jag hemma och äter mandelskorpor och dricker kaffe. Imorgon är det gym och Liverpool-Chelsea, och sen bär det kanske av till Albin på kvällen. Den som lever, och så vidare. På söndag vill jag se "Babel" 15.15, men intresset verkar tämligen svalt.

Money on my mind

Jag har inte rakat mig sedan i söndags (pga hemtentan), så nu ser jag ut som en luffare och måste ta mig an ansiktshåren innan jag kan cykla till Daniel. Sedan bär det av till Lund för en ny karriär som litteraturvetare. Hur många poäng måste man ha läst för att få kalla sig det? Fem tycker jag.

Igår eftermiddag var jag ute och gick i skogen i två timmar. Playlist i ipoden:

1. Rick Ross - Push it
2. Beyonce ft. Rick Ross och Mike Jones - Ring the alarm (remix)
3. Lil' Wayne - Get 'em
4. New Order - Age of consent
5. Monica - Why her
6. Pet Shop Boys - Tonight is forever

etc.

Nä, nu måste jag sluka kaffet och leta upp rakapparaten. Och bestämma mig för vad jag ska ha på mig, shit, det kunde jag ju gjort igår, att man aldrig lär sig, och så har det snöat också, det fuckar ju upp hela min planering; måste göra ett lagom propert första intryck på mina nya kurskamrater. Jepp.

Tjuvar som vi

Jaaaaaaaaaaaaaaa äntligen är kuktentan inskickad. Fruktansvärd lättnad. Det gick inte bra, men det gick, och huvudsaken är trots allt att jag blir godkänd och får mina fem poäng. Idag fick jag brev från Lund med information om fredagens introduktionsmöte till litteraturvetenskapen. Ser fram emot att göra något radikalt annorlunda ett tag. Och så ska det bli skönt att få gå i samma klass som Daniel igen, det har jag trots allt inte gjort sen ettan. Bör bli bra.

Kollade nyss på "O.C" (såklart) och det verkar väl kanske inte riktigt vara lika bra som innan, men det beror nog inte så mycket på Marissa. Kaitlin stör man mest sig på, men hon kanske tar sig. Satt och kollade lite på de allra första avsnitten häromdagen och blev alldeles nostalgisk.

Jag måste verkligen rensa lite i min garderob. Det får bli morgondagens projekt.

My desires are getting the best of me

Intet ont som inte också för något gott med sig: stormen (med det extremt lama namnet Per, till råga på allt) ställde in tågtrafiken och gjorde så att Kristina kunde stanna lite längre i söndags. Nu ser det ut som att att jag åker upp den sjunde februari. Bara att härda ut.

På tal om söndag, så var jag ganska bakis då. Hade en trevlig natt på stan med pojkvännerna, där vi mest drev runt och hittade på hyss och rackartyg. Kunde vi hjälpa att någon imbecill hade lämnat Läredaskolans gympasal öppen? De bad om det. Joel var nästan värst, i sin iver att klättra upp på tak och flaggstänger och rycka upp vägskyltar. Det var galet. Sen kom polisen och vi fick springa lite, men det var nog ingen fara. Jag, Albin och Daniel vandrade ner på Ljungdala till en av min systers späda klasskamrater. Abbe och Danne satt med Linus Bengtssons lillasyster i två timmar och pratade musik. Jag dansade lite och kände mig vilsen. Sen gick vi hem i blåsten.

Nu sitter jag med min hittills jobbigaste hemtenta och försöker hitta på undanflykter för att ta små pauser. Och angående mina fortsatta studier: efter intensiv korrespondens med Inger Nilsson (vänlig kvinna) står det klart att jag och Daniel ska läsa litteraturvetenskap tillsammans i vår. Jag kan behöva koppla av lite.

Undrens tid är inte förbi

Så har då allting återgått till det normala: julen är över, studierna har börjat igen, regnet vräker ner och min flickvän har behagat återvända till sin exil norröver. Jag sitter på min kammare och lyssnar på "So sick" med Ne-Yo och äter keso för att försöka återhämta mig från dagens gympass.

I förmiddags var jag i Lund för första gången på tre veckor. Föreläsning om fredsutbildning. Vi hade en diskussionsövning där jag hamnade i samma grupp som en rollspelare med sjukt fult skägg som jag har retat mig på i ett halvår nu. Han visade sig vara ganska trevlig. Men ful. Sen gick jag en runda på stan och träffade Jäse och Anders. Och så såg jag Dick Harrisson! Trodde knappt mina öron.

Precis som Jens har jag stött på vissa svårigheter med årssummeringen, men den kommer när den kommer och den som väntar på nåt gott väntar ju som bekant sällan för länge.

Vissa borde stanna inomhus

Nyårsafton avklarad, och det med galans. Kvällen inleddes här i huset med god mat, rikliga mängder rött och trevligt sällskap. Sedan skjutsade Micke ut mig, Kristina, Daniel och Agnes till Stoby, där Julle tog emot oss med öppna armar och lurigt leende. Alla var där, inklusive vår simmarvän. Och Ola Stahre, av någon outgrundlig anledning. Jens hade fått för sig att ättlingar till Axel von Fersen befolkade kvarteren runt Julle, så han riktade raketerna mot deras trädgårdar och rev av årets vansinnigaste skratt.

Simons vackra mamma hämtade oss en stund innan tolv och körde oss in till stan. Gott om folk (fick jag för mig) och ljudliga fyrverkerier. Till och med Lina, som vi trott var förlorad till huvudstaden, deltog i festligheterna. Jag ringde till Albin och fick prata med Marie. Hon var från Belgien. Plockade fram bästa franskan. Efter det massiva kramkalaset innan, under och efter tolvslaget drog vi till en efterfest i ungefär fem minuter. Sen hade jag, Kristina, Daniel och Agnes följde hem.

Ikväll ska jag spela bordtennis med pappa, morfar och Viktor. Jag vill ha ett jobb.