När vi bytte om innan fotbollen igår tjatade Jens lite på mig och försökte få med mig till Elvira senare på kvällen. Efter ett tag gick jag med på att hänga på om vi vann hela turneringen. Resten är ju vid det här laget historia: Simon ringde in förstärkning i form av en IFK-90:a (vars namn jag tyvärr aldrig lärde mig), två av åtta lag lämnade walk over och vi kämpade oss hela vägen till final, där vi spelade ut total och vann med 3-1! För att citera Simon: "Det här slår Gothia". Elvira lyckades jag slingra mig ur.
Stundtals var stämningen ganska hätsk, men vi lät oss inte luras utan spelade med ett gudabenådat tålamod och fulländad koncentration. Jag fick givetvis skit för min torkade frukt, btw. Känner inte att jag borde behöva försvara mig. I ett civilserat samhälle ska alla kunna äta vilket mellanmål de än känner för, och det utan att utsättas för trakasserier av Kvistar och annat löst folk. Men men, jag är inte bitter. Idag har jag även lite ont i foten. Någon måste ha sparkat på mig. I stridens hetta.
Det verkar som att snön smälter. Ingen kunde vara gladare än undertecknad. Jag är ingen principiell snömotståndare, men då ska den falla i december när det gör någon nytta. Nu är den bara ivägen när jag springer. Och försvårar skoval.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar