St. Monday

Trodde knappt mina öron när jag klev in på gymmet i eftermiddags och "Kalla mig" med Vapnet ljöd i mina öron. Någon balanserad själ hade bytt Rix mot P3. Men säg dem lycka som varar: efter en halvtimme bytte man tillbaka igen, och mitt i ett set underarmscurl tar Sarah Dawn Finer över lokalen. Hon är verkligen sämst. Sämst.

Det blev en händelserik helg i Göteborg. Efter en fredagskväll i stillhet tog vi oss an centrum på lördagsförmiddagen. Jag köpte lite böcker (kurslitteratur: Borges, Proust, Wolf), en blå t-shirt och lite underkläder, eftersom jag hade packat slarvigt. Sen tog vi spårvagn ut och hälsade på Pillan och åt på hennes sköna café, där det tyvärr var asmycket folk. Så hon hade en hel del att stå i. Sen åkte vi in till city igen och shoppade lite mer, och sen åkte vi hem, och sen åkte vi till en av Kirres polare och lagade paj tillsammans. Och kollade på "Magnolia". Vännerna var trivsamma och bekräftade mina fördommar på ett befriande sätt. Hemma sent var vi.

Lördagen började bra med sovmorgon och packandet av matsäck för picknick i Slottsskogen. Vi gick på en fullpackad buss, där en kvinna satt och sov (full, få man anta) ett par meter ifrån oss. I en sväng trillade några ölflaskor ur hennes väska och klirrade ut på golvet. I nästa sväng gled hela hon framlänges, föll handlöst och slog huvudet i en kant. Blodet flöt i en tjock ström ut på golvet. Fattade först ingenting. Bussen stannade, någon skrek "ring en ambulans!" och så gjordes, men chauffören hade inte riktigt greppat situationen, så han körde vidare. Jag hjälpte en annan kille att lyfta upp kvinnan i sitt säte, där hon satt helt lealös och bara blödde. Hon hade en fem centimeter lång, halv centimeter bred spricka i skallen, ur vilken blodet flöt på ganska bra.

Bussen stannade och en kvinna, som hade tagit kommando över situationen, pratade med larmcentralen. Vi blev tillsagda att lägga henne i framstupa sidoläge. En annan kvinna tillverkade ett provisoriskt förband av en sjal och servetter som Kristina hade i sin handväska. Den skadade började visa vissa livstecken, så vi fick hålla ner henne och hindra henne från att riva av bandaget. Ambulansen kom förvånansvärt snabbt. Sjukvårdarna var kolugna och förklarade att det bara var ett ytligt sår (tjenare). De lyfte ut henne på en bår och körde iväg. Vi fick ta en annan buss, en med mindre blod på golvet. Jag hade lite blod på min kofta, men den andre killen hade blod över hela händerna och fick en våtservett av Kristina. Ett jäkla drama.

Skärrade fullföljde vi våra planer och åt våra tunnbrödsrullar i solskenet. Jag läste lite Joyce. Man kände sig ganska mör. Vi åkte in till city och tog en kopp kaffe, och sen vandrade vi bara runt tills mitt tåg skulle gå klockan sju. På vägen hem satt jag bredvid en kille som läste Kerrang.

Som sagt, händelserikt.