Enkel, vacker, öm

Så nervarvad, så mellow, så oändligt fridfull jag känner mig. Behagligt varm och ändå inte direkt dåsig, bara väldigt tillfreds med min tillvaro. Äter vitkål och lyssnar på Bill Evans. Eftermiddagen har ägnats åt "Siddharta" av Hermann Hesse i solstolen i trädgården. Ljumma vindar, min bleka mage.

Siesta var ju alldeles lysande, även om det faktiskt förtar lite att inte sova på campingen. Det man får igen är visserligen värt oändligt mycket mer: ordentlig sömn, vettig frukost, sin egen morgonrock. Men det går inte att komma ifrån att tältandet fulländar festivalupplevelsen. Nåväl. Kul hade jag i alla fall, lite full var jag, roliga människor såg jag och smutsiga blev mina nya jeans.

Jag såg inte särskilt många spelningar. Bäst var Ed Harcourt, SA och The Concretes. Och Sahara Hotnights. Sen såg jag Peps och Jesse Malin och lite av Shout Out Louds också, och ingen av dem var väl direkt dålig, men knappast speciellt upphetsande heller. Nu ska jag bara frammana styrka nog för att lägga upp alla fina bilder jag tog.

Ikväll ska jag se "Friday night lights" 21.55 på femman. "Ny, snygg ungdomsserie" står det på deras hemsida. Räcker för mig.

Röda rutor

Jag känner att ett visst klargörande är på sin plats: jag hade väldigt kul igår. Vet inte varför jag skrev något annat. Stundens ingivelse liksom, in the haze of a drunken hour.

Lite orolig var jag allt efter att vi lämnat Daniel i det där diket, men han är ju en vuxen människa och kan säkert ta hand om sig själv. Säääkert. Själv är jag oförskämt fräsch idag. Har varit ute och joggat lite, duschat, läst om Sahara Hotnights i Sonic och är förbannat sugen på att kliva upp på hästen igen, som man säger.

Ses på Concretes om inte förr!

Åh, det säger inget till mig om mitt liv

För att citera en god vän till mig: man är banne mig inte arton längre. Och därför känns det helt ok att dra hem ett och äta lite fil och sova. Måttlig fylla, en bra spelning, ingen sex (än) och förhoppning om en mild fin baksmälla imorgon. Daniel lämnade vi dock i ett dike (bokstavligt talat, that is).

Ja jävlar.

Imorgon är som bekant en annan dag. Gudarna vete vad den bär i sitt sköte. Förhoppningsvis mer än denna. Fan. FAN.

Se dig om efter nåt bättre

Ännu en gång förser jag båda mina kusiner med alkohol och det känns hur bra som helst. Fylla är en mänsklig rättighet. Reglerad i åtskilliga fördrag. Om tio minuter ungefär kommer Abbe och Danne hit och sen bär det av mot evigheten och vidare.

Mamma säger att det regnar nu. Tror jag inte en sekund på.

Nu ger vi järnet och så får vi ser hur långt det tar oss. Ses i Almaån.

Bättre än sex

Efter två koppar kaffe och två knäckemackor med kalkon (såna där tunna skivor; varför är de så förbannat tunna?) känner jag mig inspirerad och lite sugen på galna upptåg. Klockan fem i fem kommer Jens och hämtar mig eftersom vi ska vara med i min systers musikvideo. Mina femton minuter.

När jag blir stor vill jag bli:

1. Generalsekreterare för FN
2. Utrikeskorrespondent på någon flådig tidning
3. Fotbollsproffs
4. Framgångsrik författare med hyllad "generationsroman" på mitt samvete
5. Kolonialminister (som Churchill var ett tag)

Mer realistiskt är väl:

1. Evig student
2. "Frilansjournalist"
3. Lärare
4. Skohandlare (skämt)
5. Mindre hyllad författare med uppenbart Lundell-komplex

Äsch, nu ska vi inte måla fan på väggen (för att citera en av mina mer underhållande kurskamrater). Jag ser ganska ljust på framtiden, åtminstone karriärsmässigt. Jag har egentligen ett obehagligt gott självförtroende. Vilket på något underligt sätt går ihop med en hjärtskärande blyghet och tidvis direkt plågsam social inkompetens. Alla är vi oändligt sammansatta, antar jag.

Men imorgon ska jag i alla fall ge det berömda järnet.

Första klassens upplopp

Innan jag kastar mig på cykeln och hämtar Daniel för ännu en dag vid norra Europas främsta lärosäte måste jag göra lite reklam för "Things change" med Dwight Yoakam. En överdådig dos fläskig countryballad med alla nödvändiga attribut, som dessutom funkar ypperligt att ha i lurarna när man springer.

She said, I still love you so
I said, I don't care to know
She said, you once cried my name
I said, well baby, things change

Mord

Precis som Jens har jag börjat peppa inför Siesta nu, och allt känns upplagt för veritabel succé. Biljetten är fixad, Erik kommer ner från Stockholm, Ed Harcourt kommer hit från England, jag har obscena mängder vin i mitt förråd. Dessutom, som för att ytterligare spetsa till situationen och höja förväntningarna, kommer en viss Katja ner norrifrån och hälsar på Daniel. THE DRAMA! Det är synd om Kristina, som tyvärr inte kommer att kunna sprida sin glädje pga sina kyrkliga plikter.

Innan dess ska jag hinna läsa ett par böcker och dessutom är det Champions League-final. Har en känsla av att söndagen kommer att bli av mer avslappnad karaktär.

Idag har jag faktiskt företagit mig en ensamresa till Köpenhamn. Årets mest meningslösa och resultatlösa, visserligen, men ändå ganska mysig. Att flanera på kullerstenen, ta en espresso i en gränd, läsa Lagerkvist. På ett kaféblev jag brutalt utskrattad av två servitriser när jag bad om en macka av något slag istället för deras minimala bakverk. De var galna. Mest har jag dock gått i en massa löjligt hippa klädaffärer och trånat efter grejer jag inte lär ha råd med förrän om tidigast tio år. YSL, Marc Jacobs, Prada etc. Inte ens en slips i vettig prisklass hittade jag. Till slut tröttnade jag och tog ett ganska tidigt tåg hem.

Mitt omdöme om Danmark står fast, som hugget i evig marmor: lite smutsigare, lite dyrare och lite fler alkisar. Har förbannat svårt att föredra det framför Sverige. Hädanefter blir det Stockholm för seriös fönstershopping.

Ingenting kan någonsin göra mig lycklig

Gick förbi tv:n och såg att de visade ett inslag om Dario Silva, som trots sitt amputerade ben verkade ganska tillfreds med tillvaron. Man vänjer väl sig. Själv hade jag helt glömt bort honom, men när han skadade sig kommer jag ihåg att jag gick in på hans hemsida och skickade en krya på dig-hälsning. Sådeså.

Sedan jag sist skrev har jag bl a varit ute och ridit islandshäst med mammas arbetskamrater. Det var kul, och framkallade tvärt emot mina farhågor nästan ingen träningsvärk i ljumskarna. Däremot har jag dragit på mig en lättare förkylning efter att ha sprungit från Ballingslöv, via Vankiva och hem igår i hällregnet. Förbannat vad det kan ösa ner. Snörvlar alltså lite nu.

Annars har jag skrivit ett litet "paper" om kritiken mot "Doktor Glas", läst klart "Ett drömspel" och druckiet en del kaffe. Tog ett ömt farväl av Kristina som har varit hemma en runda.

Känner mig ganska glad och optimistisk trots allt, men har inget mer att skriva och ska snart äta och farföräldrarna är till råga på allt här, så det får sättas punkt nu. NuuuuuU!

The pleasures of conformity

Jag har verkligen inget emot att Bush visar sina svettiga armhålor, det ger en skön känsla av att han inte är rädd för att ta i ordentligt. Det är inte det. Att han däremot inte har vett att skaffa sig en skjorta med ordentliga manschetter är svårare att smälta. Kanske har jag blivit lite skadad av att kolla på alla franska politiker den senaste tiden (Sarkozys installation igår, por ejemplo). Alla verkar så fläckfria i Paris. Inga lösa slipsknutar, inga blaffiga skjortkragar eller kavajärmar så långa att de kunnat extraknäcka som vantar. Alla är bara så hela, rena och lagom solbrända. Ungefär så ser jag min framtid.

Just nu håller jag dock på att tappa en nagel på vardera tå, är jag rädd. Det är allt löpande som ställer till det. Så fort jag driver upp tempot en aning stöter tårna mot skon och nu är alltså två av dem helt svarta och ömma. Helvete.

Nu ska jag och mormor se över mitt kostymfynd.

Preppa järnet

Daniel missade tåget idag så jag var ensam i Lund, men jag sprang ändå på en hel massa kul folk. Först träffade jag crunk-Sara på stationen i Hässleholm och pratade lite med henne. Hon såg frisk ut. Sen, nära Lunds stadsbibliotek, kom Jens farande som ett jehu på väg till tåget. Hann inte prata så mycket med honom. Och som om detta inte var nog så såg jag Dick Harrisson vid Domkyrkan.

I fredags såg förresten jag och Daniel K-G Hammar utanför Teologen. Mellow.

Har nu skaffat Siestabiljett.

Nu lyssnar jag på Thelonious Monk och dricker vatten med is och limeklyftor i. Gott med långhelg nu. Bara lite drygt 800 sidor att läsa också.

Man famnar en skugga och man älskar en dröm

Idag har jag läst hela "Doktor Glas", det tog inte särskilt lång tid. Men den var väldigt bra. Söderberg och jag; det känns som att vi tänker ungefär likadant. Han är bra på att sätta ord på saker i mitt huvud.

Och fattigt folk är tyvärr mycket osympatiskt.

Det sårar mitt skönhetssinne att se en vårdslös dräkt vid ett fint dukat bord på en elegant restaurang.

Etc. Nu är själva boken såklart mycket mer än bara såna här lösryckta och smått skandalösa yttranden, men jag gillar att citera. Den är framför allt bra pga sin moralfilosofiska diskussion, den vackra Stockholmsskildringen och det skickliga språket. Läs! Själv har jag inte tid att reflektera närmare över den, eftersom jag ligger efter med läsandet och måste knäcka både "Madame Bovary" och "Brott och straff" i helgen.

Göteborg så. Allt gick bra, förutom att det var oanständigt kallt (när jag inte sprang, dvs). Jag disponerade loppet lite fel och tog det onödigt försiktigt i början. Sista fyra kilometerna tryckte jag på bättre och kom i mål på 2.00.22, vilket retar mig en smula. Om jag inte varit tvungen att ställa mig och pissa i en buske hade jag kommit under två timmar. For the record så slog min otränade, halvt invalidiserade och snart medelålders morbror mig med nio jävla minuter. Förstår inte. Måste träna hårdare.

Jag är fortfarande extremt upprymd över kostymen jag köpte på Kupan i fredags. På torsdag kväll kommer mormor hit, och då ska byxorna få sin dom (huruvida de går att ta ut ett par centimeter i midjan). Hoppas, hoppas. Hade varit lysande att kunna ha den på studenten. Inte min då. Viktors.

Och Jens: I'll be there!

Uppoffringar

Väskan är nu nästan packad, tåget går om tre timmar och i förmiddags var jag nere på stan och letade efter något bra att läsa på Pressbyrån, men det fanns inget. Vilket iofs är bra, för nu blir jag helt enkelt tvungen att avverka några sidor i "Brott och straff".

Innan lunch hann jag även med ett trevligt besök hos Lina bland hennes gravar. Hon såg ut att trivas. Pratade lite om London och resande och bestämde (i vanlig ordning) att Daniel snart ska ha filmkväll. Sen styrde jag mina raska steg mot Kupan, Röda Korsets second hand vid sjukhuset, där jag botaniserade bland böckerna och köpte en kostym för 75 spänn. Byxorna är lite små men jag tror att mormor kan åtgärda det.

Sen gjorde jag mig en omelett.

Det känns lite jobbigt att inte kunna sätta upp några egentliga tidsmål till Varvet; alla jag pratat med säger att man lätt tappar 10-15 minuter på att starta så långt bak som jag gör. Och å andra sidan vill jag ju inte ha som mål att "ta mig runt". Det är jag inte direkt orolig för. Men jag får helt enkelt kuta på så gott det går och satsa på en bra tid nästa år istället. Kul ska det bli i alla fall.

Åter söndag kväll, således.

Om att tröttna

Idag har jag för mig att jag ska kläcka ur mig ett par sidor skarpsinnig epikanalys, men jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Vill bara lyssna på "Because of you" med Ne-Yo om och om och om igen och riktigt förlora mig i mig själv. Ska väl springa en runda också. Lätt, lugnt.

Snart är det sommar och saker brukar ju bli lite mer lätthanterliga då. Har jag för mig. Det var väl knappast så ifjol, men förhoppningsvis mognar man och växer upp och lär sig en och annan läxa; den som lever får se. Förmodligen kan det här svårmodet, detta extravaganta tillstånd av introvers, härledas till gårdagens myckna Hemingway-läsande. Saker som gör mig sentimental och grubblig:

• OC
• Hemingway
• Tidig Springsteen
• Whitney Houston

Men jag måste alltså försöka skaka av mig den sinnesstämningen och faktiskt få lite gjort idag. Helgen går bort pga Varvet. Nu ska jag borsta tänderna, springa en runda och inte alls tänka på "Backstreets" eller på ord som man säger eller inte säger.

Idag, imorgon och varje dag i resten av mitt liv

Morföräldrarna är här och jag hade ett styvt jobb med att hålla morfar ifrån tv-fjärren. Vem fan vill se hockey när det är Arsenal-Chelsea? Nu gick ju allt käpprätt i alla fall, och Boulahrouz har förhoppnings gjort sin sista match i det blå stället. Shit vad klumpig han är. Egentligen borde de ju ha anat oråd och avstått från att värva redan när de hörde att han kallas "Kannibalen". Inte helt lyckat.

Själv var jag ute och sprang i förmiddags, långt och emellanåt ganska fort också. Formen inför lördag är god. Smolket i den berömda bägaren utgörs av en otrefvlig smärta (trevlig smärta är kanske, å andra sidan, för mycket att hoppas på) i höften, men jag applicerar någon välgörande smörja och så får det bära eller brista. Men efter Varvet ska jag nog dra ner på asfaltslöpningen och hitta lite fler bra skogsrundor.

Annars har jag en ganska behaglig vecka att se fram emot. Epikanalysen ska visserligen skrivas innan fredag, men den bör inte vålla några större bekymmer. Det lutar åt att jag tar "Snön på Kilimanjaro" av Hemingway och den är jag hyfsat bekant med sen tidigare. Imorgon tar jag en heldag på biblioteket och försöker bena ut vilken angreppsvinkel som ska användas.

Måste skaffa lite skor också.

Sagan om lyckan

Lyssnar NU på "First class riot" med The Tough Alliance, den har tydligen varit ute och i omlopp i ett par veckor nu och jag har helt missat. Låter spontant väldigt fin. Blir nog ett köp när skivan kommer ut. TTA får mig på sånt obändigt sommarhumör och väcker Siesta-nerven till liv, fan vad kul det ska bli! Ska pallra mig ner på stan på måndag och tjacka biljett. Synd bara att jag fortfarande inte riktigt klarar av öl, det känns annars som en given ingrediens. Ah! Minnen! första Siesta, med Viktor; Jens Lekman inne på Markan (gränslöst bra), köpte ett flak nere på Långan, gick tillbaka och satt sedan väldigt länge i Joels tält medan Viktor vägrade sluta spela "The needle and the damage done" på gitarr och somnade sedan gott intill Colin (den röde). TTA är min madeleinekaka!

Rent generellt (och nu får jag snabba mig för snart ska jag och pappa sticka ner på stan och kolla Spiderman 3 som jag tror blir hur bra som helst) tror jag att jag måste lägga ner hiphopen ett par veckor nu och börja komma i rätt indiemood inför Siesta, så att jag inte står där och önskar mig bort och är bitter. Fast det tror jag inte att jag kommer bli. Nä.

"Marie Antoinette" var förresten skitbra. Gött med alla snygga klänningar, all champagne och alla fina bakelser. Kirsten är bra castad också. Skäms lite för att jag inte har sett "The virgin suicides" än. Men framtiden ligger för mina fötter!

Amoraliska antaganden

Formen inför Göteborgsvarvet (om åtta jävla dagar) är förhållandevis god. Jag var nyss ute och kutade en mil i fint tempo, och på söndag kör jag ett sista långpass. Sen tar jag det lugnt och joggar lite på onsdag, laddar med pasta och juice och sen är det inte mycket att göra utom att köra så det ryker. Inte för att låta bitter, men: det har varit störigt att vara så mycket förkyld under våren. Känns som att jag har tappat mycket.

Vill passa på att slå ett slag för fina "Between the wars" av allas vår favoritsocialist Billy Bragg. Jag har känt mig mer politisk än på länge de senaste dagarna.

I kept the faith and I kept voting
not for the iron fist but for the helping hand
For theirs is a land with a wall around it
and mine is a faith in my fellow man

Och så älskar jag Paolo Maldini.

Money speaks for money, the devil for his own

Min syster satte sig på tåget och drog till Stockholm i fyra dagar för att rädda världen. Jag sitter här och lyssnar på "Because of you" med Ne-Yo och försöker väl mest rädda mig själv. Börjar i den änden och ser vart det leder. Ikväll hade jag tänkt hyra "Marie Antoinette" med föräldrarna och inte alls tänka på epikanalys.

Imorgon 08.30 hämtar Jörgen mig, och så ska vi till Hästveda för frukostmöte med Irene, min mytiska framtida chef. Vi ska alltså prata om mitt eventuella sommarjobb. Eller, jobbet är tydligen mitt om jag vill ha det, men Jörgen verkar fortfarande tycka att det är omänskligt monotont och påminner mig ständigt om att jag inte BEHÖVER ta det. Tror nog att jag överlever lite enformighet. Har trots allt genomlidit en halv Eskobar-konsert en gång.

¤ Tamia - Too grown for that
¤ The Smiths - That joke isn't funny anymore
¤ Billy Bragg - Milkman of human kindness
¤ Richard Buckner - Lil' wallet picture
¤ Geraldo Pino and The Heartbeats - Let them talk

Satt i förmiddags och pillade lite med en drömelva, inspirerad av Milans totalslakt igår. Någon som har tips på bra vänsterbackar? Essien, Drogba, Nesta och Kaka är givna hittills.

Ain't no clip full enough

Gött är att sitta i godan ro framför datorn, lyssna på GZA och invänta Milan-Man U. Med den underbara vetskapen i bakhuvudet att tentan är avklarad och förmodligen gick helt ok. Fyra timmar, lika många frågor. Som dessutom var svåra. Fick ont i ryggen.

I förmiddags laddade jag genom att kuta en runda utom våtmarkerna. Sprang förbi kyrkogården och skådade Lina i full färd med att ansa några vildvuxna rabatter, men man kan faktiskt inte stanna bara sådär när man precis fått upp farten. Tyvärr. Men hon jobbar ju där ett tag till, och beware: en dag kommer jag smygandes bakom kapellet och skrämmer skiten ur dig.

Ah, det är så skönt att ha skrivit tentan! Nu påbörjar vi ett par veckors epikanalys, men det känns överkomligt. Värre då att vi ska läsa "Brott och straff" alldeles samtidigt... den är ju ganska tjock. Hoppas den är bra.