Idag har varit en hektisk men trevlig dag, som inleddes med att jag vaknade runt åtta av att det åskade och regnade utav bara helvete. Sen åt jag frukost, rev av ett makalöst gympass (drog tre åttor på 95 i mark), köpte en pasta med ädelostsås och satte mig på tåget mot Malmö.
Vanligtvis får man leta med ljus och lykta efter den påstådda "skinkan", men när jag slagit mig ner och öppnat locket möttes jag omedelbart av ett bisarrt kasslerstycke, stort som en barnnäve. "Grytan tar dem inte", som vi hade sagt på Linné. Spetsade det på plastgaffeln och högg in med liv och lusta. Tåget var förresten proppfullt; det embarmliga scoutlägret utanför Kristianstad är tydligen slut och just idag (11.24) skulle 3400 scarfsprydda ungar i slitna kängor återvända neråt kontinenten efter en veckas knopslagande.
Mittemot mig satt således åtta tyska scouflickor av kraftigt varierande skönhet. Och sjöng. De sjöng faktiskt precis hela vägen ner till Malmö Central, en salig blandning av tyska och engelska låtar om hur härligt det är att vandra och hur mycket de älskar Gud och the rolling hills och allt sånt där. Jag förstod ju inte riktigt allt men det övergripande temat gick fram. Väldigt stämningfullt var det i alla fall, och de var duktiga och stämmorna satt där det skulle.
Nu är min moster med familj här. Äntligen någon man kan snacka löpning med.
Ses på golvet imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar