L'Atlas

Jag slogs nyss av en ganska fruktansvärd insikt: min under hösten gradvis eskalerande mat- och brödvurm har nära nog slagit ut mitt intesse för kläder och musik, vilket fått till följd att jag

a) inte har något kul att ha på mig imorgon ("äsch, den gamla trasan?")
samt
b) har skamligt dålig koll på all musik som inte behandlas på Wifebeater Love

Det är tillräckligt för att ge mig en faslig ångest, en ångest som antagligen kommer att resultera i en sällan skådad köpfest under januari. Inte mig emot! Ekonomin tillåter kanske inga brutala utsvävningar, men ett par skjortor och UGK-plattan och kanske nya jeans och och och---

Låt ingen lura i dig något annat

Ikväll lär jag se Strindbergdokumentären på SVT i ett försök att bearbeta min besvikelse över "August". Orkade bara med en knapp timme av den serien. Man borde visserligen vara van vid knackiga repliker, fula lösmustscher och allmänt taskig produktion så fort det talas om "påkostade" dramasatsningar på svenska. Men "Upp till kamp" var ändå klart uthärdligt i mina ögon. Och nu skulle ju Birro skriva, och det skulle handla om Strindberg; det borde bli minst acceptabelt.

Men icke.

Nyår ser dock bra ut. Har som sagt tjackat en flaska Crémant de Bourgogne Geisweiler (nr 7685 har den) och det är väl själve fan om resten, det liksom perifera, ska kunna lösa sig om man sitter på sånt fint dricka...
I alla fall: middag på Minnet (där jag och mor står för dessert), magisk transport till Vinslöv och pussa på Chiffe natten lång. Eller tillbaka in till stan, det får bli en senare fråga.

Hoppa hage

Läser "Blonde" nu delvis eftersom Viktor berättade att det är en av Lottis favoritböcker, och hon gillade "Stäppvargen" så hon kan ju omöjligt vara helt fel ute. Den har börjat vackert och nästan kusligt. De första kapitlen utspelar sig på trettiotalet (i Los Angeles) och ekar därför liksom ofrånkomligt av en annan depressionsroman, nämligen "Vredens druvor", och jag får fina minnesbilder från när jag läste den på sommarlovet efter nian.

Därför satt Norma Jean och grubblade över vad som var sant, eller om det över huvud taget fanns någon "sanning", för egentligen var livet inget annat än ett jättestort pussel, det spelade inte ens någon roll om landskapet i pusslet var vackert, som en sagovärld, det viktiga var bara att hela bilden fanns med[...]

Har även sett mina småkusiner spela fotboll i Qpoolen och köpt bubbel på Systemet, det senare tydligen ett populärt nöje eftersom jag fick femtio (50) nummer framför mig i kön.

Not as such

Ah. En lycklig och välgörande jul till ända; den var vadderad och avslappnande kravlös. Just vadderad kanske man inte kan kalla min baksmälla igår, men är det Boxing Day så är det och det gör liksom inget att ens hjärna går på halvfart om man bara ska ligga framför Sunderland - Man U och äta valnötter. Starkt kaffe och ett par Treo tar dessutom udden av det mesta.

Många fina julklappar har jag fått också. En del pengar, några presentkort, brödformar i silikon, en digital köksvåg. Böcker: "De vilda detektiverna" av Roberto Bolaño, "Blonde" av Joyce Carol Oats och "Klockan klämtar för dig" av Hemingway, bland annat. Hade tänkt börja med "Blonde" ikväll. Obscent tjock är den.

Nu ska man bara överleva nyår också. Sen är man i hamn.

GOD JUL!

The poor people? Oh, jolly good people!

Började så smått slå in klappar idag. Jag är extremt restriktiv med vilka jag köper till, vilket är ett måste när man firar med så mycket släkt som vi gör; det springer liksom lätt iväg om man har ambitionen att ge till alla kusiner och kusiners barn och gamlingarna och geten. Särskilt jobbigt blir det när man ska rimma, och eftersom rimmen är lite av mitt adelsmärke är det inget jag gärna tummar på. Så: alla ger mig, varpå jag ger några. Bra policy.

Sista avsnittet av "Leilas jul" på TV4+ ikväll. Rådjursögon och julgodis i skön harmoni.

Alla som inte redan gjort det måste naturligtvis gå in här och rösta på Killer Zeus, så att pojkarna får sin Siestaspelning. Inte mer än rätt.

Konstantinopel

Gudars skymning. Idolvinnaren Marie Picasso i Metro idag, à propos sin albumdebut:

Det är mycket svart musik på den. Jag ser mig mer som svart än vit när jag sjunger. Svart musik är liksom yvigare, säger Marie.

The things people say.

En annan sak jag inte kan tiga om: det engelska ordet för äggula, "yolk", som dyker upp överallt när jag letar kakrecept på nätet. Jag vågar knappt säga det högt. Det känns så perverst. Yyyooolk.

Modernitetens förbannelse

Det lackar mot jul. Ikväll gjorde jag latkes, judiska potatisplättar. Fast jag använde vanligt vetemjöl och inte sånt där speciellt mezemjöl, så den judiska dimensionen försvann någonstans på vägen. Mina fåfänga kosherdrömmar gick upp i rök.

I fredags jobbade jag i Tyringe under förmiddagen och hade bland annat en nia i NO. Skulle visa film, stod det på lappen som Bengt-Åke hade lämnat. Fine. Slappt. Om det inte hade varit för att filmen i fråga hette "Efter sex - den oskyddade erotikens baksidor" och var en halvtimmeslång orgie i skrämselpropaganda och motbjudande åttiotalsestetik--- flera gånger var jag tvungen att skratta rakt ut, högt, och detsamma gällde eleverna. Jag citerar:

Även om man är fräsch kan man ju bära på en infektion.

So true! Något förvånande använde man sig av uttrycket "ett råknull på fyllan", vilket jag tyckte var att ta i en smula, men även UR har ju sin konstnärliga frihet. Kalopsen smakade sådär efteråt.

Allt jag vill ha i julklapp

Jens skaffar ny blogg, Daniel postar uppviglande (och kittlande!) kommentarer här på Immanuel och själv har jag försummat mina skribentplikter den senaste veckan. Kanske är en liten förändring på sin plats? Inte nödvändigtvis något revolutionerande, men en viss subtil uppfräschning hade förmodligen varit idé... Jag ska fila på det fram till jul. Sammantaget känns det påkallat med ett tydligare fokus och en generell uppstramning. Högre lägstanivå.


En glad nyhet för alla torde vara att familjen Rauers påskresa till Paris nu är bokad. För alla? Tja, enligt den oklanderliga logik som säger att en Oscar som ska till Paris är en glad Oscar, och att en glad Oscar av nödvändighet är en Oscar som sprider ljus i sin omgivning och blir en fröjd att umgås med. Med andra ord: mina vänner går en lycklig vår till mötes. Inte lika lycklig som min, men nära på.

Rolf från Tyringe ringde och jag ska jobba imorgon förmiddag. Det verkar dessutom som att jag slipper matte/NO-träsket och får pyssla med lite vettigare ämnen den här gången, vilket känns väldigt välkommet. Inte minst med tanke på barnens bästa.

Lussebak ikväll. Smööööööör.

Relativismen är en konstruktivism

Une annonce publique pour vous: Jens har skaffat ny blogg!

Själv ska jag se Real Madrid mot Lazio nu och fila på en liten årssummering. Lovar inget. Men ni vill inte missa.

Failed states

Upprepande föreläsning idag om globalisering och internationella relationer. Med tanke på att jag redan kunde allt som sades, och dessutom hade bra anteckningar på det, kändes det lite tungt att ha släpat sig dit genom mörkret klockan åtta på morgonen. Repetition är ju iofs kunskapens moder.

Inatt drömde jag obehagligt. Kommer inte ihåg det stora sammanhanget, bara lösryckta detaljer: jag, Joel A, Chiffe och Erik S skulle nånstans, och vi var nakna, och Chiffe tog en massa bilder som han sa att han skulle "lägga upp sen". Minns även ett växande obehag och en ansenlig mängd rött pubeshår. Vaknade tvärt.

Pimp C är död så jag lyssnar på "Quit hatin' the south" med UGK. The good, they do die young.

Barefoot girl sitting on the hood of a Dodge

Jaaa bloody heeell Bruce på Parken den 29/6!

Tack Jens!

Feuilles de laurier

Klockan är åtta minuter över fem och jag är redan klar med den hemtenta som ska vara inlämnad imorgon eftermiddag. Måste vara någon sorts rekord. Visserligen: jag hade säkert kunnat vara klar i lördags, om jag lagt på ett kol. Men varför hasta? Nu firar jag med att läsa en artikel av Bill Buford i senaste numret av The New Yorker. Den handlar om kött. Bland annat citeras den kanadensisk kocken Martin Picard, innehavare av restaurangen med det oändligt sympatiska namnet Au Pied de Cochon:

Whether you uproot a carrot and bite into it, or slaughter a deer and cut it into steaks, it should be remembered that each effort to produce food is inherently tinged with violence: it is the passage from life death, and back again towards life.

Varför fanns inte möjligheten att praktisera hos en slaktare när vi gav oss ut på prao i nian? Jag får nöja mig med att jag har pratat med morfar nu och vi har bestämt en dag innan jul när vi ska göra leverpastej tillsammans. Han satt tydligen inne med något gammalt fint recept. Jag har blivit betrodd med uppgiften att skaffa ister och svinlever.

Vill till Paris. Föräldrarna verkar ha nappat.