måndag, december 03, 2007

Feuilles de laurier

Klockan är åtta minuter över fem och jag är redan klar med den hemtenta som ska vara inlämnad imorgon eftermiddag. Måste vara någon sorts rekord. Visserligen: jag hade säkert kunnat vara klar i lördags, om jag lagt på ett kol. Men varför hasta? Nu firar jag med att läsa en artikel av Bill Buford i senaste numret av The New Yorker. Den handlar om kött. Bland annat citeras den kanadensisk kocken Martin Picard, innehavare av restaurangen med det oändligt sympatiska namnet Au Pied de Cochon:

Whether you uproot a carrot and bite into it, or slaughter a deer and cut it into steaks, it should be remembered that each effort to produce food is inherently tinged with violence: it is the passage from life death, and back again towards life.

Varför fanns inte möjligheten att praktisera hos en slaktare när vi gav oss ut på prao i nian? Jag får nöja mig med att jag har pratat med morfar nu och vi har bestämt en dag innan jul när vi ska göra leverpastej tillsammans. Han satt tydligen inne med något gammalt fint recept. Jag har blivit betrodd med uppgiften att skaffa ister och svinlever.

Vill till Paris. Föräldrarna verkar ha nappat.

1 kommentar:

Jens sa...

Indien,Peking, Paris..håååjaja, de rike de kan minsann!:)..Fixa bruce-biljetterimorn? jag ska försöka köpa fyra stycken.