Ingenting fastnar

Det bär mig verkligen emot att säga det, men en av de spelare som hittills gjort störst intryck under EM är Ruud van Nistelrooy - ett av mina absolut främsta irritationsobjekt i hela idrottsvärlden. Det jag har sett av honom i matcherna mot Frankrike och Italien har verkligen imponerat, inte minst arbetsinsatsen och löpandet. Sämst? Jag är oändligt besviken på Frankrike. Förstår inte varför man envisas med att spela Malouda från start. Eller varför Trezeguet inte är med. Men så är jag ju också bara en lekman, och borde förmodligen hålla min söta mun stängd och överlåta tyckandet åt experterna... Typ Hedman och de andra lemurerna med bristfälliga slipsknutar på TV4.


Läser gör jag också, för tillfället "Ökenbrevet" av Göran Tunström. Ljusår bättre än den där lättviktigt valpiga experimentlådan till roman av Dave Eggers jag avverkade i förra veckan. Den glimtade visserligen till, men alldeles för sällan för att rättfärdiga sina 400 sidor. I sammanhanget framstår den som en litterär motsvarighet till filmen "Garden State" - trivsam och vilsam och med bra soundtrack, men lite väl hög ambitionsnivå.