När det marginella är det intressanta

Om loppet har jag egentligen inte så mycket att säga: det gick inte så bra som jag hoppats, minst ett par minuter för långsamt, och väl i mål kände jag mig mest frustrerad och lite tom. Problemet, inbillar jag mig, är främst mentalt. Min hjärtskärande brist på tävlingsinstinkt gör att jag tappar koncentrationen och glömmer bort att pressa mig genom hela loppet. Med tanke på hur lätt och fin jag kände mig i kroppen och hur bra det känts på träning de senaste veckorna måste jag få vara lite besviken. Men: revansch i Göteborg! Förmodligen passar den längre distansen mig bättre.

Fåglarna sjunger om morgnarna nu. Innan fredag ska jag gå på ett par föreläsningar om handelsteori, äta ur kylen så att inget står och förgås, läsa ut "Hemsöborna" och tvätta lite kläder. Sen bär det av hemåt. Av vårt telefonsamtal igår att döma har Alma tappat det helt; hon orerade om obskyra metodistinternat i Jämtland och dalsländska tovningsutbilningar och gud vet vad. Måste ge henne en kärleksfull omruskning.

Kalvdans

Premiärmilen på söndag, således. I förrgår körde jag korta intervaller för att få lite fartkänsla, idag blev det några kilometer i lugnare tempo för att liksom hålla igång och inte förslappas. Och jag har svårt att föreställa mig bättre uppladdning än att se Bajen-Ystad i Eriksdalshallen imorgon eftermiddag. SVT sänder från klockan fyra och ifall nån ser mig på tv får ni gärna dra iväg ett sms - jag och Dan ämnar hålla låda så det står härliga till.

Det är riktigt svårt att göra några förutsägelser om tider, men jag har på känn att det kan gå ganska fort om allt stämmer (dvs, inga orkanvindar, ingen akut diarré och inga benbrott). Kommer min vana trogen att satsa på negativa splitar. Första fem försöker jag hålla 4.30-tempo och sen ökar jag progressivt i den mån benen svarar. Vågar man hoppas på sub-43min? Högmod, osv.

Malmklockor

Enzo har varit dålig en tid nu och inte kunnat behålla sin mat, så i eftermiddags tog mamma och pappa honom till veterinären, och där konstaterades ganska snabbt att han har en tumör i magen. Stor som en handboll, som pappa sa. Så nu lutar det åt att de avlivar honom på torsdag. Visst känns det sorgligt att inte få ta ett ordentligt farväl men det är ändå något som mest drabbar mig. För hans del är det bättre att få ett slut på eländet, ju förr desto bättre. Konstigt kommer det i alla fall att kännas att komma hem i nästa vecka och inte välkomnas av att han (på ett ytterst smärtsamt sätt) ivrigt trampar en på fötterna. Tomt.

Ett postautistiskt angreppssätt

Man vet att man bor längre norröver än lämpligt när det spelas SM-final i bandy i stan. Varenda restaurang har speciella bandymenyer, tidningarna fylls av bandykrönikor och Svartbäcksgatan är utstyrd med stora banderoller och galet irriterande högtalare som ger ifrån sig inspelat publikvrål i tid och otid. Allt för stämningen. Jag hatar bandy.

För att slippa plugga inför måndagens monstruösa tenta sysselsätter jag mig med att smida sommarens planer. Ett axplock av vad jag vill hinna:

• Springa Finjasjön runt (gärna flera gånger)
• Läsa Proust
• Vandra på Söderåsen
• Anlägga grönsaksland hemma i trädgården
• Dricka rolig sprit
• Grilla nya styckdelar

Kom gärna med fler förslag!

Ajaccio

Vi har förlänats smått överdådiga 9 dagar att plugga till tentan på, vilket mest leder till att man går hemma och dräller och drönar och tänker att man har ju ändå så gott om tid att idag räcker det med ett par kapitel i kursboken. Så idag har jag tvättat tre maskiner. Och sprungit intervaller i Slottsbacken. Och gjort bönbiffar.

Vädret inbjuder inte heller direkt till att ligga inne och tragga utbudskurvor - våren kom i förrgår och solen skiner för jämnan. Jag har gigantiska fönster som vetter så att mitt rum under eftermiddagarna förvandlas till ett växthus.

Hade för övrigt en jäkligt gemytlig helg med kusinen på besök. I fredags var vi kulturella och åt indiskt efteråt, för att under lördagen söka oss in till Stockholm och Eriksdalshallen. Albin gjorde fem mål på Tumba. Han var även i snitt 1,5 gånger större än deras spelare. Sen satt vi och sjöng och drack gin resten av kvällen, som tog slut lite tidigare för undertecknad pga akut sömnbrist. Så jag missade när grannarna hade mage att knacka på och klaga på de gudabenådade The Band-tolkningarna.

Stora teorier

Jag vaknade alldeles i onödan halv sju imorse, och då snöade det igen. Varför väljer man egentligen att flytta norrut? Nu blir jag ju kvar här åtminstone ett par vintrar till, men om de visar sig lika kalla och efterhängsna som den nuvarande bär det av söderöver igen... Bryssel? Paris? Dakar? Alternativet är att stanna i Stockholm och vänta ut klimatförändringarna och uteslutande köpa växthusodlade tomater och hoppas man tjänar bra så man får råd med en rejäl jacka.

Nu fick jag ont i huvudet. Kan bero på alla pdf-dokument jag tvingas läsa på datorn. Kan också bero på kaffebrist. Ett går snabbt och lätt att åtgärda, även om min bryggare som bekant låter som ett bastant transportflygplan anno 1941. Nåja. Bra saker, trots allt:

• "Gösta Berlings saga" (en oförfalskad fröjd)
• Fetaost
• Talet jag ska hålla på min systers student
  

Rävspel

Det snöade när jag kom med tåget i måndags kväll, sen smälte det lite men nu SNÖAR DET BANNE MIG IGEN. Dessutom har jag dragit på mig en förkylning värdig en nordtysk hamnhora. För att trösta mig har jag börjat räkna ner dagarna i almanackan till den stundande Mallorcaresan (farfar fyller 80 och bjuder hela rasket).

Jag var inne på Kristallen i Hlm och gjorde det som man naturligtvis borde gjort åtminstone innan studenten - tittade på tallrikar och skålar och sånt. Så nu vet jag vad jag ska önska mig i födelsedagspresent de kommande fem åren. Deprimerande. Jag vill ju ha böcker, skivor och choklad.

Samarkand

Efter kvällens "Debatt", där det pratades jämställdhet, kan konstateras att strukturblindheten alltjämt lever och frodas på många håll. En vanlig åsikt verkar vara att staten inte ska "lägga sig i" människors egna val. Val? Själva problemets kärna är ju just att folk inte har några verkliga val - det ser kanske ut som att de har det, men det är en chimär i ordets rätta betydelse. En ytlig frihet och en värdelös.