Sädesfälten böja sig för vinden

Det dumma med att läsa för mycket "På spaning..." är att allt annat ofelbart känns en smula ofärdigt och hafsigt. Låser man in sig på sin kammare i 20 år (eller nåt i den stilen) för att skriva en romansvit är det naturligtvis inte mer än rimligt att resultatet blir välkomponerat. Storheten i "På spaning...", eller åtminstone i de två första delarna som jag hittills läst, är att perfektionen inte tillåts utesluta passionen. Därför blir summan så fulländad. Det är böcker man läser för läsandets skull, för sin egen skull, för skönhetsupplevelsen.

Inte för att jag har tid. Tenta imorgon, tenta på torsdag. Om lite mer än 48 timmar ska vi dessutom lämna in lägenhetsnycklarna. Två saker slog mig när jag packade ner mina pinaler: att jag har väldigt många (tunga) böcker och att jag även har en försvarlig mängd skjortor. Mycket att lyfta och vika, med andra ord. Och det är helt fantastiskt skönt att föräldrarna kommer upp ikväll och tar det mesta som ska med hem över sommaren; kläder, skor, böcker, en del sprit.

Fan, jag vill också ha Siesta. Får hålla tillgodo med bilder och berättelser i år. Och Facebook.