Suffolk

Mina fotbollsrelaterade upplevelser de senaste dagarna har inte varit av det muntrare slaget; först detta monumentala antiklimax i VM-kvalet, sen bevittnandet av mina småkusiner i Hästveda P16 när de blev skändade med 0-19 mot Kiaby, och så dagens match mellan lärare och nior i Tyringe. En rad återbud ledde till att jag fick göra en insats. Kände mig laddad. Kände mig spänstig. Det visade sig emellertid att ungarna var ungefär sjuhundra gånger snabbare, löpvilligare och mer tekniska än någon i vårt lag, så att vi förlorade med 0-2 var snarast smickrande och något vi ska tacka vår målvakt Thomas Datakillen för.

Alldeles nyss satte jag inte mindre än fyra separata degar - alla husets stora skålar är ockuperade av mitt företag. God willing and weather permitting resulterar de på torsdag eftermiddag i en oöverskådlig mängd baguetter som ska föda de massor av människor som kommer hit på fredag kväll för att fira min syster. Vidare har jag blivit ombedd att förfärdiga strax över 100 piroger imorgon. Fattar inte hur någon vettig människa kan välja att starta en cateringfirma. Det finns ingen själ i att utfodra 65 pers, hur mycket av sig själv man än investerar i det man gör.