La paradoxe du gruyère

Tenta imorgon bitti, så jag laddar med blodkorv och palsternacka ikväll efter en dag av ostrukturerat knappande på miniräknaren och kvadrerande av standardavvikelser. Det känns... osäkert, som bäst. Men i värsta fall finns det ju alltid en omtenta om ungefär en månad. Jag vill bara att den här skiten ska ta slut.

Igår var jag med på min andra klubbträning, där vi sprang något som kallades "Kenyanska slottsrundan" under ledning av en man som var lika gammal och liten som kvinnan i torsdags. Men snabb var han. Man kutade i en lång åtta runt slottet, rejält backigt, och det "kenyanska" bestå i att vi skulle hålla samma fart uppför som nerför. Jobbigt. Men vi var fler överlag på det här passet, och betydligt fler unga, och några verkar riktigt vassa - jag försökte ta rygg på täten men fick finna mig i att släppa i sista backen.

Sammelsurium

Det var oväntat bra fart på ULK-träningen i torsdags. En liten senig kvinna ledde passet och drev upp tempot från första steget, vilket oroade mig lite (mina ben brukar behöva 4-5 km för att vakna ordentligt) men efter ett tag kom jag in i ett bra groove. Det var skönt att inte behöva bekymra sig för vägvalet utan bara flyta med gruppen. Tyvärr innebär det också att jag såhär i efterhand inte har en aning om var vi sprang i mörkret, men enligt den lilla kvinnan blev det drygt 12 km. Intervaller på tisdag.

Idag är det supersöndag! Innan jag degar ner mig fullständigt med Pool-United och West Ham-Arsenal och glass och DN:s söndagsbilaga och kanske lite ostpaj sen, ska jag verkligen försöka vara duktig och plugga inför tentan. Som är på torsdag. Det går rykten om att 70 % kuggades förra terminen. Känns ju sådär. Jag som knappt kan hantera min miniräknare.

Dialektik och dristighet

Idag kom nya numret av vår programtidning Polmagasinet, där jag som bekant bidragit med en liten artikel om tyska politikers matvanor (och ett recept på rödkål). Tror den kommer upp som pdf senare. Jag jobbar även (med högst varierande intensitet) på att få något publicerat i Utrikespolitiska föreningens tidning Uttryck - temat för nästa nummer är "gränser", och om någon till äventyrs skulle läsa det här inlägget är idéer och uppslag för texter väldigt välkomna.

Samtidigt, i en annan ände av mitt liv, ska jag alldeles strax iväg till min första träning med Uppsala löparklubb. 12-14 km distans står på schemat och det var tydligen bara att droppa in. Vidare kör man kvalitet (intervaller et c) på tisdagar och långpass längs Fyrisån på söndagsförmiddagar. Lite av tjusningen med löpning för min del är visserligen att man råder över sitt eget upplägg, men samtidigt är det så vackert med kenyaner som springer i grupp och jag behöver ärligt talat komma ut bland folk lite mer. Vilken sorts folk som tränar med ULK återstår att se. Eventuellt återkommer jag med en kort rapport.

Inga stora berättelser

Willys (mataffären) firar någon sorts jubileum och deras kampanj om billig oxfilé finns över hela stan. Bortsett från det högst tveksamma i att köpa kött från sydamerikanska kossor är själva annonsen en hädelse; filén på bilden är uppenbarligen nära nog helt genomstekt, på sin höjd lite smutsigt grårosa i mitten - en skandalös behandling som i en bättre värld lett till att ansvarig kock skändats grundligt i alla öppningar. Med grovsalt.

Själv lär jag inte äta särskilt mycket oxfilé i någon form den närmsta tiden. Igår tog jag cykeln hem från stationen vid elvatiden, trött som en bäfver efter fullbordat dammbygge, och halvvägs ställer sig en polis mitt i min väg och undrar om jag vet varför hon stoppat mig. Ja, jo. Inga lysen. Så ledigt och lätt kan man få ett inbetalningskort till Rikspolisstyrelsen i Kiruna à 500 pix. Och jag som hade tänkt köpa gardiner.

Försmak, bismak, avsmak

Snö igår och snö idag. Det känns illavarslande. Måtte vi inte få en vinter som den förra, med snö långt in i april och sen slask som stänker upp på ryggen när man cyklar och grus och bitande vind och sen snö igen, som fastnar i håret och smälter gradvis under föreläsningen och droppar ner i mitt anteckningsblock. Jag är inte byggd för sånt. Jag är en känslig natur.

För tillfällig respit åker jag hem några korta dagar. Rullar in i Hässleholm imorgon kväll vid sexsnåret. Mamma hintade om väntande isterband och potatismos. Innan dess ska jag idag springa ett lätt och ledigt tempopass (formtoppning inför Kyrkloppet på lördag), skriva klart laborationsrapporten, packa och dega ner mig med Albanienmatchen. Hinner med en föreläsning imorgon också.

Skjortstrykning är en studiemotiverande syssla. Man känner längtan efter ett högavlönat jobb som tillåter att man håller sig med tjänstefolk.

Normalisering

Jag hade en konstig dag igår och först nu börjar jag känna mig någorlunda i fas igen. Först vaknade jag från en riktigt obehaglig och utdragen dröm där jag var hiv-positiv, och hela förmiddagen kände jag mig svag och småkrasslig och liksom utan immunfösvar. Det hjälpte inte ens att springa en runda. Fick skoskav. Sen satt jag fem timmar i en syrefattig datasal och skrev laborationsrapport (utan att bli klar), så när jag kom ut hade det redan börjat skymma och jag undrade vart i hela friden dagen tagit vägen. Hungrig var jag också. Ringde Alma. Såg ett par avsnitt av "Top Chef" på datorn, åt glass och somnade tidigt.

Behöver komma hem några dagar.

Och för sjuttonde gången: modern är inte detsamma som offensiv (som i "modern fotboll"), eller oreglerad (som i "modern arbetsmarknadspolitik").

Syntax

Nej, jag har inte läst något av Müller, men har tänkt göra det i typ ett år nu, och nu får jag väl betala priset för min sävlighet när alla exemplar på biblioteket lånas ut för all överskådlig framtid... Ska göra ett tappert försök imorgon. Annars har jag alltid Proust. Det bästa med Nobelpriset är nästan att det pratas mycket litteratur överallt, och det väcker alltid läslust. Just nu: extremt sugen på "Den siste greken" av Aris Fioretos. Men om Müller är det bästa jag kan säga att hon alltid verkat sympatisk och skärpt i de intervjuer jag sett/läst.

Jag fick mitt efterlängtade infomöte ikväll, förresten. Hade visserligen redan sökt Statskunskap B. Mötet förändrade inget. Men jag gillar inte alls att uppsatsen ska skrivas parvis, det känns bara jobbigt. Klarar inte av att kompromissa med såna saker. Måste snoka reda på någon undergiven stackare som jag kan övertala att åtminstone ge mig fri lejd vad gäller disposition och korrläsning.

Imorgon är det förresten internationella äggdagen, eller nåt i den stilen.

Pomodorini di collina

Skulle göra en (variation på) ragù bolognese i söndags eftersom det är ett så perfekt stillsamt helgprojekt, så jag spatserade ner till ICA Väst på köttjakt redan innan frukost. Högrev är ju legio i såna här sammanhang, eller möjligtvis märgpipa. Nu var det dock extrapris på den "ekologiska" bogen. Bog är ganska mycket magrare än annat grytkött. Jag skulle gissa att det var därför det tog nästan fem timmar på spisen innan hela härligheten antagit den rätta "trilla sönder när du petar på den"- konsistensen. Tålamod är i sanning en dygd. Pyttsade i lite vispgrädde mot slutet som krona på verket.

Föräldrarna ska till London i november, de illrarna. Och de ska se West Ham-Everton när de är där. Både jag och Alma har gjort det väldigt tydligt att vi förväntar oss julklappar i hästväg för att kompensera för att vi inte blivit tillfrågade.

Den där fancy planeringen inför Kyrkloppet som jag lade upp i förra veckan sprack per omgående, eftersom förkylningen kom tillbaka med förnyad gusto. Därav den sysslolösa helgen. Söndag kväll tog jag mig emellertid i kragen och lusjoggade en 8-9 km. Idag blir det lite mer fart, ett slags genrep i de lätta skorna. Tar det som det kommer och litar till min djävulska grundträning.

Entzweiung

Jag konsumerar verkligen kopiöst mycket matrelaterad media - böcker, bloggar, tidningar, tv- och radioprogram, restaurangrecensioner och gud vet allt. Sannolikt mer än vad som är hälsosamt. Mammas teori om min autistiska ådra känns mer och mer plausibel. Det jobbiga (och härliga) med mat är ämnets enorma spännvidd, det tar liksom aldrig slut, spretar i alla riktningar, och när man nördat ner sig ett par veckor och hobbyforskat lite om olika sätt att kärna smör glider man lätt över i något annat ("fett... vilket är egentligen det autentiska fettet att bryna köttet till en chili con carne i?"). Och så håller det på.

Det finns många i Sverige som skriver bra om mat, t ex på taffel.se. Men min absoluta favoritskribent är Nigel Slater. Han har bl a en kolumn i The Observer och ligger bakom min i särklass mest använda kokbok, "Real Fast Food". Jordnära, opretentiös och förbannat god mat. Enkelt och med mycket grönt. Dessutom är han en duktig stilist. På tal om fett, hur kan man inte gilla en man som beskriver fettet på de ugnsbakade revbenen som "a quivering morsel, a sweet nugget of silky savoriness"? Och på tal om stil och brittiska kockar så borde människan som översätter Nigellas böcker piskas till underkastelse och tvingas äta överkokt pasta resten av livet.