Stövelknekt

Antingen är de som arbetar med att färdigställa miljön runt mitt hyreshus lata eller bara inkompetenta, eller så förhalar de medvetet projektet för att casha in maximalt. Jag trodde knappt mina ögon när jag kom hit igår och möttes av nästintill exakt samma syn som jag lämnade för tre månader sen. Sånär som på några kvadratmeter lagda plattor.

Men det känns ändå ganska bra att komma upp hit igen, snäppet bättre än när jag gjorde samma resa ifjol, och det trots att jag med största sannolikhet har en ganska jobbig termin framför mig studiemässigt. Som sagt: det som verkligen kommer att hålla mig uppe i höst blir kommande vårs praktik. Någon gång i september är det först infomöte, sen blir det till att skriva cv:n och resuméer och personliga brev för allt vad tygen håller, och hoppas att det tar mig till Tokyo. Eller Istanbul, eller NY, eller Bangkok. Efter en stugsittarsommar och en bortvald utbytestermin måste jag bara ut och simma i nya vatten.

Satsningen på Lidingöloppet går oförskämt bra. Snart bara en månad kvar. Men jag tänker inte sätta upp några tidsmål, utan satsar mest på att ta mig igenom alla tre milen löpandes och utan att vilja (men inte orka) gråta.