Bloggpaus tills London, förmodligen

Semelles de vent

Vojne, vojne. Förmodligen är detta mitt sista inlägg från Uppsala. Det mesta som gjorts den här veckan har haft en lätt ödesmättad eftersmak just därför, eftersom det varit sista gången, men jag ska inte säga att jag sörjer nämnvärt. Just nu längtar jag alldeles för mycket efter en jul hemma. Igår pratade jag i telefon med tandvården (behöver laga en tand) och Göingekliniken (sjukgymnast, med anledning av mina spänningar i sätesmuskulaturen - det låter roligare än det är), och det slog mig hur befriande det är att inte behöva artikulera ihjäl sig för att slippa bli missförstådd stup i kvarten.

Nu ska jag pulsa ner till ICA, för sista gången, och köpa savoykål till kåldolmarna som föräldrarna ska få sig till livs ikväll. Imorgon blir det packning av släp, flyttstädning och sen färd söderut.

Les mots et les choses

Kalla mig konservativ, men när jag slår på tv:n 07.15 den 13/12 vill jag inte mötas av Darin, i en bombastisk kyrka, som bäst i färd med att målmedvetet skända "O helga natt". Jag vill ha något som ser ut att vara inspelat i "Gösta Berlings saga". Gärna i ett stall, eller i en timrad stuga. Halm, linne, en brasa. Och så kommer Lucia över vidderna, i fyrspann, insvept i en björnfäll. Ska det vara så svårt att kirra? Jag var nära att öppna även kommande dags lucka i chokladkalendern bara för att lugna mina nerver.

Uppsatsen går framåt i värdig mak. Idag skrev jag ungefär en halv sida och närläste ett par viktiga EU-rapporter från sent 80-tal. När jag skriver tycker jag om att ha Kunskapskanalens direktsändning från riksdagen på i bakgrunden, på ganska låg volym. Eftermiddagens sittning bjöd bland annat på ett väldigt förvirrat och underhållande anförande av en sverigedemokrat om forskning, genusteori och vad man egentligen ska bygga politiska beslut på. "Verkligheten", tydligen. Jamendåså.

Passus

Borges "Biblioteket i Babel", som innehåller valda noveller ur "Aleph" och "Fiktioner", fördes till handlingarna igår. På litteraturvetenskapen i Lund fick vi läsa en handfull berättelser ur "Fiktioner" och vår lärare Anders Mortensen (som jag hörde i P1:s "Filosofiska rummet" häromdagen, orerandes om Robert Musil och moderniteten) hävdade att Borges storhet låg i att han lärde litteraturen att ljuga igen. Och det är väl precis vad världen behöver idag, för att balansera all denna "based on a true story"-vurm: hittepå, sagor, små detektivgåtor, labyrinter. Oändlighet, odödlighet, cirklar. Men det bästa man kan göra är att köpa "Fiktioner" i pocket, den är avgjort mer fokuserad och helgjuten och, framför allt, oavbrutet underhållande.

Obegränsat och periodiskt

Ja, ja, ja; stop yer nagging already! Jag gör det. Jag axlar oket, bördan, ansvaret - eftersom alla andra verkar räddhågsna och ovilliga eller egentligen är RUT-ivrande moderater. Jag anmäler härmed min kandidatur till ordförandeskapet. Skämt åsido: förra veckan var jag på föreläsning med Lena Sommestad, som bara måste vara landets klyftigaste politiker, ja, en av de mest skärpta människor jag träffat överhuvudtaget. Strax efter mamma, just före exempelvis Rouzbeh Parsi (historiker, Lund) och Katarina Barrling Hermansson (statsvetare, Uppsala).

Gudarna ska veta att det inte är lätt att koncentrera sig på uppsatsen när man nyss fått reda på att man ska bo ett halvår i London. Och dessutom ska flytta från Uppsala redan om mindre än två veckor; mycket att stå i. Börjar packa så smått ikväll. Kommer till Hässleholm den 18/12, åker upp och ventilerar uppsatsen 10/1 och drar till Öarna veckan därpå. Jag kommer ideligen på mig själv med att gå och småmuttra på engelska, simulera konversationer i olika sammanhang, öva in fraser om allt från Tottenhams säsong till brittisk budgetsanering. Men jag antar att det kommer att falla sig ganska naturligt att prata engelska när man väl är omgiven av det.

Beträffande de sköna konsterna har jag nyligen läst ut femte delen ur "På spaning...", betitlad "Den fångna", vilket syftar på författarens älskarinna. Hans gränslösa svartsjuka och kontrollbehov får honom att hålla henne mer eller mindre inlåst i den stora Parisvåningen. När hon gör utfärder ser han till att skugga henne eller försöker på andra sätt skaffa sig fullständig information, vilket bara förvärrar hans själsliga våda och oro. Det var den tråkigaste delen hittills. Nu får det bli nåt med Londonanknytning framöver.

Åh, Sara

Igår när jag satt på bussen (var trött i benen efter förmiddagens långpass i slirig snö) ringde de från London igen, och sa att de hört med min handledare, gillade att jag läst nationalekonomi (de skulle bara veta!), hade läst de upplagor av "Husliga spalten" jag skickat med ansökan (de var "inte utslagsgivande") och undrade om jag ville göra praktik på politisk-ekonomiska avdelningen till våren. Well, sa jag, det låter ju alldeles fabulous. Så nu återstår bara att jag ska få ett godkännande av Säpo - lite orolig där för att Almas subversiva engagemang ska ligga mig i fatet. Eller att de luskar reda på att morfar har familjen Wallenbergs avdagatagande som sitt övergripande livsprojekt.

Så, vad kommer jag att få göra? Gå på briefingar på brittiska ministerier. Politisk och ekonomisk nyhetsbevakning. Skriva små fina pm och rapporter hem till Stockholm. Sen lär man tydligen få hoppa in på lite mingel, "Sverigefrämjande insatser" osv, vilket kanske inte är det jag ser fram emot mest men som säkert kan resultera i lite gratis bubbel. Blir kanske tvungen att köpa en kostym till. Undrar vad de har för dresscode till vardags, och om de har casual fridays? I nästa vecka skulle de skicka ett mail med lite praktisk info, tips för bostadssökande etc.

Men allt sånt, det är ju världsliga detaljer. Viktigast: jag ska få gå på Spurs hemmamatcher!