Trounced

Jag brukar drömma ganska underligt med jämna mellanrum, men hittills har det varit försvinnande lite av den varan sen jag kom till London. Antar att jag är trött och sover tungt om nätterna. Dock: inatt hade en svensk helikopter kraschat i Afghanistan, en kriskommission tillsatts för att utreda händelsen, och jag var medlem av kommissionen tillsammans med bland andra Per Nuder (som pratade helt perfekt engelska). Sen smög jag runt i en nedsläckt kafeteria om natten och försökte undvika att väcka en vakande Lars Ohly som satt och sov framme vid kassan. Många politiker alltså.

Ombytligt väder nu, sannerligen. I fredags sken solen och jag sprang en mil i shorts runt Hampstead Heath. Igår gick jag upp och lämnade huset innan frukost för att vara på Borough Market innan den värsta trängseln satte in, och eftersom jag efter noggrant övervägande lämnat paraplyet hemma regnade det givetvis ymnigt från och till under hela dagen. Marknaden var fantastisk. Gjorde av med lite för mycket pengar, men vad göra när CSN haft utdelning dagen innan? Ost, bröd, små söta morötter, råmjölk från en högröd, stornäst bonde från Lancashire. Dyrt men riktigt kaffe.

Senare på kvällen fick jag äntligen träffa både Lotti och Petro och en handfull av deras kompanjoner över sushi i Muswell Hill.

Bas, överbyggnad

Hemskt vad dålig jag varit på att skriva. Det här med att ha ett (oavlönat) lönearbete tar onekligen orken ur en, så när jag kommit hem och sprungit en runda och käkat vill jag oftast bara läsa lite bloggar och sen sova. Och så var det det där med tystnadsplikt; jag har trots allt skrivit på ett avtal om att inte berätta för folk vad jag pysslar med om dagarna, och man får en bestämd känsla av att Säpokillen på våningen under har ganska bra koll på ens göranden, även utanför arbetstid... Men, i alla fall: jag går på lite möten (där jag mest sitter i ett hörn och skäms över att inte ha något visitkort att ge folk) och rapporterar därifrån, drar fram informationsunderlag till ambassadens handläggare, läser ett halvårs mediarapportering om ett politiskt förslag och sammanfattar det på fyra rader, håller koll på brittiska tankesmedjor, mm, osv, etc.

Familjen jag hyr av är i Sverige under veckan. Husets tre katter löper amok. I morse vaknade jag klockan sex och skulle gå på toa, och möts av en försvarlig mängd kattskit i badkaret. Stanken. Plockade upp, spolade ner, sprejade med deodorant. En timme senare gick jag ner för att göra frukost (naturligtvis utan att ha lyckats somna om), och mitt på köksgolvet ligger en ny hög avföring - uppskattningsvis två meter från kattlådan.

Annars har det varit femton plus och strålande sol idag.

Afternoon delight

Nej, det blev ingen flytt, inte ens någon rumsvisning; jag tänkte på det över dagen och kom fram till att det var jobbigt och att det skulle vara trevligare att gå en vända på puben med mina praktikantkollegor. Christoffer drack öl, jag och tjejerna cider.

Och så var pseudoprinsen, gymkillen, på frukostmöte på ambassaden i förrgår. Han gick runt på alla avdelningar och hälsade mycket vänligt på minsta chaufför, men jag satt försjunken i mitt arbete och missade honom först. Kvinnorna på kultursektionen var mäkta oroliga å mina vägnar; skulle jag gå miste om mitt kungliga tillfälle? Skulle jag bli den enda ohälsade medarbetaren? Alla verkade överens om att det skulle innebära en fruktansvärd, irreparabel personlig katastrof och lämna mig ärrad för livet. När de var på väg ut från mötet skuffade Nicola (ambassadören, that is) därför fram mig, och omringande av femton pers i korridoren fick jag och Daniel vår flyktiga stund tillsammans. Samtalet omfattade max fyra repliker var, inom loppet av vilka jag makalöst nog lyckade dua honom - på ett helt onödigt sätt dessutom.

Daniel: Jaaa, lycka till då!
Oscar: Tack, tack. Du också!

Sen såg jag att de ska börja ta in till UD:s diplomatprogram igen. Synd att man aldrig tagit tag i det där med språkkunskaperna. Som Bert sa: "Hoppa av franskan? Jääävligt slappt, Oscar".

Viskos

Nyss fick jag svar på min annons på kyrkans anslagstavla. Tre svenska tjejer hade ett rum över i sin lägenhet i Maida Vale som de ville hyra ut för 400 pund i månaden. Dels är det alltså en femtiolapp billigare än mitt nuvarande boende, men framför allt ligger det duktigt mycket närmre jobbet - gångavstånd, med lite god vilja. Jag trivs bra här i huset, det är bekvämt och så, men just den dagliga pendlingen på tre kvart (enkel resa) är lite påfrestande. Så jag ska dit imorgon och ta mig en titt.

Jonglörens bekännelser

Det var tänkt fika med Lotti i Muswell Hill, men hon fick det körigt med packandet inför sin förestående Åreresa (med au pair-familjen), så vi sköt på det till nästa vecka. Hon gjorde ett tappert försök att lura ut mig i nån park igår kväll men jag hade avtalad Skypetid med hela familjen, som var samlad i Hässleholm för en gångs skull. De kommer hit på min födelsedag. Jag har extravaganta planer på afternoon tea på typ Ritz eller Dorchester. Finger sandwiches. Clotted cream. Pastries; ni fattar, det ska vara fyratimmarssittning.

Så nu när det inte blev någon fika tog jag bussen till Camden och traskade runt lite. Köpte kaffe som jag drack två klunkar av (varav den första brände mig på tungan) innan jag slängde det, eftersom ålahuet på kaféet hällde mjölk i bakom ryggen på mig. Sen handlade jag lite billiga grönsaker på Lidl. Man känner sig oftast lite smutsig efter ett Lidlbesök, inte minst på ett moraliskt plan (tyska mejeriprodukter, barbarisk djurhållning osv), men när man är utomlands och alternativet inte är svenskt kan man leva med det. Och idag blev det bara selleri och vitkål.

Och: nya skor! Asics DS Trainer 16, £92. Provade ett par skitsnygga Adidas Adizero också men expediten tyckte mina fötter vobblade lite väl mycket i dem.

Volatila volanger

Förra veckan kom jag igång ordentligt med löpningen igen, kanske lite för ordentligt med tanke på att den föregåtts av sex dagars totalvila. Dessutom promenerar jag flera kilometer nästan varje dag och trottoarerna i den här stan är helt vansinnigt hårda och mina skor börjar nog bli lite slitna. Så på lördag blir det förmodligen ett par nya Asics DS Trainer 16. Jag känner också att jag skulle må bra av ett lite mer kortsiktigt mål för träningen - nu är det annars Malmö Halvmara i mitten av augusti som ligger närmast. Annars blir det världens längsta försäsong.

Idag och igår och imorgon har vi praktikanter (tre pojkar på ambassaden och tre flickor på handelskammaren) lite gemensamma introduktionsaktiviteter. Vandrar runt och hälsar på Exportrådet och kyrkan (trivia: prästen hade gift sig i Hästveda kyrka och hans fru gått på Läreda) och lite sånt. De verkar vara gemytliga typer. Christoffer, som sitter på kulturavdelningen, har dessutom läst statsvetenskap i Uppsala, dock utan att lyckas träffa på mig där. Jonas på konsulära har pluggat sociologi i Stockholm. Flickorna på handelskammaren får man förhoppningsvis socialisera lite mer med nästa vecka, när vi har tänkt köra lite after work på nån pub i närheten, under vilken jag för övrigt lär outas som ölvägrare.

Men ikväll ska jag stryka två skjortor.

Filistiner, filibuster

På en helt överfull pub i Bayswater idag; jag drack Pepsi Light och sökte desperat efter sittplats, men fick vackert nöja mig med att stå vid baren och tryckas fram och tillbaka av folk som försökte lägga en beställning. Just framför mig satt fyra urbrittiska gubbar i sextioårsåldern och hällde i sig liberala mängder öl, och mitt i första halvlek pressade sig en av dem kraftfullt mot mig när han skulle ha påfyllning - han luktade fränt och allmänt osunt av svett och gudvetvad. Hans polare verkade nära tårar när kameran hittade Beckham på läktaren. "Finest footballer I've ever seen!" deklamerade han lågt till sina bordsgrannar, tre gånger och med visst darr på rösten, men ingen föreföll intresserad av att ta upp den bollen.

Borg verkar inte bevärdiga ambassaden med ett besök. Min handledare ska följa med hans entourage hela dagen imorgon, och det faller på mig att hålla hemmafronten. Att vara delaktig i såna här besök är tydligen "som att vara fotbollsmålvakt; det enda folk minns är misstagen". Känns ju skönt.

KkKkK

Igår blev det plötsligt väldigt varmt och det har det varit idag också. Jag gav mig ut och sprang en runda efter jobbet, först västerut längs Hampstead Lane och sen hem via Camden, nästan helt utan att tappa bort mig. Efter tjugo minuter ångrade jag att jag inte tagit på mig shorts istället, för det var säkert 10-12 grader och fuktigt i luften på ett nästan tropiskt sätt. Åt en bagel med jordnötssmör och ett par kokta ägg framför Blackburn-Spurs.

En slags rytm börjar sätta sig och vissa mönster framträder. Jag går upp sju, är på jobbet strax innan halv nio, slutar runt fem. Tar mig hem, springer en timme, käkar. Sen är klockan minst åtta. Det är lite svårt att uppbringa någon energi för att faktiskt göra något vid det laget, utan det blir mest att läsa ikapp mina drygt 90 bloggar och uppdatera sig på Facebook. Läser eventuellt lite i "The Corrections". Två kvällar har jag skypeat med föräldrarna; imorgon ska jag stryka några skjortor. Antar att man får ställa in sig på att förlusta sig på helgerna istället.

Vilket hemskt träigt inlägg det här blev... Lovar lite fler pikanta observationer av brittisk kultur och samhällsliv i fortsättningen. Och i nästa vecka kommer Anders Borg!