Mexitegel

Månadsskifte och dags för sedvanlig träningssummering. Det här med att logga all löpning på jogg.se är faktiskt lätt beroendeframkallande; jag gör egentligen inte så mycket med informationen, och skriver fortfarande bara in löpminuter eftersom det känns analt i överkant att sitta och mäta upp varenda runda. Men det är kul att se timmarna sakta ticka in. Strax över 26 blev det i oktober. Fördelat på 25 pass. Mest mängd, "junk miles" - entimmesrundor på runt 12 km - som på lång sikt bygger löpekonomi och stärker senor och leder. Ska dock bli flitigare med långpassen framöver. Och än har jag inte behövt ta på mig något annat än shorts, vilket är riktigt skönt, även om jag investerat i ett par nya långa tights också.

I helgen var jag och Alma (hemma för att fira sin födelsedag) med föräldrarna i Farstorp och hämtade viltkött hos en av pappas dubiösa bekantskaper. Egentligen var han hur trevlig som helst, och jag fick en finfin oxtunga och ett vildsvinshjärta på köpet, men det går liksom inte att komma ifrån att ensamma, ensligt boende män med kvartsstyckade oxar hängandes i ett fullstort kylrum i uthuset, i vars andra ände "min litauiske snickare" (ordagrant) bor, är lite, ehum, unsettling.

Fick en del undrande blickar på bussen sen, där jag satt med en rådjursskånk uppstickandes ur ICA-kassen.

Rävgift

Nån som minns Lars Danielsson? Han var statssekreterare en smärre evighet, först under Ingvar Carlsson och sen under Göran P, men hans eftermäle lär ändå mest präglas av hur han fick ta skiten för regeringens katastrofala hantering av tsunamin. När drevet lagt sig skickade Göran lite diskret honom till konsulatet Hongkong, och nu är han ambassadör i Seoul. Förmodligen en ganska behaglig tillvaro.

Idag var han dock i Lund och höll en liten gästföreläsning för oss på programmet. Det blev än intimare än planerat, eftersom bara sju-åtta av mina kursare masat sig dit. Själv ångrar jag definitivt inte bussresan: det är alltid kul (en verkligt skräckblandad förtjusning) att lyssna på folk som faktiskt var med när det hände, bakom de lyckta dörrarna, när de fina vinerna kom fram och Helmut Kohl knäppte upp översta byxknappen för att ackommodera desserten - kort sagt när de stora pojkarna diskuterade de Stora Frågorna.

Danielsson själv var frispråkig, underhållande och inte så lite självgod. Oväntat bra på engelska dessutom. Och lite för lik Janne Schaffer för att man enkelt skulle kunna släppa det.

Tausendunein

Segt, det här med förkylning, och särskilt när man är bjuden på oktoberfest och har bakat ölbröd (med stekt lök i) och köpt franskt vin. Hade ju föredragit att vara mitt vanliga alerta, spirituella jag. Men! Vi gör det bästa av situationen. Tar på en tjock tröja. Går en liten extra promenad på väg till Eva för att syresätta hjärnan efter en halv dags stillasittande inomhusskrivande. Det senare då i motsats till "mobilt utomhusskrivande", som är vad jag vanligtvis ägnar mig åt.

Har en inlämningsuppgift som ska vara klar på tisdag eftermiddag: max 3000 ord om "The institutional balance" i EU. Jag har valt att fokusera på mammaledighet. Det var det absolut första ämnet som dök upp i mitt huvud - analysera det, den som vill och kan - och hittills går det relativt problemfritt. Det är kul att skriva på engelska. Öfvning, färdighet, et c.

Smöra och bröda

Helgen har ägnats åt Kyrkloppet mellan Farstorp och Hästveda - säsongens odiskutabla höjdpunkt. I vanlig ordning grasserade gemytet och vetebrödet i församlingshemmet efter målgång var oklanderligt. Underligt nog var vi betydligt färre som sprang i år än ifjol, runt 45 mot tidigare säkert 70, vilket förvånande inte minst med tanke på de senaste dagarnas makalösa väder. De kanske borde ta tag i marknadsföringen.

Första kilometern gick i en faslig fart. Själv kände jag att det var i snabbaste laget och ville inte riskera att dra på mig svårsmält mjölksyra så tidigt, så jag lät en grupp om sex-sju löpare gå loss och koncentrerade mig på att hitta rätt flyt. Flåsade ganska ordentligt. Hämtade successivt och metodiskt in de som låg framför tills bara två återstod. Efter den famösa långa andra backen, den man alltid lyckas förtränga mellan gångerna och där jag tyckte mig hålla knapp styrfart över krönet, trodde jag att de dragit ifrån. Men, tvärtom: den sista biten genom Hästveda centrum låg jag max femtio meter bakom tvåan, ett avstånd som dessvärre bestod hela vägen in i mål.

Så, en placering och ungefär en och en halv minut bättre än ifjol. Kan bara vara nöjd. Kanske var det årets sista lopp, kanske blir det nåt lokalt här i Malmötrakten; time will tell.

Möglischkeitsgrenze

För presentkortet jag fick i avskedspresent från ambassaden köpte jag, på enastående Daunt Books på Marylebone High Street, bland annat en tunn samlingsvolym av Borges utgiven i Penguins serie "Great Ideas". Den har samma titel som bokens första essä (eller ska det vara "fiktion"? Måste fråga Anders Mortensen på litteraturvetenskapliga institutionen i Lund), "The perpetual race of Achilles and the tortoise". Hittills har jag bara läst några tiotal sidor, men hej vad bra det är. Helt makalöst. Allra bäst, och mest omisskännligt Borgesque, är den helt korta utläggningen "The duration of Hell":

The attribute of eternity is what is horrible. The continuity - the fact that divine persecution knows no pause, that there is no sleep in Hell - is unimaginable. The eternity of that pain, however, is debatable.

Han fortsätter sen med att diskutera olika argument för och emot att helvetets lidanden skulle vara för evigt. Man blir glad! På lördag ska jag till Farstorp och springa Kyrkloppet. I förrgår fick jag lite känningar i höger vad när jag körde intervaller på Heleneholms IP, men det brukar jag få när jag får lite hybris och kör för mycket kvalitet på kort tid. Får ta det lugnt resten av veckan. Äta ägg.

Bavaria

Ja, ok då. Det där lät kanske bittert i överkant. Mitt matrelaterade klasshat ligger liksom alltid där och sjuder strax under ytan, och om jag inte håller mig noga i skinnet kokar det över. "Taco"-prefixet brukar ha den effekten. Min enda poäng är egentligen denna: livet är ganska kort, och även om det såklart står varje myndig människa fritt att stoppa vadfansomhelst i gapet, så borde folk tänka till en extra gång innan de försöker få omgivningen att anamma deras tvivelaktiga vanor. Själv äter jag t ex ett halv kilo råkost om dagen. Det är inget jag koketterar med. Förutom här på bloggen då.

Väg och vatten

Fick igår Malmö Högskolas studenttidning Mahskara - genom brevinkastet i dörren och inte i det vanliga postfacket, av någon anledning. Om den stilistiska kvaliteten på de artiklarna säger något om institutionen i övrigt lär jag inte söka några kurser på MAH inom överskådlig framtid. Om man säger så. Värst av allt var matlagningsspalten, där man helt skamlöst (och med en god portion stavfel) tipsade om något så bottenlöst vidrigt som "Tacotårta". Med mozarella. Och en helt burk "chunky salsa". Och fryst grönsaksmix. Vad driver människor till att lägga tid och pengar på att tillreda såna hädelser? Och, som om det inte vore nog, sen föreviga sin abnormalitet till maträtt i form av ett recept och uppmana andra att begå samma brott?

Själv har jag ätit lammlever (salt och peppar och paprikapulver, studs i pannan, lite balsamvinäger på slutet) och ugnsbakade rödbetor till kvällsmat. I förmiddags sprang jag nästan till Arlöv och sen vände jag.

Epistemiska gemenskaper

Det blir höst; man blir sugen på pumpa. Skala, skär i lagom bitar och placera i form tillsammans med klyftor av gul lök och vitlök. Häll över olivolja, honung och citronsaft. Krydda med salt, svartpeppar, kanel, ingefära och chili. Baka i en ganska varm ugn i gott och väl en timme, strö över en näve grovhackad mandel och rör om, återbörda till ugnen ytterligare en kvart eller så. Hela lägenheten luktar liksom varmt och livgivande och det känns helt i sin ordning, på gränsen till välkommet, att regnet piskar mot fönstren och mörkret faller innan halv sex.

Har i stort sett bestämt mig för att börja läsa "Bergtagen" av Mann, förmodligen nyöversättningen då, när jag är klar med Proust. Femton sidor kvar på ett projekt som pågått i säkert fyra-fem år vid det här laget. Från och till, och för det mesta parallellt med annan läsning, men aldrig helt avstannat - så det kan nog lämna ett visst tomrum efter sig. Lämpligt då att fylla det med en annan kontinental mastodontgubbe från det långa 1800-talet.

Hortikulturell holmgång

Joråsåatt, flytten gick utmärkt, tackar som frågar. I helgen var jag tillbaka i Hässleholm och kompletterade med lite prylar som glömts i flytten eller upplevts saknade: stereo, en lagom pastakastrull, cykel, ett kilo sill, laddaren till rakapparaten. Hann dessutom se två fotbollsmatcher. Först småkusinernas sedvanliga dominans på Björkvallen i Hästveda, sen IFK:s håglösa bortslösande av seriesegern på ett soldränkt Österås. Till och med kaffet var bättre i Hästveda.

Sillen hade förresten pappa dragit upp utanför Råå i veckan. Ikväll hamnade hälften i en slags gratäng/låda/whatever med rotfrukter. Slog en deciliter matlagningsgrädde över och smaksatte med vitlök, dijonsenap, tomatpuré, sirap och några rejäla varv från pepparkvarnen. Redig Mat AB. Såhär dagen innan en tenta (liten, men ändock) utgör alltid olika köksprojekt det största hindret för effektivt pluggande; utöver sillådan har det producerats en trevlig sats hummus (utan tahini eller vitlök, så egentligen mest mosade kikärtor) och bakats portionsbröd med riven palsternacka. Men vafan, jag kan ju redan allt.