Kvarlåtenskapens konsekvenser

Snart kommer pappa på besök. Strategiskt nog börjar han med att smörja mig med finmiddag i Stockholm på lördag, troligtvis med den förhoppningen att det ska göra mig mer överseende med hans brutala snarkningar de tre nätter han sen ska sova här. Kan funka. Det är någon slags konferens som drar honom hit, så han lär ju hålla sig sysselsatt, men på söndag ska vi i alla fall göra Uppsala tillsammans. Vilket innebär... ja, just det: Vasas grav.

Och idag tog mina Ipren slut. På pluskonton finns att jag nu vet ungefär vad som ligger bakom tåsmärtorna; desto tristare är att det förmodligen är mina löpardojor (mängdskorna, de tunga) som är boven i dramat. Nu har jag snörat om vänsterskon för att lätta på trycket, och det funkar hjälpligt, men riktigt bra är det bara när jag springer i mina lätta Nikes. Och de lämpar sig inte direkt för långpass i snömodd. Så: det blir till att härda ut åtminstone till mars, då jag med gott samvete kan unna mig ett par nya.

Snittar 5-6 mil i veckan nu, möcke bra.

Och så har jag skickat cv till Nsk och Kristianstadsbladet. Övervägde att säga att jag kände Jens men avstod.