Snett inåt bakåt

Jag sjöng ledighetens lov idag och gick upp vid 09.30. Gick en lång promenad, duschade och satte i mig en bastant brunch bestående av:
¤ Tre vändstekta ägg på lika många grova skivor bröd
¤ En skål keso (kan inte sluta äta keso)
¤ En banan
¤ Två stora koppar kaffe
¤ Ett rejält glas mjölk

Efter den livgivande starten på dagen (jag kände mig som nån i "Sound of music", eller som jag kan tänka mig att Carolina Klüft känner sig varenda jävla dag) slängde jag mig på cykeln och trampade ner på stan. Lämnade tillbaka några böcker på biblan och läste lite tidningar när jag ändå var där. På Euronics träffade jag Viktor, som precis var på väg ner till JCH för sista smörjelsen innan uppkörningen. Följde honom ner och önskade honom all lycka. Gick ju sådär, skulle det visa sig, men nästa gång kör han i alla fall inte mot gult...

Jag lever för såna här dagar, när man kan ta det lugnt och metodiskt i allt och bara slappna av. Inte så att man inte gör något, snarare att man låter alla moment ta den tid de behöver. När jag kom hem gick jag ut med hunden och fikade på en skål gröt och en banan. Tränade i Vinslöv, åt en massa pasta och nu sitter jag här.

Ikväll är det "Indian runner" på tvåan som gäller, 22.30. Har stora förhoppningar på den filmen av två anledningar: 1) Sean Penn har regisserat 2) den bygger löst på en Springsteen-låt, nämligen helt fenomenala "Highway patrolman". Låten (och filmen) handlar om två bröder. Den ene är skötsam och plikttrogen; han gifter sig, skaffar familj och får så småningom jobb som polis. Den andre blir inkallad och får åka till Vietnam, och när han kommer hem därifrån ställer han mest till bråk och orsakar en massa problem för sin bror. Bruce skriver genom den ordentlige broderns ögon:

Yeah, we're laughing and drinking
nothing feels better than blood on blood
taking turns dancing with Maria
as the band plays "Night of the Johnstown flood"

Han älskar sin bror, och ser därför mellan fingrarna på många av hans småförseelser och krogslagsmål:

I'll catch him when he's straying
just like any brother would
man turns his back on his family
well, he just ain't no good

Från helt överväldigande, nattsvarta, brutala plattan "Nebraska". Köpköpköpköp.

Summan av kardemumman

Som utlovat: ett kort sammandrag av också lördagens aktiviteter.

Efter att ha sovit sorgerna av mig under eftermiddagen, anlände jag och Simon till festivalområdet vid femtiden. Mötte där upp med Daniel.

¤18.00 - Timo Räisänen
Jag och Daniel och Simon satt på behörigt avstånd, vid trappan som leder ner till fotbollsplanen, och missade därmed det som vissa kallat "festivalens spelning", "bäst hittills" osv. Ja ja. Klarar inte av honom.

Vi stack och åt pizza på No. 1, eftersom varenda övrig pizzeria i stan var belamrad med raggarpack och mustaschprydda män insvepta i sydstatsflaggor. En Volvo 240 körde förbi, målad som en polisbil och med "TJUV" skrivet med stora, trotsiga bokstäver över sidan. Ännu fler sydstatsflaggor, uppblandade med svenska och skånska diton. På en bil satt folk på taket och heilade för glatta livet.

¤20.00 - Peps
Det kändes nästan befriande att komma tillbaka in på området, och särskilt då eftersom det vankades Peps. Jag och Daniel försökte förgäves göra våra späda röster hörda och önska "Ronny du e rå", men vi stod för långt bak och det fanns en hockeyklack mellan oss och scenen. Grym spelning i alla fall. Säga vad man vill, men något särskilt publikfrieri ägnar han sig inte åt: långa, instrumentala Skatalites-covers körde han inte ens på reggaefestivalen i somras. "Liten såg" kom också, personlig favvis. Men vilken tid det tog att få in honom för extranummer.

¤21.00 - Blood Music
Återigen var det jag och Daniel som släntrade inom inomhusscenen, lite på måfå, och fastnade framför något riktigt intressant. Jag hade hört en låt innan (på en Sonicskiva) men visste annars inget och hade inte direkt planerat att kolla. Men det var asbra, riktigt kul. Ganska lite folk, förbannat varmt och väldigt catchy låtar. Sångaren var väldigt glad dessutom.

Här inträdde vi i ett sysslolöst vakum, skulle man kunna säga. Kvällen tappade fart. Vart man än såg sprang fulla trettonåringar omkring och vrålade; möjligtvis kul om man själv är på samma nivå men knappast annars. Vi vandrade planlöst på campingen, övervägde att slänga ett öga på Henrik Berggren men glömde sen bort det. Några stack hem. Till slut hämtade Daniel sin frisbee och räddade tillställningen.

¤23.15 - Advance Patrol
Perfekt att ha dem i tältet tycker jag. Stämningen på topp, fint sväng och föredömligt intensivt (dvs ganska kort, om jag inte missminner mig). Lotti uppenbarade sig och drog mig ganska långt fram, så jag fick en fin titt på Gonza också. Alltid gött. En fin avslutning på festivalen, helt enkelt.

Jag hittade Jens, och vi gick ner till Daniel och Agnes som höll på att packa ihop sitt tält. Tillsammans drog vi ner mot stan och Korv-Eriks för lite falafel och Cocio. Inte helt oväntat var centrum fyllt till bredden av vitt patrask, människor i jeansväst och keps med valfritt motorcykelmärke på; den sorten. Den sorten finns ju också. De flesta var väldigt fulla. En man i M90-ställ (just det, Joel) raglade in och ut ur kön för att sedan slutgiltigt kollapsa mot en vägg. En tjock kvinna i jeansjacka erbjöd oss ett cykelställ. Vi tackade för oss och vandrade vidare hemåt genom natten.

Spice up your life

Två dagar avklarade, utan större snedsteg eller missöden. Det regnade inte ens.

I fredags kom vi dig vid tresnåret och jag och Daniel började med att försöka sätta upp våra tält. Gick åt helvete. Pinnar saknades, grejer var för korta och det var hål på olämpliga ställen. Men vi gjorde så gott vi kunde och fick tak över våra förväntansfulla små huvuden. Gick sen upp, fick våra fina armband och rekogniserade området.

¤16.30 - Hello Saferide
Inte så värst mycket folk, lite för tidigt antar jag, och jag vet inte hur lyckat det var att sätta henne på stora scenen. Kändes som att låtarna försvann ut i rymden på nåt sätt. Hur som helst: riktigt bra spelning. Retade mig på gitarristen, som stod och såg rent ut sagt oförskämt nöjd ut genom hela setet. Han satt väl och kalkylerade på hur många minderåriga han skulle bjuda in till sin loge, typ.

¤17.15 - The Tiny
Vi gick in och kom mitt i The Tinys spelning, som ärligt talat kändes ganska malplacerad. Grym sättning med cello och kontrabas (om jag minns rätt) och så hon, sångerskan, vid ett keyboard. Problemet var att hon verkade helt livstrött och bitter på allt; klagade på publiken, var överdrivet ironisk mellan låtarna ("Ja, det här var ju roligt") osv. Dessutom sjöng hon hela tiden med slutna ögon och grimaserade jättemycket, vilket bara såg teatraliskt och dumt ut. Synd på så rara ärtor.

Efter den uppvisningen i trist inställning gick vi och köpte pizza på Montenegro (alla pizzerior borde ha geografiska namn), som vi tog med oss till campingen. Träffade Joel Å, Jens och Ebbe. För andra gången kom en snubbe och klagade på att vi ställt vårt tält mitt i brandgången, där utryckningsfordonen tydligen skulle plöja ner allt om det krisade sig. Couldn't care less, eftersom tältet ändå skulle slängas så fort jag kom hem. Kunde ju bli tråkigt om nån låg i det, dock. Den illasinnade tanten som tilldelade folk tältplats hade dessutom gett oss den mest gräsbefriade plätten på hela stället. Det var stenhård, packad, fuktig jord. Usch.

¤20.00 - The Radio Dept.
Dagens mest emotsedda spelning, och visst var det bra. Men om stora scenen var lite för stor för Hello Saferide, var den det definitivt för The Radio Dept. Tror definitivt att de hade gjort sig bättre inomhus. Fast där hade kanske å andra sidan inte alla fått plats. Deras musik är kanske inte optimerad för festivaler med stora utomhusscener, menar jag. Tycker ändå att det var riktigt bra, och framför allt verkade de så hemskt snälla och försynta allihop. Jag och Daniel och en annan kille (som jag retat mig på sen åttan) försökte förgäves få dem att spela "Falafel", men utan resultat. När de sen var klara tog det hur lång tid som helst att få ut dem för extranummer, eftersom de "inte hade förberett något". Hallå. Så kan man ju inte göra.

¤20.45 - Spånka
Förmodligen festivalens konstigaste. På väg ner till campingen släntrade vi inom tältscenen och kollade lite på Spånka, ett gäng rultiga, kritvita män i de övre trettio som påstod sig göra house. "This is house music... from the city of Norrköping!" skrek han som verkade hålla i det och spattade sen loss totalt. Sångaren var tre meter lång och trodde han var svart. Det var verkligen helt, helt underligt.

Efter många om och men kom äntligen Simon, Chiffe och Joel A vid niotiden. Allmän förvirring och stort kramkalas utbröt. Wilmertältet, i all sin trasiga hudlösa förlorade skönhet, blev den självklara samlingspunkten. Trots att vi hade glömt att ta med stolar och sånt. Orutinerat.

¤22.00 - The Sounds
Ok, jag kollade på typ två låtar. Var upptagen med att bli fotograferad tillsammans med Dansken (som hävdade att han skulle tillbringa natten i ett träd). Upptäckte i samma veva (och till min stora lättnad) att jag hade glömt leg hemma och således inte kunde komma in i öltältet. Bara bra.

¤00.00 - Mew
Jag hade vett nog att sätta i öronproppar. I övrigt tyckte jag faktiskt att volymen på spelningarna var föredömligt låg, men någon verkade höja ju längre kvällen led. Jag är fortfarande lite smått ångerfull för att jag inte lyssnat in mig bättre på Mew, som ju faktiskt var skitbra. Å andra sidan gör det att jag inte kan klaga på låtval, vilket är ganska skönt, och var glad när de spelade åtminstone en låt jag kände igen ("Snow brigade"). Kan tänka mig att Pernilla var nöjd. Daniel höll på att stryka med. Han är inte byggd för sånt.

¤01.15 - Familjen
Vad var grejen med allt underligt som pågick på tältscenen? Kändes som att alla excentriker hade samlats där och hade någon slags frizon. Precis som tidigare på kvällen var jag egentligen på väg ner mot campingen, när Lotten plötsligt drog med mig in på nåt som jag absolut inte fick missa. Vi stod längst fram (staketet var kallt) och så drog det igång: en speedad, tanig man hoppade runt på scenen, tryckte på en massa syntar, dansade, sjöng, drack lite öl, hoppade; han gav verkligen sitt allt. Väldigt fascinerande och dansant. Han sa att han skulle spela sju låtar, men rastlös som jag är stannade jag bara till den femte.

Jag ska alltid nånstans, hur bra jag än trivs där jag är. Så dumt. Nu fick jag en plötslig lust att leta upp Lina och Pernilla och höra vad de hade att säga om Mew, så jag vandrade runt på området (som började avfolkas) en stund men gav sen upp och gick ner mot campingen. Som vanligt var det gott om folk vid Wilmertältet. Vi hängav oss åt lite dåligheter, sen stack de som inte skulle tälta hem och vi tappra friluftsmänniskor började förbereda oss för den inte särskilt långa natten. Kallt var det också. En man med skägg och luva kom och ville slå nån, och kallade Daniel "mongo", men han tröttnade och vi kröp till kojs. Nån hade snott mitt liggunderlag. Jens tog min kudde. Har lite ont i nacken nu.

Fortsättning följer.

Orakad, småskitig och förväntansfull

Pepp för kvällens övningar: intensivlyssnar på gamla Sonic-skivor och allt jag kunde hitta på min hårdddisk. Retar mig att ha hört så lite med tex The Tiny och Hello Saferide. I fjol hade jag haft koll, då hade jag haft varenda jävla ep och nedladdad singel. Men men. Det är priset man får betala för att lyssna så mycket på arga/kåta/nostalgiska svarta män.

Vårt tält heter tydligen "Wilmertältet".

Hoppas, hoppas, hoppas verkligen att det inte regnar. man kan ta det mesta så länge det är uppehåll. Hade ju varit skönt om det inte blåst så förbenat också, men man kan ju inte få allt. Hoppas det säljs falafel, förresten. Lyssnar på "Falafel" med Radio Dept. just nu.

Om Finlandsmatchen: inget att säga som inte redan har sagts, i princip. Vad tandlös man är. Källström var bra, Elmander hyfsad men borde ju såklart ha gjort ett par mål, Hansson var väl också godkänd. Micke Nilsson är högerback och Alex mittfältare, svårare än så är det inte. Sidleds-Danne klarade ju sin uppgift med den äran!

Nu ska jag springa en runda, duscha och äta lunch på stan med mamma och mormor. Optimal uppladdning.

Pastorala utflykter

Inte skrevs det något religionsarbete igår heller. Kom hem, sprang en runda och kollapsade i soffan framför "Martha". Bara jag som tycker att hon är obehaglig, liksom elak? Jag blir illa till mods när jag ser på henne i alla fall, och igår var dessutom hennes lika ondsinta mamma med och gjorde nån slags biffar.

Åt pasta med en massa stekt kassler och parmesanost och drog sen ner till min andra teorilektion på JCH. Hade i princip spikat instuderingsuppgifterna. Det hela avlöpte utan komplikationer, som man säger, ända tills Niklas började prata om vikten av att hålla tillräckligt avstånd till bilen framför. Olämpligheten nådde nya höjder: "Ja, vissa ligger ju så långt upp i häcken att man undrar om de inte är homosexuella!"

JAAAAAAAHOPP!

Herre min skapare. Jag kramade stolsitsen som besatt för att inte gapskratta åt hela spektaklet, mannen framför mig (som förövrigt ser ut precis som Flamini i Arsenal) skrockade belåtet och bönderna bakom fnissade förtjust. Hihi, homosexuella, usch! Näää! Bögar med körkort, liksom, vad väntar härnäst?

Helt bisarrt. Jag tog mig i alla fall hem igen och kollapsade för en andra gång i soffan, denna gång framför "Matchen" (som var ännu bättre igår) och senare "OC". Bra avsnitt. Åt keso och banan och drack kaffe.

Du vet hur mellanvästern är...

...ung och rastlös!

Givetvis skrev jag inte ett jota på religionsarbetet igår, utan slökollade på "Matchen" på fyran och åt Risifrutti istället. Har lite dålig koll på när arbetet skulle vara inne. Britta är ju dansk, så hon har ju av naturen en lite mer avslappnad attityd mot deadlines och sånt. Då får man ta att man inte kan förstå ett ord hon säger.

Nu när jag borde peppa för Siesta och lyssna på band som ska spela där, är min Winamp-playlist smockad med en massa Bakersfield och Nashville och annan hillbilly music (som de säger). Emmylou Harris har fått en liten revival, men mest är det Dwight Yoakam som ljuder och får de talrika håren på mina armar att stå... Hur som helst, fem mest spelade igår och nu på morgonen:

¤ Dwight Yoakam - You're the one (HELT makalös)
¤ Emmylou Harris - Boulder to Birmingham (sorglig)
¤ Dwight Yoakam - Guitars, Cadillacs (svängigt värre)
¤ Emmylou Harris - Wayfaring stranger (grym version)
¤ Dwight Yoakam - South of Cincinnati (geografisk country är bäst)

Eller hur mycket jag älskar dig

Tisdag betyder ju gymdag, men Elias hade tydligen ett fysikprov av monumentala proportioner imorgon och var tvungen att plugga. Han framtid hänger på det provet, och då kan jag väl vara så storsint att jag kör lite curls med mina hantlar här hemma istället. Kolla på OC-repris + styrketräna = klart underskattad kombo.

Ikväll hade jag tänkt inleda mitt religionsarbete om Dödahavsrullarna i Quram (eller vad stället hette). Känner att det börjar bli svårt med motivationen; huvudet ställer så smått in sig på sommarlov och VM och festligheter i allehanda former. Efter Siesta kommer den omställningen förmodligen vara slutförd. Ingen återvändo.

There's something happy and there's something sad
about wanting somebody, oh so bad

Förr eller senare händer det alla

Gårdagen var en typisk söndag. Gick upp lite för tidigt med tanke på den sena filmkvällen hos Lina på lördagen, åt extremt mycket till frukost och brände en skiva till Kristina. Sen promenerade jag bort till henne och hade lite quality time, vilket var nödvändigt eftersom det var ganska länge sen vi sågs och kunde prata. Bengt gav mig en del visdomsord om kriminaliteten i vår lilla stad.

När jag kom hem vid fyratiden var jag duktig och tog ut min cykel för lite service. Pumpade däcken, fixade kedjan som hoppade i förra veckan och höjde sadeln några centimeter. Har mina ben blivit längre? Känns snarare tvärt om. Eftersom cykeln kändes som ny, tyckte jag att det kunde passa med en nyinvigning. Så jag gav mig ut på en äventyrlig runda i skog och mark. Fick ännu mer ont i mitt högra knä efteråt. Förbannat.

Idag var jag bara i skolan i ett par timmar, eftersom svenskan tydligen blivit inställd och jag inte hade vidare lust att sitta i över tre timmar och vänta på Sörens lektion i eftermiddag. Hade räknat med att mamma skulle vara hemma nu, men bilen var borta och det ser ut som att jag kanske måste fixa föda på egen hand. Steka ett ägg eller nåt. Lyssnar på Pet Shop Boys och sänder en tanke till min syster, som är på väg till Stockholm på klassresa. Inga snedsteg nu. Håll dig i skinnet.

Bis bald in Berlin

Livet är en hynda. När jag nyss satt och mumsade på thailändsk hämtmat passade en hel del sås på att rinna ner över mina nya shorts. Jag borde kanske inte sitta i shorts och äta. Inte bra. Fläckarna såg illasinnade ut.

She's made you some kind of laughing stock
because you dance to disco and you don't like rock

Den sämsta musiksmaken

Istället för ta revansch för den onödiga hemmaförlusten mot Finja, blev det på nytt 1-0 i baken idag i Hörja. Fan vad tungt den var. Planen var heldämpad på något sätt. Det regnade en del. I första halvlek hade jag en jättetjock och ganska ofarlig kille på min kant (utan överdrift: han var den långsammaste spelaren jag mött), men i andra gick han ner som back och det kom in en ny, snabbare snubbe. Lite jobbigt eftersom jag började bli ganska trött. Men men. Kul att Jens fick debutera i alla fall, och han skötte sig helt ok. Fick inte så mycket att jobba på, och när han väl fick det påstod domaren att det var offside. Tveksamt. Själv slog jag bort alldeles för många passningar och fick ett knä i ryggen.

Igår var jag ock Albin en vända i Malmö, landets stolthet och port mot kontinenten. Där nere mötte vi upp med Lady Di, som vi hjälpte välja doftljus. Åt även kinamat med Lollo och en av hennes små vänner (som jag lurade i att jag redan hade träffat, ganska nöjd med den), innan de skulle vidare och frossa i kakor med nån Disneyfigur. Jag höll god min och åt mitt ris. Efter maten drog vi bort till Myrorna och var där hur länge som helst. Albin köpte en kavaj, jag tipsade Di om Hemningway men inhandlade inget själv. Tog ett gemensamt tåg hem vid 15.48.

Jag köpte en lite för dyr slips med matchande näsduk på Slipsgossen (gaaaay). Tyvärr så visade det sig att näsduken inte gick särskilt bra med min mycket vitare skjorta, så det blir att hitta på något annat där. Förvärvade även ett par shorts på Zara för en billig peng, och den eminenta plattan "Pet Grief" med The Radio Dept. Börjar ladda för Siesta nu ju. Först Siesta, sen student, sen VM. Inget jobb. Smolk i glädjebägaren. Smolk, vad är det egentligen? Inget bra i alla fall.

"Dirty Dancing" ikväll, äntligen.

Vi ber om ursäkt för kolonialismen

Jag valde helt sonika att ta bort inlägget från natten till idag. Det var ganska meningslöst. Man kan inte både ha kakan och äta den, även om det är något vi bör sträva efter.

Hur som helst: Henke! Vilken sjuk avslutning på utlandskarriären. För en gångs skull behöver inte Aftonbladet dra till med några rena lögner för att framhäva svenska spelare; både Larsson och Ljungberg var riktigt, riktigt bra igår. Bäst i matchen var annars vid Barcas 1-1-mål, när Henrik Strömblad bara tappar allt och vrålar "LARSSON!!!" som om det var Henrik som gjorde målet och inte Etoo. Hoppas det var på grund av framspelningen, för det hade verkligen varit extremt opassande om han inte sett skillnad på de båda.

Idag var det en kvinna (en praktikant!) från Amnesty på skolan och pratade om deras verksamhet. Klart sevärt men oundvikligen lite småtråkigt mot slutet. Ingmar fick väcka folk till höger och vänster.

Khaki suit

Hur jag än vrider och vänder på det: VM är i princip det enda jag tänker på just nu.

Ok, kanske inte det enda. Det hade varit omänskligt. Jag är trots allt en slav under mina drifter, min mors ende son, men faktum kvarstår: Jag tänker betydligt mer på högerbackskrisen än på, säg, studenten. Studenten känns trivial. Studenten är behäftad med så mycket obehag och ångest att jag snarare väljer att förtränga den så länge som möjligt. Förpassar den till de bakre labyrinterna i mitt huvud och tar med mig det röda garnet på vägen ut.

Alltså, VM. Vad är det vi längtar efter då?
¤ Leo Messi. Hoppas han gör en riktigt överjävlig turnering, avlastar Riquelme och bär Argentina till semi på sina låga axlar. Han är ju så bra, och ser ut lite som en hobbit.
¤ Zidane. Zizous sista show, liksom. Man hoppas ju att han får en bra avslutning på karriären, att han hittar tillbaka till gammal god form och får oss att glömma två-tre halvtaskiga säsonger i Real där han väl mest glimrat till lite då och då.
¤ Brasilien. Jag vill ha ett VM där de bästa är bra, och då ska brassarna vinna. Fan om vi får ett nytt Grekland. Inga överraskningar, tack. Förutom Sverige till semi då.
¤ Tysklands kollaps. Jag kommer att stå och skratta, Klinsmann får sparken, Ballack sitter uppe hela nätterna och spelar Nintendo, Huth flyr till Brasilien som alla andra tyskar verkar göra när det krisar. Utslagna av Polen i gruppspelet.
¤ Henke. Om han bara gör ett par-tre mål har det mindre betydelse vad han tar sig för i allsvenskan sen. La Larsson (på bästa TV4-manér) har ju förmågan att tända till när det gäller. Gör det då! Han måste göra Zlatan bra.

Din stråtrövare, din slusk

Igår presenterade många länder sina trupper till VM. En som lite överraskande inte fick åka med till Tyskland var Bayern Münchens argentinske bollvinnare Martin Demichelis. Han verkar inte ha tagit beskedet särskilt bra. Hans spontana kommentar på petningen:

I have no desire neither to play, nor to live.

Den maltesiska pudeln

Igår spelades det fotboll på Röke IP och Finja stod för motståndet. Vilken jävla plattmatch från vår sida, om uttrycket tillåts. Våra anfallare måste börja sätta sina chanser. Rent objektivt borde vi gjort minst två mål. Själv började jag som högerback, men utgå efter en olycklig armbåge som kom blodet att rinna i min mun redan efter fem minuter. Ut på toa och skölja. Tillbaka i spel relativt omgående. Deras mål var sjukt onödigt, han bara rann igenom mig och Anton och så kom Johan inte ut ordentligt och så satt den mellan hans ben. Fan. I andra blev jag utbytt efter en halvtimme, men fick komma in igen efter max fem mniuter eftersom Tobbe var trött. Inte jag. Känns tryggare nu, jag springer inte så himla mycket utan väljer mina strider. Ganska nöjd med min insats trots allt. Hoppas Jens och Viktor kan vara med på lördag.

Har precis varit på tandregleringen och spänt käften, så nu gör det ganska ont. Ingenting mot vad det kommer känns som imorgon, dock. Ska bli ganska skönt att slippa rälsen när det är över. Dock så är tanterna på regleringen tysta som möss och ger inga som helst ledtrådar om när det skulle kunna vara, utan släpper bara ifrån sig saker som "jaaa, det ser ju verkligen bra ut" och "du ligger klart före i planeringen". Jaja. Jag ger mig till tåls.

Ont i knäna. Fotbollsinvalid efter 7-8 träningar?

Onsdagen verkar onekligen lovande: först träning, sen Champions League-final, sen studentfest. På UD, visserligen. Känns inte helt optimalt. Men men. På torsdag är det dags för första teorilektionen, det ser jag inte direkt fram emot.

History makes poverty

Inga lektioner idag, så jag satt på biblioteket ett par timmar och försökte plugga spanska inför stora provet på torsdag. Kommer gå käpprätt, kan jag avslöja redan nu. Till slut pallade jag bara inte mer utan gick och lunchade med pappa på Cats (god kyckling). Hem sen och pluggade historia. Historia är i princip bara kul när det handlar om krig, annars får jag koncentrationssvårigheter. Sörens oändliga utläggningar om sociala missförhållanden i 50-talets Ungern gör mig så dåsig. Lite kommunism har väl ingen dött av?

Kort om VM-truppen: det var en bra trupp. Skönt att slippa oroa sig över Östlund, men ganska synd om honom ändå. Shaaban kom bara med för att han har haft en så konstig karriär (se Micke Nilsson, Lagerbäck har en fäbless för oväntade klubbyten). Kalle Svensson verkar sympatisk. Petter Hansson ser ut som bögen i "Pensionat Oscar". Det känns bättre nu än efter Irlandsmatchen, men helt avslappnad är jag inte förrän vi har slagit T&T med 3-0.

Konsumerade mitt presentkort på JC/Brothers igår genom att inhandla en nästan onaturligt blå pikétröja. Sommar, sommar.

HELT sjukt bra låtar just nu:
¤ Dead Prez - I'm a african
¤ Elvis Costello - Alison
¤ Pet Shop Boys - I want a lover
¤ The Radio Dept. - The worst taste in music (Flow Flux Clan remix)
¤ Nas - NY state of mind

Mycket retro där. Vilket påminner mig om att jag måste be Daniel bränna en skiva till mig snart. Behöver input.

Inga stormar än i våra sinnen bo

Värmen är ihållande. När Hässleholm (jag, Simon och Jens) tvålade till Vinslöv (Chiffe, Joel och Chiffes polisbror) i Chiffes trädgård i lördags var det så hett att vissa fejkade skador, allt för att få spelavbrott ;)

Tidigare i lördags besökte jag min systers klass loppmarknad nere vid Willys. Ganska sparsmakad. Bokutbudet var dock utmärkt, och jag gick därifrån med famnen full av klassiker: Goethe, Shakespeare, Camus, Platon, Faulkner, Strindberg osv. Tio fina skrifter för överkomliga 25 spänn. Just nu har jag visserligen precis börjat läsa "The bonefires of the vanities" av Tom Wolfe, men sen har jag så jag står mig hela sommaren. Något jobb lär jag ju ändå inte få.

Englands mittfält ska ju givetvis formeras enligt
Cole---Lampard---Carrick---Gerrard

A pair of Nikes, size ten

Så blev det då helg igen, mot alla odds. Det överdådiga vädret till trots känner jag mig helt slut. Kan inte förstå vad vi hade i skolan att göra idag; på religionen gjorde vi absolut ingenting, på svenskan kollade vi bara på en värdelös dokumentär och historian blev inställd. Inte direkt, såklart. Vi fick först sitta och vänta (i gassande sol, men ändå) i över en timme innan vi kunde ta vårt pick och pack och dra. Varmt var det i bilen dessutom.

Imorgon vankas det fotboll i den Hälleforska prunkande trädgården. Vinslöv, där allt händer. Och helst samtidigt.

Jag lånade en bok på biblioteket igår, "Äventyrets stigar" av Claes Grundsten. Classe har haft det avundsvärda jobbet att vandra i olika berg och naturparker runt om i världen (han verkar verkligen ha varit precis överallt), skriva några rader om det och ta en bunte kort. Fantastiska bilder, sanna mina ord. Just nu är jag extremt sugen på att åka till antingen Marocko, Kanada eller Chile för att vandra och bestiga berg. Berg är fina. Älskar berg.

Ikväll ska jag gå och lägga mig jättetidigt, så lyder åtminstone planen. Brände precis ut den underbara "Annie Hall" på dvd, så det blir kanske en titt på den. Woody är kung. Nu ska jag dock ut och springa i det slösande vackra majvädret. Fridens liljor!

Preteritum

Jag har börjat promenera på morgnarna innan frukost. Det låter vansinnigt, men för mig innebär det faktiskt i princip ingen extra ansträngning. Jag går ändå alltid upp kring halv sju (dvs alldeles för tidigt) och sitter med tidningen i säkert en halvtimme. I vanliga fall har jag alltid en massa dötid på morgnarna, och trött är jag nästan aldrig. Nu går jag upp tio minuter tidigare, går en vända, är hemma vid sju och kan då ändå äta i lugn och ro. Fan vad man är duktig.

I morse lyssnade jag faktiskt på lite Jay-Z ("the 8th wonder of the world, flow of the century" om han får säga det själv) när jag promenerade. Gillade särskilt biten i "Takeover" där han dissar Mobb Deep med de fyndiga raderna:

I don't care if you Mobb Deep, I hold triggers to crews
you little fuck, I've got money stacks bigger than you
when I was pushin weight, back in eighty-eight
you was a ballerina, I got your pictures, I seen ya

What you seek

Antar att jag är så illa tvungen att redogöra även för gårdagen.

Jag vaknade i vanlig ordning alldeles för tidigt. Tryckte motvilligt i mig ett par mackor och en kopp varm O'boy framför CNN, och satte mig sedan vid datorn. Surfade runt och kollade efter snygga slips/näsduk-kombinationer, det blir förmodligen något blått. Kände att det skulle bli en dryg dag.

La mig och sov i ett par timmar på eftermiddagen, vilket bara gjorde mig ännu segare. Vid 17.15 ringde det från Röke och lagledaren (jag glömmer altid vad han heter, den kedjerökande typen) frågade om jag hade glömt bort att det var match idag. Fan. Nä, det hade hade jag ju inte. Men jag trodde att vi skulle samlas sex, inte att matchen började då. Drog i mig en skål yoghurt med skivad banan och fixade linserna.

Jag hann upp till halvtid, och vi låg under med 1-0. Jag klargjorde med all önskvärd tydlighet att jag inte alls behövde spela idag om de inte ville, men Skorstenen ville inte lyssna på det örat. Jag fick komma in som vänsterytter en kvart in i andra halvlek. Efter ungefär 10 meter kände jag att det här nog inte var min dag. Det kände som att jag sprang mer än alla andra tillsammans, och att jag ensam skulle täcka upp hela deras högerkant. De hade en skallig jävel som aldrig ville stå still. Jag var helt slut efter 10 minuter och bytte ut mig själv efter knappt en kvart. "Jag gick in i väggen".

Vi gjorde i alla fall ett mål när jag var inne, och sen ytterligare ett när jag gått av, så säsongens första trepoängare är bärgad. Matchens höjdpunkt var annars när Peter Bruno, inte fullt så passningssäker sisteman i Vankiva, blev brutalt överkörd av tre Rökespelare på en gång. Bänken jublade. Olle skrek nånting om att "mangla tjockisen". Bruno var inte riktigt i balans.

The woman in me shouts out
the man in me just smiles

Allt går igen

Valborg, du nyckfulla.

Festligheterna inleddes, enligt traditionen, med stor brasa uppe hos morföräldrarna i Algustorp. Efter en hel del spillolja och idogt fläktande från min sida fick vi fyr, och en munter eld sprakade i det dystra duggandet. Vi grillade och gick en liten tipspromenad som jag och Jens kom tvåa på. Efter ett tag hade de flesta tröttnat på regnet och skaran sökte sig inomhus, där vi fikade innan det var dags för oss ungdomar att bege oss.

Jens hade bränt en ny skiva till bilen.

Hem så, duscha och byta från inrökta kläder (med hö överallt) till nya fina. Pratade med Albin i telefon och fick det beklagansvärda beskedet att han var indisponibel för kvällens övningar; han lät utsökt ynklig. Drog därefter till Daniel för lite uppsamling av trupperna. Vi hade en del spännande diskussioner, Jens dansade engagerat till Samatha Fox och plötsligt kom Rolf och Eva hem. Ingen fara på taket, dock.

Efter en del fördröjande faktorer kom vi äntligen iväg till Festen. Mötte även Ida S på vägen. Hon var på väg därifrån, åt motsatt håll, men jag var inte i rätt sinnesstämning för att reflektera närmare över det hela. Kvällen avlöpte dock utan större skandaler. Mycket folk, och fler blev det hela tiden. Glada miner.

I was happy in the haze of a drunken hour
but heaven knows I'm miserable now

Riktigt så illa var det inte. Men hur jag än försökte jag kunde inte skaka av mig känslan av att jag var på helt fel plats, vid helt fel tillfälle. Jag försökte delge några klasskamrater min oro, men utan större framgång. Shakira på stereon. Korf med mos. Ju längre natten led, desto mer påtaglig blev känslan av att jag var, så att säga, misplaced. Till slut fick jag nog. Emil från Röke och en del annat löst men underhållande folk kom men verkade sticka lika snabbt igen. Jag joggade hem.

these hips don't lie

på allmän (nåja) begäran: ett rgelrätt fylleinl'gg.


det började med att jens danseade till samatha fox, soch sen bara urartade det hela till ettt enda inferno.

Ok, ska försöka stava som en människa i fortsättningen.

Albin, du ska veta att jag gör det här för din skull. och kanske en till.

jag kände mig vilsen hela kvällne, som om jag alltid var på fel ställe. ungefär som vanligt, dvs. särskiöt sen lotten försvann, hon var lite utav en fast punkt i tillvaronndenna kväll. inte som du, men du fattar.

vart tog daniel vägen?

prisa gud, nu kommer skatteåterbäringen. match med b-laget imorgon.
kul

spindelfisk.... jag vet vad det är, inte du, lite lagom mallig för det...