Antar att jag är så illa tvungen att redogöra även för gårdagen.
Jag vaknade i vanlig ordning alldeles för tidigt. Tryckte motvilligt i mig ett par mackor och en kopp varm O'boy framför CNN, och satte mig sedan vid datorn. Surfade runt och kollade efter snygga slips/näsduk-kombinationer, det blir förmodligen något blått. Kände att det skulle bli en dryg dag.
La mig och sov i ett par timmar på eftermiddagen, vilket bara gjorde mig ännu segare. Vid 17.15 ringde det från Röke och lagledaren (jag glömmer altid vad han heter, den kedjerökande typen) frågade om jag hade glömt bort att det var match idag. Fan. Nä, det hade hade jag ju inte. Men jag trodde att vi skulle samlas sex, inte att matchen började då. Drog i mig en skål yoghurt med skivad banan och fixade linserna.
Jag hann upp till halvtid, och vi låg under med 1-0. Jag klargjorde med all önskvärd tydlighet att jag inte alls behövde spela idag om de inte ville, men Skorstenen ville inte lyssna på det örat. Jag fick komma in som vänsterytter en kvart in i andra halvlek. Efter ungefär 10 meter kände jag att det här nog inte var min dag. Det kände som att jag sprang mer än alla andra tillsammans, och att jag ensam skulle täcka upp hela deras högerkant. De hade en skallig jävel som aldrig ville stå still. Jag var helt slut efter 10 minuter och bytte ut mig själv efter knappt en kvart. "Jag gick in i väggen".
Vi gjorde i alla fall ett mål när jag var inne, och sen ytterligare ett när jag gått av, så säsongens första trepoängare är bärgad. Matchens höjdpunkt var annars när Peter Bruno, inte fullt så passningssäker sisteman i Vankiva, blev brutalt överkörd av tre Rökespelare på en gång. Bänken jublade. Olle skrek nånting om att "mangla tjockisen". Bruno var inte riktigt i balans.
The woman in me shouts out
the man in me just smiles
2 kommentarer:
Looks nice! Awesome content. Good job guys.
»
Greets to the webmaster of this wonderful site. Keep working. Thank you.
»
Skicka en kommentar