Hur jag än vrider och vänder på det: VM är i princip det enda jag tänker på just nu.
Ok, kanske inte det enda. Det hade varit omänskligt. Jag är trots allt en slav under mina drifter, min mors ende son, men faktum kvarstår: Jag tänker betydligt mer på högerbackskrisen än på, säg, studenten. Studenten känns trivial. Studenten är behäftad med så mycket obehag och ångest att jag snarare väljer att förtränga den så länge som möjligt. Förpassar den till de bakre labyrinterna i mitt huvud och tar med mig det röda garnet på vägen ut.
Alltså, VM. Vad är det vi längtar efter då?
¤ Leo Messi. Hoppas han gör en riktigt överjävlig turnering, avlastar Riquelme och bär Argentina till semi på sina låga axlar. Han är ju så bra, och ser ut lite som en hobbit.
¤ Zidane. Zizous sista show, liksom. Man hoppas ju att han får en bra avslutning på karriären, att han hittar tillbaka till gammal god form och får oss att glömma två-tre halvtaskiga säsonger i Real där han väl mest glimrat till lite då och då.
¤ Brasilien. Jag vill ha ett VM där de bästa är bra, och då ska brassarna vinna. Fan om vi får ett nytt Grekland. Inga överraskningar, tack. Förutom Sverige till semi då.
¤ Tysklands kollaps. Jag kommer att stå och skratta, Klinsmann får sparken, Ballack sitter uppe hela nätterna och spelar Nintendo, Huth flyr till Brasilien som alla andra tyskar verkar göra när det krisar. Utslagna av Polen i gruppspelet.
¤ Henke. Om han bara gör ett par-tre mål har det mindre betydelse vad han tar sig för i allsvenskan sen. La Larsson (på bästa TV4-manér) har ju förmågan att tända till när det gäller. Gör det då! Han måste göra Zlatan bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar