Har nyss varit i Kristianstad och skådat det mänskliga förfallet i vitögat, så att säga.
Först gick jag upp halv tolv och åt lunch med mamma (omelett), varpå jag degade en timme eller två vid datorn och sedan drog mig mot kneget. Kom dit precis lagom sent för att första sändningen paket skulle var packade, vilket medförde att jag kunde sitta med Lina i tre kvart medan hon petade i en kvarglömd sallad och höra på när Dansken berättade om en erotikmässa han var på i fjol, och om när han fastnade i tullen på Irland 1989. En lätt obehaglig man. Jag följde med honom i lastbilen, lastade lite paket och fick gå ganska tidigt eftersom Sleven skulle ut i skogen på en festival och lyssna på progressiv techno hela helgen. Vilken lirare.
Hem, koka pasta, gå ut med hunden, duscha, stryka byxor. Sen till Simon för en hejdundrande förfest med Oski, Dilla och Daniel. "Born to run", "Kom igen Lena", "This charming man"; hitsen stod som de berömda spöna i backen. Jens gjorde årets godaste gärning och skjutsade oss in till K-stad. Tiden där var kanske inte den mest fullödiga i mitt liv, om man säger så, men det var ändå ganska trevligt att bara vandra runt med Daniel och prata och äta korv och önska sig bort. På väg till bilen fick Simon och Oski och Dilla ett jävla ryck och började dra upp blommor ur rabatterna på stan och lägga dem i Oskars Willyspåse. Han skulle ge den till en dam. Simon fick med sig en hel liten buske, som han ställde på biltaket. Livat var bara förnamnet.
Imorgon, jag vet inte riktigt. Framtiden för utvisa. Jag vet vad jag vill göra på söndag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar