Det är ganska skönt att ha familjen hemma igen, trots allt. Underbart att komma hem från jobbet vid sjutiden (vrålhungrig) och bara ha maten väntandes... ja, jag låter som världens machista men there´s no use denying facts ;) Efter en veckas ohälsosam, kolesterolmättad ungkarlskost är det trevligt med lite varierad föda. Lite sallad. Alternativa kryddningar. Ni fattar.
Sent igår kväll var jag ute och cyklade en timme mellan nio och tio, vilket fått till följd att mina knän skriker varje gång jag sätter mig ner. Trodde i min enfald att det skulle vara skonsammare än att springa.
Inatt hade jag en underlig dröm. Den var så lång och så oerhört detaljerad, men jag kan inte komma ihåg så mycket som jag skulle vilja. Allt började i alla fall med att jag och Simon lurade in alla allsvenska fotbollstränare i mina morföräldrars lada (de trodde att de skulle på konferens), varpå vi släppte in giftig gas i rummet så att alla dog. Sen drog vi ut tränarna på åkern bakom ladan och grävde ner dem. Det slog oss aldrig att det vi gjorde var brottsligt och att vi skulle få skaka galler resten av våra unga liv, nädå. Sen gick dagarna, och folk började liksom undra var i hela friden alla fotbollstränare hade tagit vägen. Simon var lugn som en filbunke, men jag började få ordentlig ångest. Det var fruktansvärt. Av någon anledning kom Erik Williamsons moster sen förbi huset och dumpade ett lik på vår uppfart; hon var sjukt arg på mig och sa att "det här har du på ditt samvete!". På natten tog jag kroppen och grävde ner den bakom vår syrén.
Sen är jag osäker på vad som hände, men jag kommer ihåg enskilda bilder från drömmen: jag och familjen badar i en kinesisk flod med smutsigt vatten, jag och Viktor slåss mot ett uråldigt monster i en annan dimension, etc, etc. Och hela tiden denna fruktansvärda ångest över de döda fotbollstränarna. Usch. Analysera fritt.
Fyra bra låtar:
¤ R Kelly - Heaven I need a hug (Radio edit)
¤ Bruce - Wings for wheels
¤ Otis Redding - Try a little tenderness
¤ The Shangri-Las - Past, present and future
I tell my friends I'm happy
but they read me like a book
And when today I heard them say
your name, that's all it took
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar