Spanska sjukan

K-G Hammar ägde dagens Europaforum sönder och samman, det måste erkännas. Smart, samlad och saklig utan att bli tråkig. Gunnar Hökmark, som deltog i samma diskussion, var bra fast han är ond.

Jag var alltså på Europaforum i Kulturhuset idag. Inte som i fjol utan inbjudan, utan helt legitimt."Oscar Rauer - Lunds Universitet" stod det på namnbrickan. Jag träffade först Sören och pratade en del med honom om arrangemanget i stort. Trevlig som vanligt. Sen lyssnade jag på ett par föredrag om den svenska EU-opinionen innan det var dags för den länge emotsedda lunchen. Fin buffé även i år. Och dessert. Medan jag tog för mig av läckerheterna smög Pelle upp bakom mig och vi hade ett långt, förtroligt samtal om ditt och datt. Albins handbollskarriär, Jens framtid, Joel A:s krigsvurm osv. Han var väldigt munter och utsökt dränglik.

På eftermiddagen var det sedan dags för nämnda diskussion med Hökmark, Hammar och en socialdemokratisk EU-parlamentariker som hetter Åsa. De pratade om religion i EU, om Turkiet och fundamentalism, Israel (av någon anledning) och Sverigedemokraterna. Underhållande.

Jonatan (the child slayer) var där på förmiddagen. I kritstrecksrandig kostym (med sällsynt ful slips, vilket gladde mig) och attachéväska satt han och nickade ivrigt när någon på scen pratade om rumänernas aversion mot socialförsäkringar. Han skrattade högt när det skämtades om Miljöpartiet, men det är kanske mer förlåtligt.

Imorgon: Göteborg. Åter söndag kväll.

Manicero

Fin dag igår. Tog en fika med Kristina i solskenet, gick sedan till biblioteket och lånade ett par bra skivor. Beyoncés senaste och en samling med västafrikansk musik från 60- och 70-talet. Jag var bara tvungen att stilla min skivköparabstinens nu när jag gör ett uppehåll innan London (två veckor idag!).

Nu har jag snart kollat igenom hela första säsongen av OC. Känns som en bra vårgrej, något att göra varje år för att komma i stämning inför sommaren. Just nu: Seth ställer sig på bordet när Summer säljer kyssar för 10 dollar i skolan. "What, Summer, are you dating this emo geek?!" Jag smälter om och om och om igen.

Hoppas att Axfood ringer snart.

Landskamp ikväll ju. Det känns lite som att tidningarna tävlar i att skriva ner Nordirland och visst. David Healy platsar inte alltid ens i Leeds. Vi är bättre på allt. Det verkar nästan för bra. Men vänta bara, Anders Svensson kommer säkert att tappa boll på mittplan och så kontrar de in 1-1 i 87:e.

Didn't cha know

Två saker:

¤ Tandställningen är förpassad till metallåtervinningen! Visserligen kommer jag att få dras med en temporär lösning ett tag nu, som en övergångsgrej, men det är ändå helt outsägligt skönt. Så mycket plats i munnen! Inget som river och sliter, inget som samlar matrester, inget som förhindrar mig att äta vad jag vill.

¤ Min och Daniels tämligen skitnödiga men ändå klart godkända analys av Becketts "I väntan på Godot" är klappad och klar. Och den inleds med den geniala meningen "I väntan på vadå?". Luktar VG lång väg.

Ovanpå dessa godbitar känner jag mig redan avsevärt bättre från min förkylning, plus att Kristina är hemma och vi ska fika imorgon. Livet... eh... leker? Ja, varför inte.

Karantän

Snabb genomgång av gårdagens matcher:

Brasilien-Chile 4-0
En bra match att värma upp med. Jag och pappa åt oliver och min värktablett började ta ner febern en aning. Chile var ytterst blekt och håglöst. Brassarna gjorde lite som de ville, kontrollerade händelserna och bjöd på en del snygga kombinationer. Planinvasionen på övertid räddade en annars avslagen historia.

Litauen-Frankrike 0-1
Mådde skit under hela första halvlek, och spelet var ungefär lika kul. Litauerna vände taggarna utåt, skickade långt på sina anfallare och fransmännen hade liksom inget motrecept. Påminde om gruppspelsmatcherna i VM där de fyllde på med alldeles för lite folk. Anelka var hopplöst ensam. Något oförtjänt seger.

Spanien-Danmark 2-1
Jag laddade upp med chokladglass och whiskeyspetsat honungsvatten inför denna kvällens höjdpunkt. När danskarna fick en utvisad redan efter tjugo minuter trodde man ju att jaha, det var den matchen det. Men spanjackerna stod för årets underligaste andra halvlek. De såg livrädda ut, kröp ihop mer och mer, Aragones gömde ansiktet i händerna och det såg mer ut som om Danmark var laget med en mer på plan. Måste säga att det kan bli tufft på Parken. Andra reflexioner: Mjällby borde ersätta Hysén permanent. Och så ogillar jag verkligen Silva. Han ser ut som en mus.

Jag är alltså extremt förkyld för tillfället. Även om situationen är något bättre än igår kväll. Visserligen har jag en dramatikanalys som ska vara inne på tisdag, men vad värre är: jag riskerar att missa min kusins födelsedagsfirande i eftermiddag. Med våfflor.

Nicodemus

Jag börjar... jag börjar bli både febrig och orolig. Genuint orolig över att kanske inte få nåt sommarjobb. Det minsta man kan begära är väl ändå någon sorts besked? Axfood sökte ju dessutom aktivt vikarier, då borde de kunna bemöda sig att höra av sig. Även om de inte (hemska tanke) skulle vilja ha mig. Jag pratade lite med min far och han muntrade upp mig genom att avslöja hur han behandlade nya arbetsansökningar: han kastar dem i papperskorgen och går vidare. Vad hände med kärleken?

Feber som sagt. Känner mig ganska kass. Och jag som skulle springa imorgon och jobba med dramatikanalysen med Daniel. Får väl ta mig i kragen, bita i det sura äpplet, gaska upp mig, etc. Ikväll tänker jag i alla fall inte göra nåt särskilt. Äta. Hålla mig ifrån "Så ska det låta". Försöka att inte äta för mycket. Och så ska jag tvätta mina jeans för första gången och hoppas att de krymper lika mycket på längden som den lille killen på Solo lovade. Annars får jag lägga upp dem. Ska nog köpa ett par APC-jeans i London (på Selfridges! ah, the pleasure!), de ska vara bra och finns tydligen bara i Stockholm annars. Nåt ska man ju lägga sina pengar på.

So I bought me a ticket, I caught a plane to Spain
went to a party down a red dirt road
there were lots of pretty people there
reading Rolling Stone, reading Vogue

Wanna knit you a sweater, write you a love letter

20 funkar helt ok hittills. Jag var lite orolig ett tag och började glida in i någon sorts minikris, men det ordnade upp sig. Jag fick dessutom en extra, försenad present av mamma i tisdags: de åtta första OC-avsnitten på dvd. Från McDonalds. Tur att jag har resten nedladdade. Mindre bra är att vi har en saftig dramatikanalys att lämna in på tisdag, och att det enda jag gör nu är att frossa i avslöjandet av Lukes pappas bögighet och triangeldramat Anna-Seth-Summer... Men det är gott om tid. Intalar jag mig.

Igår kände jag att jag hade så gott om tid att jag föjde med mamma och simmade. Var väl ett halvår sen sist. Till saken hör att jag alltid varit en ganska värdelös simmare; jag tar inga bentag. De bara hänger där och släpar efter mig. Oönskade och tunga. Mammas arbetskamrat (Maria, som verkligen inte ser ut som någon Alshammar, om ni förstår vad jag menar) varvade mig sex gånger på en halvtimme. Kände hur min manlighet gradvis maldes ner för varje längd. Och efteråt var jag helt slut.

Funderar intensivt på om jag ska förnya min prenumeration på Sonic. För det mesta är det en helt ok tidning, ibland till och med riktigt bra. Jag har börjat få grepp om recensenterna och vet vilka jag ska lyssna på. Den medföljande skivan brukar innehålla ett par guldkorn. Men ändå: på framsidan till senaste numret satt The Ark. Till årssammanfattningen bjuder de in Per Gessle. Kan de inte bestämma sig?

Igår lyssnade jag på Joni Mitchell när jag var ute med hunden, och plötsligt kändes allt lite somrigare. Fyra bra sommarplattor ur min hylla:

¤ Joni Mitchell - Blue
¤ Bruce Springsteen - Born to run
¤ Van Morrison - Astral weeks
¤ Erykah Badu - Baduizm

I fablernas värld

Yesbox, Systemet igår. Köpte en flaska bra, torrt mousserande vin som vi avnjöt innan kvällsvarden. Kände att jag fick betala tillbaka en smula efter mina föräldrars frikostiga presentgivande: fick en otroligt bra förstärkare som jag har suktat efter i flera år. Måste säga att min stereo är smått fulländad nu. Och så fick jag vaniljkondomer. Som Daniel uttryckte det: "Din familjs öppna inställning till sex kommer att bli ditt fall".

Av Daniel fick jag två skivor, som dock för tillfället får stå tillbaka för Linas bland-cd. Den är jättebra. Tack. Regina Spector och Billy Bragg är favoriterna hittills. Och Magnus Carlsson-duetten, den svåråtkomliga... Idag ska hon få sin. Hoppas den går hem. Om inte är det hennes fel.

Av min syster fick jag ett kit med plastpärlor så jag kan göra mina egna halsband.

Och i eftermiddag ångar jag på med ännu ett distanspass. Fortfarande har jag inte fått någon bekräftelse av människorna på Göteborgsvarvet, så lite orolig blir man allt. Får väl dra iväg ett mail.

Words mean so little and money less

Stort party-party för mig och Elias igår i Vildparkstugan. Femtio pers, tacos, stoj och stim, min blandskiva med 1987-låtar osv. Väldigt lyckad tillställning. Jag fick, helt i enlighet med mina önskemål, en hel del pengar. Och en jättefin t-shirt med The Big Lebowski-motiv av Kristina. Och vinglas, fyra flaskor vin, en bra sladd, ett par böcker och en ishink. Svinbra.

I förmiddags var jag ute och sprang. Värdelös timing. Det regnade och blåste något infernaliskt, men jag avverkade en 8-9 km i bra tempo och tog en varm skön dusch. Aldrig fel. Sen var Kristina här en runda och klippte sig och fick en skiva av min syster (K-stads feministiska kör, dvs). Hoppas hon kopierar upp den till hela församlingen och sprider budskapet. Go tell it on the mountain.

Söndagar är ju numera fenomenala tv-dagar: först fotboll hela eftermiddagen, sen mostern i "Sverige" kvart över sex, sen "OC", sen "Six feet under". Och om jag pallar är det "Fotbollskanalen" sent på fyran. Men tack vare att min syster ska med ett tåg imorgon bitti, kommer jag att väckas och gratuleras halv sju. Kul. Inte för att jag klagar. Fyller som sagt 20 imorgon. Gött.

Inom familjen

Efter Daniels (visa) frontalangrepp på min lista i förra inlägget känner jag mig tvungen att klargöra: det enda verkligt idiotiska är såklart att vara helt kategorisk och trångsynt. Vilket iofs är just vad jag är när jag säger att det är det enda helt idiotiska... jaja, man kan inte få allt. Ibland blir man ju bara så trött på all relativism och mjäkighet, även om jag naturligtvis själv står för den största delen. Nog om det.

Ed Harcourt till Siesta är hur bra som helst. Ännu bättre hade det såklart varit om han kommit dit för tre år sen (Ed var bättre förr!), men det gör inte så mycket. Och The Concretes dessutom. Inte illa alls. Det blir en indiesommar, sanna mina ord. Typ som... 2004, eller nåt. Så jag ska plocka på mig en massa fina skivor på Rough Trade i Notting Hill (tre och en halv vecka kvar nu).

Igår skickade jag in min lilla gulliga arbetsansökan till Nsk och Kristianstadsbladet.

Two wrongs don't make a right

Puh. Föräldrarna gick (föga förvånande, det ska erkännas) med på att betala DN. Så nu kan jag njuta av Stockholmscentrerad finkultur och Benny Haag-hat varje söndag hela sommaren. Underbart.

Idag ska bli en skön dag. Först ska jag mörda mig i Galgbacken, sen äta några öfverblifva biffar och gå ut med hunden. Ämnar sedan söka mig ner mot stan, där jag ska läsa Tjechovs "Körsbärsträdgården" och prova några nya skor som pappa hypat de senaste dagarna. Tigger väl lite fikapengar när jag ändå är där. Jag räknar med att vara ganska trött ikväll, eftersom min omtänksamma familj väckte mig strax innan sju i morse. Och så är det fasansfullt varmt på mitt rum.

Saker som aldrig upphör att förvåna och uppröra mitt naiva sinne:

1. Folk som plockar upp hundbajs i svarta påsar, bara för att tio meter längre bort slänga hela påsen i en buske. Vanligare än du tror.
2. Folk som inte vet att uppskatta en bra 0-0-match. För att citera en vis man: om du vill se mål, kolla på hockey.
3. Folk som tror att det var bättre förr. Alls.
4. Folk som är 300 år gamla, aldrig går utomhus och ändå ser det som sin plikt att klaga på den bristande ordningen i grundskolan. Folk som tror att allt som behövs är något jävla ordningsbetyg och en och annan örfil.
5. Folk som ska krångla till det.

There, there my dear

Haha. Fick nyss ett telefonsamtal från DN:s prenumerationsservice.

Mogen kvinna: "Hej Oscar"
Jag: "Hej?"
M K: "Ja Oscar, du har ju haft DN gratis väääldigt många gånger nu (låter sjukt irriterad). Så vi undrar om du kanske är intresserad av att förlänga din prenumeration?"
Jag: "Eeeehhh... jaaa, alltså, kan jag få den på söndagar?"
M K: (suckar tungt) "Ja, det skulle väl gå. 198 kronor för tre månader i så fall. Ska jag skriva upp dig för det?" (suckar extremt tungt två gånger)
Jag: "Tja, det kan du väl"
M K: (lättad men fortfarande förbannad) "Bra, då gör jag det. Hejdå"

Lite bakgrundsinfo: med jämna mellanrum dyker det upp erbjudanden på DN:s hemsida om att man kan prova tidningen gratis i en månad. Det har jag utnyttjat så ofta jag någonsin kunnat (eftersom jag älskar kulturbilagan). I ungefär två år. När månaden drar mot sitt slut ringer någon glättig säljare och vill att man ska teckna en svindyr årsprenumeration, något jag varje gång avböjt, vänligt men bestämt. Ok, kanske inte så bestämt då. Men vänligt.

Nu ringde de alltså, och den här gången var den glättiga säljarmentaliteten som bortblåst. Och jag måste övertala pappa att betala 200 spänn för en tidning han själv aldrig ens tar i.

Ripe for the pickin'

Eftersom Lina börjat rapportera om sina motionsvanor måste jag (i egenskap av man!) sätta henne en smula på plats. I morse var jag inne och anmälde mig till Göteborgsvarvet den 11/4. Fyrahundra pix ska visserligen först betalas in, men sen finns det ingen återvändo. Och jag är sinnessjukt peppad. Inte minst av det här fantastiska vädret.

Så de officiella förberedelserna har inletts nu. Hade tänkt lägga upp det enligt beprövade idéer (jag har läst alldeles för många nummer av "Runner's World" på biblan...), dvs med variation som ledord: ett distanspass för att få in längdvanan, en mer konventionell runda i lagom tempo och ett hårdare intervallpass. Sen rullar det på så. Plus att jag kör en del komplementerande styrketräning på gymmet (baksida lår etc). Känns bra.

Och idag, efter terminens hittills mest själsdödande dubbelföreläsning (om Ibsen) i Lund, var det dags för ett kvantitativt distanspass. Blev till och med lite längre än jag planerat, gott och väl en och en halv timme. Håller inte koll på distans eller så men minst 16 km måste det ha blivit. Mina vader är, för att dra till med årets understatement, smått stumma. Sällan har feta- och kycklingfyllda pitabröd smakat bättre.

Sweet and lovely

För att ha det ur världen: jag kollade på Melodifestivalen igår, jadå. Sebastian borde ha vunnit. The Ark funkar. Hon den skelögda mellanstadieläraren var ju sjukt underlig. Men kvällens bästa var ändå att Tommy Nilsson inte fick en endaste liten poäng. Så jävla rätt.

Tidigare på dagen var jag och min morbror och Viktor ute och sprang en fin runda i Hästvedaskogarna. Dessvärre fick Vicke akuta smärtor i sitt högra knä efter en halvmil. Efter överläggning bestämde vi oss för att lämna honom i skogen och springa hem för att hämta honom med bil lite senare. Morbror Micke (47) satte upp ett satanistiskt tempo de sex kvarvarande kilometerna. Jag blev svårt imponerad och hade, i ärligheten namn, vissa problem med att hänga med. Gubben bara pinnade på i motvinden. Sen när vi kom hem konstaterade han helt kallt att han hade "leversmak i munnen" och det enda som gällde nu var "en dusch och en bira". Fast först hämtade han sin övergivna son.

Melodifestivalen, som sagt, och sen Barca-Real. Bedrövligt försvarsspel åt alla håll. Sen gick jag och Vicke och la oss och pratade till frampå småtimmarna om Linnéskolan, sommarjobb, knark, stöld och relationer. Alltid trevligt.

Bra:
¤ Joni Mitchell - A case of you
¤ "Six feet under" ikväll, äntligen!
¤ Fyller 20 om typ en vecka

Venus de Milo

Idag har jag och min obestridda favoritkusin Agnes varit i Kristianstad och firat internationella kvinnodagen. Grattis alla kvinnor! Jag läste i Metro att det kommer att dröja ytterligare 80 år innan Sverige blir jämställt om den rådande takten får gälla. Goda nyheter för mig, dvs. Jag kommer att leva ett priviligerat liv och är löjligt nöjd med det. Det enda som lockar med att vara kvinna är ju som bekant att de har så vansinnigt mycket mer snygga kläder att välja på.

Vi var alltså i Kristianstad. Min syster uppträdde med sin feministiska kör utanför Domus (bilder kommer). Sällan har så många nitklädda jackor med anarkistmärken på ryggarna, trånga svarta byxor och besynnerliga sminkningar samlats för att lyssna på körsång. Syrran och hennes väninnor skötte sig utmärkt. De var elva men lät som trettio. Jag kan fortfarande inte riktigt greppa varför de måste vara anarkosyndikalister. Vad har jag missat? Är det en vedertagen sanning att anarki är den samhällsordningen som bäst tar tillvara kvinnors intressen? Någonstans på vägen tappade de bort mig, men låtarna var så roliga att jag liksom inte brydde mig så mycket.

Och sen ikväll har jag tittat på "Djävulen bär Prada" med mamma och ätit chokladglass. Bedårande film. Gjorde mig sugen på att vara rik och bo i Paris. För tillfället nöjer jag mig med att lyssna på "But not for me" med Miles Davis och inte läsa alla de dikter vi ska läsa till morgondagens föreläsning. Baudelaire, Rimbaud, Verlain.

Små jordbävningar

Håller som bäst på att traggla mig igenom den förhatliga "Thérèse Raquin" av Zola. Gunilla Gunnarssons favoritbok. Om sanningen ska fram så är det egentligen en helt ok roman, absolut inte min typ men ändock med vissa kvaliteter. Men just att Gunilla älskar den så högt och att hon tvingade oss läsa den (inte för att särskilt många verkligen gjorde det, men ändå) och efteråt skriva en dödligt tråkig uppsats om otrohet: såna saker sätter sina spår. Ofrånkomligen.

För den intresserade: jag har från och med idag frångått mitt traditionella helkroppsprogram på gymmet. Satsar numera på ett rullande tvåsplitsschema. Beach 2007. They won't know what hit 'em.

Jag fyller 20 om tolv dagar. Känns som ett klart lyft jämfört med 19, även om jag måste erkänna att 19 var en smula underskattat. Den åldern växte ju längre man var i den. Men, icke desto mindre: 20 är ändå slutet. Nu finns det inget mer att sträva mot. Skulle vara pensionen då. Men krasst sett är det slut på det roliga nu, och det tjänar inget till att kämpa emot. Snart börjar man gilla öl och deckare, ha strumpor i sandalerna, spela på trav, slänga sig med meningslösa ordspråk, lyssna på musik för att det är skönt, reta sig på folk som inte jobbar/inte har körkort/har långt hår, föredra Anders Svensson, tycka att "kinamat" är höjden av förfinad exotism, bli tjock och nöjd och likgiltig och klaga på vårdköer och tycka att folk i Afrika kan klara sig själva. Innan man vet ordet av röstar man på Folkopartiet och drar sig för att sova på liggunderlag. Fy faaaaan.

Grew up a screw up

Ja, lördagen var en lång dag. Gick upp halv sex och påbörjade den långa färden mot Rostock. Morfar pratade i princip oavbrutet om allt mellan himmel och jord: kinesiska muren, rondeller, klimatförändringar, den bördiga skånska jorden, diselskatten, utförsäljningen av statliga bolag, sömnproblem, etc, etc. Och farfar satt bredvid, tyst, förutom när de började snacka om hur de brukade plocka potatis och betor när de var tio.

Köpte gin, vin, vodka och rom i ganska anseliga kvantiteter, så jag ska nog stå mig en bra bit in på vårsäsongen. En flaska rött knäcktes per omgående samma kväll, när jag, Daniel, Albin och Joel A tog Loves lägenhet i besittning. Se min bilddagbok för detaljer. Förmodligen årets (hittills!) mest meningslösa fylla, även om det var kul när Albin och Daniel brottades med knivar och det fimpades i soffan... Jag var i alla fall hemma vid två och åt knäckebröd med kräftost. Vaknade alldeles för tidigt igår och mådde ungefär som jag förtjänade.

Igår sorterade jag min bokhylla. Rensade ut alla Bertböcker och alla årgångar av Guinnes Rekordbok och gud vet vad, så nu får t o m min kurslitteratur plats. Kollade på West Ham-Spurs (en jävla match), år laxrester och somnade tidigt.

Kände mig tvungen att

ta tillfället i akt och utnyttja mina tillgånga till max nu när jag är en smula påverkad av det röda guldet; en tårtbit gör ju som bekant ingen sommar, men en svala kan mycket väl söndra en samling.

Egentligen: vilken människa har alls makt över de stormande... nä, vilket pompöst dravel. Och: jag hade kunnat sammanfatta allt till ett verb, ett enda kärnfullt yttrande som innehöll allt och tala alla språk i alla dimensioner, men det tilltalar mig föga eller intet och jag skiter i vilket. Jag och daniel och albin har varit i lives lägenhet, bränt sönder soffor och lekt med knivar och druckit äckliga frånstötta drycker, drinkar som ingen ville ta i ens med en rejäl tång.

på hemvägen blev jag jätte jätte jättesugen på knäckebröd med kräftost

ni kanske undrar: om han nu är full, hur kan han stava så felfritt? -Begåvning, mina vänner; ren och oförfalskad begåvning.

jag kan portkoden

Imorgon måste jag läsa Svindlande höjder av Brontë. Kommer ju knappast att hända. jag ska prata med själslig ånger och äta och promenera och så fotboll.

Puss, jag älskar er alla.

Helt kort

Min tristess kan i sanning sägas vara djup, när jag för första gången på åtskilliga månader plitar ner mitt lösenord och loggar in på Lunarstorms gudsförgätna community; jag hade, mer eller mindre, bestämt mig för att låta min profil självdö.

Loggar alltså in, och: allt är som förr! Precis som förr! Herregud, det kändes som våren 2006 igen. Jag har levt i illusionen att den dagen jag slutade använda lunar gjorde resten av min bekantskapskrets detsamma. En mäkta förhastad slutsats, visade det sig. Lina var där, Pillan, Albin, Chiffe, till och med Lotten verkar någorlunda aktiv. Och så började jag läsa mina gamla dagboksinlägg. Not for the faint of heart. Där fanns små stycken författade av mig ända från den sorglösa Läredatiden. Läreda: concrete jungle. Läreda, där man åt eller åts. Läreda, denna lejongrop. Och så vidare.

"Fre 22 aug 2003 19:34

Jag går numera på Linnéskolan, ifall ni vill träffa mig dagtid.

Känner på mig att det här blir en bra höst, med mycket flanellskjortor och The Band. Ska köpa en själv, behöver några skogshuggarattribut... Jag vill bli skogsvaktare i Yellowstone, har jag kommit fram till. Brottas med pumor osv. Bära flanellskjorta.

”Bermuda highway” med My Morning Jacket är härlig."

Som ett exempel bara. Vilken hjärtskärande naivitet. Jag tänker tillbaka, fäller en tår och kryper till kojs. Ny dag imorgon.