Jag börjar... jag börjar bli både febrig och orolig. Genuint orolig över att kanske inte få nåt sommarjobb. Det minsta man kan begära är väl ändå någon sorts besked? Axfood sökte ju dessutom aktivt vikarier, då borde de kunna bemöda sig att höra av sig. Även om de inte (hemska tanke) skulle vilja ha mig. Jag pratade lite med min far och han muntrade upp mig genom att avslöja hur han behandlade nya arbetsansökningar: han kastar dem i papperskorgen och går vidare. Vad hände med kärleken?
Feber som sagt. Känner mig ganska kass. Och jag som skulle springa imorgon och jobba med dramatikanalysen med Daniel. Får väl ta mig i kragen, bita i det sura äpplet, gaska upp mig, etc. Ikväll tänker jag i alla fall inte göra nåt särskilt. Äta. Hålla mig ifrån "Så ska det låta". Försöka att inte äta för mycket. Och så ska jag tvätta mina jeans för första gången och hoppas att de krymper lika mycket på längden som den lille killen på Solo lovade. Annars får jag lägga upp dem. Ska nog köpa ett par APC-jeans i London (på Selfridges! ah, the pleasure!), de ska vara bra och finns tydligen bara i Stockholm annars. Nåt ska man ju lägga sina pengar på.
So I bought me a ticket, I caught a plane to Spain
went to a party down a red dirt road
there were lots of pretty people there
reading Rolling Stone, reading Vogue
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar