Idag är det, för att parafrasera "Liftarens guide till Galaxen", ungefär 2000 år sedan en man blev uppspikad på ett träd för att ha påpekat hur trevligt det hade varit om alla hade varit lite snälla mot varandra som omväxling. Igår var jag ute och vandrade en hel del, men några häxor såg jag inte till. Jag kommer ihåg när jag var liten och mamma brukade tvinga mig att följa med Alma när hon gick runt i kvarteret och knackade dörr, utklädd och utspökad. Vet inte riktigt vad jag fyllde för funktion. Men pinsamt var det.
Ju mer jag funderar på det, desto mer gillar jag påsken. En hel högtid uppbyggd runt lidande. Visserligen ska han ju återuppstå sen också, men om man bortser från det är påsk en befriande glädjelös högtid. Idag ska jag tänka på smärta och hur sjukt ont det måste göra att få spikar genom handlederna. Medan jag väljer en dikt att analysera till vår inlämningsuppgift. Och springer en runda.
Inatt, precis när jag hade stängt av tv:n och tagit av mig glasögonen och tänkte att, shit, nu ska det bli skönt att sova, började Lina och Pernilla bomba mig med sms, det ena mer förbryllande än det andra. Efter en kvart visade det sig att det hela var en del av någon av deras (perversa, mark my words) påsklekar. Kvinnor.
2 kommentarer:
Haha, jag anade att du skulle bli aningens förbryllad. Och att vi hade roligt på din bekostnad var något vi gjorde för att vi tycker så vansinnigt mycket om dig, vet du väl.
Och ja, börja gärna träna på Hälsoprofilen. Dessvärre blir du inte nerbäddad men personlig träning de tre första gångerna måste locka mer?;)
Skicka en kommentar