Om innerlighet

Jag var på apoteket i förrgår och köpte en liten burk koffeintabletter. Mest för att prova. Tänkte också att de kunde vara bra att ha om jag inte har tillgång till kaffe (t ex ute i skogen) och min dokumenterade huvudvärk sätter in. Lite osäker på doseringer är jag dock; på burken står det 1-2 piller, men ska man tro diverse obskyra internetforum (vilket man såklart alltid bör) är det helt ok med 4-5 piller... Jag får helt enkelt experimentera lite. Helst i kombination med värktabletter, Red Bull och vodka.

Och mina kurskamrater driver mig, sakta men nog så säkert, närmare vansinnets brant. Det ska bli så skönt, så skönt att inte plugga med en massa humanorianördar. Förutom franskan då, den ligger väl däruppe. Men det är nog bara på kvällarna. I och för sig: nu ska jag ju läsa mänskliga rättigheter till hösten. På Teologen. Jag och en massa teologer. Rysningar.

Allvarligt talat så börjar både jag och Daniel reta oss ganska så ordentligt på nästan alla i vår klass. Det värsta med att diskutera litteratur är att lärarna hela tiden påminner oss om att det "inte finns något rätt svar" och att det "bara är bra att tänka högt och resonera". Vilket i sig inte behöver vara negativt, såklart. Men det öppnar dessvärre även dörren för alla veritabla freaks med gälla, genomträngande röster och direkt frånstötande teorier om t ex Tranströmmers bildspråk. Folk med solglasögon (inomhus) och käpp. Mmm, käpp. Käppkillen är som en förvuxen HP. Och han är inte direkt ensam.

Därför ska det bli befriande att till hösten studera ett ämne som inte ger samma extravaganta tolkningsfrihet. Som håller folk på mattan och diskussionen på en saklig nivå. Trodde aldrig jag skulle längta efter en hemtenta om FN:s förnyelsemöjligheter. Men det gör jag.