Han blev inte så värst sur när jag drog upp byxbenet och blottade min håriga vad. Han till och med gick ner på knä och klämde lite. Hummade. Synd bara att allmänläkare i allmänhet är så inkompetenta vad gäller idrottsskador; allt jag fick ur honom var en diffus uppmaning om att springa mindre på asfalt. Jag sprang fyra mil i veckan, uteslutande på just asfalt, i säkert tre månader innan jag fick problem. Men det verkade inte gå in hos doktor Jansåker.
Men men. Franskan gick i alla fall utmärkt. Vi höll till på sjätte våningen (ah, trappor!) i Lingvisthuset, i en mysig liten vindsvåning liksom. Nivån var överkomlig. Min bordsgranne söt men totalt obegåvad, och dessutom från Norrköping. Tåget hem försenat.
3 kommentarer:
jo, jag minns när vi var hos Chiffe. Och jag var inte plöfsig då:P..nej,mitt hjärta tillhör Röke IF:)
Jag ska snickra ihop några piller i labbet åt dig. Only for you my friend.
Micke och jag är verkligen toppade inför fredag. Vi hoppas att du har några riktigt gula påskägg på gång.
Skicka en kommentar