Vid halv sju igår promenerade jag så upp till Göingevallen. Det var ganska kallt. Jag hade tagit med mig plånboken eftersom jag tänkt gå inom Statoil och köpa yoghurt på hemvägen (yoghurt och müsli har konkurrerat ut gröten i min standardfrukost, eftersom gröt gör att jag känner mig lite svullen).Horder av svärmande små barn mötte mig, och deras tillhörande föräldrar och längst bort i ena hörnan sex-sju ungdomar som hoppade stav. Dit gick jag och försökte tappert föra någon slags dialog med tränaren (Hans). Ärligt talat tror jag aldrig jag har tvingats uthärda så mycket pinsam tystnad på samma gång; man fick dra ur honom svaren och om han var ett dugg intresserad av att locka nya fömågor till sin förening hade han ett minst sagt lustigt sätt att visa det på.
Sammantaget var besöket inte direkt entusiasmerande. Folk verkade mest lalla runt, kasta lite spjut, hoppa lite längd, träna lite starter, hänga lite lojt vid hindergropen. Jag som hade målat upp en bild av brutala intervaller, spänstträning över häckar etc. Allt verkade bara så förbannat likgiltigt och planlöst. Mitt sökande verkar få gå vidare.
1 kommentar:
Sådana skitföreningar kan man skita i. Köp dig egna träningar och ge allt då planen är tom!
Och gratulerar till säljandet.
Skicka en kommentar