Svavel och aska

Sex tappra gossar gjorde en liten utflykt till Götet och sprang en halvmara. Jag, Viktor och min morbror (som i vanlig ordning påstod att han knappt kunde gå pga alla krämpor) gav oss iväg runt halv åtta. På vägen plockade vi upp Gullberg, Håkans brorsa och prästen i Bjärnum. A merry bunch. Vi stannade vid tio och åt.

Väl inne på området hade vi nästan olidligt gott om tid, så vi la oss en timme i gräset. Morbror Micke somnade och fick hoppa över uppvärmningen för att hinna till sin startgrupp; jag hade en kvart till på mig och joggade lite och gjorde ett sista toabesök. Vädret kunde knappast varit bättre med 13-15 grader, växlande molnighet och måttlig vind. Mannen precis framför mig i startfållan hade leopardmönstrade tights på sig.

I början var det i vanlig ordning ganska trångt, och jag kände paniken komma smygandes, men lyckades ändå hålla 5.30-tempo de första fyra. Ökade lite. Älvsborgsbron gick i ett nafs och självförtroendet ökade med varje passerad Volvoanställd. Topp tre töntiga råd att följa vid långlopp:

• Ta det lugnt i början/i backarna/när du dricker (lugnt kan man ta det på träning)
• Bär en sopsäck som vindskydd när du väntar på starten (ser ju sjukt fult ut)
• Delta i den organiserade uppvärmingen (motivering överflödig)

I efterhand kan man se att jag sprang lite snabbare för varje 5km-passering. Jag drack ungefär vid varannan station, ett par klunkar, och inte en gång efter 16km. Kollade på klockan och insåg att jag skulle vara tvungen att springa de fem sista på runt 25 minuter för att komma under 1.50. Kände mig hyfsat fräsch efter Götaälvbron, så jag la på ett kol Avenyn upp. Kollade klockan. La på ett par kol till. Gjorde high five med några glada ungar. Ökade. Pressade mig förbi killen som sprang i kanindräkt. Gick i mål på 1.49.46.

Riktigt nöjd med loppet. Ännu mer nöjd sedan det stod klart att jag spöat Viktor med fem (5) sekunder, lite mindre nöjd efter att ha fått reda på att morbrodern överträffat sig själv och sina skador och sprungit på 1.44. Han är faktiskt helt sjuk. Prästen i Bjärnum blev bäst i bilen med sina 1.34. Efteråt var det kollektiv dusch utomhus, och jag tror aldrig att jag sett så mycket blekt kött på så liten yta innan. Slappa, taniga gubblöparrumpor. Kallt som fan var det också.