Navarra

Inför gårdagskvällens match mot Hallifax ställdes vi inför trevligt problem: vi var för många spelare. På varje matchrapport finns bara plats för 10 anmälda, men igår kunde plötsligt alla utom Johan, som är Bulgarien (och vad som driver människor till såna ställen ska vi inte ens spekulera i). Som president kände jag att ansvaret befann sig på mina axlar. Initiativsbördan var min. Och eftersom jag är född med en instinktiv konflikträdsla utan motsvarighet i länet, såg jag bara en vettig utväg. Snörade av mig skorna. På torsdag blir det dock inga såna gentlemannatakter, eftersom det är min sista match i den ärofyllda rödsvarta tröjan. Mot Axfood dessutom.

Det blir en hel del OS för min del den här sista hela hemmaveckan. Det är naturligtvis friidrotten vi väntar på, men jag har för mig att den inte drar igång förrän fredag, så innan dess nöjder jag mig med handboll, simning, gymnastik och lite fussball såklart.

Bäst hittills:
1. Herrarnas 4x100 fritt. en av de distanser där Phelps inte bara kunde lita till sin egen förmåga, där han var utlämnad till sina lagkamrater. Såg ju inte heller så jävla bra ut inför sista sträckan. Men så gör Lezak sitt livs två längder, för Laget, och slår fransmannen med 8 hundradelar. Det var så vackert.
2. Herrarnas lagtävling i gymnastik. Tvekampen mellan Japan och Kina - rivalitet, ryggtavlor och räck. Inget kan göra mig så avundsjuk som en välbyggd gymnast. Det är något med kontrollen och perfektionen som ger mig så sköna antika vibbar.
3. Emma Samuelsson. Inte nog med att hon var galet charmig i intervjun igår, imorse slog hon ryskan Logunova (som är duktigt välmeriterad) med 15-6. Jag fattar ingenting om fäktning. Men jag gillar Emma.

Sämst:
1. Idioten som leker expertkommentator under basketmatcherna. Helt obegripliga utsvävningar, mestadels på hemmasnickrad "amerikansk" slang, och en brutalt påfrestande dialekt.