Utfall, anfall, fritt fall

Första veckan avklarad. Min sinnestämning är fortsatt högst ombytlig. Ibland är jag rusigt optimistisk och skönt smånervös inför framtiden, och ungefär lika ofta undrar jag vad jag håller på med och vill gå till Simon och kolla Chelsea-Spurs och dricka mjölk. Skönt då att skriva av sig lite. Eller läsa Murakami, som jag började med igår.

Reccegasquen (dessa namn) i fredags, som avslutade insparksveckan, var en lärorik och mestadels njutbar tillställning. Av någon anledning hade jag blivit placerad vid någon slags honnörsbord, uppe på en scen tillsammans med toastmastern och UPS-ordföranden och en massa andra. Men de var väldigt snälla. Det är mycket att hålla reda på: man ska skåla på rätt sätt (och ofta), veta när man ska vika en hatt av sin servett och lära sig melodin till en massa nya sånger. De flesta på temat "vår egen odiskutabla förträfflighet".

Jag äger bara en kostym som sitter någorlunda, och den är sydd i ett ylletyg som passar bäst vid vakttjänst i Boden. Så jag svettades ganska ymnigt under hela middagen. Dessutom tror jag att jag håller på att bli förkyld. Positivt: att jag får studiebidrag imorgon, och att föreläsningarna börjar. Ska bli intressant.