Calcio

Enfin fick jag ändå min väska i tid, så jag hann tvätta undan lite innan tåget norrut gick. Allt var kvar: skjortorna från J Crew (hade kunnat köpa precis allt i den butiken – och sen sett ut som JFK fast lite mindre katolsk), tröjan och koftan från Uniqlo (dessa underbara japaner), den hemmakörda fulspriten à 6 kronor flaskan jag och Alma köpte sista dagen i Puerto Escondido.

Så nu är jag glad.

New York var jättestort på ett helt annat sätt än andra städer jag varit i. Klyschigt värre, men: pulsen. Alla tokigt höga hus gör väl sitt till också. Samtidigt var det verkligen ett trevligt ställe att bara flanera på, särskilt såhär i jultider med alla shoppande människor och överdådiga dekorationer. Några minnesvärda grejer:

¤ Mässa i St John the Divine, stans största kyrka, på juldagen. Predikan handlade till tre fjärdedelar om Obama. Mamma sjöng högst.

¤ Promenad in mot ett skymmande Manhattan över Brooklyn Bridge. Gav en bättre känsla för öns storlek och var dessutom, som en skön bonus, helt sjukt kallt. Men fint.

¤ All obscent god mat jag stoppat i mig. Vi betade av stora delar av Sydostasien, käkade riktigt bbq en kväll, och ett par riktigt bra italienska ställen betades såklart av. Plus obligatoriska bagels och riktigt jävla vidrigt kaffe till frukost.

Sen flög vi alltså via Mexico City till Puerto Escondido, där det mesta handlar om fisk och surfing. Pappa fiskade. Ingen surfade. Jag spydde en försvarlig mängd. Andra kvällen åt jag någon slags ostfyllda paprikor (de kan vara oskyldiga), och sen låg jag utslagen på hotellet med feber i tre hela dagar. Det enda jag fick i mig var avslagen Coca Cola och galletas de avena (havrekex). Kändes som att jag gick ner tio kilo. Resten av vistelsen försökte jag därför äta och sola ikapp resten av familjen, vilket givetvis resulterade i bränd mage. Maten var lättare att kompensera.

Annars: klart fint vatten (cirka 28 grader), precis lagom varmt, mysigt samhälle, vackra solnedgångar. Köpte på mig lite torkad chili på marknaden. Sen en lång och ganska dryg hemresa. Nu är jag inte brun, men lagom utvilad och redo för en vårtermins samboende med Daniel. Om nu något kan förbereda en på det.