Nu hände det igen. Jag lyssnade på P1 under söndagens sävliga långpass (1h 36min, ganska slaskigt och oskönt), och plötsligt intervjuades en kvinna från Timbro à propos högerns nya energiuppgörelse. Av olika anledningar gled samtalet sedan in på de mer generella tendenserna i svensk politik; blockens cementerande, debatternas frånvaro, ideologiernas död etc. Same old, same old. Och så prisade hon de socialdemokrater som moderniserat partiet genom att driva frågor om exempelvis ökade avregleringar.
Jag hatar det resonemanget. Varför ska liberaler, särskilt som nu i tider av finanskris och kapitalistisk kollaps, alltjämt ha ensamrätt på m-ordet? Varför kan inte modernisering få betyda ökad rättvisa istället? Och vart tog visionerna vägen? Gudarna ska veta att jag inte är någon nostalgiker - ingen framstegsfascist heller, snarast försiktigt optimistisk - men man blir ju lätt desillusionerad av att läsa svensk politisk 1900-talshistoria och sen slå på tv:n och mötas av Peter Eriksson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar