Malmklockor

Enzo har varit dålig en tid nu och inte kunnat behålla sin mat, så i eftermiddags tog mamma och pappa honom till veterinären, och där konstaterades ganska snabbt att han har en tumör i magen. Stor som en handboll, som pappa sa. Så nu lutar det åt att de avlivar honom på torsdag. Visst känns det sorgligt att inte få ta ett ordentligt farväl men det är ändå något som mest drabbar mig. För hans del är det bättre att få ett slut på eländet, ju förr desto bättre. Konstigt kommer det i alla fall att kännas att komma hem i nästa vecka och inte välkomnas av att han (på ett ytterst smärtsamt sätt) ivrigt trampar en på fötterna. Tomt.